Läser just nu med förtjusning om Tullia, Ciceros dotter - oerhört intressant och en personlig bildningsresa.....

Tullias värld      av  Kerstin Ekman

Recension 1: Ulrika Knutsson https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7473724

---forts följer----

Det är inte ofta jag läser en diktsamling, men denna av den svenskkinesiske poeten och förläggaren Gui Minhai som i över fyra år suttit fängslad i Kina utan rättegång, kändes bara så viktig att läsa. Titeln är enastående talande!

Jag ritar en dörr på väggen med fingret  av Gui Minhai

På omslaget står: "För första gången samlas nu hans dikter från fängelset i bokform, på kinesiska och i svensk översättning.

Recension: Ingrid Elam  https://www.svt.se/kultur/bokrecension-gui-minhais-fangelsedikter-vittnar-om-total-isolering

Hela diktsamlingen berör mig djupt - ett berörande förord av hans dotter Angela Gui.

Citerar: "Hur lång tid ska det gå innan man får sörja en pappa som inte är död?"

//Eveline

En till förfrågan via mejl om att läsa och ge synpunkter. Denna gång en berättelse där "världen har mött sitt dystopiska öde" enligt baksidesinformationen.

Vandring i en förlorad värld  av Philip Lindskog

Som jag skrev i mitt mejl till författaren, läser jag inte dystopier och inte heller fantasy.

Jag lämnar boken vidare till någon som vill läsa och eventuellt komma med synpunkter framöver. 

//Eveline

Jag tillfrågades av författaren att läsa och ge synpunkter på hennes roman och jag tackar för förtroendet:

Astrids resa  av     Pia F Davidson 

En liten rörande historia, om än förutsägbar, om kvinnan av folket, som via kärleken och männen når en position i det engelska sociala livet. Tidsperspektivet är trovärdigt förutom att språket känns alldeles för modernt för berättelsens tid. Ord som "etterhoppa", "fistuppsflin, "konserverad sparris" känns inte tidstypiskt. Däremot "kyssa hennes klänningsfåll", som beskrivs som något fånigt ur en gammal roman, tycker jag är mycket tidstypiskt 1890-tal. Så även "att kräla i stoftet". En petitess kan tyckas, men det störde mig i läsningen. Jag vill känna mig hemma i den språkliga tidsmiljön. 

Romanen är i "tunnaste laget" för min smak och alldeles för utdragen, den kanske hade vunnit på att berättas på färre antal sidor.  

Berättelsen hittar säkert sina läsare och jag har lämnat den vidare till kvarterets Plusbibliotek.

//Eveline

Här kommer mitt andra boktips:

Lord Nevermore   av Agneta Pleijel

https://www.youtube.com/watch?v=afcXFbiNxJY&t=54s

Citerar sista meningen på bokens omslag: "Romanen fixerar de ögonblick då vi lever och älskar och som oupphörligen förvandlas till det aldrig mer -  nevermore - som minnet försöker bevara och bearbeta."

En stark berättelse om manlig vänskap, som gav mig något stort på djupet.

//Eveline

Att bli tillfrågad av stadsbiblioteket i Sundsvall om att ge boktips kändes jätteroligt, inspirerande och hedrande. Att tipsen dessutom skulle läggas ut på YouTube kändes häftigt och som mitt barnbarn Tage 8 år sa "Woow - och blev jätteimpad att farmor finns på YouTube" gjorde det hela ännu roligare. 

Så här kommer mitt första boktips: 

Blindtunnel     av Tove Alsterdal 

www.youtube.com/watch?v=dRJihUjPN2s

En stark upplevelse och en ögonöppnare om änu en mörk del i Europas historia, invävd i en spännande berättelse!

Dessutom av personlig karaktär - min familjs historia och öde!

/Eveline

Jag har med stort intresse läst KLUBBEN av Matilda Gustavsson och därpå K av Katarina Frostenson.

Klubben                    K

Två böcker med samma tema som bas - Kungliga Svenska Akadamien och Kulturprofilen...

Klubben ville jag läsa för att få inblick i kvinnornas beskrivning av den utsatthet de befann sig i och tigit om så länge.

K ville jag läsa för att se om det fanns någon förstående för dessa kvinnors utsatthet från hustrun till kulturprofilen.

Men där fanns ingen sådan förståelse - fast tänker jag "Vi må väl kunna se fel och fördöma handlingar även hos våra nära och kära!"

KLUBBEN är mycket läsvärd tycker jag och ger god och saklig inblick i realiteten!

