P.g.a. smittorisken för Corona-viruset, som ff finns omkring oss och Folkhälsomyndigheten inte släppt restriktionerna för 70+are, kommer höstens läsecirkel att genomföras digitalt. Vi gjorde en cirkel i våras via plattformen Teams och även nu får vi teknisk hjälp av Folkuniversitetet.

Vi kör en testgenomgång tisdag 15/9 kl 16:00, där vi går igenom och testar vår egen tekniska utrustning. Vi får en testlänk i god tid före med instruktioner. 

Jag tycker det är intressant med den digitala lösningen, även om jag absolut föredrar att träffas fysiskt. men istf att ställa in alldeles, vill jag hålla "läsecirkelandan" i gång.

Obs! ändringen av decemberboken...vi läser Isabelle Ståhls roman istf Gina Dirawis, som kommer i pocket en månad för sent för oss. Men den tänker jag vi läser i januari 2021.

Hör av er till mig om ni undrar över något.

/Eveline

Jag fick frågan av författaren om jag ville läsa boken och ge ett utlåtande i min blogg. Jag läser inte gärna dystopier eller fantasy så jag frågade en släkting till mig, som är ett stort fan av båda genrerna. Han är också själv en skicklig skribent och mycket kritisk till det han författar och därigenom även till det andra författar.

        Vandring i en förlorad värld

Här följer delar av recensionen: 

"Det är en slags dystopi - om än att det knappt märks - med inslag av samhällskritik och ett fokus på miljöfrågor. Tyvärr är den som framkommer av betyget inte bra (1* av 5). Det märks att det är författarens debut och dessutom utgivet på en Vanity Press (dvs ett förlag som tar betalt för att trycka upp det du skickar till dem), snarare än ett mer professionellt förlag.

Lindskogs språk är enkelt och klumpigt, vare sig rakt eller komplicerat. Det ges aldrig en riktigt klar bild av världen eller historien bakom den; dialogen är oftast stel och onaturlig, liksom karaktärerna i sig.

Den tyngd som boken vill få till med karaktärsförhållanden finns helt enkelt inte, vilket gör att det blir ganska drygt att läsa gång på gång om hur nära folk stod varandra utan att det visades i texten. Speciellt huvudkaraktärens förhållande till en familj från Jemen, som kommer från absolut ingenstans.Mer tid borde ha lagts på att fördjupa det hela. Istället, som med så många andra saker, så skriver författaren helt enkelt att de blivit nära vänner på en kväll. Av någon anledning som heller aldrig blir logiskt förklarad så envisas han med att ta med en av dem på uppdraget, något som det poängteras om och om igen är farligt. De flesta karaktärer reser sig aldrig över att vara stereotyper (den hårda militären etc), dessutom.

Samhällskritiken är väldigt ytlig och känns nästan pompös när den ska matchas med världen den utspelar sig i. Ett riktigt slut finns inte (inte för att det i sak stör mig, The Man in the High Castle är en av mina favoritböcker och har ett narrativt - men istället tematiskt avslut som passar perfekt - antiklimax av rang), utan det bara rinner ut i sanden.

Lindskog hade behövt låta idéen vila och helst arbeta ut den bättre då den i sig inte är dålig, skaffa en riktig redaktör mm."

Hela recensionen går att läsa här /7thTrooper`s Reviews aug 19, 2020

/Eveline

Vängåvans Litterära Sällskap, VLS, planerar för höststart med titlarna:

Sen for jag hem av Karin Smirnoff

Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson

Samlade verk av Lydia Sandgren

Goda grannar av Mattias Edvardsson

Återkommer med info om tid och plats 

Tema, titlar och datum är klara till höstens läsecirkel, som jag leder på Stadsbiblioteket i Sundsvall i samverkan med Folkuniversitetet. Vi kan antagligen inte träffas fysiskt med anledning av Corona-pandemin, men då träffas vi digitalt via Teams (tror jag)!

TEMA hösten 2020

1 ETABLERAD FÖRFATTARE + 3 DEBUTANTER

22/9 Fartygets ögon av Roy Jacobsen *

20/10 Sverigevänner av Arash Sanari

17/11 Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort av Eric Rosén

15/12 Just nu är jag här av Isabelle Ståhl alt

plan: Jan 2021 Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi **

*Vi har tidigare läst del 1) De osynliga (2016) och del 2) Vitt hav (2017) och nu läser vi del 3)!

//Eveline 

Jag har läst denna diktsamling med största beröring och vill bland dikter här i bloggen skriva ner den första i boken. Gui Minhais dotter Angela Gui har skrivit ett fantastiskt förklarande förord och på baksidan citerar jag hennes mening Hur lång tid ska det gå innan man får sörja en pappa som inte är död?

Jag tar ibland fram en bok ur min hylla och blir glad av lite nostalgi. Idag minns jag den fantastiska litterära resan till Paris som Bokhandlarn i Sundsvall, Lennart Bergström anordnade maj 2018. 

Shakespeare & Co av Sylvia Beach 

Och idag hittade jag igen en sparad länk av en intervju med Sylvia Beach fantastiskt!

/Eveline

Läser just nu med förtjusning om Tullia, Ciceros dotter - oerhört intressant och en personlig bildningsresa.....

Tullias värld      av  Kerstin Ekman

Recension 1: Ulrika Knutsson https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7473724

---forts följer----

Det är inte ofta jag läser en diktsamling, men denna av den svenskkinesiske poeten och förläggaren Gui Minhai som i över fyra år suttit fängslad i Kina utan rättegång, kändes bara så viktig att läsa. Titeln är enastående talande!

Jag ritar en dörr på väggen med fingret  av Gui Minhai

På omslaget står: "För första gången samlas nu hans dikter från fängelset i bokform, på kinesiska och i svensk översättning.

Recension: Ingrid Elam  https://www.svt.se/kultur/bokrecension-gui-minhais-fangelsedikter-vittnar-om-total-isolering

Hela diktsamlingen berör mig djupt - ett berörande förord av hans dotter Angela Gui.

Citerar: "Hur lång tid ska det gå innan man får sörja en pappa som inte är död?"

//Eveline

En till förfrågan via mejl om att läsa och ge synpunkter. Denna gång en berättelse där "världen har mött sitt dystopiska öde" enligt baksidesinformationen.

Vandring i en förlorad värld  av Philip Lindskog

Som jag skrev i mitt mejl till författaren, läser jag inte dystopier och inte heller fantasy.

Jag lämnar boken vidare till någon som vill läsa och eventuellt komma med synpunkter framöver. 

//Eveline

Jag tillfrågades av författaren att läsa och ge synpunkter på hennes roman och jag tackar för förtroendet:

Astrids resa  av     Pia F Davidson 

En liten rörande historia, om än förutsägbar, om kvinnan av folket, som via kärleken och männen når en position i det engelska sociala livet. Tidsperspektivet är trovärdigt förutom att språket känns alldeles för modernt för berättelsens tid. Ord som "etterhoppa", "fistuppsflin, "konserverad sparris" känns inte tidstypiskt. Däremot "kyssa hennes klänningsfåll", som beskrivs som något fånigt ur en gammal roman, tycker jag är mycket tidstypiskt 1890-tal. Så även "att kräla i stoftet". En petitess kan tyckas, men det störde mig i läsningen. Jag vill känna mig hemma i den språkliga tidsmiljön. 

Romanen är i "tunnaste laget" för min smak och alldeles för utdragen, den kanske hade vunnit på att berättas på färre antal sidor.  

Berättelsen hittar säkert sina läsare och jag har lämnat den vidare till kvarterets Plusbibliotek.

//Eveline