Bokens omslag - vallmoblomma - "ropade" på mig när jag såg den på biblioteket (min favoritblomma förutom liljekonvalj). Författaren kände jag till sedan vi läste Underjordiska timmar i läsecirkeln jan 2014. Denna lilla bokblomma läste jag med värme, vemod, glädje och sorg. Glädje för att vi tycks hitta ersättning för det vi förlorar och sorg för den oåterkalleliga förändringen, som ålderdomen medför. 

Om det inte vore för dig    av Delphine de Vigan  

Översättare: Marianne Tufvesson

Baksidestexten beskriver boken så här: "Man tror alltid att man har tid att säga saker och ting och så är det plötsligt för sent. Man tror att det räcker att visa, i handling och med gester, men det är inte sant, man måste säga det man vill! Michka har under sitt yrkesliv gjort fotoreportage runt om i världen, arbetat som korrekturläsare, aldrig gift sig och har inga barn. Nu är hon en gammal dam och efterhand som minnet och orden sviker henne, blir det alltmer påtagligt att tiden håller på att rinna ut. Michka klarar sig inte själv längre och tvingas stänga igen dörren till sin lägenhet för sista gången."

En varm, ömsint och upplyftande roman samt innerligt skriven om vänskap, kärlek och det lilla ordet TACK! Med ett ord, utsökt! 

Tre öden flätas samman; den gamla kvinnan Michka, hennes unga vän Marie och Jérôme, en logoped på boendet. En berättelse om hur en utsträckt hand från en annan människa kan göra hela skillnaden. Jag är helt fascinerad över författarens uppfinningsrikedom och humor i Michkas sätt att ersätta borttappade ord med ord som ligger ljudmässigt nära, men med annan betydelse. 

Exempel på ord: fram och bevaka (tillbaka); lägga igrop (ihop); jag vet hur det stukar (brukar) bli; det kommer inte på plågan (frågan); bakom blöjorna (tröjorna); rullskorna (-stolarna); inpassa/avpassa (anpassa); svara bestolut (resolut); det var bråkigt (tråkigt); överrasket (överkastet); avträdet (biträdet!); när jag ska gravas/gravningen (kremeringen); rökt slinka (skinka); spickesorg (prickig korv); inte så värstigt (värst); ranson (pension!); överskriva (överdriva); pack (tack); ånej (okej) med samma tonfall;  

En annan reflektion jag gör är beskrivningen av att allt "minskar" för de gamla på ett boende: "Ett  biträde (avträde!) kommer in och frågar om Michka vill ha mellanmål: en liten äppeljuice med ett litet sugrör och en liten kaka i en liten påse!" Det är alltså vad som väntar: små steg, små tupplurar, små mellanmål, små utflykter, små besök! Ett förkrympt, nedbantant, men ytterst välordnat liv. 

Jérômes tankar väcker tankar hos mig: Jag är logoped och arbetar med ord och tystnader, det outsagda. Hemligheter, ånger, skam, frånvaro, försvunna minnen och minnen som väcks till liv av ett förnamn, en bild eller ord. Jag arbetar med det förflutnas lidande men också med nuets. Förtroenden. Rädslan för att dö. Hur djupt barndomens lidande sitter och som aldrig suddas ut. När jag föreställer mig själv som gammal på riktigt, är det den tanke som känns mest smärtsam och outhärdlig, att ingen längre rör vid mig. Men kanske inte behovet är detsamma längre, kanske kroppen drar sig inåt, skrumpnar ihop. Eller kanske skriker kroppen av svält efter beröring, som ingen vill höra!

Att åldras är att lära sig förlora, att drabbas av nya förluster och försämringar. Att en dag inte längre kunna springa, gå, huka sig, lyfta, sträcka, böja, vända sig om, bakå, framåt eller åt sidorna, varken morgon eller kväll. Inte alls! Att hela tiden vänja sig, vänja sig av ... Att förlora  minnet, orden, balansen, synen, tidsuppfattningen, sömnen, hörseln, förståndet. Förlora allt som du har tagit för givet! Anpassa sig. Omorganisera sig. Klara sig utan. Gå vidare. Inte längre ha något att förlora. Det börjar med småsaker och trots ansträngningar och den goda viljan, kampen som varje dag börjar på nytt, veta att förr eller senare kommer allt att förloras!  