K ger en känsla av att författaren söker försåelse för handlingar i litteraturens värld - ger bildning i sig, men lägger en filt över realiteten.

//Eveline

Till dagens träff har författare Gabriella Ullberg-Westin inbjudits. Samtalet leds av Lennart Bergström, som hälsade alla välkommen och instruerade i den digitala mötesordningen. Vi var 7 deltagare som samtalade om spänningsromanen:

Ett enda andetag av Gabriella Ullberg-Westin

Gabriella Ullberg-Westin berättar sin bakgrund som författare – att hon förverkligat en dröm hon haft sedan hon såg Wallander på TV1996. Hon berättar om ”hantverket” att skriva spänningsromaner. Hon har studerat kriminologi och att hennes man är polis tycker hon är bra för skrivarprocessen.

På frågan hur hon kom på tanken att skriva om en dödlig pandemi i senaste boken Ett enda andetag berättar Gabriella att hon i jan-2019 läste i en lista från WHO om "Disease X", som det saknas resurser till för att minimera spridningen i världen. Det blev starten till hennes historia och dessvärre blev aktuell Coronaepidemi ett faktum precis till utgivningen. ”Perfekt timing”, men ändå inte då hon måst ställa in alla fysiska författarbesök. Så den här digitala träffen uppskattar hon verkligen.

Lennart frågade vad som håller ihop ”Hudiksvall-serien”? Gabriella tycker att miljön, trakten, naturen, hur hon bygger upp karaktärerna i den lilla staden, underbyggd fakta mm är viktigt för trovärdigheten. Hon använder faktiska gatunamn men inte gatunummer, för att inte peka ut något särskilt hus och dess invånare där.

På frågan om det är skillnad att skriva om kvinnor/män svarar hon: ”Nej, jag märker ingen skillnad. Jag har lätt att leva mig in i både kvinnors som mäns tankar och känslor.

Att skriva om mörka krafter i karaktärer är intressant – människor väljer att utveckla sina goda eller dåliga sidor – och författaren anpassar handlingen till utvecklingen.

Fråga: skriver du bara deckare? Gabriella berättar att hon även skrivit en ”lättläst roman” och barnbok. Men tänker inte byta genre i dagsläget, så nr 7 i Hudiksvalls-serien är på gång.

Lennart avslutar vårens sista Bokens Afton samt tackar författaren och deltagarna. Höstens planering börjar nu och han tar gärna emot förslag på böcker och författare.

------------------------------------------------------

Det finns mycket att läsa om pest, kolera, andra epidemier/pandemier, död och hemskheter:

Döden i Venedig av Tomas Mann (1912); Pesten av Alber Camus (1947); Pestens tid av Stephen King (1988); Lasarettstrilogin; om polieepidemin av Karin Wahlberg (2013); Pestens År:döden i Stockholm 1710 av Magnus Västerbro (2017); Som pesten av Ann Vibeke-Holst (2018); Pestens År av Daniel Defoe (2019); Digerdöden av Dick Harrysson (2019) – fler?

Jag undrar: hur kommer det sig att det skrivits så många böcker om pandemier under 2000-talet? Tycker människan om att plåga sig med att läsa om virus? Och nu då pandemin är ett faktum – kommer det att bli många böcker skrivna i framtiden om Corona-pandemin?

//Eveline

Ljuskällan      av   Hanna Landahl     

Vårens sista VLS-träff mån 18.05.2020 hölls live via Zoom 18:00-19:10.

Förutom arrangören/bokhandlaren Lennart Bergström, författaren Hanna Landahl och samtalsledaren Lotten Glans deltog Gunilla, Ulla, Jan, Maud och Eveline.

Lennart hälsade välkommen, instruerade i Zooms verktyg för bästa samtalsresultat och bad Hanna Landahl att berätta om sig och sitt författarskap.

Hanna Landahl har många strängar på sin lyra, som man säger och lever i viss mån som sin huvudkaraktär Anna i boken. Familjen flyttade från Göteborg ut på landet för några år sedan, dock inte till en ekoby. Men de odlar till husbehov och hon är även biodlare.

Lotten Glans inledde med Hannas tidigare bok Under två timmar. Vi kände inte alla till att det fanns en första bok om Anna och Staffan. De går att läsa var för sig, men det förklarar en del funderingar man fick under läsningen. Funderingar man trodde skulle rätas ut i slutet av boken, men inte gjorde. Men nu vet vi!

