ALLT VI INTE SA av Sara Osman är höstens 2:a bok i VLS. Den 4.10.2021 träffades vi fysiskt i Vängåvans Bokhandel i ett Bokens Afton-koncept, med författaren närvarande. Kvällens moderator var Anders Larsson som inledningsvis samtalade med Sara Osman om hennes uppväxt i Sundsvall och Granloholm samt hennes starka debut som författare. Se och lyssna på samtalet här och Anders recension här!  

Bokhandlar´n  Lennart Bergström hälsade varmt välkommen till denna första fysiska träff på över ett år. Att hålla avstånd går bra, bara vi tänker oss för! 

      Sara Osman, Lennart Bergström, Anders Larsson

Allt vi inte sa är Sara Osmans debut. En berättelse i gränslandet mellan psykologisk spänning och samtidsroman i fritt fall och utan bromsanordning!  Amanda, Sofia och Caroline, tre vänner som avnjuter vuxenlivets förrätt i Stockholms innerstad. På ytan är allt bra. Där under pågår något helt annt. Så står det på baksidan av boken. 

Handling: Oförmågan att kommunicera och om vänskap, som har upphört men ändå pågår av slentrian. Jag sträckläste boken (vilket är ovanligt för mig). Den tar tag ganska omgående, man vill hela tiden veta hur går det nu för var och en av kvinnorna. De sista sidorna från 309 tog andan ur mig fullständigt. Jag behövde läsa om prologen, för att knyta ihop och förstå. Amanda som är bokens röst, är inte störd, inte sociopat  (som hon beskriver sig själv), utan en människospillra som drabbas hårt av samtidens omänskliga krav och överprestationer med för högt satta personliga mål. Här skildras män som helt tappar omdömet och kvinnornas hatkänslor som blir dem övermäktiga och okontrollerbara i inverkan av alkohol och droger eller undantryckta emotioner.

En stark och välskriven, lärorik skildring av tre kvinnors liv i en samtid med mig. En samtid jag vet mycket lite om egentligen. Det som beskrivs i romanen, känns som en fiktion, en dramaserie i någon tv-kanal. Som borde sluta bra, så jag kan sova gott. Men slutet blir inte som jag vill! Det är krass realism från en värld utanför min värld. En grym värld där utseende, vikt och yta premieras och värderas efter med hur många likes du får...uppgång och fall! Influencers påverkar flickor och pojkar negativt! 

Lärorik för att den ger inblick i en vardag full av sylvassa armbågar och minmala utrymmen för minsta lilla avsteg från det som är värt att likas på sociala medier. För mig också nya ord: s296)Meme=något som får stor popularitet och igenkänning på kort tid via internet; s280) Douchbag= märkesryggsäck; s277) Ideal of Sweden=mäkesmobilklädsel ...(ett tecken på min ålder och avsaknad av tonåringar i närheten, tror jag!)

Berörde: skuld, skam, sorg, avund, hat, hämnd, avvisning, karriär, flykting, fördomar från två håll, vardagsrasism, överklass/underklass, hierarkier, kvinnligt/manligt, kärlek som villkoras, uteliv, alkohol, droger, religion, jämlikhet, mödrars "oro" och döttrars "ro". Men till skillnad från andra såg jag ingen humor eller glädje? 

Berättartekniken gillar jag, med kapitellängder och varvning av de tre huvudkaraktärerna. Intensiteten som ökar allt eftersom, känns från början. Triggar att läsa "bara lite till och lite till"....

Meningar: s35)Hon sniffar runt som en tullhund bland mina ord; s67)Influenser påverkar flickor negativt. Caroline är nyttig i det patriarkala samhället. Hur ska vi någonsin komma ikapp männen om vi är fullt upptagna med att hata och jämföra våra kroppar med varandra? Hur ska vi kräva vår rättmätiga plats i styrelserummen om vi sitter och grubblar över våra bristningar? 287)den känslan man får när man påbörjar en omkörning alldeles för långt efter fyrahundrametersskylten; 

Om egenskaper: Den egenskapen vi faller för som attraherar, kan längre fram bli den som irriterar! se s145) Caroline: Alex är nonchalant, det är till och med en egenskap jag föll för. 

