läste den 2020 och hittade noteringar idag

Ordbrodösen     av Anna Arvidsson

Handling: från baksidesinformationen: I en värmländsk bruksort bor sedan länge en släkt som har en stark ställning och en kraft som måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig kraften, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Inträdesprovet ska vara en ritual och när Alba misslyckas står alla handfallna. Hon skickas till en släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet. Men någon försöker hindra hennes sökande

Minns att jag tyckte om den - återkommer.....

Just nu förbereder jag mig för tips under Låna&Läs kvällen på Vängåvans bokhandel onsdag 28 augusti.

När Vängåvans Bokhandel, bokhandlarparet Lennart Bergström och Ewa Bång-Bergström med personal firade sitt fantastiska 40-års jubileum i januari 2024, fick jubileumsgästerna var sin 'goodie-bag' inför hemgången. I påsarna fanns spel, suddgummin, post-it-lappar, tuschpenna och en feel-good eller deckare i pocketupplaga. Jag valde denna feel-good roman, som blev en perfekt sommarläsning att njuta av under juli månad. Jag har en förkärlek för engelska romaner i miljöer, där aristrokater och vanligt folk möttes, fast de levde i så skilda världar. 

En kärlekshistoria i Cornwall av Liz Fenwick

Handling: Theodora "Theo" Pascoe flyttar under våren 2019 till en fiskarstuga, som hon köpt efter sin skilsmässa från maken Piers. Deras son David arbetar i faderns firma och Theo valde att flytta ensam. Stugan ligger vid floden Tamar, på gränsen mellan grevskapen Devon och Cornwall. Stugan är ganska förfallen och har stått tom i många år. Mitt emot floden Tamar ligger Abbotswood, ett förnämt gods i början av förra seklet, idag är det ett hotell, som håller stora evenemang i den fantastiska reptonträdgården. Theo kände till den då hon själv varit där för många år sedan med sin farmor Claire. Theo är trädgårdsdesigner, har ställt ut sina modeller och vunnit betydelsefulla priser. Nu vill hon först göra stugan beboelig, därefter förvandla det vildvuxna runt stugan till en vacker trädgård.

Historien tar sin egentliga början när Theo hittar en plåtlåda med brev till en viss A, undertecknade med Z. De berättar om en omöjlig kärlek mellan lady Alice Neville och fiskeförvaltaren Zachariah Carne. Växelvis får läsaren följa händelser som utspelade sig 1914 och under första världskriget samt i nutid där Theo, hennes bror Martin och sonen Davids bakgrunder nystas upp och kopplas till de två unga förälskade. 

...forts följer...

"En ny knytnäve. Carl stirrade genom luggen ner på en stekt sill med uppsnittat skinn, bränd gräslök och en halv potatis, vad dagen hade att bjuda på." Så börjar romanen om en grupp pojkar och flickor från ett hyreshus i östra utkanten av Oslo. Tiden är 1940-tal och handlingen utspelar sig under den nazityska ockupationen av Norge. På omslagets baksida läser jag: "De ovärdig" är en brutal men livfull skildring av en miljö, tid och vardag som hittills varit nästan frånvarande i krigshistorien. Roy Jacobsen har skrivit en tankeväckande och spännande roman, som ytterligare befäster hans position som en av de stora europeiska författarna."

De ovärdiga     av Roy Jacobsen

Läsaren får följa Carl och hans kamrater i kampen för att överleva dagen genom att bedra, stjäla, förfalska dokument och begå brott i de fina kvarteren. Allt för att få saker som går att sälja på den svarta marknaden och bidra till familjernas försörjning. Det räcker inte med det som de vuxna kan få ihop. Ungdomarna drar sig inte för att stjäla från tyskar i hög maktställning och därmed riskera hårdare straff om de upptäcks. Carl lierar sig med nazister för att få inblick i hur ockupanterna planerar för kommande tillslag bland Oslos medborgare. En farlig och mycket vansklig mission, som när det lyckas, ger honom och kamraterna möjlighet att hjälpa sina familjer ekonomiskt. 

Berättelsen tar verkligen tag. Ibland lägger jag boken åt sidan och tänker jag vill inte läsa mer, men vet att jag kommer att läsa klart. Vilket jag gjorde och kan också glädjas åt den solidaritet, omsorg om nära och kära, alla småsyskon och vänner, som författaren skildrar med värme.   

