Bokhandlare Lennart Bergström testar hur en förmiddagstid kan passa för ett Bokens Afton live. Dagens författare Karin Wahlberg var "på plats" från Lund och med Lennart blev vi 11 deltagare.

 De drabbade    av        Karin Wahlberg

Lennart hälsade välkommen och lämnade ordet till Karin Wahlberg, som började med att berätta om sin bakgrund, yrkesmässigt och även något privat. Hon utbildade sig och arbetade som lärare innan hon vid 35 års ålder ändrade yrkesinriktning och utbildade sig till läkare. Vid 51 år debuterade hon som deckarförfattare med Sista jouren. Förutom kriminalromaner, har hon skrivit en serie i tre delar om polioepidemin i Sverige på 1950-talet Än finns det hopp; Livet går vidare; Lätta ditt hjärta

Karin Wahlberg säger att hon inspireras av hur arbetsmiljön är inom sjukvården – hur dagens nya yrkeskategori "sjukvårdsstrateg" från ett uppifrån-ner-perspektiv rör om och hur det påverkar organisationen. Hur dessa strateger har uppdraget att vara grindvakter". Wahlberg är "trött på den låsta formen" och vill belysa detta i sitt författarskap. Den senaste boken De drabbade handlar om att en sjukvårdsstrateg hittas död - och blir ett nytt fall för paret Claes & Veronika!

Frågor och svar:

- varför tror du så många vill läsa dina böcker: "alla kan relatera till sjukvården på något sätt. Innehållet kommer nära livet och berör".

- ser du att det du skriver om sjukvården påverkar verkligheten? "Jag får erkännanden och bekräftelser, men i realiteten händer inte mycket.

- hur ser du på aktuell Corona-pandemi – kan den förändra? "Det får vi hjälpas åt med – det är en fara att fortsätta som nu – vi behöver få till mer "nerifrån-upp-perspektiv" -mer livsbejakande.

- hur påverkas vi av att arbeta hemifrån? "Vi hittar nya sätt, som detta att träffas och interagera, vilket är bra och möjligt, men inte inom alla yrken såklart. Och vi vill ju kunna röra oss fritt i samhället – för de bästa sociala möten."

En timme går fort när samtalet är intressant. Lennart tackade alla och informerade om vårens sista inplanerade Bokens Afton, tisdag 19 maj, med Gabriella Ullberg Westin. Mer om det i Lennarts nästa mejl.

/Mitt intresse att läsa deckare är inte så stort - jag ser hellre på deckare - då är det början och slut på samma kväll! Men jag är mycket intresserad av berättelser med verklighetsbakgrund. Serien Lasarettet från 1950-talets polioepidemi sätter jag upp på min "att läsa-lista"!x

//Eveline

Vi var 23 deltagare vid den digitala träffen via Zoom, inklusive Lennart Bergström som hälsade alla välkomna och särskilt kvällens författare, Stina Jackson. Hon har nyligen kommit med sin 2^:a bok Ödesmark och visade upp sitt ex, som hon fått samma dag till sig i Denver, Colorado.

 Ödesmark         av     Stina Jackson

Lennart ställde sina väl förberedda frågor och Stina berättade att hon länge velat bli författare. Redan som barn drömde hon om det, men hennes yrkesval gick några omvägar, bl.a. via juridikstudier. Dessa avbröt hon dock och bestämde sig för att nu var det dags att skriva!

Samtalet gick vidare kring genren, glesbygds noir = att skriva "mörkt, nära och varsamt om den lilla människan i ytterkant = lite krim. Man ska känna igen atmosfären, menar författaren och den sociala avfolkningen, arbetslösheten och platsen är viktig att skildra. Val av platser i Norrbotten grundar sig i Stinas hemlängtan – hon har bott i USA i 14 år, men kan ff förnimma hembygdens dofter, minnen och miljöer.

Precis som i den första boken Silvervägen – vars karaktärer beskrivs mycket tydliga som något "udda" människor, är även Ödesmarks karaktärer tydliga och något eljest! "Jag vill komma djupare i människornas vardag och söka förstå vad som påverkar deras val, även de på fel sida av lagen"- "jag vill skriva litterärt i spänningsgenren", säger Stina.

På frågor från deltagarna svarar Stina Jacksom:

- om hon haft användning av juridikstudierna i sitt författarskap: "Ja, jag skriver spänningsromaner och ja, visst tangerar detta".

- hur kom du på karaktärerna: "De kommer till mig och ger utrymme till egen fundering".