Möter något i berättelsen mitt liv? Känslan i att lämna hela sitt sammanhang, att packa inför flykten/flytten, sen själva flykten och den därpå följande hemlängtan. Den känslan kan vara ett större problem för individen, än att inte få arbeta med det man arbetade med i hemlandet. Och ja, allt vi inte säger, allt vi döljer och förändrar i vår kommunkation, i syfte att bli bekräftade! 

//Eveline

Nobelpriset i litteratur år 2021 tilldelas romanförfattaren Abdulrazak Gurnah, född på Zanzibar och verksam i England,

”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.

Ständige sekreteraren

Nobelpriset i litteratur 2021: Abdulrazak Gurnah »

The Nobel Prize in Literature 2021: Abdulrazak Gurnah »

Läs mer på www.nobelprize.org

Vid vår 1:a digitala träff i läsecirkeln tisdagen den 21.09.21 samtalade Annette S-G, Anette M, Barbro P, Gunilla Ö, Kerstin S och Eveline S, om TRITONUS av Kjell Westö. Berit J och Toni O mejlade sina synpunkter. Att Corona-pandemin ff hindrar oss från att träffas fysiskt, beklagade vi, men vi gör det bästa av situationen och fortsätter digitalt under hösten. 

Tritonus        av    Kjell Westö

Jag har länge velat läsa något av Kjell Westö och när jag lyssnade på samtal med honom på den digitala bokmässan 2020 om Tritonus, en skärgårdsberättelse bestämde jag att nu skulle det bli av. 

Vad berörde mest: BP) En relationsberättelse med manligt fokus. K) De svåra relationerna förändras och utvecklas. Musikinslagen kändes igen och ger bilder. GÖ) Att den gav stor läsglädje från början till slut. AM) Relationsdramat, ensamheten, litenheten, åldrandet. AS-G) Väldigt mycket som berörde. Far-dotter och far-son relationerna. BJ) Ensamhet och vilsenhet och sorg. TO) En fröjd att läsa. Så hänförande levande beskrivningar av miljö och känsla. ES) Berättelse om bottenlös ensamhet. Musikens starka påverkan och betydelse. 

En allvetande berättare lotsar läsaren genom hela boken med fantastiska musikinslag som bara måste googlas fram och lyssnas till. 

Huvudkaraktärerna: KS) Brander och Lindell är varandras motsättningar. B=självupptagen egoist och L=självuppoffrande medmänniska. AM) Brander och Lindell är trasiga på olika sätt - de petar i varandras sår men blir också varandras hjälp. Brander flyr hela tiden. BP) Branders karriär är dalande och hans utsatthet är påtaglig - han hör inte hemma där i skärgården - med sitt skrytbygge som är tänkt som en lugn bas för honom, men som väcker stor avundsjuka bland ortsborna. GÖ) Båda känner skuld och skam. Med metoo-fartblindhet är de rädda för sina olika passioner. AS-G) Vänner men inte nära vänner. De iakttar och imponerar. BJ) Vi får veta hur Brander och Lindell uppfattar varandra. Båda går lite vilse. TO) Båda är huvudkaraktärer men Brander är det med stort H. De är varandras kontraster men bär båda på oro och bekymmer, som alla vi andra! ES)  Brander=världskonsertdirigenten o Lindell=amatördansbandsledaren spelar upp stora roller för varandra. Det är som en tango för två!

Huvudtema: Livets gång -  framgång / misslyckande - känslor / passioner - personliga egenskaper - vad är viktigt i det stora / det lilla?

