I ett faksimiltryck har Frida Stéenhoff-sällskapet i april 2025 nytryckt Penningen och Kärleken, som Frida Stéenhoff skrev 1908.

Penningen och Kärleken - Vängåvans Bok & Papper AB

En kort info kommer framöver/Eveline

Under påsken är det numera tradition att läsa en deckare, som jag inte läser så ofta. Men nu ska Ina Hurtig på Vängåvans Bokhandel och jag parallelläsa denna mysiga, lättlästa pusseldeckaren. Vi har båda Carina Burman som en av våra favoritförfattare. 

Vi läser var och en i sin takt och när vi läst klart ska vi träffas och prata om den. Sen ska jag skriva om den till bokhandlarns VeckoMagazin. Så kul! 

Den handlar om en deckarrecensent som åker till Rom på semester.....

Döden tar semester av Carina Burman

Vi läser och samtalar om boken tisdag 22 april - sammandrag kommer därefter

Fördolt är minnet av människan av Mohammed Mbougar Sarr

Måndag 14 april träffas bokklubben för att samtala om Helga, en av Bengt Ohlssons pendanger till Doktor Glas. Den första är Gregorius, som kom 2004.  

Tisdag 29 april kommer Bengt Ohlsson till Vängåvans Bokhandel och Bokens Afton.

Ett sammandrag av samtalet och författarbesöket kommer här så småningom!

Helga            av    Bengt Ohlsson

Vi var 18 deltagare i två grupper, som samtalade om Teatern en s.k. nyckelroman - där verkliga personer och händelser figurerar i lätt maskerad form. Vårens tema: Liv ur olika perspektiv och här handlar det främst om 'arbetslivet', men också om livet privat. Förlagets beskrivning på baksidan: Ett palats mitt i Stockholm, inuti skapas magi, lek och storartad konst av landets största skådespelare, egensinniga egon, de upplyfta genierna. Och en kvinnlig regissör, omhuldad men sliten och ganska trött. Hon får uppdraget att regissera Hamlet  (den prestigefyllda klassikern) på Stora scenen (teaterns huvudscen med plats för 770 åskådare), vilket är smickrande. Och det tackar hon inte nej till. Men hur blev resultatet och hur var arbetsplatsen innanför den guldbeprydda fasaden. 

Teatern     av        Jenny Andreasson

Sammandrag - vem/vad berörde mest: auktoritär arbetsplats; tystnadskultur; härskarteknikerna; hierarkiska, patriarkala strukturer och normer på arbetsplatsen; makt att bete sig som "ett svin" inom företag och samhälle; beslutet att avblåsa Hamlet när den kvinnliga regissören inte mäktade fortsätta kampen mot strukturerna; liknelsen med ett isberg; de hårda karriärstegen; litet rike i sin egen värld med egna arbetslagar; berörande i sin helhet; nye chefen sänker sina medarbetare medvetet - skapar osäkerhet - ingen vågar gå i konflikt; att chefen övervakade repetitionerna på sin TV-skärm; allt som hände i huvudkaraktärens liv, arbetsmässigt och privat; hennes barnlängtan; hon borde ha stått på sig; viktigast är inte människan utan institutionen; brister i människans naur, men också fina sidor; stark vänskap och lojalitet mellan några få;  är det personen O eller den sexuella relationen med O, som hon är beroende av för att döva en annan, värre smärta; hennes starka känslor för E beskrivs berörande s175-176; fascinerande med många olika yrkesroller;

Budskap: Teatern är i centrum - inte jaget. Författaren skildrar hur ett fullkomligt auktoritärt arbetssätt söndrar gemenskap, initiativ, engagemang, mod att stötta varandra och på så sätt omöjliggöra ett genomförande av planerad dramatisering. Att låta skådespelare 'för sitt eget stora ego' bestämma hur uppsättningen ska regisseras, hör inte hemma i dagens arbetsmiljö, men finns dessvärre fortfarande i realiteten. Ett ständigt pysande i varje vrå, vem är att lita på! Viktigt med vänskap och ömsesidig förståelse i ett arbetsteam.

Språket: Lättläst språkligt sett. Men också krävande, genom författarens lite ryckiga fragmentariska skrivsätt och den täta, kompakta handlingen. Hon förmedlar tydligt känslan av att tillvaron kantrar, t.ex. s54) jämförelsen med hästtransporten där golvet rasat och hästarnas hovar skrapades av mot motovägen. Hann de tänka något innan skräcken slog ut allt?

Titel: exakt - teatern som arbetsplats.

Omslagsbild: Hamlets dödsmask formad av prismor i Dramatens kristallkronor, tänkte vi!

Humor/sarkasm: om terapeuten s63)Hur kan hon ta så jävla mycket betalt när hon aldrig svarar på en enda fråga? s173)Om ingen säger till, kan man göra vad man vill; s174)Det är något jag inte förstår. Måste jag förstå manlighet för att kunna regissera Hamlet?

