PARADISET en lockande titel, men vad är Paradiset - ett begrepp, en vision, en dröm eller - ett helvete? Jag har läst boken med tanke på titeln och kan bara tänka mig den vackert beskrivna trädgården (s51) hos "farbror Aziz" och ett par ställen till, där landskapet beskrivs så svindlande vackert, där jag tänker mig att Paradiset kunde ha funnits. Men det vore för enkelt av en författare som vunnit Nobelpriset med Svenska Akademiens motivering: för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter.

Paradiset                 av Abdulrazak Gurnah

Översättare: Helena Hansson

För mig är berättelsen fascinerande och bildande. Landet Zanzibar har för mig framstått som ett Paradis, ett resmål där vi kan uppleva sol, värme och en annorlunda kultur. Att landet bär på en så mörk, svår och tung historia med den tyska kolonialiseringen 1885–1919 var jag helt okunnig om. Författaren beskriver flyktingens eller i Yusufs fall den bortlämnade sonens påtvingade livsvillkor, som pant till den rike och mäktige köpmannen Aziz. På grund av faderns oförmåga att klara ekonomin för sig och sin familj, har han lämnat sonen som slav till Aziz. Pojken som alla år i "fångenskap" trodde att fadern en dag skulle komma och lösa ut honom. 

Det är en stark, oförstående grym och mycket berörande livsberättelse. Vacker, märklig, dråplig och annorlunda. Med inslag av vidskepelse, andar och magi. Om stolthet, girighet, hat, vedergällning, brutalitet, frosseri och råa okvädningsord i tilltal till varandra. Om "farbror Aziz" långa, farofyllda och strapatsrika affärsresor med  Magendo inåt landet. Med en blandning av folkslag, förutom tanzanier deltog somalier, araber, indier och kustfolk.

Med sin vackra berättarstil, håller författaren läsaren i sitt grepp, trots alla grymma delar. Jag ville bara fortsätta läsa och få veta pojken Yusufs öde, även Khalils, Aminas, Hamads och "den galna fruns" fördömda tillvaro. 

Skönheten i landskapet: s88) Här var landskapet frodigt av träd och gräs...snart kom han till ett vattenfall...platsen hade något hemlighetsfullt och magiskt över sig, men stämningen var inbjudande och fridfull... s154) Sjöns omgivning vilade i ett mjukt overkligt ljus, violett med en karmosinröd rand av höga klippor och kullar som bildade stränderna.... (karmosinrött så vackert)

Skönheten i språket: s262) Yusufs kärleksförklaring till Amina är "paradisisk". 

Språket: vackert, poetiskt, med lågmäld ton trots höga röster, t.ex. s67) där ledaren för bärarna skriker ut okvädningsord till dem. s68) de omständliga och "smöriga" hälsningsfraserna.

Jag ser fram till att läsa Abdulrazak Gurnahs övriga titlar och börjar med Den sista gåvan, som jag köpt till min Nobelsamling.

Avslut: Jag rekommenderar Paradiset, för den inblick den ger, i geografiska och kulturella skillnader. Kanske leder de val människan gör till Paradiset?

//Eveline

I höstens sista digitala läsecirkelsamtal tisdag 14 december med Angelina Arkdag/Folkuniversitetet som teknisk support, deltog Annette S-G, Anette M, Barbro P, Gunilla Ö, Kerstin S och Eveline S. Berit J och Toni O har mejlat sina synpunkter om denna "enkla berättelse med stort allvar", om Keiko Furukura. Enligt bokens baksidestext: Hon var redan som barn annorlunda. Nu är hon 36 år, har aldrig haft en pojkvän och har jobbat i den lilla närbutiken som timanställd i 18 år. Hennes föräldrar är oroliga och önskar att hon skaffade sig ett "riktigt=fast" jobb. Hennes vänner undrar varför hon inte träffar någon och gifter sig. Men Keiko har hittat sitt eget sätt att ge livet mening... 

Hur mår fröken Furukura?   av Sayaka Murata 

Översättare: Vibeke Emond

Handlingen: Vi var överens om att det är en aktuell berättelse som berör på flera plan. De japanska sociala koderna bland vänner och uppförandekoderna som ett butiksbiträde ska följa, är olikt våra och känns begränsande. 

Keiko får som barn ganska hårdhänt insikt om att vara "annorlunda" och missförstådd av omgivningen. Även av sina närmaste, förutom sin yngre syster, som alltid hjälper Keiko att hitta svar och lösningar på den livsföring hon måste välja för att anpassa sig. Hon iakttar omgivningen och härmar den på ett fantastiskt sätt, för att smälta in i det som bedöms som "normalt". Keiko har problem med att inte kunna urskilja nyanser i de sociala koderna, men hennes  största bekymmer är att hon inte får vara den hon är. Alla har synunkter på allt kring henne, vilket gör att hon börjar må dåligt. Bara i butiken känner hon sig trygg och behövd. Hon känner sig mer värdefull som "butiksbiträde" än som människa och utför sitt arbete med energi, punktlighet, exakthet och harmoni. 