Ord är viktiga! Några små ord på vägen; fint att lära känna dig; tack för allt; god fortsättning i det okända när det är dags; 

Vart tar orden vägen

De som inte vill

De som tiger still

De som är på drift

De som sprider gift

Vart tar orden vägen

De som helar oss och delar oss

De som frälser oss

När världen rämnar

Dikt av La Grande Sophie (en fransk sångerska)

Avslut: Vi säger nej till mycket och sen när vi inte längre kan, har vi inget val!

Om det inte vore för dig är en "måstebok" till min boksamling!

Eveline

Se under ovan i ingressen.

Tisdag 15 december träffades vi via Teams för höstens sista digitala samtal om boken Just nu är jag här av Isabelle Ståhl, vår 3:e debutant. Kerstin, Barbro, Toni, Gunilla, Anette M och Eveline samtalade och Angelina skötte tekniken. Vi är väldigt bra på det digitala nu och samtalet flöt på utan störningar. Annette S-G har förmedlat sina synunkter via telefon och Berit via mejl.

Just nu är jag här  av    Isabelle Ståhl

Författaren är doktorand i idéhistoria - Det mänskliga tänkandets historia - Hur människor i olika tider uppfattar sig själva och världen - Formar vår världsbild!

Vad/Vem berörde mest? Ett urval av våra tankar: Huvudpersonens val av livsstil. Ett komplicerat sätt att leva på. Hur blev hon så? Ett uppvaknande att livet kan vara så svårt. En ung kvinna, så skrämmande och sorgligt. Att inte ha någon förankring, bara flyta omkring. När hon får förankring så räcker det inte ändå. Självdestruktiv och ytlig. Hon lever ett slumpmässigt spökliv med få fasta punkter i tillvaron. Rädd att leva i det verkliga livet. Hon vill inte göra avtryck, inte ha något som förankrar henne i tiden. Berörande, sorgligt, tröstlöst och beklämmande. Krass realitet i samtiden, som ger nya infallsvinklar. 

Vad handlar boken om? En komplicerad berättelse om frihet eller falsk frihet. Ett extremt annorlunda sätt att leva på i det moderna, digitala och ständigt uppkopplade internet. Via dejtingsajten Tinder hittar Elise ständigt nya män att tillbringa nätterna med. Fast hon längtar efter något mer, något som kan ge henne trygghet och en grund att stå på. Samtidigt gillar hon att leva livet så, med studier dagtid och äventyr nattetid. Elise blir som besatt av Viktor (en fadersgestalt?) och gör allt för att han ska lägga märke till henne (nästan stalkar honom). När hon lyckas och flyttar ihop med honom ger hon också upp sin själ i utbyte mot trygghet och omvårdnad. Livet med Viktor blir inte som Elise tänkt sig. Han är snäll och generös,  men också en tråkig pedant. Han förstår inte henne och hon blir likgiltig för allt han säger och gör. Hon ljuger och bedrar. När Viktor börjar utöva emotionell utpressning för att få som han vill, tar relationen slut. Elise börjar träffa en annan man, med helt andra preferenser, men även den relationen tar slut. Tack och lov, tyckte vi! Sen undrar vi över Elises och Sofias relation, för i slutet tycks Elise ha "kommit hem"?

Tid och miljö: Samtid - storstadsmiljö - digital värld med GPS som riktpunkt.

Språk: lättläst, rakt på, korthugget, inget litterärt lyft, bra kapitelindelning, texten går lite på tomgång efter många sidor av samma sak.

Omslagsbild: ger intryck av en fri människa i nattens skimrande stadsliv - en både vilseledande och rätt bild av bokens innehåll.

Titel: stämmer väl överens med budskapet - s126) "Just nu är vi här" med varandra men snart kommer vi att vara någon annanstans.

Humor: Jo, även i den här hårt realistiska romanen finns lite humor. s36) Kontaktannonsernas utformning på Tinder, fast med en sorgsen bismak.