- har du inspirerats av andra författare: "Ja, absolut t.ex. nyligen avlidne PO Engqvist, Åsa Larsson, Liza Marklund mfl.

- du beskriver lukter och miljöer väldigt skickligt och påtagligt! "Ja, jag vill att platsen jag beskriver ska få ta plats, såsom karaktärerna. Romanen 1793 av Niklas Natt och Dag blev en inspirationskälla i att skildra dofter/lukter och miljöer.

Stina hänvisar till en intervju med henne och Niklas i tidningen Vi läser!

Vi fick ett lästips av Anders Jansson The Gap/Tidsklyftan av  Jeanette Winterson  på Shakespeare and Company och jag vill också hänvisa till noteringarna i min blogg om samma bok Boksamtal 1/2019

Lennart avslutar kvällens samtal med att påminna om Bokens Afton Live tors 14 maj kl 10:30 med Karin Wahlberg!

//Under samtalet om att beskriva lukter/stanker blev jag påmind om Ernst Brunners Fukta din aska: om Bellmans liv!  

/Eveline

Corona påverkar såklart även ett fysiskt Bokens Afton och bokhandlare Lennart Bergström säger: ”Vi ställer inte in – Vi ställer om”! Han hälsar deltagarna och författarna Annika Andebark och Elin Olofsson välkomna som föreläsare till den första digitala Bokens Afton via Zoom.

Oväsen i Älvdalen av Annika Andebark

Annika Andebark debuterar med Oväsen i Älvdalen, del 1 av 7 i sin serie om häxprocesserna i Dalarna 1668. Annika berättar att hon kom på idén då hon läste protokoll över trolldomsprocesserna och blev fängslad av de karaktärer, som hon valt att fokusera på. Hon ställde sig frågan: Hur kunde man låta barn vittna om hur kvinnor och andra barn ”for till Blåkulla” osv? Hur kunde man döma och bränna kvinnor och barn på bål? En fråga från åhörarna var: Har du genom din research fått svar på frågorna HUR? Annika säger att hon känner stor ömhet för de inblandade och dessvärre finns samma strukturer även idag – genom rykten och ont förtal ”brännmärks” människor, som är avvikande eller har annan mening. Av rädsla också, att den som har makt förlorar den om det inte statueras exempel. Annika vill söka svar på frågan ”VEM tände bålet?” Läs mer: trollkona.se

Jag undrar: läser de om häxprocesserna i dagens skola? Vi gjorde det inte på 50-talet!

Från Jan kom ett tips, som vi tackar för: lyssna på Häxprocess av Kjell Höglund på YouTube med Ellen Sundberg

Herravälde     av        Elin Olofsson

Elin Olofsson är tillbaka med en ny roman, som sätter ljus på kvinnors historia, Herravälde. Året är 1921, det året då kvinnor för första gången får rösta men männen fortfarande har makten över allt. Elin berättar att boken handlar om tre kvinnor, Alice, Thomasin och Brita och deras kamp för frihet och hur deras liv vävs in i varandras. Historien är påhittad med inslag av riktiga människor som fladdrar förbi, t.ex. Anders Zorn, Selma Lagerlföf mfl. Elin säger att hon i sina romaner vill tilldela kvinnor huvudroller, deras begränsade möjligheter i samhället samt fokusera på klass och landsbygd kontra stadsmiljö.

Två intressanta böcker att läsa för de som ännu inte bekantat sig med kvällens författare!

Lennart Bergström hade valt att bjuda in dessa två författare till samma kväll, då de har kvinnofrågor i fokus i sina romaner. På frågan om de kände varandra tidigare blev svaret: Nej, men tyckte nu att de kunde ha utbyte av varandra framöver.

Jag undrar: Är det bara ”kvinnofrågor” de berör? Jag tänker det är ”mänskliga” frågor?

Lennart avslutar med att tacka alla och bjuder in till nästa digitala träff med Bokens Afton – tisdag 12/5 samma tid då deltar Stina Jackson från Denver, Colorado. Hon har nyss kommit med boken Ödesmark.

//Eveline

Läsecirkelns träff den 28 april genomfördes digitalt via Teams videolänk med Angelina Arkdag från Folkuniversitetet som teknisk samordnare. Angelina fick även leda samtalet via chat från mig, då tekniken inte fungerade från min dator. Jag varken hördes eller syntes och måste tillstå, att jag kände mig en aning utanför samtalet. Dock en erfarenhet rikare!