Meningar: s25)Jag tycker om att plåga mig, det får mig att känna mig levande. (Vad säger det om jaget?) s26)Den här teatern är som ett isberg. Man ser bara en liten del, resten är under ytan, dolt för de allra flesta. 139)Om teatern kritiseras för att vara omodern, inte vara jämställd, blir det snabbt till ett angrepp på en själv, så man pekar snabbt någon annanstans. Teatern måste hållas ren, som en gudom, annars riskerar alla som jobbar där att bli mindre särskilda, se sin status förminskas.

Resensioner: + Aftonbladet/Barbro Westling 'Teatern' är en avskräckande skildring av en auktoritär arbetsplats. Den som kan sitt Dramaten får sitt lystmäte på livet bakom kulisserna, men med några får undantag är detta ingen skvallerbok. 'Teatern' lodar djupare än så. Det handlar om traditionen, dess makt och strukturer som blev påtagliga med 'nye chefen', efter en till synes frisinnad period under 'förrra chefen'. Som arbetsplatsbeskrivning fungerar 'Teatern' häftigt avskräckande, men dessutom igenkännbar för de arbetsvillkor som bara försämras i samhället i stort.

Lektörsomdöme - /Viktor Andersson: Dels en arbetslivsskildring från teatervärlden, dels en bakom kulisserna-roman. Berättelsen blir aningen intern, den lyckas inte höja sig över det personliga (författaren arbetade själv med att sätta upp Hamlet på Dramaten 2016). Det är svårt att engagera sig i den motarbetade och utmanövrerade regissörens öde. Skvallervärdet är högt, det litterära desto lägre. Ännu ett vittnesmål från en rutten kulturinstitution, men också en rätt så underhållane såpopera med tragisk grundton. Helhetsbetyg:2.

Extra: I romanen förekommer 'den mytomspunne chefen' bl.a. på s113-116). Lästips: Aftonbladets/Ingrid Elam recenserar Den siste teaterdirektören:berättelsen om Benny Fredriksson av Johan Hilton. Benny Fredriksson var chef på Kulturhuset och stadsteatern under samma tidsperiod som 'Teatern' handlar om. 

Meänkielidagen firas den 27 februari och syftar till att främja och uppmärksamma språket och den kulturella identiteten hos människor som talar meänkieli. Meänkieli, som betyder ”vårt språk”, är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. Det är ett finsk-ugriskt språk och närmaste släktingar är finska och kvänska.

Sundsvalls stadsbibliotek uppmärksammade Meänkieli-dagen, med en litterär resa genom Tornedalen i programsalen på Kulturmagasinet. I egenskap av Sundsvalls Läsfrämjare 2024-2025 berättade jag om böcker skrivna av författare från Tornedalen eller med släktanknytning till trakten. Anita Trombola från stadsbibliioteket, som var arrangör för evenemanget, hälsade välkommen och inledde med en information om Meänkieli på storbild. 

Jag har ingen egen anknytning till tornedalen och för att läsa in rätt litteratur från trakten, valdes titlarna av bibliotekarien. Under januari och februari läste jag, med stor behållning dessa sju romaner/bibliografier. Jag berättade även kort om varje författares bakgrund och anknytning till tornedalsfinska/Meänkieli. 

Här följer författare och titlar:

Mikael Niemi - Sten i siden: Är en fantastisk roman, mustig och stark om kärlek, klasskamp, tystnadskultur, kamp mellan religioner, brödrarhat, avundsjuka, elakhet och svärta. En skildring av livet i Tornedalen under närmare 100 år. En släktkrönika, i flera tidsplan och miljöer från 1930-tal fram till 2017. Här finns Saiva, som betyder "den förtrollade sjön" på samiska - och jag tänker på senaste julkalendern, där Saiva-folket hade en bärande roll. Historia och fiktion möts på ett omisskännligt Niemiskt sätt. Om hur man gör en tjärdal - då går mina tankar till Sara Lidman och hennes bok Tjärdalen. Mikael Niemi är en mästare på att förse sina personer med utpräglade karaktärsdrag. De framträder så tydligt i mitt inre under läsningen. Miljöer, relationer, tidsangivelser är noggrant beskrivna. Det ligger gedigen research till grund. Mikael Niemi debuterade 2000 med Populärmusik från Vittula, som han fick Augustpriset för. Romanen filmatiserades. Han drömde tidigt om att bli författare och har skrivit fem romaner, lyrik, ungdomsböcker, reseskildringar samt dramatik för radio och scen. Allt bottnar i den Tornedalska kulturen med dess myller av skrönor och konflikter.  