Handling/Budskap: KS) I relationen är barnen de vuxna och papporna de "ovuxna".  GÖ) Umgängets svåra konst - de utnyttjar varandra och har glädje av varandra.  AM) Hopp - Manligt sätt att umgås på. AS-G) Motsättningar - flykt - pengar - stad/landsbygd. GÖ) Relationsdrama i tiden - jmf Villa Maja med Casa Tritonus! Intressant resonemang om tävlan och hård konkurrens i yrkesrollen som konsertdirigent. KS) Musiken spelar stor roll och speglar deras personligheter. BJ) Känslor av olika slag; rädsla, osäkerhet, oro, besvikelse. Vänskap, omtanke och kärlek till de vuxna barnen, vilket inte alltid är så lätt. TO) Hur svårt det kan vara att vara människa. Hur världen ser ut - Allt beror på vem som tittar och på vars och ens erfarenhet. ES) Vikten av att vara sig själv men också behovet av gemenskap. En homosocial relation. Musikens betydelse i den stora och lilla världen. Innehåller vår tids "generalkonflikter": metoo, rasism, klimatkris, Corona-pandemin, flyktingkrisen. Vår tids "hedonism" = som sätter njutning som centralt mål för mäniskans strävanden. 

Tid och miljö: Samtid och landsbygd. BJ) Att författaren skrev romanen under Corona-pandemin märks på att "allt har öppnat upp nu" och flyktingar från Aleppo. Rädslan för svininfluensan är också tidsmarkörer. ES) Vackra miljöbeskrivningar t.ex. s235. 

Språk: Lätthanterligt, tilltalande, realistiskt, bra flöde, dras snabbt in i berättelsen. Då och då långa stycken som bromsar upp läsningen, mycket musiktermer för den ovane -men lärorikt! Fantastisk prosa och bra komposition i höst- och sommardel.

Titel / Omslagsbild: Tritonus (även kallat djävulsintervallet, förminskad kvint eller överstigande kvart) är ett musikaliskt intervall som spänner över tre heltoner, till exempel intervallet C–F♯. Tritonus har en dissonant klang och används ofta i skräckfilmsmusik. Kan också åsyftas till Branders känslomässiga intervaller. Bilden stämmer bra med berättelsen - det överdådiga huset, sjöfåglarna, den karga havsnära naturen och noterna.

Meningar: . s77) ...under några benådade ögonblick var han fri, han kände hur landskapen öppnade sig inom honom, musken blev en sorlande bäck, den rann genom en vårlig skog där luften var klar och dofterna friska.... s139-140) Fint skildrat där Torbjörn Andén bad Brander om ursäkt på färjan. s171) .. Lindell är pålitlig och pragmatisk, han var lokomotivet som alltid rullade in på stationen på utsatt tid.  s194) Det enda som fanns var oron, den tunga näven där inuti, den utspärrade klon som grävde i hans bröst. s381) Genom B:s huvud flög tanken att vi aldrig vet när det blir för sent att säga något hyggligt.

Stycken:s350) Lindells tankar "Det hade funnits stunder då han avundats andra....men det var ändå ett bra liv... som han kunde hantera också när utfallet blev dåligt. s377-382 hela kapitel 8 med ett insiktsfullt avslut på denna mäktiga skärgårdsberättelse. 

Lektörsomdöme: Det hela utvecklas till ett finstämt möte melan två män, utan att de för den skull kommer varandra särskilt nära. Westös prosa och komposition är mästerlig, om än med en del longörer (långtråkigt parti), för den som inte är så insatt i, eller jätteintresserad av klassisk musik. /Dan Brundin.

Recensioner: 1) Göteborgsposten/Mikaela Blomqvist: https://www.gp.se/kultur/recension-tritonus-av-kjell-west%C3%B6-1.32746484 

2) Expressen/Victor Malm: https://www.gp.se/kultur/recension-tritonus-av-kjell-west%C3%B6-1.32746484 

3) Aftonbladet/Barbro Westling: https://www.aftonbladet.se/av/barbro-westling

4) Svenska Dagbladet/ Yukiko Duke: https://www.svd.se/kulturmannen-betalar-priset-for-sin-framgang

5) Sveriges Radio/Elin Claeson: https://sverigesradio.se/artikel/7536218

6) Svenska Yle/Marit Lindqvist, Helsingfors: https://svenska.yle.fi/artikel/2020/08/14/bokrecension-om-sjalens-och-samtidens-smartpunkter-i-kjell-westos-roman-tritonus

Möter något i berättelsen mitt liv? s47)....fast hon inte längr fanns så var det fint att hon en gång funnits.