Några starka meningar: s9)Barnet som ser henne i ögonen-ingen annan har tittat mig i ögonen idag. s74)Solens sista ljus glänser till i hans bruna ögon som påminner mig om vårar då jag var yngre. s81)Jag får svindel när jag tittar för länge på världen utanför telefonskärmen. s107)Jag önskar jag kunde känna stolthet över att vara människa men jag känner mig bara löjlig. s131)När jag ser mig själv med hans ögon känner jag mig som en person. s208)Jag känner mer för karaktärerna i Tv-serier än för någon jag känner. s237)Jag vill så gärna vara en del av deras linjära tidsuppfattning. 

Ord eller känsla romanen väcker : Vilsenhet, Ensamhet, Destruktivitet, Sorgligt, Utanförskap, Existenssökande, Fri/Ofri, Uppvaknande, Käftsmäll, Tankeväckare

Recensioner: 1) Amanda Svensson,  Expressen 18 maj 2017 Ståhl är lysande när hon skildrar det existentiella tillstånd där den virtuella världen smält samman med den fysiska, och på många sätt blivit verkligare. 

2) Ulrika Milles, DN 18 maj 2017 Isabelle Ståhls debut ”Just nu är jag här” är en generationsroman med känsla för vemod. 

3) Annelie Jordahl, Svd 18 maj 2017 Osympatiska romankaraktärer är alltid intressanta - en ung kvinna som småljuger, konsumerar, tinderdejtar och helst vill kliva ut ur sig själv i en skicklig iscensättning av samtidsoron. 

4) Sofia Malmberg, lektörsomdöme: Beskrivning av storstadens uteliv med dess flyktiga relationer och den närmast desperata jakten på närhet skildras på ett initierat sätt. Tinderanvändarnas bekrivningar av sig själva blir en effektiv spegling av vår samtid. Språket flyter lätt och förstärker det dramaturgiska skeendet. 

Avslut: En realistisk generationsroman, en negativ samhällsvision och som en sådan speglar den ungdomens eviga känsla av utanförskap, livets meningslöshet, en cynisk syn på sig själv, andra människor och ffa relationer. Den är eg inte annorlunda, inte mer "förfärande" än de generationsromaner de flesta i vår grupp kunde läsa som unga. En ungdoms oförmåga att känna sig verklig i sin samtid, där allt är inom räckhåll, men ändå inte gäller för alla!

Vi undrar: Ser det ut så här IRL? Utanför vår egen trygghetszon? Vi skulle gärna höra en ungdoms synpunkter på den här romanen. 

Finns det någon frivillig därute, som vill ge ett läsuppdrag till en yngre person och endera mejla mig sina synpunkter eller skriva i kommentarsfältet nedan? Det vore fantastiskt!

//Eveline

Även höstens 4:e och sista VLS-träff måndag 23 nov, blev digital via plattformen Zoom, med Lennart Bergström som inbjudare och teknisk ledare. Samtalsledare denna gång var Lotten Glans. Vi var 8-10 deltagare och Mattias Edvardsson deltog på länk från Teneriffa. Intressant att höra författaren själv ge sin bakgrund till historien. 

Goda grannar     av    Mattias Edvardsson

Det blev ett spännande och givande samtal om känslor, aggressioner, personliga egenskaper och hur detta styr våra val, beteenden och handlingar. Hur vi tar tillvara på livet, passivt med att låta händelser utanför vår kontroll styra, eller aktivt med medvetna val. Någon tyckte att komplexiteten, att det finns mycket både/och i alla karaktärer var fängslande. Ett par deltagare, bl.a. jag berördes illa av att barn tillskrivs så grymma och utstuderade karaktärsdrag. Författaren fick i övrigt god kritik för sina karaktärs- och miljöbeskrivningar och hur det ser ut i gymnasieskolans värld. 

Jag väljer sällan att läsa thrillers, deckare, eller spänningslitteratur, men kan gärna lyssna eller se filmer. Den här boken valde jag att lyssna på och tyckte om varianten med att tre karaktärer, Mickel-Jacqueline-Fabian, berättar ur sina perspektiv, före respektive efter olyckan. 