Gunilla, Kerstin, Margareta, Mirjam, Annette och Barbro deltog i den digitala träffen och Berit, Maria samt Toni hade mejlat sina synpunkter.

Exit Väst         av Moshin Hamid             Moshin Hamid 

                                    (Alex författarinfo)                  (wikipedia)

Vårens tema: Makt-Villkor-Kärlek -  Ja, allt är med!

Ord som sammanfattar läsupplevelsen: sönderfall, upplösning, liv, tillit, sökande, flykt, människans utsatthet, balansgång, uthärda förändring eller uthärda och förändring, tillvarons bräcklighet.

Våra synpunkter i korthet: en mycket berörande, spännande och skrämmande berättelse; ödesmättad och otäck – blev nyfiken på dörrarna; gripande – tog tag – berättelsen fastnade; griper tag -fantastisk – imponerande; otroligt läsvärd, känns befriande att få en annan bild av den muslimska världen; spännande – fångade in direkt – personbeskrivningarna fångade mig; tycker om berättarekniken med inlägg om vad som händer samtidigt i andra delar av världen – långa meningar men långt ifrån svårläst – fångar ögonblick och känlsor; en saga med magiska portar (för barn) men inte för mig som vuxen – overklig fantasyroman med osannolik handling – nonchalerar med ett så allvarligt tema/människor som flyr från krig, som ställer allt på spel med hopp om ett bättre liv; kryptiskt berättande i nuet om det som kommer att hända – full av motsägelser – förvirrande med människor i olika delar av världen, förstår inte vad de tillför;

Karaktärerna: frimodiga, sympatiska moderna ungdomar; händelserna tydliga pga att de var sansade; inga schablonbilder – utvecklas åt helt olika håll; de blir aldrig ovänner; gillar dom bägge mycket – inkännande och fina; Nadia sträng och tuff i beslut; båda förändras i den nya miljön - de glider ifrån varandra – Saed tyr sig till landsmän – Nadia känner möjligheter i det nya; representerar två typer av flyktingar – de med förmåga till anpassning och de som söker hålla kvar gamla värderingar - förstår bådas resonemang men de är för stiliserade; parets känslor utifrån, men ändå träffande;

Språk: lättsamt, vackert, okonstlat, avskalat och rent, poetiskt och sympoliskt, bildlikt, ibland oförstående ordsammansättning ex s214) mest, nästan helt, men bara nästan; författaren besitter stor berättarkonst; romanen är lätt att läsa vidare trots det svåra mänskliga perspektivet, men frossar inte i våld med ord. Det är en ”bok för alla”.

Bokens uppbyggnad: långa spännande grepp; ibland riktigt korta meningar ex s8)På många dagar; s20) Hon log. Tog en smutt; många långa meningar s61-63=34 rader och s103-105=56 rader!

Vad berörde extra: ensamhet-utanförskap-inte passa in; fint skildrat hur två m-skor glider isär; s159)vägran till samexistens kräver att ena parten upphörde att existera; s77)Nadia tyckte vid första ögonkastet att Saeds far kändes som en far (jmf med sin); s203)en förruttnelse hade uppstått i förhållandet - insikt som underlättar att skiljas som vänner och kunna träffas 50 år senare s218); finner inte ro utan söker sig vidare; de flyr från och inte till; Saeds far som peppar dem att åka därifrån;

Miljö: orolig miljö – angivarsystem – på Mykonos kändes det bäst – London skildras militant – lugnare i Amerika där de hittar kamratskap; de bygger upp sina hem i en påver miljö – kommer inte till ngt färdigt; på Mykonos låg lägren tätt direkt på asfalten; beskrivningen av London gav en tankeställare – drönare som höll koll; Londons nedmontering är läskigt skildrat – efter en miljöförstöring i Kalifornien byggs arbetsläger och kooperativ upp;

Titel och omslagsbild:stämmer väl med innehåll - Exit=Utgång och en svart dörrflik

Helhetsbetyg: 4=3*, 5=4*, 1=5* - högsta poäng av vårens böcker!