Keiko får "hjälp" av en lika missförstådd manlig fd arbetskamrat, som erbjuder henne en lösning som skulle gynna dem båda i detta "råa och brutala samhälle", som inte har plats för den som inte anpassar sig. Att tillsammans bryta detta mönster, omänskligt för båda könen. Vad det innebär ska jag inte avslöja här. Men så mycket kan jag säga, att mannen skulle gynnas mest! Och slutet känns befriande!

Språket är enkelt, lättillgängligt och lättläst - saknar kapitelindelning men har ändå avgränsningar, som bidrar till en lättsam läsning. 

Titeln: vi tycker att den engelska översättningen Convenience Store Woman (på japanska Kongini Ningen = Närbutik Person) är bättre än den svenska. Och ger oss själva ett uppdrag till nästa cirkel: Tänk ut en "bättre" svensk titel!

Omslagsbilden: En "påse" med nudlar från en närbutik.

 Recensioner : jag hittar inga i dagstidningarna, men ett par privata bokbloggar: feministbiblioteket, kajsasbokblogg samt lektörsomdöme av Hanna Gunnarsson, som jag citerar ur: "Murata skriver om modet i att våga vara sin egen person fullt ut och att inte försöka förändra sin personlighet bara för att möta andras förväntningar på hur man bör vara".

Var möter berättelsen mitt liv: om anpassning...det är något alla människor gör mer eller mindre! Sensmoral: Hur långt kan vi gå för att anpassa oss till andra, eller acceptera avvikelser?

Avslut: Är Hur mår fröken Furukura? Japans svar på Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av den skotska författaren Gail Honeyman? Eller vice versa! I alla fall handlar båda om "modiga annorlunda överlevare"! 

//Eveline

I en av romanerna jag nyligen läst (minns dessvärre inte vilken) hänvisade författaren till denna lilla BOKPÄRLA - en klassiker lika aktuell nu 2021 som 1880, då den skrevs. Det är otroligt hur en viss sorts litteratur aldrig åldras - litteratur som bygger på det mänskliga psyket och det mänskliga beteendet går dessvärre aldrig ur tiden. Efter metoo-rörelsen 2017 är den aktuellare än någonsin.  

Fettpärlan         av  Guy de Maupassant 

Översättare: Marie Berthelius / Ingvar Johansson

Denna klassiker har utgivits flera gånger sedan 1880 och den bok jag läst är från 1996 i översättning av Eva Alexandersson och Busk Rut Jonsson med bilder av Carina Länk. En lånebok från stadsbiblioteket i Sundsvall, men som jag ska köpa när den kommit in på bokhandeln igen. Novellen är författarens debutverk, men det känns som om han redan var en fullkomlig mästare. Och visst ger omslagsbilden i denna utgåva en direkt inblick i berättelsen. Även nyutgåvan, som jag väntar på, har en omslagsbild som leder till innehållet. Det gillar jag!

Fettpärlan är en långnovell och handlar om tio människor från olika samhällsklasser hopträngda i en vagn. Det som förenar dem är att de är på flykt under fransk-preussiska kriget 1870-1871. Här finns tre högt uppsatta, rika män med fruar, två nunnor, en antirojalist och Fettpärlan, en ung prostituerad. Hon har fått sitt öknamn pga extrem fettma. Ingen i vagnen vill ha något att göra med henne, men hon är den enda som har med sig matsäck, som hon gärna delar med sig av. När hon gör det accepteras hon ovilligt som en i sällskapet. Hungern är en stark drivkraft. 

Men vad som sedan händer, när Fettpärlan efter påtryckning tvingas till något hon inte själv vill, ska jag inte avslöja här - det förtar läsningen för den som lockas att läsa den av min korta beskrivning. 

Jag tycker mycket om den! Den är realistisk, dagsaktuell och speglar mänskligheten i all dess litenhet!

Möter något mitt liv: Ja, nog har jag stött på innebörden i ordspråket "Otack är världens lön".

//Eveline

Måndag 29.11.2021 träffades VLS för höstens sista boksamtal, digitalt även denna gång. Lennart Bergström höll i det tekniska och hälsade välkommen. Kvällens samtalsledare var jag, Eveline. Jag valde boken för mitt stora intresse för kvinnohistoria. Det har skrivits alldeles för lite om kvinnors bragder och boken är skriven helt ur kvinnligt perspektiv. Efter att ha läst denna omfattande, intressanta och magiska berättelse om Mia Kankimäkis "Nattkvinnor" kändes det rätt att själv funderar på vilka kvinnor jag vill ha som mina "Nattkvinnor"!

Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki, journalist och författare, f i Hälsingfors. MK har skrivit en hybrid - reseskildring-kollektiv biografi-självbiografi. Hon för dialoger med sina förebilder genom att skriva brev till dem. Författaren har en personlig stil, är påläst och har gjort en grundlig research, som inte känns tungläst. Hon har följt sina utvalda "nattkvinnor" litterärt och fysiskt,genom att själv resa i deras spår!