Vi får inblick i en del av det norska folkets delaktighet i motståndskampen, ovissheten om vem som var medlöpare, quislingar, landsförrädare, eller bara likgiltiga.

Författarens språkbehandling tilltalar mig. Trots det svåra och tunga är romanen lättläst, när jag kommit in i det myller av karaktärer som finns omkring Carl. 

Tänker att titeln De ovärdiga syftar till människors utsatthet att i en krigssituation kunna forma sitt liv och leva värdigt.

En talande omslagsbild, med barn i olika åldrar med en vaksam blick, beredda att ta emot eller fly.

Roy Jabosen är en mästerlig skildrare av den lilla människans utsatthet, kamp och vedermödor under andra världskriget. I min bokcirkel har vi läst serien om Ingrid Barröy, De osynliga, Vitt hav, Fartygets ögon, Bara en mor. Rekommenderas också starkt!

Översättare: Staffan Söderblom har skickligt fångat författarens intention i denna roman, som i de om Ingrid Barröy! 

Har du inte läst något av Roy Jacobsen, så gör det!

//Eveline

Första gången jag läste om en ung flickas uppväxt i Sundsvall i början av 1900-talet var i boken Sundsvallspromenader av Örjan Torell och Petra Torell Hagström. I "Fjärde promenaden" på sid 113 får läsaren följa Gunhild Tegens huvudkaraktär Alfa, i en självbiografisk berättelse om hennes utveckling från barn till vuxen. Jag har lånat boken på stadsbiblioteket och läst den inför Sundsvalls museums stadsvandring den 18 juli 2024 - Sekelskiftet 1900: en flickas upplevelse av händelser i staden. 

En flicka växer upp                             av Gunhild Tegen

I kapitel 1) har Alfa precis tagit studenten och besöker tant Alma på Alnön, där hennes familj bodde innan de flyttade in till Södermalm. Kapitel 2) börjar med att Alfa är sex år gammal och är ensam på barnsalen på lasarettet i Härnösand. Så växlar författaren tidsperspektiv och läsaren får en god inblick i hur det var att växa upp i en medelklass med närhet till överklass. Alfa beskrivs som en sökare, en flicka med tankar utöver de hennes kamrater tänker. Detta gör henne något annorlunda, egen och ensam. Hon har en fin relation med fadern och även modern beskrivs som en behaglig och stöttande förälder, "full av glädjeämnen". 

Författaren skriver på s147) att "tidningarna är fulla av mord, krig och olyckshändelser", vilket får mig att jämföra med dagens världshändelser. Ingen större förändring till en fredligare värld i sikte, som Frida Stèenhoff håller föredrag om under samma tid. I kapitlet på sid 154, möter Alfa "fru Harold Gote" (pseudonym för Frida Stéenhoff) och blir socialist. Alfa beundrar denna "talarinna" som "med utsökt vacker röst" började sitt tal (s158): - Världen är mitt fosterland. Sverige är den vrå av världen, där jag lade ut från land - . Alfa valde att inte gå på ett protestmöte mot Harold Gote, då hon inte ville delta i en protest mot något som hon inte kände till något om - vilket ger exempel på romanens detaljnivå och av personpsykologisk realistisk karaktär.

Alfa växer upp som en relativt ensam ung flicka, som skriver "brev till en vän, som inte finns", där hon helt kan skriva ner sina innersta tankar och känslor. Ett vackert exempel är brevet på sid 146-148). Inte ens till sin högt ärade fröken Berg, kan hon yppa allt och om kärleken vågar Alfa inte ens drömma! Hon grubblar kring Gud, att be och sin icketro! Och kring människans fortplantning, som hon med bestörtning finner ut på egen hand. Alfa tar sina studier på stort allvar och hennes iver att "plugga" gör henne avvisande mot allt som inte roar henne. På s 207) Hur i all världen kan nöjen roa någon människa? När det finns så mycket härligt arbete--- Men hon tänker också s 145) Kanske frågar jag inte så myckt efter livsverket, om jag bara blir älskad? 

Språket speglar den tidens sirliga och högtidliga sätt att formulera sig. Det är vilsamt och behagligt att läsa, men kräver läsarens förmåga till "läslugn".