Ester Cullblom -  Berta och byn : Den börjar som en ganska idyllisk landsortsskildring, med Berta som flyttar från Stockholm till Tornedalen. Träffar Gunnar och gifter sig. Men i det lugna sker mörka och livsavgörande händerlser. Tystnadskulturen blir avgörande för hela familjen. Vi äldre minns 1970-tales "smörberg" - det fanns för mycket mjök och smör i Sverige. Så korna såldes till förmån för skogstraktorer! Majros lämnade båset och Volvo kom med hästkrafter. Bastun har en central plats i Tornedalens gårdar. Allt skrivs i ett enkelt och lättläst språk.  Ester Cullblom skrev rapporter bl.a. Män styr och kvinnor flyr Tornedalen; Värdera eller väderas:studie i självuppfattning bland tornedalingar. Hennes skönlitterära debut kom 2004 efter pensionen, vid 72 års ålder. Då var Ester Cullblom 75 år! 

Annette von Sydow - Hem till Niemis och Brevet till Sally: Annette von Sydow läser brev efter sin farmor Gerda, vilka inspirerar till denna släktkrönika i två delar. Berättelsen om familjen Wåhlberg i Uleåborg i finska Österbotten och familjen Utterström i svenska Tornedalen tiden 1881-1943. Hem till Niemis börjar idylliskt i Uleåborg 1881 med orden: "Hoppa, Gerda, hoppa!" Gerda snart 10 år hör systrarnas rop, där hon står och tvekar inför att hoppa från den branta klipphällen bortom Ule älvs utlopp i Bottenviken. I kapitel tre är året 1914 oh Gerda har blivit 43 år. Hon är i Helsingfors på sommarnöje med sina två döttrar. De fyra sönerna är kvar hemma i Vasa. Den 28 juni 1914 ringer Gerdas man Oskar från hemmet i Vasa och säger: Kriget har brutit ut, du måste åka hem till Niemis. Det är bråttom. Gränsen till Sverige stängs om tre dagar"! Gerda tvekar, hennes hem är i Vasa och inte i Niemis. Det är Oskars släktgård, som Gerda hade hoppats att de hade lämnat för gott. Men hennes man är tydlig med att hon måste lämna Finland. Bakgrundshistorien handlar om hur Ryssland försökte införliva Finland i det ryska imperiet kring första världskriget. Genom tillbakablickar får vi följa Gerdas liv som ung, hennes drömmar om ett liv jämlikt med en man. När hon träffar sitt livs kärlek Oskar, skapar de sig ett bra liv med rötterna i två världar. En fascinerande släktsaga om fasta band, starka kvinnor i en mansdominerad värld, kärlek, otrohet, besvikelser och oro för framtiden.  

I Brevet till Sally , (fristående fortsättning) har Gerda och hennes stora familj bosatt sig i Niemis utanför Haparanda, efter att de tvingats lämna det krigsdrabbade Finland. Tillvaron präglas av oro för syskon och vänner som är kvar i det gamla hemlandet. Även hos Gerda tornar problemen upp sig. Oskar blir svårt deprimerad och kusin Boa, som förvaltat fädernegården Niemis, skjuter sig. Familjeimperiet faller samman. Det ryktas om oäkta barn, förskingringar, konkurser och mordbrand. Gerdas familj flyttar till Stockholm för att slippa skvallret. I prologen återger författaren inledningen i det tal som Gerda höll på sin 70-års dag 12.10.1941 där hon skriver om krigsåren 1914-1915 samt en radiosändning i nutid 2023, som rapporterar om kriget i Ukraina. Författaren undrar på s11) När ska vi lära oss av historien?

Med fakta om den egna familjen och förmågan att forma fiktion har Annette von Sydow skrivit en övertygande och inkännande historisk roman i ett lättläst språk.

Charlotte Kalla - Skam den som ger sig: Boken är en självbiografi skriven tillsammans med Johan Esk, sportkrönikör. Den är skriven i Jag-form och börjar med orden "Du är en bluff"! -Jag försöker sova men det går inte. En röst i rummet håller mig vaken. "Du vet att du är värdelös". Ingen annan kan höra rösten - skamrösten! Tvivlet och självföraktet ekar i mitt huvud. Jag känner igen allt. Har varit med om det så många gånger. Charlotte Kalla är med sina nio OS-medaljer Sveriges främsta kvinnliga olympier genom alla tider. Hon har imponerande många medaljer 46 guld, 25 silver och 11 brons mfl andra utmärkelser. Men detta har krävt enormt mycket av disciplin, kontroll och att avstå från det mesta en ungdom annars vill roa sig med. Bokens inledning berör mig starkt, så även hela biografin. Charlotte Kalla berättar öppet och ärligt om vägen till segrarna men också om besvikelser, bakslag och återkommande självtvivel. Framför allt om skamrösten som följde henne hela vägen under karriären. Om hur det är att vara stor kvinnlig stjärna i en värld där verksamheten styrs av män. Om hur misstanke om dopning och jakten på kilon alltid varit ett känsligt ämne i hennes yrke. En närmast unik inblick i hur det är att leva som elitidrottare. En viktig bok att läsa.