Översättare: Camilla Frostell

Ett fascinerande litterärt uppslag! I stället för att anlita en livscoach i ett skede då MK analyserar sina egna livsval, hämtade hon kraft ur 10 kvinnors livsval; 6 världsresenärer från 1800-1900-talen, 3 italienska konstnärer från 1500-1600-talen och 1 ff verksam japansk konstnär. MK jämför sitt eget liv och de möjligheter kvinnor har idag med dessa kvinnors liv och möjligheter till egna val. VAR fick de sitt mod ifrån? Och pengarna?

Författaren blev "bergtagen" av dessa kvinnors MOD. De har sprängt gränser och gjort sånt som ingen förväntat sig. Snarare förfasat sig över och fördömt! De ägde en beslutsamhet, en passion, att trots sjukdomar, brist på pengar och svårt motarbetade, ändå fullfölja sina påbörjade äventyr. De flesta hade ingen man och inga barn. Hur skulle de annars ha kunnat utföra och förverkliga sina drömmar? En gift kvinna på den tiden, var helt underställd mannen - om hon inte var gift, bestämde en far, en bror, t.o.m. en son eller annan släkting över kvinnan.  

Den lycka, eufori och tillfredsställelse över att ha följt sin hjärna och sitt hjärta, kan vi bara känna stor vördnad, beundran och respekt för. 

Ett urval av dessa fantastiska kvinnor: Karen Blixen 1885-1962 (77 år) är den vi känner till mest, framför allt genom sitt författarskap och filmen Mitt Afrika. Nelly Bly 1864-1922 (58 år) för sin jordenruntresa på 72 dagar med en packning som rymdes i en doktorsväska! Mary Kingsley 1862-1900 (38 år! hon dog i tyfoidfeber), kallades för "only me" av afrikanerna, för att hon sa "it´s only me" var hon än dök upp. Mary var "beväpnad" med paraply och har fått både paraplyer och fiskar uppkallade efter sig  Kingsley Paraplyer - Brynicus kingsleyae. Alexandra David-Neel 1868-1969 (101 år) feminist och senare buddistnunna, tog sig som första vita kvinna in i den förbjudna staden Lhasa i Tibet, förklädd till tiggare - En parisiskas resa till Lhasa av Alexandra David-Neel. Anmärkningsvärt: Alexandras "hälsoresa" dröjde i 14 år! och bekostades helt av hennes make? Artimesia Gentileschi 1593-1654 som trots vanäran av att ha blivit våldtagen, hade styrka och mod att forma sitt liv och yrkesval. Hon är känd för sin tavla Judit halshugger Holofernes. Yayoi Kusama f. 1929 konstnär och ff verksam med sina 92 år. Skrev frivilligt in sig på en psykiatrisk klinik i Tokyo 1977, bor kvar där och presterar varje dag.

Några meningar vi samtalade kring: 309)Så enkelt det vore om vi kunde få hela livet i form av en guidad tur, tack! 318)Glädjeflickor hade bjällror i håret 1500-tal - de skulle höras så de finare damerna kunde undvika dem. (Jmf Stockholm i början av 1900-tal då glädjeflickorna skulle ha något gult i håret! "Apelsinflickor" hade apelsiner i handen). 407) Efter attt först inte ha hittat något verk av kvinnliga renässansmålare, som gömts under århundraden, har de alla kommit fram i ljuset. Enligt nyare synsätt är de kvinnliga konstnärerna nu Anno Domini 2017 en vital del av renässansen. Florens kvinnor har äntligen gått ut och lämnat hemmets instängda sfär. 

Vackert sista sycket s 444)Det känns som om jag på något vis har blivit botad av min bergtagning ..........driver vars och ens arbete vidare. Slut citat.

Exempel på författarens BREV till "Nattkvinnor": sida 11, 154, 236, 272, 410 

"Nattkvinnors" BREV: sida 150, 198, 249

"Nattkvinnors" RÅD": sida 152, 196, 218, 249, 276, 290, 359, 381, 436

"Nattkvinnors" avslutande råd: Vad du än gör, leta upp en plats där du kan bli bergtagen!

Recensioner: Svt/Ulrika Milles 17.08.2021; SR/Katarina Wikars 31.08.2021; Expressen/Elin Grelsson 28.08.2021

Övrigt: att det finns människor som Olli, Cai, Aura mfl, som ger oss andra en bit av den värld vi själva inte kan/vill utforska - och såklart alla författare. Det är ju så: ATT LÄSA är att RESA!

Vad i berättelsen möter mitt liv: s21)Karen Blixen Museum Rungstedlund,från en resa juli 2002; s416)Café de Flore i Paris, från ett par kvällar under en litterär Parisresa i maj 2018, anordnad av bokhandlare Lennart Bergström.