ORD som sammanfattar:ES) Musikalitet i ord & ljud. TO) skickar ett par citat: Ensam är inte stark / Lycka är inte pengar

EXTRA: Musik i Tritonus (i urval) 1:s 385) Rock, pop & soul; 2: s391) Ballader, rötter & sånt; 3: s396) Klassiskt, chamber & choir; 4: s402) Klassiskt, symphony & full orchestra. Du hittar Kjell Westös musiklistor på Spotify.

Avslut: Om allas möjlighet till förändring / försoning!

//Eveline

TRION av Johanna Hedman är den första av fyra titlar vi läser i Vängåvans Litterära Sällskap hösten 2021. Vi var 8 som deltog i samtalet måndag 20 september om denna "hypade" roman. Efter Lennart Bergströms välkomnande inledning, informerade kvällens samtalsledare Anders Larsson oss, vad det innebär att en roman är "hypad", vilket han beskriver i sin blogg Kapprakt.  Att romanen beskrivs av förlaget som mycket framgångsrik. Att förväntningarna blir så uppskruvade och försäljningen förväntas framgångsrik. Mycket intressant!  Enligt Google: En hype kännetecknas av överdriven optimism och orealistiska förväntningar.  Men var denna roman så bra? Överdriven optimism, är det nog frågan om här...för romanen som helhet var ändå ganska ordinär.

TRION                 Johanna Hedman

Handling: En klassisk "utvecklingsroman", om att bli och vara en människa i sig själv och i samspel med andra. Det är ingen autofiktion enligt författaren, men en beskrivning av ungdomens sökande efter identitet och fotfäste. En berättelse om av- och pårelationers mekanismer. Studentmiljö i slutet av 00-talet, tre nära vänner och deras inbördes relationer i kärlek och klasskillnad, med olika livssyn och förutsättnngar samt verbala maktspel. Intressanta dialoger, stora starka känslor med många bottnar samt enkla och tuffa sanningar. Romanens öppning med epilog över 20 år senare är annorlunda och intressant. Det skapar spänning när man läser med vetskap om hur det gick, eller? 

Karaktärerna: August=harmoniansvarig - konstnären/bohemen/bisexuell - trivsam och varm med svarta skov. Thora=kylig - ekonomiskt och personligt oberoende - från en skyddad miljö med privilegier - van att göra som hon vill. Hugo=osäker i sig själv - från en miljö där han måste klara sig själv - hur han ska förhålla sig till August och Thora - dras till dem båda. Pendlar mellan sympati - antipati för Thoras beteende, men suveränt skildrat. Thora vill att Hugo ska vara sig själv, vilket Hugo inte klarar av tillsammans med henne. 

Budskap: hur svårt det är att både vilja höra till och att bibehålla sin personlighet. Att hitta och välja det hållbara för sin egen del. Att kärlek är svårt när vi inte fattar den - inte vågar som Thora och Hugo - ingen av dem vågade lita på kärleken kraft för varandra. 

Språk/Miljö: välskriven - bra dialoger - fina miljöskildringar

Meningar:IHugo: I engelskan uppfann han sig själv på nytt; Att bli vuxen är att sälja sig, men så länge någon annan upfattar ironin i ens medverkan, är det lättare att behålla någon slags självrespekt;

Tankar: Vad hade hänt med August? Hur tror vi att det skulle fortsätta, en början på något eller? Ett öppet slut!

Liknande litteratur:Samlade verk av Lydia Sandgren och Lord Nevermore av Agneta Pleijel.