Avslut: Hur går det med Alfas livsverk och kärleken? Finner hon en livskamrat/själsfrände?- Ja, det får läsaren veta så småningom. Så LÅNA och LÄS denna fina samhällsskildring från 1900-talets början. 

//Eveline

I februari intervjuades Lisa Ridzén om sin debutroman på Vängåvans Bokhandel av Anders Larsson. Det var förkväll till årets bokea och fullsatt. Lisa Ridzén berättade fängslande om bakgrunden till romanen. Det var hennes farfar, som var källan till romanens innehåll, ur anteckningsböcker över hans sista tid i livet. Hemtjänstpersonal noterade vid varje besökstillfälle farfaderns fysiska och psykiska tillstånd. Lisa Ridzén underströk dock, att detta inte var en biografi över hennes farfars liv, utan en fiktion, visserligen byggd på de noteringar som handlade om honom. 

  Tranorna flyger söderut  av Lisa Ridzén

Handlingen är en sårig och trevande far-son-relation. Om den gamle fadern med sviktande ork och hälsa och den medelålders sonen som 'vet bättre' och vill fadern väl. Allt utspelar sig i en stilla tillvaro på kökssoffan hemma hos Bo, med hunden Sixten samt återkommande besök av hemtjänstpersonal och Bos son Hans. Bos hustru Fredrika har måst flytta till ett demensboende och Bo saknar henne oerhört. För att hålla kvar hustrun i sin närhet, har han dagliga samtal med henne i sitt inre. Bo har lagt Fredrikas schal i en burk med tättslutande lock, så att hennes doft ska finnas kvar så länge som möjligt. Han har ibland svårt att få upp locket, då styrkan i fingrarna börjar avta. Bo är gammal och sonen tycker att han inte längre orkar sköta hunden Sixten på ett bra sätt och vill sälja honom, vilket Bo motsätter sig. Det blir en dragkamp och källa till osämja mellan far och son. Bo tycker att livet inte längre är värt att leva om han inte får ha Sixten kvar. Han ligger mestadels på soffan och funderar på hur han ska kunna behålla hunden, mot sonens vilja. Bo har en mångårig vän Ture, som han har nästan daglig telefonkontakt med. De håller varandra 'vid liv', kan man säga. 

Hemtjänstpersonalen är bra, ffa Ingrid och några till men också någon mindre bra, enligt Bo. Av deras och sonens noteringar i dagboken, kan man läsa Bos humörsvängningar t.ex. på s229) Lördag 22 juli kl 10:00:Är här och hälsar på. Har fyllt på frysen. En ny bal med toapapper står vid bakre ingången. Gräddbakelse i kylen. Vedpåsar staplade i farstun. Vi pratar om Sixten och drar inte helt jämnt, pappa är inte på humör./Hans. Kl 12:30:Fiskbullar i sås och potatis. Bo har haft besök av Hans på förmiddagen. Det har bestämts att Sixten ska flytta, Bo är inte nöjd. Jag ställer fram maten på sängbordet, men Bo vill inte ha./Ingrid Kl 17:45Fiskbullarna står fortfarande kvar på bordet, värmer upp dem. Trugar men Bo vill inget ha. Säger flera gånger att han inte tänker gå med på att Sixten flyttar. /Kalle

Författaren belyser den åldrade Bos tankar och grubblerier om livets och ålderdomens tillkortakommanden på ett finstämt sätt t.ex. s55) Han (Hans) parkerar mig i fåtöljen. Som om jag vore fastspänd i ett passagerarsäte parkerar människor mig på olika ställen nuförtiden.

Dagarna går i en ständig pendling mellan nu och då. Bo tänker mycket bakåt på barn- och ungdomstiden och när hustrun och han träffades, gifte sig och fick sonen. Mörka tankar från barndomen om hans såriga relation med sin far och de ljusa minnena i vuxen ålder. Tankarna på arbetet och arbetskamraterna tränger sig också på. Så som det förmodligen är för de flesta.

Under intervjun berättar Lisa Ridzén att hon arbetar deltid med en avhandling i sociologi på Mittuniversitetet i Östersund och ska disputera hösten 2026. Övrig deltid ägnar hon bl.a. åt det skönlitterära skrivandet. Hon säger: "Avhandlingen undersöker män som bor ensamma i Jämtland, deras livsberättelser. Vad som är viktigt och utmärkande för dem och vilka förutsättningar de har för att leva ett gott liv. Sårbarheten är ett särskilt ämne jag intresserar mig för, eftersom jag sett många män som farit illa av manlighetsnormer", säger Lisa Ridzén. Författarens grundliga research ger berättelsen trovärdighet.