Mina offentliga "Nattkvinnor": Frida Stéenhoff 1865-1945 (70år) feminist, författare/debattör - för kvinnors rättighet och jämlikhet

Sara Danius 1962-2019 (57 år) litt.professor, författare, ständige sekr i Svenska Akademien 2015-18 - stod upp för kvinnors rätt att säga ifrån utan att vara rädda för repressalier - Metoo-rörelsen 2017

Marianne Ahrne 1940 (81 år) filmregissör, författare och äventyrare

Renata Chlumska 1973 (47 år) äventyrare, besteg Mount Everest 1999

Malala Yousafzai 1997 (24 år) utbildningsaktivist, Nobels fredspris 2014

Fredrika Ek 1991 (30 år) Årets kvinnliga o Europeisk äventyrare 2017, cyklade jorden runt på 1000 dgr för att belysa kvinnors o flickors utsatthet på jorden

Greta Thunberg 2003 (18 år) opinionsbildare och aktivist i klimatfrågor

Länk till 10 klassiska kvinnliga "vagabonder" genom tiderna

Det finns såklart fantastiska "Nattkvinnor" i min närhet som inspirerar, ger råd och stöttar! 

TACK till Mia Kankimäki för denna kunskapsutvecklande läsupplevelse, skriven i en lättsam, lättläst prosa om kvinnor i historiskt perspektiv, nutid och för framtid! 

//Eveline

 Här är alla vinnarna: 

I den skönlitterära klassen vann boken Eufori av Elin Cullhed om poeten Sylvia Plath. 

I fackboksklassen vann boken Dolda gudar – En bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkanson utgiven av Nirstedt/litteratur.

I barn- och ungdomskategorin blev det Johan Rundberg som fick priset för sin bok Nattkorpen. Boken handlar om barnhemsflickan Mika som hjälper polisen att lösa brott i slutet av 1800-talet i Stockholm.

Vi som träffades digitalt denna november eftermiddag var Barbro P, Anette M, Annette S-G, Gunilla Ö och Eveline S. Berit J och Toni O deltog med synpunkter via mejl. Kerstin S hade meddelat förhinder. Angelina A höll i det tekiska. Det blev som alltid ett mycket livligt och givande samtal kring en bok. Denna gång en tankeväckande dystopisk klimatfikton i ett AKTUELLT NU 2017 och en SNAR FRAMTID 2041. Författaren belyser också den komplexitet som finns i relationen mellan barn och föräldrar, som ju tycks evig. Och om valen, vi gör.

Blå                av    Maja Lunde

Översättare: Lotta Eklund

I klimattemat skrev författaren först succéromanen Binas historia (2015), som flera av deltagarna också läst och rekommenderar oss andra att läsa. Därefter Blå (2017) och därpå följer Przewalskis häst (2019).

Vi började med att berätta vad som berörde oss mest under läsningen: De starka känslor och tankar som väcktes. Ett stort allvarligt ämne där författaren lyckas att framföra sitt budskap i en lättläst stil, där allt konkretiseras. Vattnets framför allt sötvattnets betydelse för mänsklig överlevnad fokuseras tydligt, t.ex. att törsten är svårare att uthärda än hungern, hur den smälta isen räddar liv efter 24 år. Signe-delen berör, det går att känna igen sig i Signe och hennes liv. Hur mycket en ensam människa kan förmå sig till med ett starkt engagemang, mod, kunskap och envishet s58-63. Barnens ansvar över sinnesstämningen hos de vuxna och de vuxnas val s111-114 och 331 berör starkt. 

Berättarrösten: kraftfull som barn s78-79 en närhet till vrede som följde Signe livet igenom.

Huvudpersoner: Signe, Magnus, David och Lou har alla tydliga karaktärsdrag. Vrede, mjukhet, styrka och vilsenhet. Raseriet hade följt Signe genom livet s334.

Handling: Klimatförändringarna och dess konsekvenser för allt. Att läsa romanen Blå under samma tid, som vi kunnat följa det globala FN:s klimattoppmöte COP26 i Glasgow (31/10-12/11 2021) och hur splittringen ser ut i världen, är verkligen ett tänktvärt och skrämmande sammanträffande.  Greta Thunberg  dömer ut klimatmötet! Boken handlar även om skuld, skam, orsak och verkan = alltid tillväxt och aldrig motstånd s187. Den delade meningen om vad utveckling - avveckling är. Rikedom, makt och njutning s59 (hedonism) och utnyttjning av generationer och konsekvenserna. Vi har en pandemi sedan mars 2020, där människors synsätt splittrar och delar in oss i vi och dom - vaccinerade och icke vaccinerade. Förmågan att välja sida utifrån sin övertygelse och egna föreställningar.  Tro på vetenskap och forskning, som ställer frågan om vi lever i en ny tidsålder - antropocen - gentemot misstro! Ungdomens glöd gentemot äldres vaddå? Författaren belyser också aktuell flyktingkris, som en klimatflyktingkris. Skickligt av författaren att väva in relationskomplexiteten i ett i sig tillräckligt komplext klimattema. Komplexiteten i relationer skildras också i de två tillfällen som barnen överrumplas av de vuxnas könsakt (inte kärleksakt för kärlek saknades i både Signes och Lous upplevelser s152/340).