Hannah Landahl hade inte tänkt en uppföljare, men kände att hon ömmade för Staffan och ville fördjupa, förbättra och förändra hans karaktär. Så det blev bok nr 2.

Några uttryckte sympatier för Anna och/eller Staffan men även synpunkter om att inte ta ställning kom fram i samtalet. Någon saknade djup i karaktärerna, de var något för ytliga, ogripbara, berörde inte, gav inga avtryck, jo Anna som också ansågs egoistisk.

Vi pratade kring Annas sjukdom och att det tunnelseende som följer med kan tolkas som ego. Författaren har lyckats sätta fingret på en viktig utmatningssymptom. 

Ett annat huvudspår i boken är ”klimatångest” och på frågan varför hon skriver om det svarar Hanna att hon vill beskriva den ”vardagsrealism” som genomsyrar vårt samhälle idag. Allt är inte svart/vitt, rätt/fel och var ligger individens ansvar? Hur mycket orkar man ”klimattänka” på egen hand. Och att en ekoby också kan bli så regelstyrd att det blir ohållbart för den som inte helt känner sig ”kallad”.

Någon undrade om det kan bli bok nr 3 och där tvekar författaren en aning. Säger dock att hon haft en syster med i första boken (jag minns inte till vem) och skulle isf fördjupa sig i vad som kan hända den karaktären i familjen!

Lennart tackade för vårens VLS -träffar och de goda samtalen vi haft kring de valda böckerna samt efterfrågar tips till höstens VLS-läsning.

Tack Lennart för dessa fina samtalsträffar som trots att vi inte kunde träffas fysiskt gick att köra live, genom din outtröttliga vilja att genomföra själva grundidén – att samtala kring en planerad bok !

/Eveline

Bokhandlare Lennart Bergström testar hur en förmiddagstid kan passa för ett Bokens Afton live. Dagens författare Karin Wahlberg var "på plats" från Lund och med Lennart blev vi 11 deltagare.

 De drabbade    av        Karin Wahlberg

Lennart hälsade välkommen och lämnade ordet till Karin Wahlberg, som började med att berätta om sin bakgrund, yrkesmässigt och även något privat. Hon utbildade sig och arbetade som lärare innan hon vid 35 års ålder ändrade yrkesinriktning och utbildade sig till läkare. Vid 51 år debuterade hon som deckarförfattare med Sista jouren. Förutom kriminalromaner, har hon skrivit en serie i tre delar om polioepidemin i Sverige på 1950-talet Än finns det hopp; Livet går vidare; Lätta ditt hjärta

Karin Wahlberg säger att hon inspireras av hur arbetsmiljön är inom sjukvården – hur dagens nya yrkeskategori "sjukvårdsstrateg" från ett uppifrån-ner-perspektiv rör om och hur det påverkar organisationen. Hur dessa strateger har uppdraget att vara grindvakter". Wahlberg är "trött på den låsta formen" och vill belysa detta i sitt författarskap. Den senaste boken De drabbade handlar om att en sjukvårdsstrateg hittas död - och blir ett nytt fall för paret Claes & Veronika!

Frågor och svar:

- varför tror du så många vill läsa dina böcker: "alla kan relatera till sjukvården på något sätt. Innehållet kommer nära livet och berör".

- ser du att det du skriver om sjukvården påverkar verkligheten? "Jag får erkännanden och bekräftelser, men i realiteten händer inte mycket.

- hur ser du på aktuell Corona-pandemi – kan den förändra? "Det får vi hjälpas åt med – det är en fara att fortsätta som nu – vi behöver få till mer "nerifrån-upp-perspektiv" -mer livsbejakande.

- hur påverkas vi av att arbeta hemifrån? "Vi hittar nya sätt, som detta att träffas och interagera, vilket är bra och möjligt, men inte inom alla yrken såklart. Och vi vill ju kunna röra oss fritt i samhället – för de bästa sociala möten."

En timme går fort när samtalet är intressant. Lennart tackade alla och informerade om vårens sista inplanerade Bokens Afton, tisdag 19 maj, med Gabriella Ullberg Westin. Mer om det i Lennarts nästa mejl.

/Mitt intresse att läsa deckare är inte så stort - jag ser hellre på deckare - då är det början och slut på samma kväll! Men jag är mycket intresserad av berättelser med verklighetsbakgrund. Serien Lasarettet från 1950-talets polioepidemi sätter jag upp på min "att läsa-lista"!x

//Eveline