Avslut: Jag minns konstellationer särskilt från ungdomsåren, hur det smärtade när de skavde och så småningom brast. Och att efter försök att anpassa sig till ett inbillat ideal att vara, hitta hem i sig själv. 

Rekomenderas att läsa för de insikter den ger i det svåra och snåriga med relationer. 

//Eveline

Under sommaren 2021 har jag läst ett antal böcker, som jag ännu inte skrivit något om i bloggen. Kanske jag lägger in artiklar framöver, för noteringar har jag sparat! J

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

Elva dagar i Berlin av Håkan Nesser

Leijonburen av Ulrika Kärnborg 

Godnatt Madame av Carina Burman

Den konserverade änkan av Hélène Gullberg

Litteratur för amatörer av Agneta Pleijel

Hamnet av Maggie O´Farrell

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Pågående:

Kring denna konst av Stina Wollter är ständigt pågående 

Trion av Johanna Hedman till 20/9

Tritonus av Kjell Westö till 21/9

Sörjen som blev av Anna Takanen till 5/10

Idag en innedag och läsdag på FNs UNESCOs internationella läskunnighetsdagen. Med syfte att upplysa om läskunnighetens betydelse för jämlika, välmående och fredliga samhällen.

Denna klassiker, med originalutgåvan från 1857 läste jag för många år sedan. Nu i augusti 2021 - 164 år efter första utgåvan, läste jag om den tillsammans med Sandra i vår "Bokcirkel för två".

Singoalla                           av        Viktor Rydberg   

En klassiker som fortfarande fascinerar i innehåll. Med fantastiska illustrationer av Carl Larsson. Historien utspelar sig på 1300-talet. Huvudkaraktärerna är riddare Erland Månesköld och Singoalla, en flicka från ett främmande och folk. Innehållet är både ljuvt och hemskt, ljust och mörkt, kärlek och sorg och med tanke på den samtid den skrevs, intressant i sin berättarstil. 

Budskap: kärleken kan övervinna mycket, men inte så stora klasskillnader. 

Språket: vacket 1800-tals språk, omarbetad 1991, vilket gör den mer lättläst än originalversionen. Bra längd på kapitlen. 

Singoalla har följt mig sedan ungdomen. Det är en "tidlös" berättelse om ljuv kärlek och bittert svek. 

Sandra och jag tyckte mycket om illustrationerna av Carl Larsson. De är talande och stämmer överens med texten i varje kapitel. Så även omslagsbilden, där riddaren sitter på sin häst i full utrustning och siktar med sin pilbåge in mot den mörka skogen och en mörk man, Assim, från det främmande farliga folket. 

En del bilder framkallar stort obehag och negativa känslor, som förstärker texten. 

Vi tyckte att den var fin att läsa, men berördes illa av mycket, bl.a.pojken Sorgbarns öde. 

Dock är slutet fridfullt och visar på hoppfull förlåtelse. 

Övrigt: sist i boken finns intressant information om Viktor Rydberg och Carl Larsson.

Recensioner: mimersbrunn; boksidan; litteraturbanken

Avslut: mitt sammandrag av vårt samtal blev i samma anda som berättartexten - något högtravande. Vilket visar, att vi gärna influeras av den text vi läser  - i alla fall jag!

//Eveline

Hämtat en ny bok att recensera för Vängåvans bokhandel. Om den lilla biblioteksfilialen, inhyst i gamla prästgården i byn Sidhäll. Av baksidestexten framgår att filialen hotas av nedläggning om inte de tre anställda lyckas höja utlåningen till helt omöjliga nivåer. Det är nästan som om de lokala makthavarna hittat på allt bara för att kunna få stänga biblioteket för gott och lägga pengarna på annat. Bibliotekets personal Eva, Lisa och Kåge får en rejäl utmaning. Ska de lyckas vända på utlåningssiffrorna och få ha kvar biblioteket i byn, eller inte? Detta är första delen i en serie om biblioteket och byborna i Sidhäll. En given bok för mig, som gillar att läsa, både lånade och köpta böcker.  