Romanen är lättläst med ett rakt och enkelt språk. Författaren lotsar läsaren genom berättelsens vemod med inkänning och empati för ålderdomens skröplighet och känslan av att inte längre duga något till. Att inte få bestämma över sitt eget liv längre. 

Om det vackra omslaget, som stämmer väl med titel och innehåll, säger Lisa Ridzén att den kom till henne en kväll då hon stod vid sjöstranden och såg ett fågelsträck av tranor flyga just söderut. Här passade även mannen in, med sin hund i solnedgången. Tjusigt, tyckte vi som lyssnade!

Avslut: Genom Lisa Ridzéns okonstlade och lätta framtoning var vi många åhörare som blev intresserade och nyfikna på boken. Vi har nästan alla haft egen upplevelse av att följa en nära anhörigs kamp för att behålla sin värdighet och makt över sitt eget liv, även i livets slutskede. Så vill jag också tänka mig det!

//Eveline

P.s. Östersunds hemtjänsts arbetssätt att vid varje besök hos "kunden" göra korta noteringar om det som är väsentligt för nästa personal att veta, är tankeväckande och ett föredöme för all hemtjänst. Jag funderar på att köpa in en anteckningsbok och föreslå detta med en god väns hemtjänstpersonal. D.s.

VILKEN ÄRA - STORT TACK! Jag har utnämnts till SUNDSVALLS LÄSFRÄMJARE för 2024-2025 av Sundsvalls stadsbibliotek efter nominering av bl.a. Frida Stéenhoff-sällskapet i Sundsvall. Jag är hedrad, stolt och glad åt detta fina epitet, som jag nu har under två års tid. Mitt under min 80-åriga födelsedagsfest hemma hos mina kära Katarina & Henrik, kom tre representanter från Sundsvalls stadsbibliotek, Sofia Weiss, Sandra Levin och Andreas Ignell, med denna fantastiska och hedrande utmärkelse, i form av en vandringsstaty, diplom och blommor. 

Juryns motivering: Genom sin nyfikenhet och generositet sprider Eveline Santner läslust till många Sundsvallsbor, både gamla som unga. Hon värnar om bibliotek och böcker och lyckas inspirera till samtal om litteratur på många olika plattformar, såsom sociala medier, läxhjälp, högläsningar och inte minst genom sina mycket omtyckta bokcirklar. Eveline har en förmåga att knyta ihop olika kulturuttryck med varandra och därigenom visa vägen till nya spännande läsupplevelser. Via sin plats i styrelsen för den litterära föreningen Frida Stéenhoff-sällskapet bidrar hon till kunskap och att visa hur texter från förr i allra högsta grad är aktuella i dagens samhälle.

När motiveringen lästes upp, blev jag så överraskad och tänkte: GÖR JAG ALLT DETTA? Jag blev såklart både berörd och stolt! 

Jag har alltid lust att prata böcker och nu kommer det att bli ännu mer. Mina barnbarn kommer hädanefter bara att få böcker i sina paket av farmor. Det gäller alla jag har äran att gratulera. Det är ett roligt ansvar som Sundsvalls läsfrämjare! 

Andreas Ignell filmade överlämningen av utmärkelsen och här är klippet:  https://youtu.be/ik0oCahHdYQ För mig betyder det mycket att kunna se, lyssna och återuppleva känslan från denna synnerligen extraordinära dag <3

//Eveline

TACK OCKSÅ till nedanstående nomineringsröster på Facebook och till övriga följare som "gillat" förslaget:

Gunilla Jonasson: En självklar s k läsfrämjare är utan tvekan Eveline Santner. Hon brinner bokstavligen för litteraturen och böcker har en stor plats och betydelse i hennes liv. Ett livselixir! HenneS bokcirklar är mycket uppskattade och därför återkommande. Finns ingen annan kulturpersonlighet att nominera när det gäller läsglädje. 

Eva Arrander. Även jag håller med om Eveline Santner! Vilken geist och vilket engagemang och vilken kärlek till och tro på litteraturen!

Berth Henriksson: Eveline är den första jag kom att tänka på.