En vacker formulering i ett annars lätt språk. Citerar Micke när han och Bianca försonats (spår65): Våra ögon satt ihop för alltid! Allting lättade! Revbenen reste sig i bröstkorgen och mina blodkärl vidgades. Hjärtat fick rum och lungorna bredde ut sig. Luften strömmade fritt genom kroppen. 

När alla frågor och funderingar var klara, tackade Lennart författaren, samtalsledaren och deltagarna för ett intressant samtal. 

Lennart efterlyste titlar till VLS-träffar våren 2021 och återkommer om detta i VLS-mejl.

//Eveline

Så mycket vi hade att diskutera och samtala tisdag 17 nov, kring debutant nr 2 i höstens tema En etablerad författare och tre debutanter. Gunilla, Kerstin, Anette M, Toni, Barbro, Margareta och Eveline lyckades alla klicka in på länken till Teams, som Angelina mejlat till oss. Berit och Annette S har lämnat synpunkter per mejl och telefon. Vi har blivit riktigt duktiga på att "boksamtala" digitalt!

Jag ångrar .....       av    Eric Rosén

En mycket stark debut, som det fanns så mycket att samtala kring - en "far och son"-berättelse.

Vi inledde med den långa titeln: Det är pappans tankar - hans filosofiska läggning. Den speglar pappans kluvenhet/dilemma om vad som egentligen hänt. Tänkte att detta var en biografi över Eric Rosén, men den går "lite på tvärs" - handlar det om Eric eller om pappan? 

Vad/vem som berörde mest: A) Blind kärlek - Sonens berättelse om hur han upplevde pappan före, under och efter domen. E) Erik berörde mig mest, hans osvikliga kärlek till pappan. G) Pappan får konturer genom sonens beskrivning. AM) Hela berättelsen drabbar. B) Intressant att följa relationer, pappan passar inte in i ursprungsfamiljen och inte i den egna. K) Den villkorslösa kärleken till pappan. M) Fantastiskt att sonen orkar hålla kontakten, men aldrig når fram till pappan. BJ) Eric som helt tappar fotfästet när även mamman blir sjuk och stänger honom ute. T) Erics kärleksförklaring: i min domstol frikänner jag honom gång på gång, från alla brott, oavsett bevisläget.

Vi diskuterade mamman: En fantastisk människa som möjliggör umgänget med pappan. Erics trygghet som rämnar när mamman blir sjuk och hans dom över hennes tillkortakommanden är hård. Omgivningens likaså. Drogerna ursäktar, det gör inte en sjukdom som utmattningssyndrom (69-70).  Beskrivningen av moderns depression är realistisk. Så länge modern känt fadern, hade han aldrig en genuin livsvilja, det var bara vi andra, vi som höll av honom, som ville att han skulle finnas till. Vår cirkel har en önskan till författaren: att han skriver en bok om sin mamma.

Övrigt vi diskuterade: Om de val vi gör. Om beroende och pappans destruktiva livsstil. Vad triggar att börja med droger - genetiska störningar? Pappan var stolt - ville ej söka hjälp. Om ett barns kärlek och tro att kärleken är starkare än pappans beroende av droger är en kamp Eric aldrig vinner (161) - trots Erics trofasthet (172). Om att ta konsekvenser av sin handling. Om instinkt och inlärda värderingar (117). Erics inre styrka att komma vidare i livet trots allt. Om att pappan såg Eric som en intellektuell jämlike och deras brevväxling gav Eric träning i att formulera sig - så bra av både far och son att utveckla sin kontakt på så sätt. Om Erics och pappans negativa erfarenheter av polis och kriminalvård. Om pappans krav att få vara den han är. Om Erics beslut att också ha rätt att ge upp (193). Om att det aldrig går att rädda någon med bara kärlek. Om pappans "adliga" släkt genom Erics farmor Birgitta von Landwüst, som pappan inte hade kontakt med, kanske inte heller ville? Pappan var stolt - ville ej söka hjälp. 

Språket: Rakt, enkelt, öppet, sakligt, detaljerat. Det märks att författaren är van skribent, redovisande, konkret som ett reportage ibland. Lättläst och går rakt in. Ordet TILLIT (181) = världens "vackraste" palindrom!