Bokbussen kommer...    av    Sofie Axelzon

Redan i prologen känner jag spänningen stiga mellan politikern och föreståndaren för filialbiblioteket, när pressen har bjudits in för en artikel om den förestående nedstängningen. Vad föranledde kulturnämndens ordförande att utbrista "Vad i självaste..."? Därefter backades berättelsen några månader och läsaren får följa med hela vägen från politikernas ultimatum, att det enda som kan rädda kvar filialen är att utlåningen tredubblats innan årets slut, annars väntar nedläggning. I min värld måste alla ha tillgång till ett huvudbibliotek i de större orterna och biblioteksfilialer runt om i de mindre. Att dra in på en så viktig kulturbärare är ett politiskt felgrepp. 

Från nattsvart modstulenhet bland personalen (vi kommer inte att klara det), till positiv kreativitet där idéerna flödade (merlån; hängmattebibliotek; bibblan till dörren gm cykelbudutlåning; arbetsplatsbesök; boktipskedjor via Instagram och Facebook mm), för att redan i augusti ändå få beskedet att ingenting kan ändra på nedläggningsbeslutet. Detta trots att utlåningen ökat radikalt!

Sofie Axelzon varvar personalens arbetssituation med vardagliga händelser och fina naturskildringar. Hon ger också intressanta fördjupningar av karaktärerna, ffa huvudkaraktärernas personliga livsvillkor men även bikaraktärernas. Det handlar också om relationer mellan dotter-mor, kvinna-man, förälder-barn samt allas  föhållande till läsandet. Att höja människors läsintresse är en utmaning för alla bibliotek, även i verkliga livet. 

Förutom politikerbeslutet om nedläggning, sätter författaren fokus på andra viktiga samhällsfrågor, såsom invandring, språkförbistringar, gängledare och gängvåld. Hon belyser även hur personliga egenskaper kan styra yrkesroller; här som bibliotekarie, konstnär, författare, politiker osv. 

I slutet av boken skriver Sofie Axelzon att berättelsen bygger på en verklig händelse, vilket jag tycker höjer romanens kvalitet. Författaren har gjort fin research av Biblioteksupproret i Ramsberg, en gammal bruksort i Bergslagen. Biblioteket öppnades där redan 1859 för att efter över 150 år läggas ner 2015. En protestgrupp Ramsbergs biblioteks vänner startades av byborna. Och ja? Läs vad som hände!

Boken är lättläst, bra språk, underhållande och med viktiga budskap: Att se möjligheter och inte ge upp utan att kämpa! Om du själv gör en insats, ger livet något meningsfullt tillbaka.! Om vi hjälps åt kan vi uppnå resultat!

En bok att bli glad och inspirerad av - LÄS DEN!

Var möter berättelsen mitt liv: Under detta år 2021 har flera biblioteksfilialer i Sundsvalls kommun lagts ner, vilket vad jag vet skett utan att någon tagit upp kampen för att behålla filialerna, såsom i Ramsberg och i romanen. Men att många reagerat emot, det vet jag! 

//Eveline

Efter flera starka berättelser, som kräver mitt engagemang som läsare, kändes det vilsamt att läsa en nätt liten deckare från 1957. Min favoritförfattarinna (som vi sa på den tiden) i tonåren, var Maria Lang pseudonym för Dagmar Lange. Av hennes många verk, sparade jag denna. Mest av nostalgiska skäl. En av mina två favoritblommor är liljekonvalj och den andra är vallmo = färgena Vit och Röd som i Österrikiska flaggan  mitt andra hemland.

Kung Liljekonvalje av dungen    av  Maria Lang/Dagmar Lange

Boken med rosa omslag utkom 2018 av Norstedts förlag och finns häftad i handeln. Min egen med liljekonvaljer på omslaget är från 1984 och Norstedts-AWE/Gebers Bokklubben VårBok. Den tycker jag är vacker och den leder tanken till titel och innehåll.