Gunnar Kieri - Bara ett liv: Huvudpersonen Göran är präglad av uppväxtårens bymentalitet, fattigdom och mindervärdeskomplex. Nutid och dåtid varvas och den nyligen hjärtopererade Göran minns olika händelser i sitt liv. Episoder från barndomen, arbeten som skogshuggare, lastbilschaufför och fabriksarbetare varvas med berättelser om misslyckade möten med kvinnor, ett havererat äktenskap och sönernas avståndstagande. En ömkansvärd karaktär levandegörs inom dessa bokpärmar. En utlämnande beskrivning av ett liv, som är smärtsamt att läsa. Hustrun och modern till sönerna ger sig av och Göran lämnas ensam med pojkarna att klara sig bäst han kan. En tung roman, men här och där finns ljusa partier t.ex. när Göran är ung och arbetar i skogen med fadern; midsommarfirande och när han plockar liljekonvaljer till modern; några fina möten med kvinnor också.  En till stora delar självbiografisk roman. Gunnar Kieri ställer också frågan: Vad händer barnen i vår kultur med myten om den goda modern, när modern sviker dem? Lättläst med fina miljöskildringar om skogens tystnad och månljusets stillhet. - Gunnar Kieri har nyss fyllt 96 år. Arbetarförfattaren som levandegjort den norrbottniska och tornedalska historien under fler sekler. Författaren Katarina Kieri är hans brorsdotter. 

Anna Kuru - De ensamma: Kiruna 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden lgger ett ensamt hus längs en lång grusväg alldeles nära älven. Där bor Carina med sin pappa, mamma och lillasyster Sandra. Berättelsen börjar - En kvinna sitter utanför ytterdörren med en kaffekopp och smular sönder en fimp under träskon. Orediga tankar virvlar runt i hennes huvud. Hon grubblar på ett problem, som bara hon kan lösa, tycker hon och kommer till sist fram till ett beslut. Reser sig upp och går in. Tänker: "Är det så här det känns när man bestämt sig. Inte svårare än så?" Parallellt får vi följa hisorien i nutid 2021, som ger tillbakablickar på 1975 och vad som hände då. Det känns att något hemskt hänt eller ska hända. Frågan är när och hur? Berättelsen rör sig kring dessa fyra människor och tiden tycks stå stilla. Det känns oroväckande med den olidliga hettan, med skiftningarna i stämningen och tystnaden mellan karaktärerna samt att familjen lever så isolerat från andra. Förutom lillasyster Sandra verkar ingen känna glädje över tillvaron. En fascinerande och obehaglig berättelse, en psykologisk thriller, som satt kvar i mig länge. Välskriven och lättläst.  I sitt 'Tack' skriver Anna Kuru om älvens betydelse för detta drama. Miljön är både verklig och inte, karaktärerna likaså. Hur mycket Kiruna än kommer att förändras, fortsätter älvarna att ligga där och historierna likt vatten fortsätter att finna sina vägar.  

Avslut: Bokpratet för 23-25 personer var verkligen roligt och intressant. Det var särskilt stimulerande då åhörarna ställde frågor, berättade om egna läsupplevelser och hur det är att vara från Tornedalen eller ha anknytning dit.

Jag hoppas att mina läsupplevelser och boktips inspirerar till läsning! 

Tack för de trevliga presenterna som Anita Trombola överlämnade till mig efter min bokpresentation. Fina motiv från Sundsvalls 400-års jubileum av konstnär Vicci Andersson Sjöbom, Sundsvall.

//Eveline

Scen Sundsvalls bokklubb tog sig an romanen Spöket på Canterville av Oscar Wilde inför Riksteaterns föreställning i Sundsvall 19 februari 2025: INTRO må 3/2 -  BOKSAMTAL ons 12/2 - FÖRESTÄLLNING ons 19/2 - EFTER-TEATER-SAMTAL ons 26/2

        

Några i bokklubben hade läst annat av Oscar Wilde bl.a. Dorian Grays porträtt. Den har jag tidigare skrivit om här i bloggen. Enligt förlaget är Oscar Wilde på ett lysande humör i denna kortroman. Skämten är många och fantasin fri med en härlig tillsats av elakhet, som ökar läsglädjen. Spöket, slottets forne ägare, Lord Canterville, blir upprörd, frustrerad och till slut mycket deprimerad över att familjen Otis inte tar honom på allvar. Detta tar udden av det fasliga spöket och samtidigt framställs de 'moderna', icke vidskepliga amerikanarna som hjärtlösa och grymma människor. Allt är upplagt för ett synnerligen dramatiskt slut.

Oscar Wilde föddes 1954, debuterade med denna spöknovell 1887, vid 33 års ålder. Han avled år 1900, bara 46 år gammal, efter ett omfattande författarskap av noveller, dramer, romaner essäer.

Några röster om vad vad/vem som berörde mest: Spöket som inte fick spöka; Dödens trädgård; Stackars spöke; Det kärleksfulla mötet mellan Virginia och spöket; Lord Cantervilles hustru som han dödat; Spökets berättelse som berörde Viriginia starkt; Att man redan då, 1887 såg amerikanskt som modernt och att pengar var lösningen på allt. Varför rodnar Virginia av makens fråga i slutet?