Språket: lättläst; välstrukturerat; enkelt att förstå trots det tunga budskapet; vardagsrealistiskt; berättartekniken för läsaren framåt; bra tempo; även med lite leklust s145) i båt och poetiskt uttryckt i regnleken. 

Tid/Miljö: Två tydliga tids- och miljöangivelser 2017/Norge-hav/vatten; 2041/Frankrike inland-torka.

Titel/Omslagsbild: Titeln=båten,hav och is; Bilden=utlämnad i fritt fall; Signes dyk till Sätern s212

Vackert/starkt/intressant: Inledningen s7-9; Signe och Magnus första möte i 7-8 års ålder s20-22 och sista i 75 års ålder s345/348; Ingen tar hand om några andra än sina egna s86; Omvänd osmos (sötvattenavskiljning) s86/314; Om förväntningar vi skapar s184; Dansen s168; Om valarna s264; Bytte barn s294; Avgörandet s307; Urladdningen-slagsmålet i lägret s194-195; Aborten s321; Byggde upp en "glaciär" av islådorna s348;

Meningar: s64)Skjortan låg som en uppblåst ballong på vattenytan innan vattnet fick övertag. s133)Om man bara köper ett tillräckligt stort plåster så läker såret.... s141)Den som inte väljer sida blir jävligt ensam. s280)Om mannen, det positiva och neutrala, medan jag är det negativa; varje definition av kvinnan innebär en begränsning, utan ömsesidighet. 150) ...och kanske var lastbilens ljuskäglor det första han såg, två rör i luften, skarpa i mörkret.

Obesvarade frågor: Var är alla människor i det torra Frankrike? Hur kan Röda Korset bara lämna sitt läger? Vad åt de i lägret? Att båten står på torra land endast 24 år senare? Hur ser vi på Nordens vattentillgångar?

Recensioner: SR/Anna Tullberg 9 juli 2018  - Lottens Bokblogg 29 sept 2018 - SvD/Marit Furu 29 maj 2018 (låst artikel) 

Lektörsomdöme(delar av) Henrik Wiktor:"Den av krig och torka härjade kontinent som Europa då år 2014 förvandlats till är en skrämmande vision. Det påminner om att det som idag är avlägset, kan vara en realitet i morgon. En välskriven och tankeväckande bok, som borde få många läsare". Helhetsbetyg 4.

Möter berättelsen något i mitt liv: Tilltron till att allt som tillskrevs tillväxt när jag var ung och bara följde utvecklingen s63), men som med facit i hand också var avveckling! Att idag betala flygavgift, som en sorts avbön, hjälper ju inte det som redan förstörts. En tankeväckare att delta i försök att stoppa krisen, i den mån jag/vi kan bidra i det lilla.

Avslut: författaren har i en intervju sagt, att hon tror på litteraturens kraft att åstadkomma förändring. Ja, det tror jag också på!

LÄS MAJA LUNDE!

//Eveline

Bok nr 3 hösten 2021 i Vängåvans Litterära Sällskap är Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo. Vi var 5 medlemmar ur VLS som träffades digitalt måndag 25.10.2021. Bokhandlar´n Lennart Bergström hälsade välkommen och Lotten Glans var kvällens samtalsledare, som recenserat aktuell roman tidigare i Lottens Bokblogg. Få deltagare gör att alla verkligen får gott om tid att ta upp allt väsentligt. 

Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

Handling: Kvinnoliv. I tolv olika berättelser av tolv olika kvinnor berättas många olika erfarenheter av att vara svart kvinna i Storbritannien. Varje berättelse inleds med en symbol ur Adinkra symboler skapade i Ashantiregionen i Ghana. Lotten berättade vad de olika symbolerna betyder, vilka stämmer in på karaktärernas personlighet: Amma=Styrka s9; Yazz=Skönhet s48; Dominquie=Vänskap s80; Carole=Vaksamhet s117; Bummi=anpassningsförmåga s152; LaTisha=Energi s189; Shirley=Uthållighet s214; Winsome=Gott äktenskap s246; Penelope=uppmärksamhet s271; Megan/Morgan=Transformation s301; Hattie=Ödmjukhet/styrka s333; Grace=Harmoni/kärlek s362; Epilog=Universum s427.

Det handlar också om identitet/könsidentitet, viljan att passa in och viljan att revoltera. Ras/vardagsrasism, rasismens olika uttryck t.ex. vänjer sig vid sonhustruns hudfärg..... älskar den tilltänkta trots hudfärgen .... bli vitare för varje generation trots egna etiopiska rötter. 