Humor: Vi brukar söka efter något humoristiskt i våra cirkeböcker. Så även i denna mörka livsberättelse: på s17 beskriver författaren med glimten i ögat hur pappan beter sig när han steker fläsk; "EN GARDE" ropar han och vänder på fläsket!

Vackert: På samma s17 finns ett finstämt stycke om nattning och pappan som sjunger en försiktigt viskande sång: "Du lindar av olvon en midsommarkrans"

Med ETT ORD: Hjärtslitande, Problem, Villkorslös kärlek, Gripande, Berörande, Berg -& dalbana, Ovillkorlig kärlek, Insiktsfull 

Här följer länkar till recensioner med öppna artiklar: 

I Vängåvans Litterära Sällskaps 3:e träff digitalt mån 26 okt 2020, deltog förutom bokhandlare Lennart Bergström och kvällens samtalsledare Anders Jansson, sju medlemmar, per videolänk och via telefon. Lennart hälsade alla välkomna till detta samtal om årets "debutant-bok" - som varit sommarens "snackis"! Romanen har nominerats till "Årets svenska skönlitterära bok": se Augustpriset 2020.

Samlade verk     av    Lydia Sandgren

Anders Jansson inledde samtalet med att ingående introducera författaren och boken. Han menar att detta är att likna vid ett klassiskt verk, i och med den i nutid så ovanliga form, sidantal och ingen autofiktion. Ett episkt drama där vi får följa romanfigurerna över lång tid. Ett myller av karaktärer och för att vara en "omodern" bokform, är den fräsch, spännande och modigt gjort av en "ung" debutant. Lydia Sandgren har skrivit på denna roman i 10 år, sedan hon var 23 år. Hon beskriver ingående tidstypiskt, vilket hon inte kan ha upplevt själv mtp hennes ålder. Sandgren har troligen hämtat sin bakgrundshistoria ur filosofiska diskussioner med en vänkrets, där samhälle, konst, litteratur, musik och dylikt diskuteras. 

Anders Jansson fortsätter sin hyllning av Samlade Verk och Sandgrens berättarteknik. En rörelse mellan då och nu, mellan intensiva och lugnare delar, snyggt genomfört och med en stark melodi i språket. 

Ett par röster från deltagarna: Den djupa och långvariga vänskapen mellan Martin och Gustav är mest intressant. Skildringarna av tankarna hos den 7-åriga flickan vars mamma bara lämnar familjen utan att ge någon förklaring till varför, är berörande och oförstående. Varför ansträngde sig inte Martin mer för att eftersöka Cecilia? Hur kan en sann vän, Gustav, gå med på att inte berätta att han vet var Cecilia finns? Snyggt lösning genom testamentet, i slutet!

Mina reflektioner i korthet: En tät, suggestiv roman, med ett starkt driv, spännande karaktärer och relationer. Ett vackert språk: s7) Så vitt och jungfruligt taket är, så oskrivet!  Känner vemod av karaktärernas svek, förlust, försvinnande, misslyckande, lyckande, dödsfall - livets ingredienser. En fantastisk skildring av svårigheten att hålla ihop en familj och gå åt samma håll. Hur ett liv liksom bara blir medan åren går! s605)Man slipper inte undan sina livsbeslut genom att låta bli att fatta dem. Det enda som händer är att man väljer genom sin passitivitet. s371)Intressant jämförelse mellan Chronos=kronologisk tid / Kairos=processtid.

Vacker mening:s570)Deras samtal väckte en känsla av hemhörighet, av att ha funnit en plats i världen.

Nedslag i texten:s636) Måste sanningen fram till varje pris? Människor skapar sina berättelser som ett skydd! De flesta av oss omtolkar och censurerar lite lagom! s650) Är det detta som pågår nu, som utgör ens liv på jorden? s680) Att kraften i ens kärlek ska lyckas rubba och lägga tillrätta det som blivit felbyggt i den andres fundament! Alla vill bli sedda, även den som gömmer sig!

Recensioner: Lydia Sandgren har hyllats stort av de flesta recensenter: Kapprakt Anders Jansson; Aftonbladet Carl-Michael Edenborg; Expressen Victor Malm; DN/Åsa Beckmans (något nyanserade recension) är tyvärr en låst artikel för icke prenumerant, SvenskaDagbladets och Göteborgspostens likaså.