Budskap: Om ånger och förlåtelse - i en glättig, ironisk, respektlös och krasst amerikansk materialistisk stämning. 

Språket: beroende på upplagan - i gammaldags stil men anpassat språkbruket till tiden; 

Något extra ur berättelsen: odört en starkt giftig ört; egna 'märkliga' händelser i livet, med tanke på spökhistorien, som är svåra att förklara.

Omslagsbilden varierar för varje nyutgåva (den senaste visar en världsvan, aristrokratisk och självsäker författare i sina bästa år! 

Titeln säger exakt vad det handlar om. 

Föreställningen spelades  på teckenspråk och på talad svenska. 'Spöket' här, är en världsunik 3D-animerad live-avatar, som interagerade (bråkade) med slottets inkräktare. I ett efter-teatersamtal diskuterade vi den för oss helt nya tekniken , där 'spöket' fysiskt befann sig i Riksteaterns studio i Hallunda, Stockholm och de övriga skådespelarna agerade på Sundsvalls teaterns scengolv! Och samspel uppstod här!

Vilket otroligt historiskt möte: En novell skriven 1887 - gestaltas 2025 med supermodern teknik, som möjliggör så mycket

Mer att se: Film från 1996; Stig Järrel berättar

Avslut: En kortroman på 35 sidor, skriven 1887, som läses och ges ut om och om igen. Den har filmatiserats (1 h 30 m lång) flera gånger samt läst in flera gånger, det vittnar om stor berättarkonst. 

Vi var överens om att Scen Sundsvalls koncept med bokklubb - läsa- samtala - se föreställning - eftersamtal, är intressant, inspirerande och bildande! Frågan om vad som väntar bokklubben i höst, kom upp redan nu? Så roligt!

//Eveline

I februari läste vi klassikern Doktor Glas, den 120 år gamla romanen, som Hjalmar Söderberg skrev 1905 då han var 36 år. Romanen har utgivits många gånger under årens lopp, nu senast 2025 i ny inbunden form, lagom till årets bokrea. En av svensk litteratur viktigaste romaner, som fortsätter att förundra, förskräcka, förbrylla, fascinera och engagera generation efter generation. Nu högaktuell med live- högläsning på SvtPlay (till 6 jan 2027). Flera författare har parafraserat romanen: Mordets praktik 2009 av Kerstin Ekman (som vi läste i cirkeln 2013);  Fru Gregorius 2024 av Åsa Nilsonne; En annan doktor Glas 2025 av Malin Lindroth samt Bengt Ohlsson, som har skrivit pendangerna Gregorius 2004 och Helga 2024. Boken är skriven i dagboksform (12 juni - 7 oktober).

Vad/vem berörde extra: Den starka avsky doktor Glas känner för prästen Gregorius är själva essensen av hela romanen; Dr Glas är så ensam och deprimerad, så det är synd om honom; Han ser ner på folk, tycker sig själv vara bättre, gnäller och är missnöjd; Han har en brist, att inte ha lärt sig kärlekens villkor; En så olycklig person med så dyster människosyn; (17 juli):Det 'handikappade' barnet (vidundret, en idiot som han kallade pojken), vars mor han förvägrat abort p.g.a. plikten; Aktuell för sin tid med teman som psykisk ohälsa, suicidproblemen, abortfrågan och laglig dödshjälp, är fascinerande och tankeväckande; Vad gör inte en människa för kärleken; Känslan av 'futtighet' inför hans handling och så onödig; Han tänker modernt i ett omodernt språk; En 'förkrympt' ensam man, som inte fått leva ut sin ungdom; Alla han brydde sig om är borta. Kvinnans underordning och mannens självklara rätt att tilltvinga sig samlag. (23 augusti):Det finns gränser för vad en kvinna får förstå; Doktorns/författarens negativa och dömande människosyn, anser att fattigt folk är osympatiskt, bekanta han måste prata med. (15 juni):Framför allt ogillar han kvinnor i grossess, nyfödda barn och själva sexualakten. 

Handling: Doktor Glas, en komplicerad och säregen ensling, en utanförmänniska, som vid fyllda trettiotre år aldrig varit när en kvinna översköljs av hat gentemot pastor Gregorius, som han redan i unga år känt stor avsky emot. Pastorns unga och vackra hustru Helga ber doktorn om hjälp. Hon vill slippa ifrån sitt samliv med pastorn, som hon numera känner stor motvilja inför. Helga älskar en annan man, vilket gör saken ännu svårare för henne. Doktor Glas har en längtan efter att utföra en stor handling, att gripa in i en annan människas liv. Han bestämmer sig för att rädda pastorns hustru ur ett, som hon säger plågsamt äktenskap. Efter ett par försök att påverka pastorn att frivilligt avstå från sina äktenskapliga rättigheter, vilket inte lyckas, anser doktorn att det enda som kan hjälpa kvinnan han 'älskar platoniskt', är att mörda hennes man. (7 augusti):Doktor Glas beskriver sina känslor i dagboksform, som han låser in i sitt arbetsrum. Hans motstridiga tankar på hur och om får fäste ibland och irrar omkring ibland. (14 augusti):Han önskar att han hade en vän som han kunde rådgöra med, men han har ingen. Han förbereder sig men låter saken bero, lämnar det hela åt 'slumpen', eller åt en 'högre makt'? Och sen spelar allting honom i händerna! Blir Helga räddad för att leva med sin kärlek av Doktor Glas? 