Författaren skildrar skickligt arv och miljö av betydelse i egen utveckling och samhällets syn på de som faller utanför ramarna. Hon dömer ingen/inget, men visar på självhat som en överlevnadsstrategi. Romanen sammanflätar mänskligt beroende och karaktärerna vävs in i varandras liv och speglar hur de vill vara och hur de faktiskt är. Alla är hoplänkade i någon form från liknande bakbrund och ställer upp för varandra i livslång vänskap. En samtidsroman där fördomar om både svarta och vita synliggörs. 

Språket: en poetisk fiction, vackert, lättläst när man kommer in i språkbruket. Lotten jämförde med Karin Smirnoffs textform i Kippo-böckerna...nästan helt utan punktering. Så även här men med mer luft och ett mer tilltalande språk. Det sjunger om sidorna t.ex. s278) känslan av att vara o rotad, o önskad, o älskad, o lycklig..... en ingen. 

Meningar/Stycken: Shirley=avskydde att undervisa beväpnade tuggummituggande kokainsnortande tonårsgravida kräk och gangsterhuliganer men var nöjd med att vara mentor. Penelope=som gömmer "kvinnoböcker" för sin man i städskrubben, hennes krypin som mannen kallar den, men själv aldrig öppnar den dörren. Megan/Morgan: problemet är inte att födas som kvinna, det är samhällets förväntningar på att vara kvinna.  (Även männen har samhällets förväntningar på sig, tänker jag!). Grace: att öva på de vackra boksavsmönstren som gav orden mening (en fin beskrivning om att lära sig läsa och skriva!). Hattie: girigafton istf julafton.

Efterfesten: där alla minglar och tänker tankar om varandra, både värderande och accepterande.

Epilog: ...detta handlar inte om att känna något eller om att säga något .... det handlar om att vara  .... tillsammans.

Översättare Niclas Nilsson, är själv poet, vilket säkert bidragit till att romanen, iaf på svenska är poetisk. Där finns också mycket humor.

Se Babel intervju (ca 20 min in i programmet) med Bernardine Evaristo, den första svarta kvinnan som tilldeltas Bookerpriset

Ett magnifikt slut! Läs boken!

/Eveline

Den 19.10.2021 samtalade vi om läsecirkelns bok nr 2 hösten 2021, som är En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong. Han började skriva poesi men debuterar med denna roman, som har en vacker titel, vilket är ett av skälen till att jag valt den, samt att den mycket väl passar in i höstens tema: Människans livsvillkor och avtryck. Vi som deltog i samtalet var Annette G-S, Gunilla Ö, Kerstin S och Eveline S. Anette M och Barbro P hade förhinder samt Berit och Toni hade mejlat sina synunkter. Den digitala länken skötte Angelina A/Folkuniversitetet, som tidigare. 

En stund är vi..... av   Ocean Vuong

Översättare: Andreas Lundberg

Handling: I denna brevroman skriver författaren brev till sin moder som inte är läskunnig. Enligt baksidestexten är det för att försöka förstå sig själv och sin plats i världen. I bakgrunden av hans skildring av Vietnamkriget, våldet och en familj, den första kärleken och att bli författare, skymtar ett USA söndertrasat av klassklyftor och en skenande opioidkris. Det är mycket som behöver läkas och lagas. Djupa trauman läker långsamt, men kärleken finns och språket finns.

En mångfacetterad sorglig upppväxtskildring och livsberättelse - en autofiktion - en litterär genre där fakta och fiktion blandas. Den är svårläst inledningsvis med alla hopp mellan flera tidsperioder och händelser. Våldet Little dog utsattes för av modern och mormoderns försök att balansera och harmonera sin dotters hårdhet gentemot dottersonen, är svårläst, svårsmält men också en kärleksförklaring. Som om författaren vill skapa en osynlighet och försöker göra sig fri, hitta förklaring samt söka förståelse och försoning. Går det att hitta förklaring till oberäkneligt våld mot ett barn. Många allvarliga händelser i en och samma roman=trovärdigt?

Den handlar också om att leva i två världa: språkligt och kroppsligt. Omskakande och ömsint beskrivna kärleksakter mellan två unga män. 

Karaktärerna: Little dog växer upp i ett etnisk och sexuellt utanförskap och fattigdom, som otroligt nog stärker honom som person. Trots moderns oberäkneliga beteende, dömer han henne inte. Genom mormoderns varma trygghet finner han en balans under uppväxten, en bokstavlig närhet in och ut i det lilla och stora livet. Tills han möter Trevor och den stora kärleken. Trevor som såg Little dog och behandlande honom ömsint;

Berörande: Kärlekshistorien med Trevor; Den äldre kvinnan med fantomsmärtor i sitt amputerade ben, som modern behandlar "i luften"; s47-57) att kunna beskriva dessa hemskheter så stillsamt: kvinnan med barnet i himmelsblå sjal, soldaterna, männen, makaken. s75) till skillnad från de mörkare händerna i familjen Ramirex församling var de i ditt kök rosa och beige, de enda färgerna de tillverkades i. Upprörande: Att vara fattig, bög och gul; 195)en månad på OxyContin läkte Trevors fotled, men han var en fullt utvecklad knarkare!