Några tankar till: Jag undrar om en bildkonstnärs berömmelse är av högre dignitet, än en författares? Eller beror det på den personliga karakären? Skriver Lydia Sandgren en roman med ett lyckligt slut? Ett olyckligt slut? Nej, ingetdera, men ett följdriktigt slut!

Avslut: Anders Jansson visar upp fler intressanta titlar inför Augustpriset, som delas ut mån 23 november. Samma datum som VLS 4:e träff, då vi samtalar kring boken Goda Grannar av Mattias Edvardsson.

Lennart tackar Anders för en intressant "föreläsning" och deltagarnas intresse samt hoppas att vi snart kan träffas fysiskt igen. 

Jag instämmer: För att få till ett bredare och djupare samtal med så starka filosofiska beröringspunkter, behöver vi se varandras hela kroppsspråk och inte bara ansikten. Vi tycks vara mer bekväma med att samtala när vi är i samma rum!

/Eveline

Till höstens andra digitala bokträff tisdag 20.10.20, läste vi den första av tre debutanter enligt temat: En etablerad författare och tre debutanter. Vi som samtalade var Margareta, Gunilla, Kerstin, Tony, Barbro, Anette M och Eveline. Berit och Annette S-G har lämnat sina synpunkter via mejl och telefon. Tekniken skötte Angelina från Folkuniversitetet.

Sverigevänner     av    Arash Sanari

Nominerad till Augustpriset i kategorin årets fackbok! Ja, här börjar vårt samtal, dagen efter att nomineringarna tillkännagivits. Så roligt! Så bra för bokens möjligheter att nå ut till en stor läskrets. Detta är "skolbok/undervisningsbok, som några sa. EN BOK FÖR ALLA, var cirkelns enhälliga utlåtande. Att bli nominerad till Augustprisets fackbok, vittnar också om att innehållet har ett viktigt budskap. En välförtjänt nominering!

I korthet: Boken ger många tankeställare; en ögonöppnare om vårt eget synsätt till vår och andra kulturer, ibland upfriskande, rolig och med stor igenkänningsfaktor, men också med bitter smak och eftertanke. Vi undrade över modern? Även om det är en berättelse om far&son, är inte modern utan betydelse för iaf sonens utveckling. Faderns avslutande passage s232-235 är insiktsfullt och berörande. 

Projekt Svensk: Pappans idé och mål att barnen ska bli 100% svenska är bitvis humoristisk och bitvis sorglig. 

Pappan berörde flest deltagare. Någon refererade till igenkänning av den egna generationen, bortsett från invandringsprocessen. Typiskt för vuxengenerationen att hamna i bakvattnet. En trovärdig berättelse. Pappan, en duktig betraktare, som gör allt för barnen och åsidosätter sina behov. Han vet vad han vill och genomför det i möjligaste mån, vilket imponerar. Pappan är komplicerad, det är något dubbelbottnat i att göra allt för sina barn i den utsträckningen. Var står han egentligen? En intressant dagbok! Pappans kursiverade anteckningar är både dråpliga och gripande. Han är en klok och modig person. Men också för stolt för sitt eget bästa mtp att han sa upp sig själv, från ett arbete han hade kunnat klättra inom. 

Pojkens historia berör också extra. Barnet väljer inte situationen, allt blir annorlunda som det inte vill acceptera. Barn upplever inte fara och orsak till att familjen flyr/lämnar allt, de är trygga med att föräldern är med. Ändå är det barnet som anpassar sig bättre i det nya landets kultur. Barn har också bättre hjälp av andra barn än vuxna av andra vuxna! Detta diskuterade vi livligt! Intressant infallsvinkel ang: s65) Att gradera utmaningar efter var och ens förmåga! Är utmaningen för komplex för immunförsvaret, blir du ju sjuk. Är utmaningen för komplex för hjärnan kommer du enligt samma princip att få skador.