Miljön: fantastiska skildringar av Stockholmsmiljöer från början av 1900-talet, (3 augusti):om olika månar och om Darwinism; 

Titel/Omslagsbild: Bara i vår bokcirkel finns 5-7 olika utgåvor och omslagsbilder. Titeln är densamma och huvudkaraktären är Tyko Gabriel Glas. 

Språket: fantastiskt; lättillgängligt; berättarteknik i dagsboksform; anpassat i senare utgåvor efter dagens språkbruk, med en bibehållen tidsanda från 1905.

Humor: (24 augusti):Det är på det hela taget ett förbannat språk vi ha. Orden trampa varandra på tårna och knuffa varandra i rännstenen. Allt blir så påtagligt och rått. Inga halvtoner, inga lätta antydningar och mjuka övergångar. 

Meningar: (5 juli):Jag tycker inte om skärgården, ett landskap hackat till kalops; (13 juli):Jag har gråa dagar och svarta stunder; (7 augusti):Liv är handling; (9 augusti): Att vilja är att kunna välja: (7 september m.fl.):Liv jag förstår dig icke; (20 september):Mig gick livet förbi.

Stycken: (8 augusti)Det är underligt med melodier och deras smitta ....... och mannen blåser den med känsla på sin flöjt; Intermezzo ur Cavalleria Rusticana av Pietro Mascagni . (Melodin smittade mig när jag läste romanen till bokcirkeln/Eveline); (25 augusti):Jag såg i drömmen gestalter från min ungdom ...... Då jag vaknade, brast jag i gråt.

Övrigt vi samtalade om: En stark roman/psykologisk thriller, som för tankar till om människan kan manipulera sig själv till otänkbara saker. Vi fascinerades av romanen som är ett odödligt dokument, med den evigt existentiella frågan: Har vi rätt att ta ett liv för att rädda ett annat? (10 juli 1905):Om dödshjälp; Den dag skall och måste komma, då rätten att dö blir erkänd som en människorätt. Tips från cirkeldeltagare: Nu 2025 finns föreningen RTVD-Rätten till en värdig död - Att bestämma själv. På SvtPlay finns serien: Sista hjälpen i 4 avsnitt.

Recensioner: DN/Jesper Högström 05.02.2015 - En författare som är ständigt levande i sitt avståndstagande. Man slutar aldrig vända och vrida på Hjalmar Söderberg. Som få andra författare lockar han till lojalitet och sympati. Så bortvänd, så aktuell, så tydlig, så undflyende. Så lätt att identifiera sig med och sympatisera med, så lätt att irritera sig på i nästa ögonblick. Det är därför han lever.

Just nu-Just här /blogginlägg 03.03.2020: Jag upplevde Doktor Glas som melankolisk, men i själva verket kanske han var känslokall, på samma sätt som hans skapare Hjalmar Söderberg måste ha varit. 

Lektörsomdöme/Brita Enoksson: Man imponeras och grips, så mycket inom så få sidor. Med utsökt stilkonst ges här porträtt av en säregen människa, för vilken kärleken är dröm och längtan. Boken är både en intim själsskildring och en idédiskussion. Söderbergs antiklerikala syn får ett drastiskt uttryck i äckelporträttet av pastor Gregorius. 

Extra: I utgåvan 2024 finns ett intressant 'Efterord' av Bengt Ohlsson, där han reflekterar över sin fascination över Hjalmar Söderbergs stilistiska grepp och om Doktor Glas tvehågsenhet inför sitt 'livs handling'. Citerar ur Efterordet: Det handlar helt enkelt om dynamik, om att växla mellan lätt och tungt, mellan det betydelsebärande och 'virket', de anonyma balkarna som bygger världen vi rör oss i under läsningen. Om dagboksbyggandet, där vi kan ta med det vi vill om oss själva. Men också det som vi utelämnar kan anas, mellan raderna och meningarna. Slutmeningen i romanens näst sista kapitel (20 september) "Mig gick livet förbi", slår fast det som vi länge haft på känn och sätter ord på det misslyckande som värkt i oss ända sedan mordet. 

Avslut: Doktor Glas hade ingen att rådgöra med, till skillnad från författaren. Hjalmar Söderberg hade flera manliga vänner, som hjälpte honom i hans privata och mycket problematiska livssituation. En lösning av en situation, som även generationer efter oss kommer att läsa, förundras över, fascineras av och reflektera över.