Miljö: fina natur- och stadsskildringar t.ex. s173) nu strålar staden med en sällsam, sällsynt glans...

Språket: inlevelsefullt, lågmält, trots ämnet och våldet, litterärt, vacker språkbearbetning, blandat lyrik och prosa; s191-ES) ..som jag avundas orden för att de gör vad vi aldrig kan göra – hur de kan berätta allt om sig själva genom att bara stå stilla, genom att bara vara. s242-BJ)Kvällens första färger faller på trästaketet och allt blir bärnsten, som om vi var en snökula full av te.

Tänkvärt: skönheten i språket och visheten; ordens och kommunikationens värdefullhet ; s43) Vårt modersmål är ingen moder – utan en föräldralös! Att tala på vårt modersmål är att tala bara delvis på vietnamesiska, men helt och hållet på krigsspråk!

Kuriöst: s71) berättelsen om hur Tiger Woods, den berömde golfspelaren, fick sitt namn. s77) att något är "sant som ben"! Vi kanske säger: "att något är "stensäkert"?

Humor/tragikhumor: s42)när modern skulle köpa oxsvans till soppa. Skrattet fastnar i halsen av den förnedring modern utsattes för av de gapskrattande männen. Och den skamkänsla pojken måste ha känt. Fast tvärtom: pojken gav sig själv löftet att aldrig mer vara utan ORD när modern behövde honom.  s200-TO)) om bufflarna och stoppskylt;

Titeln: återfinns i texten s 260) om allt jag någonsin ville ha var mitt liv, mamma? Om i jämförelse med vår planets historia ett enda liv var så kort, en blinkning som man säger, då är skönheten från dagen du föddes till dagen du dör bara att, vara vacker en kort stund.  Belyser vikten av att ta fram det vackra i människan. Genom det tunga, mörka ser vi det vackra.

Omslagsbild: överensstämmer med berättelsen - det hårda, men en omfamning och styrkan i den.

Meningar: s155)jag ville gråta men visste ännu inte hur man gör det på engelska; jag saknar dig mer än jag minns dig; s210) En boksida, som vänds, är en vinge lyft utan tvilling och därför oförmögen att flyga. Och ändå rörs vi. s236-TO) att fråga "Nåt bra?" istf "Hur är det" var at genast gå till det som är positivt.

Stycken: s16-17-BJ) om monarkerna som flyger söderut – bara framtiden återser det förflutna! s73-75) när de är i kyrkan och modern vågar ge sig hän. s197)Vissa nätter kunde jag höra ett djur.....där jag gick mitt i vägen. s235-ES)I mitt Hartford, där fäder var vålnader ....till spöken i familjelegender.

Recensioner: Aftonbladet/Lidija Praizovic: https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/70Oe2W/vackert-sammansmalta-motpoler

Expressen/Hanna Johansson: https://www.expressen.se/kultur/bocker/nar-ett-fult-namn-kan-skydda-dig-mot-olyckor/

Sveriges Radio/Anneli Dufva: https://sverigesradio.se/artikel/7457346

Sveriges Radio/Lundströms bokradio/bokcirkel: https://sverigesradio.se/avsnitt/1515981

Lektörsomdöme/Tim Andersson: I En stund är .. debuterar Ocean Vuong som romanförfattare, genom en prosa som lutar betydligt mer åt det lyriska än det episka (andlöst vacker i Andreas Lundbergs översättning). Romanen kastar sig experimentellt mellan olika slags uttryck. Ibland i det essäistiska, ibland i prosapoesi från Allen Ginsberg. Bäst är Ocean Vuong i ren gestaltning. När han lyssnar av sig själv och sina nära, inte minst förälskelsen Trevor, är han lysande. I de överpoetiserande passagerna, som binder ihop och kommenterar, går däremot intensiteten ibland förlorad. Helhetsbetyg:4.

Vad i berättelsen möter mitt liv? s42)om språkförbistringen – att som barn vara tolk åt föräldern. Ex. mor ska köpa mannagryn som heter Griess på tyska, vilket utlöste skratt i vår affär, då de trodde att mor skulle köpa "gris".) Om hudfärg och människors oerfarenhet av världens olika hudfärger i den lilla svenska staden på 1950-talet)

Ett ord som sammanfattar: Omvälvande, smärta, främlingskap, kärlek

// Eveline

Scen Sundsvall arrangerar även i höst boksamtal inför en teaterföreställning. Denna gång är det Sörjen som blev av Anna Takanen, som kommer till Sundsvall tisdag 12.10.21. Vi som samtalade i tisdags 5.10.21 var Anneli, Ulrika, Inger, Pirjo, Veronica och Eveline. Vi träffas igen efter föreställningen den 20 oktober och samtalar om vår bok-teater-upplevelse.