Genom den första meningen har boken blivit en återkommande läsning för mig genom åren: Månaden var juni.  Mn favoritmånad!

I alla fall har jag vid en av mina omläsningar 1988-02-25 skrivit följande korta omdöme: En av de få tonårsminnen bland böckernas värld, som fortfarande känns stark. Idag skulle jag inte skriva ordet stark, men den håller, som en behaglig läsning med spänningsinslag. Jag hade faktiskt glömt vem som till slut visade sig vara mördaren. Det är också roligt att påminnas om den tidens atmosfär, kläder och frisyrer. 

Upplägget är trevligt, med personregister och en karta över området i staden, där flest av de inblandade personerna bor.

Handlingen: Den unga Anneli Hammar ska gifta sig med den stormrike Joakim Kruse - Årets Bröllop -  i den lilla småstaden. Men dagen före bröllopet försvinner Anneli spårlöst och hittas dagen efter mördad! Hon ligger på stranden utanför sitt hem med händerna knäppta omkring en liljekonvaljbukett.... Kriminalkommissarie Christer Wijk, som var inbjuden till bröllopet, får nu istället en mordutredning av ta hand om. 

Recensioner på omslagets baksida från 1957: 

1) Barbro Alving, Dagens Nyheter-  Kung Liljekonvalje av dungen hör hemma bland svensk toppläsning.

2) S Hellekant, Nordsvenska Dagbladet- Maria Lang har skapat en fullödig deckae. Frågan är om den ine är hnnes bästa.

Noterbart: Jag måste slå upp sex ord som jag sällan ser i en nutida författartext: s19) auspicierna=utsikterna; s47) lakonism=fåordighet; s181) beramade=omtalade; s190) intervenera=ingripa; s210) sangvistiska=sorglösa; s213) konsternerad=förbryllad

Var möter berättelsen mitt liv: I mina minnen av den tidstypiska atmosfären i en småstad i Bergslagen; den stora händelsen som alla pratar om.

Avslutar med den fina inledande dikten av Gustav Fröding ur Strövtåg i hembygden/IV.

Kung Liljekonvalje av dungen,

Kung Liljekonvalje är vit som snö,

nu sörjer unga kungen

prinsessan Liljekonvaljemö.

...Läs hela dikten här 

//Eveline

Sara Omars debutroman utspelar sig i en by i Kurdistan i slutet av 1980-tal och början av 1990-tal. I landet härjade Iran-Irak-kriget och Gulf-/Kuweit-kriget. Sara Omar (född 1986) är dansk-kurdisk. Hon är doktorand i statsvetenskap och sitter i styrelsen för flera av Danmarks kvinnoorganisationer. Hon har jämförts med Malala, som tilldelades Nobels Fredspris, för sitt fokus på kvinnors rättigheter.

 Dödstvätterskan   av    Sara Omar 

Översättare: Leo Gefvert

Baksidestexten lyder: Dödstvätterskan är en oförglömlig berättelse om en extremt utsatt flickas liv, om hederskultur och mäns våld mot kvinnor. Ett kontroversiellt ämne som är brinnande aktuellt även här i Sverige. Författaren bygger på sina egna erfarenheter när hon modigt och personligt skriver om ett kvinnoöde av idag.

Huvudkaraktären är en kvinna, Frmesk 30 år. Hon är inlagd på Skejby Hospital i Danmark och året är 2016. Romanen inleds med att Frmesk drömmer mardrömmar, fruktansvärda mardrömmar från barndomen, som återkommer varje natt.

I nästa kapitel förflyttas läsaren tillbaks i tiden till år 1986, dagen för Frmesk födelse.

Så varvas händelserna mellan nutid och dåtid. I centrum för berättelsen finns Allah, imamer, männens traditionellt religiösa och bokstavstrogna tolkning av Koranen och kvinnorna, som slaviskt och kulturellt följer männens påtvungna regler. Kvinnor som inte kan läsa, bara lärt sig Koranen utantill, hålls i okunskap. Och okunskap leder till osämja, oliktänkande och hat. 