LÄSTIPS enligt början av inlägget: Doktor Glas - Gregorius - Helga med flera titlar och SE/LYSSNA på högläsningen. SE filmen från 1968 med Per Oscarsson som Doktor Glas. 

//Eveline

Vi fortsätter med samma tema i Bokcirkeln, som i höstas: Liv ur olika perspektiv. Vårens första roman Glöm bort din saknad av den finlandssvenska författaren Ann-Luise Bertell är en "syskonroman" på Vänd om min längtan. Här beskrivs återkomsten till "Hemlandet" ur barnet Marlenes perspektiv, som var 9 år när familjen kom tillbaks till Finland. Marlenes familj består av mamma, pappa och tvillingsystern Susan.

Förlagets info: Familjen flyttar hem från Kanada men återkomsten blir inte som de har hoppats. Marlene är nyfiken och vill få reda på allt, om bygdens mystiska platser som "Kirksal", om ur man gör barn och tvättar lik. Hon betraktar föräldrarnas förbittrade ställningskrig, hör grannarnas illvilliga skvaller, känner sina egna lustar ila i kroppen och lär sig sin mormors uråldriga läkekunskap. Men ingen talar om varför pappas resväska en dag står packad. Hur blinda för varandra kan mödrar och döttrar vara? En människa kan sakna en annan så mycket att hon slutar se dem hon lever intill.

Romanen inleds på s5) med Någonstans börjar berättelsen och så gör även samtalen i de två cirkelgrupperna, med sammanlagt 18 deltagare! 

Vem /Vad berörde oss mest? Att bemötas med kyla och inte få höra till; Marlenes och den ensamme, sjuke Sigurds vänskap; Marlene och Mommo fick snabbt en fin relation, de hade mycket gemensamt; Profilerna, miljön, skvallret känns igen från uppväxter i små samhällen; Tystnaden, precis som i "Vänd om min längtan"; Kvinnornas situation i alla tider; Emigrantens öde - att inte kunna glömma sin saknad efter det "gamla" landet; Förmågan att kliva in i barnets perspektiv; En medmänsklig skriven roman med insikt i människors sätt att vara; Den sociala kontrollen - att vara en "kläpp" - en oäkting; Den skavande mor/dotter-relationen, Marlene/Maria - Maria/Mommo; Pappans besvikelse över det svek han utsattes för, som gjorde honom svag och handlingsförlamad; Mommo är som karaktär fascinerande och stark i denna roman, till skillnad från "Vänd om...", där hon hade en underordnad roll; Jämförelsen mellan systrarna där Susan var den söta, som alla såg och berömde, medan Marlene inte fick någon bekräftelse, inte ens för allt det hon hjälpte till med; 

Budskap: Hur svårt det är att vara annorlunda, att sticka ut; Att vara barn och inte passa in någonstans; Att ensam treva sig fram till vuxenvärlden, utan en varsam ledning. Marlene ville förstå sig själv, sin kropp, puberteten, sexualiteten och vuxenvärlden. Hon iakttar och 'tjuvlyssnar' med hela sin kropp, på alla när ingen förklarar eller berättar något för henne. 

Om tystnaden, som beskrivs så väl på s16) Människor använder en massa ord, men det är som om de också talar med varandra ordlöst. Det händer mycket där bakom orden, eller mellan dem. Det är tankarna som syns i händerna eller i ögonbrynen. Det som de egentligen säger kommer fram i suckandena eller hur de håller andan och sedan blåser ut den. Hur de svänger sina mungipor. 

Tid o miljö: 1950-tal kändes som 1940-tal. Att Finland hade genomlevt flera krig märktes i romanen. Bymentalitet och landsbygdsbeskrivning känns igen. s245-246 Vackert om den alltid närvarande ån, hundratjugotvå steg från huset. 

Språket: lättsamt, enkelt, vardagligt men också intressant dock mindre poetiskt än i Vänd om.... I ett par meningar lyser finlandssvenskan igenom t.ex. s75) Omgivningslära; s278) Kemikaliehandeln; s183) Mamma frågade flera gånger av mig .... s184) Hon bara fnös då jag fråga det av henne; Fina övergångar: s293) Fjädern vid Sigurds grav beskrevs som en trana; 

Omslagsbilden: vacker med tranan och det röda på hjässan - som kan symbolisera moderns röda hatt, som hon slängde ut genom tågfönstret i Vänd om...

Övrigt vi diskuterade: skvallret s37-38) Marlene vill veta vad folk säger efter att ha hört "kvinnornas röster och alla saxar och knivar som fanns i dem, talade om min mamma och vår återkomst...; Mommos viktiga råd till Marlene 265) Du ska alltid välja det som skrämmer. Om du har ett val; s292) Hur stor kan saknaden vara? Och hur mycket kan saknad bära?  Humor om skvaller: s278) till byns telefonist Helena, du behöver inte bry dig om din tystnadsplikt den här gången heller!