Språket: lättläst som helhet och ändå här och där ord man måste slå upp. Författaren har lärt sig svenska på djupet, så som barn gör, när de lär sig nya språk i tidig ålder. Metafor: s129)om att småkoka, sjuda, bubbla och stormkoka! Talande bildspråk: s26) en julgran var mer hotfull än jag!

Några meningar: 58-59)om självständighet och demokrati; s141)sista stycket "det gör ont i själen att läsa"; s182-183)om att engelska accepterades mer i svenska restauranger än svenska med arabisk accent; s226-227)om att integrerade landsmän kunde vara "ambassadörer" för att förklara kulturskillnader.

Budskap: Författaren vill belysa att det inte är så enkelt! Oavsett hur mycket du kämpar, är individens kulturella bakgrund och de synliga markörerna avgörande för, hur du tas emot och hur du smälter in.

Titel och omslagsbild: stämmer bra med innehållet. Även om bilden av "svensk sommar vid stranden" är något för "solig" mtp verkligheten i vardagen. 

Utdrag ur lektörsomdöme: En berättelse om total kulturkrock gällande allt ifrån språk och traditioner till skolgång, mat och socialt umgänge. Ett lättillgängligt språk med en humoristisk underton. Det är intressant att se Sverige ur en nyanländ familjs perspektiv. Stundvis dock något utdraget och repetitivt. /Kent Lindman. 

Våra erfarenheter: Flera i cirkeln har arbetat med invandrare i olika verksamheter, med barn och vuxna, samt även engagerat sig i privata samanhang. Intressant att delge varandra personliga erfareheter om utanförskap. Barns önskan är alltid att smälta in, att vara som alla andra. Vuxna får större problem om de inte själva "bjuder till" - inte bara väntar på att "bli inbjudna", som vi uppfattade att pappan i berättelsen hanterade sin del av projekt Svensk.

Arbete och integration: Vi diskuterade vikten av att ha arbete och hur det sett ut bakåt i tiden, då språket inte nödvändigtvis var avgörande om du fick jobb, utan huvudsaken var att snabbt lära sig arbetsmomenten. Då när det fanns mer arbete än arbetskraft! Under 1950-60 talen kom flest "invandrare" från Central- och Sydeuropa, med liknande kulturella och religiösa tillhörigheter (assimilisation). Från 1980-talets mitt kom flest "flyktingar och asylsökande" från mer avlägsna länder med avsevärt annorlunda kulturella och religiösa tillhörigheter (integration). Inte bara "skilda världar" utan även "skilda processer"!

Länkar om boken och författaren: Läkartidningen; Distriktsläkaren  Arash blev 90% svensk; Sverigevänner blir film;  Augustprisnominering

En deltagare: Så himla intressant att få andras bild av mitt Sverige!

Mitt avslut: Igenkännande för mig på flera plan: som invandrarbarn på 1950-talet; adoptivförälder till barn fr Thailand på 1970-talet; arbete med flyktingar på 1980-2010 talen; Läxhjälp för invandrare från 2012 -ff.

Betyg: Vi enades om att det var svårt att betygsätta denna "dagbok". Vi gör ett försök att jämföra "förstlingsverken" av höstens 3 debutanter i stället!

Ur diktsamlingen Livsvandring av Kurt-Göra Öberg: 

Jag har såsom ett träd blivit omplanterad, med stympade rötter söker jag livskraft i den främmande myllan.

//Eveline

Så roligt att läsecirkelns oktoberbok Sverigevänner:historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari är nominerad i genren årets fackbok!

Och i morgon tisdag 20/10 har vi vår digitala cirkelträff och ska samtala om just den boken. 

Vilken timing!

Här är listan över samtliga nominerade:

/Eveline

2020 års Nobelpris i litteratur går till den amerikanska poeten 

Louise Glück. 

Svenska Akademiens motivering lyder: ”För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”

Diktsamling översatt till svenska är: Averno - Ararat - Vild iris

Du kan lyssna på dikterna här:

/Eveline

Till Vängåvans Litterära Sällskaps andra träff mån 5 okt 2020, lästes Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson. Vi blev ca 16 personer som samtalade digitalt via Zoom + fysiskt på Vängåvans Bokens Afton och författaren deltog via länk. Bokhandlare Lennart Bergsröm inledde med att presentera författaren, som deltagit vid Bokens Afton i Sundsvall ett par gånger tidigare. En omtyckt gäst, med ett intressant och brett författarskap i mellanmänskliga relationsteman. Samtalsledare var jag, Eveline, som skriver sammandraget. Det blev ett mycket intressant samtal kring samspelet och relationer i familj-, vän- och kompiskretsar. 