Cecilia Cecilia (Pettersson): Ja, instämmer med er andra, Eveline Santner så klart!

Ellinor Lundhall Eriksson: Eveline, Eveline!!

Marianne Staaf-Gälldin: Håller med till 100%. Heja dig, Eveline Santner!

Jag älskar böcker <3

Scen Sundsvalls bokklubb träffades måndag 3 juni i ett efter-teater-samtal, där vi samtalade om Västerbottensteaterns föreställning av Vajlett och Rut, som även innehöll delar av Karin Alfredssons andra bok i Granträskåsens trilogi, den om Roger och Rebecka. Vi jämförde föreställningen med boken - se sammandrag av boksamtalet 27 maj. 

Vajlett och Rut Roger och Rebecka   Teaterns Vajlett och Rut  (Foto: Patrick Degerman)

Vi var alla ganska tagna av det fantastiska skådespeleriet. De fyra skådespelarna gestaltade byns 18 karaktärer, alla med sina tydliga egenheter. Med snabba byten i kläder och förändrade röstlägen spelade de församlingsäldste, nyfikna och skvallrande grannfruar, smygsupande gubbar, förskräckta barn, folkskollärare samt småskollärarinnan och postfröken - de två älskande kvinnorna. 

För vår del menar vi att det var en fördel att ha läst boken innan. Men även de i publiken som inte gjort det, följde med bra och hade behållning av föreställningen. Budskapet, hur svårt det var att få följa och visa sina känslor, när det var för samma kön, var tydligt. 

Vi frågade Västerbottensteatern i ett mejl, hur det kom sig att de valt att spela detta och just nu och fick följande svar: för att Karin Alfredssons böcker handlar om starka kvinnor och att det handlar om hur det var och fortfarande är i Västerbotten. Ett frireligiöst bälte som präglar hur vi är som västerbottningar.

Avslut: Scen Sundsvalls bokklubb har även denna gång haft stor glädje och berikats av konceptet - "läsa-samtala-se/uppleva-eftersamtal"!

//Eveline

Inför kvällens teaterföreställning på Opalen i Kvissleby av Västerbottensteaterns uppsättning av Vajlett och Rut, föreläste Karin Alfredsson, författare till romantrilogin om Vajlett och Rut, i programsalen på Kulturmagasinet i Sundsvall. Andreas Ignell, bibliotekskommunikatör på stadsbiblioteket, Sundsvall hälsade välkommen.

Karin Alfredsson berättade att hon burit med sig historien om  Vajlett och Rut , småskollärarinnan och postfröken och den pingstvänsdominerade byn Granträskåsen i många år. Hon är född och uppvuxen i Lycksele och delar av hennes släkt är frikyrklig, sedan generationer tillbaka. Hon hade också barndomsvänner som var med i pingstkyrkan och levt under "helveteshotet". Karin Alfredssons far var byfolkskollärare i början av 1950-talet, så hon har ärvt hans berättelser, säger hon. 

Karin Alfredsson är en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har varit verksam som journalist i drygt 50 år på tidningar och SVT. Hon började sin yrkesbana på Aftonbladet på 1970-talet. Det var inte så många kvinnor på redaktionen då. De som fanns gick samman för att få förändringar till stånd i den mansdominerade journalistvärlden. Hon säger vidare att hon alltid känt att hon vill "göra skillnad" med sina texter och försöka förändra världen lite. Hon skriver reportage, deckare, spänningsromaner, idéromaner, dokumentär thriller, kriminalromaner och relationsromaner. Karin A bokdebuterade 1979 med Den man älskar agar man?, den första debattboken i Sverige om mäns våld mot kvinnor. 

På bokklubbens fråga vem hon skriver för, svarar Karin A: Jag har alltid arbetat med fokus på kvinnors villkor i världen, deras hälsa och sexualitet. De ska känna igen sin egen historia. Karin Alfredssons drivkraft är att berätta sanna historier som är viktiga. 

Jag ska fortsätta läsa del 2 Roger och Rebecka samt del 3 Valentin och Ketty. Vill ju veta hur det går för Vajlett och Rut och deras kärlek.

Kvällen innan föreläsningen mötte jag Karin Alfredsson vid tågstationen och vi hade ett synnerligen trevligt samtal under en god middag på hotellet. Det samtalet tackar jag för! //Eveline

Jag fått en ny favoritförfattare!