Recensioner: Vi läser/Yukiko Duke: Romansviten ringar på ett fantastiskt sätt in österbottniska öden. Denna gång ur Marlenes ögon om resan till det för henne okända hemlandet. 

Yle/Marit Lindqvist: En berättelse om sorg, saknad och svek. En flickas utvecklingshistoria. Hon iakttar, lyssnar och skapar en egen bild av allt.

Från "Förlagets" hemsida: Vasabladet: Så svårt det var att sluta tänka på gestalterna i den här romanen. DN: Jag tänker på Selma Lagerlöf, PO Enquist och Sara Lidman. Sådana som vet vad platsen gör med människan. Och som vet att litteraturens uppgift är att teckna hennes geografi. 

Lektörsomdöme/Inger Wassenius: På ett vackert och sinnligt språk skildrar författaren mötet med det karga och gyttjiga landskapet och dess avståndstagande invånare, sett ur en ung flickas perspektiv. Marlenes röst är stark och hennes egen. Betyg 4.

Viktiga frågor: Hur lär sig ett barn om klass och könsroller? Hur blinda för varandra kan mödrar och döttrar vara?

Avslut: Titeln Glöm bort din saknad kan tolkas som en uppmaning av Marlene till mamma Maria - men själv levde hon med sin saknad efter pappan s295)...doften är det allra sista som lämnar en människa då han far! 

//Eveline

Charlies hämnd är första delen i en ny serie "spänningsromance". Jag ville läsa något som skulle ta mig in i en bokvärld, som jag då och då vill uppslukas av. Inga djupare analyser eller reflektioner, bara spänning, utan mord och med en upplösning som förhoppningsvis skulle tilltala mig. Och ja, den gjorde det. Dessutom läste jag att författaren har sina rötter i samma land som jag själv. Tja, det finns många aspekter på ett bokval!

Charlies hämnd   av Simona Ahrnstedt

Charlene Anderson "Charlie" är en stark, självständig och framgångsrik kvinna, med drömjobb på en auktionsfirma, egen lägenhet och familj som hon älskar. Hon lever ett ordnat liv när hon träffar Philip, som tar henne med storm. Charlie har aldrig tidigare känt sig så tillfreds och lycklig. Efter en resa till Paris med Philip, ordnar han en lyxig födelsedags-/förlovningsfest. Under festen dyker polisen plötsligt upp och Charlie tas till förhör! Hon anklagas för allvarliga brott och blir oskyldigt dömd till flera års fängelse. Charlie, som alltid varit laglydig förstår ingenting, inte heller hennes familj eller Philip.

Under tiden i fängelset fortsätter det att hända märkliga saker. Hennes konton töms, hon blir av med alla sina tillhörigheter, även sin lägenhet. Hennes familj drabbas hårt på olika sät. Hon kan inte träffa dem och från Philip hör hon ingenting. Charlies tillvaro har helt slagits i spillror. Hon får nya vänner i fängelset bl.a. Sif som hon delar cell med. När Charlie blir fri har hon lärt sig mycket om hur hon ska återta kontrollen över sitt liv. Charlie har trots allt inte tappat sin styrka och tro på livet. Hon ska söka rättvisa och även hämnas den/de som krossat hennes tillvaro. 

Författaren lyckas hålla mig på helspänn. Jag sträckläste om Charlies mödosamma återgång till ett s.k. normalt liv. Hon får också hjälp från oväntat håll. 

Förutom Sif finns kompisen Robyn som ställer upp för Charlie. Flertalet av karaktärerna runt Charlie är tvivelaktiga och väcker frågetecken; fästmannen Philip Enqvist, brodern Casper Anderson, försvararen Kajsa Lilja, gängledaren Michael Ackerman. Även åklagaren Joel Nordström, som i efterhand kan ha tänkt om vad gäller Charlies skuld. 

Författaren låter läsaren få inblick i hur den skrupelfria världen fungerar. Hur maktlösheten kan förlama en vanligt fungerande människas livssituation. Hur viktigt det är att andra sluter upp kring den drabbade och stärker hennes beslutsamhet. För att få upprättelse måste Charlie avslöja den/de, som har förstört hennes liv. Hur långt kan en människa gå för att söka hämnd och upprättelse? Det är en fråga jag fängslas av! Den väcker tankar om tilltro på rättvisa och moral. 

Fick Charlie sin hämnd? Ja, fast inte utan 'maktmedlet' pengar? ! Och frågor kvarstår som författaren lämnar öppet till nästa bok i serien. Tror jag i alla fall! Jag kommer absolut att läsa nästa del, när den kommer ut!

Avslut: Enligt förlaget handlar boken om osynliga fiender, svek, hämnd och omöjlig kärlek. Jag tycker också att den handlar om hållbart systerskap, vilket inger hopp! 

//Eveline