Midsommarnattsdrömmar     Bengt Ohlsson

Kort beskrivning: Läsaren får följa ett kompisgäng under tre olika tidsnedslag 1988 - 2003 - 2018,  från 25 - 40 - 55 års ålder. Frågor vi diskuterade var: vad hade hänt i karaktärernas liv, vad hade format dem, vad hade de drömt om, vilka förhoppningar hade infriats, vilka hade grusats, hur hade de utvecklats som individer? Spännande och tänkvärda ansatser och mönster i våra livsprocesser. För visst är det så som författare beskriver tankemyllret i karaktärernas hjärnor; det är ett pågående flöde i våra hjärnor, som ständigt påverkar oss. 

Hur kom romanen till: Bengt Ohlsson säger ungefär så här: På en återträff med skolkamrater observerade jag hur ett par av kamraterna förändrats mycket sedan ungdomen. Hur de nu många år senare betedde sig precis tvärtom mot hur de gjorde då. Det förvånade mig och gjorde mig nyfiken på att fördjupa mig i hur vi som människor förändrar våra karaktärer över tid. Jag sneglade lite på Thomas Manns  "Buddenbrooks; en familjs förfall". 

Karaktärerna beskrivs mest negativt tyckte vi som läsare: cynism, bitterhet, högmod, människans mindre goda sidor. Är de tagna ur verkligheten eller är de fiktiva? B.O. säger att de är fiktiva, men löst baserade på människor han känt för länge sedan och följt på avstånd. 

Vilken del var roligast att skriva? Att sätta igång, säger B.O. det är som att ge "löparna" kompass & karta!

Intressant "laget runt": de två första träffarna frågade de varandra om framtidsdrömmar, men inte den sista? För visst finns det ff mycket att drömma om vid 55 års ålder, menade vi. Och jo, det höll B.O. med om, med ett leende!

Frågor till B.O. Du slutar när karaktärerna är i din egen ålder. Planerar du en fortsättning om 15 år? Nej! Om jag lagat en god lasagne, så blir den inte lika god nästa gång.  Har det hänt att du ändrat din egen inställning till din text efter möte med dina läsare? Jo, det har hänt, vilket ger ett intressant perspektiv. Vill du säga något om din nästa bok? Nej inte än! Fast jo, jag har skrivit en barnbok för mellanstadieålder, "Pengarna" om en pojke som hittar en påse med pengar!

Frågor att samtala om: Vem/hur är samtidsmänniskan egentligen? Är det genom att förtså andra, som man förstår sig själv? Om jag valt den andra vägen, hur hade mitt liv sett ut då? Vad gör våra val med oss?

Vi sätter punkt: fast det finns mer att fråga om och tackar Bengt Ohlsson för ett mycket intressant innehåll i hans senaste roman och ett mycket givande samtal!

Avslutar med några citat ur boken: s187 man äger inte bilden av sig själv, det är andra som gör det; 247 i tystnaden vågade sig sorgen fram; s319 det var ett ögonblick när tiden skapade ett korsdrag i henne;

Några egna reflektioner: Tomas filosofiska karaktär berörde mig mycket. Om det trots allt blir en fortsättning om ca 15 år, vill jag gärna veta hur det gick för honom. Jag tyckte om hans tankar s 127-129)om att bli vuxen; s132)om alltings samband - ond och god kraft - om tankefrön; s303)tankar om att inte vara fången i sin smärta;  s303)om vänskap;  s310+431)om blommor som kräver ständig tillsyn (små sår och goda vänner!) 

Fascinerande hur författaren knyter ihop början med slutet om grävlingen s9, 430, 432 = att hitta nya vägar ut - en realitet för djuret - en metafor för människan.

Romanen väcker tankar: "Hur ska man vara som människa - för att vara just en människa?"

/Eveline