Att läsa denna bok är som att själv befinna sig mitt i händelsernas centrum. Med varje nerv, känsla och förnimmelse måste jag övervinna mitt motstånd, min avsky till det jag läser. Detta är inte en fiktion, detta är ur verkliga livet. Så grymt, så omänskligt, så brutalt, så skändligt, så orättfärdigt.

Ett samhälle där mannen och mannens släkt bestämmer allt för den unga kvinnan. Hon har inte rätt till något eget val, bara att lyda eller att förkastas. Men förkastas även om hon lyder, om det passar mannen. Kvinnan som lemlästas och även mördas om hon inte visar sig ”ren” nog. Eller så planteras någonting skamfyllt hos den kvinna, som ska kuvas eller som mannen vill bli av med!

Frmesks mormor Gawhar är dödstvätterska. En skamfylld självpåtagen uppgift, att ta hand om de kvinnolik som lämnats kvar på dödsplatsen efter ett hedersmord. Kvinnor som ingen i deras egen familj vill beröra, för att de anses ha smutsat ner familjens heder. Men vem smutsar egentligen ner dessa kvinnor? Och vilka är det som dömer dem?

Jag tycker om Frmesks mormor och morfar. Deras människokärlek kontrasterar mot det skoningslösa hatet. Inte bara för att de beskyddar Frmesk, utan också för deras relation med varandra och för morfaderns funderingar kring religion och hedersbegreppet. Morfadern tillhör religionen Zoroastrism.

Trots att jag mådde fysiskt illa av att läsa den här boken, kunde jag inte sluta läsa. Jag hade gärna läst mer om Frmesks uppväxt och vad som hade hänt mellan nu i Skejby 2016 och då i Zamwa 1991. Sara Omar har ett driv i sitt skrivande, som gör att jag bara måste läsa ett kapitel till och ett till. Det är flyt i berättelsen, välskriven, språket är skoningslöst, utlämnande och mörkt!

Citerar: s271) Vilka är de människor som har rätten att förtrycka, slå och dräpa? Varifrån får de den rätten? Från Gud, från Allah skulle de säga. Men kan det vara rätt att uråldriga böcker, kulturer och traditioner är mer värda, mer heliga än ett människoliv? Och det forfarande idag? s226-228) Vilket fruktansvärt språkbruk av både män och kvinnor i Allahs namn !

Starka meningar: s127) Gawhar kunde känna lukten av rädsla från deras (barnens) munnar. s149) Otrohet är bara ett ord som används av dem som fruktar andra religioner mer än de tror på sin egen.

Vackra meningar: s235) De (själarna) samlade sig tätt intill dem som ett sidenband spunnet av solens andedräkt.

Rekommendera: Ja, absolut! Det här är en omskakande, stark, fängslande och enormt viktig bok, som väcker mycket funderingar kring hedersbegreppet. Boken har kallats "Årets modigaste bok”. Den gav mig en inblick i kvinnors helt andra livsvillkor – och faktiskt även mäns. Jag vill tro att människan inte är ond i sig, utan görs eller gör sig ond med religion som förtecken.

Tack, Sara Omar för att du gör din röst hörd och det vill jag hjälpa till att sprida!

LÄS DÖDSTVÄTTERSKAN!

Möter berättelsen mitt liv? Nej, inte på något sätt! Att religionen, i mitt fall katolicismen, styr människors livsvilkor mer eller mindre och att det görs fruktansvärda brott mot mänskligheten och ffa kvinnor under alla religioners täckmantel, det visste jag. Men denna totala omänskliga, hatfyllda brutalitet mot flickor och kvinnor i namn av den här berättelsens religion, det skrämmer mig intill fruktans rand. Att det skrivna ordet av människor, tolkas så olika på gott och ont, av människor!

Avslutar med att citera poeten Walt Whitman: Det här är ingen bok, den som vidrör den, vidrör en människa.

//Eveline