Sörjen som blev  av    Anna Takanen

Boken handlar om Timo, 4 år, som 1942 skickades från Mänttä i Finland som finskt krigsbarn till Sverige. Efter Vinterkriget i Finland 1939-40 kom Fortsättningskriget 1941-44, där hans pappa stupade vid fronten. Timo blir sjuk i lunginflammation och Sverige hade börjat ta emot finska barn, som behövde medicin och mat. Tanken är att Timo ska återvända efter kriget, men tiden går och återföreningen blir aldrig av. 

Vad berörde mest: Egentligen allt i boken berörde. Allas livsöden, från Timo till modern och brodern i Finland samt fosterföräldrarna i Sverige. En stark, mycket stark familjekänsla finns, vilket säkert inte är fallet i andra krigsbarns upplevelser. Att ha blivit lämnad ensam, att åka iväg utan någon barnet känner, utan att barnet kan förstå varför det skicka bort, är ett trauma som sätter spår hela livet. Att inte känna sig älskad av någon och denna väntan - fönsterväntan (s32,57) och ledsengråten (s62) är hjärtskärande att läsa. Breven (s187) mellan modern och fostermodern. Om alla förlorare (s25); Avskedet (s30). Annas relation med sin pappa berör mycket starkt. Hon kämpar så för att få tillgång till pappas innersta. 

Huvudkaraktärer: Timi, modern, Leevi, Gustaf&Alma och sist men inte minst Anna själv. Karaktärerna beskrivs tydligt men inte dömande. 

Huvudtema: Livets omständigheter; krigen; familjeband; tystnad; separation; återförening; skam; skuld; kärlek; offer; svartsjuka

Handling/Budskap: Om att få veta, få visshet, förklaring till sin familjs historia, sin pappas tystnad som bottnar i en tro att ha blivit bortvald. Och att få möjlighet att försonas med sin livsberättelse, som kan ge tröst och försoning. En möjlighet att bli hel.

Tid och miljö: 1940-tal; krigstid; efterkrigstid och framåt till NU. I finsk krigsmiljö/frontmannahus och svensk fredsmiljö/eget lantbruk.

Språk: Lättläst, flyter på, berörande beskrivet, med värme och förståelse.

Titel/Omslagsbild: Stämmer med berättelsen - s256)Den sörjen/sorgen är livslång! Kommer från Annas faster Anjas översättning s256). Bilden av mor och barn i pocketversionen = förmedlar familjekärleken. Bilden på landsvägen i den inbundna versionen = förmedlar avskedet

Starka meningar: s9)Gamla granar ska stå i evigheter... s30)Så ta på mössan, håll i lappen så att du inte blir borttappad. s35)EIIII nejvrålet på finska. s56)Nej till namnbytet: jag är en Takanen. s90)Som jag har längtat. (rymmer moderns hela kärlek o smärta). s182) Vi människor vet när vi måste; s184) Vad rätt du tänkt vad du i kärlek vill; s200)Det är inte orden jag vill ha. Inte meningarna utan meningen.

Starka stycken: s71) 1:a mötet mor-son; s90) 2:a mötet mor-son; s98) 3:e mötet och avskedet. s115-116) Mödramötet Saara-Alma; Två modershjärtan slår i otakt och slagen går rakt in i hans eget bröst. s185)Nej du Anna, sluta upp med att gräva i det som inte är din ensak...Besvikelse och ilska - som övergår till förståelse och acceptans .s186-187) Han önskar att breven aldrig kommit fram. s213) Blir sorgsen över enkelheten i livet ... Stjärnigt och sluttande svart = Eftertänksamt!

Recensioner: Expressen/Gunilla Brodrej https://www.expressen.se/kultur/bocker/pojken-satt-tyst-under-bordet-i-tre-manader/

Aftonbladet/Pia Bergström https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/MRX3ro/takanen-forsonas-med-finnenamnet 

DN/Pia Huss https://www.dn.se/kultur/anna-takanens-sorjen-som-blev-ar-som-en-famn-av-sorg/ 

Vad i berättelsen möter våra liv: På något sätt har vi alla kommit i kontakt med finska krigsbarn eller barn till finska krigsbarn. Vi fick även ta del av en deltagares egen familjehistoria om finska krigsbarns öden. Mitt liv tangerar berättelsen: s30) appen om halsen (jag skickades 1949 med Caritas -  transport från Wien till Rotterdam som 5-6åring för att "tillfriskna" - MEN jag kom hem till mina föräldrar igen efter 6 månader). s176)Att 1994 besöka födelseplatsen Nikolsburg i dåvarande Tjeckoslovakien/ Mikulov i dagens Tjeckien. s101)Adoption. s241) Cancerlukten s.242)Fars tystnad och smärttålighet 

Avslut: Tisdag 12 oktober (på min fars födelsedag) ser jag och deltagarna i bokklubben teaterföreställningen Sörjen som blev med Anna Takanen. Det finns också ett program på UR-Play om Anna Takanens Det nya fosterlandet. Och Anna Takanens Sommar i SR 2020.

//Eveline