Recensioner: Göteborgsposten https://www.gp.se/kultur/saga-om-slutet-f%C3%B6r-gr%C3%A4nslandet-1.4792763

Litteraturmagasinet: https://www.litteraturmagazinet.se/mohsin-hamid/exit-vast/recension/asalill-andersson

Utdrag ur lektörsomdöme: Passagerna genom dörrarna blir till en säregen allegori över flyktingströmmarna i västvärlden och kommenterar träffande vår samtid. Med små, effektiva medel vindlar Moshin Hamids prosa sig längs ibland oväntade vägar, som fångas bra i den svenska översättningen. Helhetsbetyg: 4. /Dan Brundin

Mina reflektioner i korthet (som jag inte kunde framföra muntligt): jag berördes inte av bokens inledande del – den tog inte tag i mig, förrän i slutet och kap 10-12. Där fanns det jag anade i recensionen jag läste i ST 24.11.2017 av Kristian Ekenberg, vilket gjorde att jag valde boken till cirkeln: Exit Väst har en ton av saga, samtidigt har den en realistisk skitighet som gör att läsaren hela tiden svävar i osäkerhet. Mörkret finns här, men också ett ljus, konturerna av en annan tänkbar värld. 

Jag har funderat på detta mtp hur deltagarna beskrivit sina tankar och känslor. Vi är två som tyckte att det var för mycket saga/fantasy med dörrar hit och dit (ffa s167-169) om den gamle mannen och den rynkige mannen som kom och gick genom den svarta dörren till Rio de Janeiro fram och tillbaka! Kanske det förklaras av att vi två som tyckte lite avvikande, har flykting/invandrarbakgrund?

//Eveline

Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Läst till träff #4 med Vängåvans Litterära Sällskap mån 7 april 2020. Även denna gång ordnade Lennart Bergström digital träff pga Corona-viruset och myndigheternas rekommendation att inte samlas i grupper, ffa för utsatta grupper, bl.a.a 70+are. Denna gång träffades vi först i ett videomöte kl 18.00 och därefter i ett telefonmöte kl 19.00. Två möjligheter att delta i samtalet, blev lyckade arrangemang.

Lennart inledde båda träffarna med att hälsa välkommen och informerade hur deltagarna skulle göra för att delta i samtalet. Skillnaden på dessa digitala former är att samtalet flyter lättare i ett videmöte, då man ser varandra.

Bokval av Monica Gullman/bokhandeln: En stark och gripande roman om en tid om flickors utsatthet, om kvinnlig vänskap, om ett samhälle i förändring.

Kvällens samtalsledare Eveline Santner: mitt intresse för litteratur gör att jag sedan 2012 leder läsecirklar på Stadsbiblioteket/Folkuniversitetet. Sedan hösten 2019 leder jag en bokklubb på teaterföreningen Scen Sundsvall/Esters gym. Ett projekt där vi först läser boken, ser föreställningen som boken bygger på tillsammans och därefter diskuterar och jämför bok/teater. Och nu är jag medlem i detta förnämliga Vängåvans Litterära Sällskap.

Kvällens författare:

Susanna Alakoski, född i Vasa Finland, kom till Sverige och Ystad som liten. Hennes uppväxt präglades av invandrarens dubbla tillhörighet, det finska i hemmet och det svenska i skolan och bland kompisar.

I en intervju från Bok-&Biblioteksmässan 2019 beskriver Susanna Alakoski att "hela hennes bas ligger i det svensk-finska". Hon säger att hon är mer en författare med klassperspektiv (kön och klass), än invandrar-/arbetarförfattare.

Hon har fått många utmärkelser, ex IvarLo-, Moa- och Augustpriset men har också tackat NEJ till ett pris: Jan Myrdals "Leningpriset" 2013, då hon inte vill förknippas med totalitära ideologier.

Susanna Alakoski skriver på nr 2 av romansvitens 4 delar! Lennart berättade att hon kommer till Vängvans Bokens Afton i september 2020 om risken att smittas av Corona-viruset då är över!

Bomullsängeln en mjuk titel till en hård verklighet!

Vad/vem berörde extra under läsningen – några röster:

- otroligt imponerad av författarens forskning men fastnade inte helt för själva berättelsen – inte odelat positiv

- tycker väldigt mycket om Alakoskis berättarstil – växlingen i framställningen

- otroligt fin bok – så mycket om Finlands historia som jag inte alls kände till – skillnaden i beskrivningen av landsbygd =mjuk/målande / stad=hård/kall

- tycker om boken – men för mycket fakta så den tappar själen

- en fantastisk bok – viktigt kvinnohistoria belyses – bra att författaren lämnar "öppet" till läsaren

- fin beskrivning av kvinnorna – lärorik – t.ex. sättet att ordna barnpassning

- en underbar bok – kom in snabbt i berättelsen – om barnet Hilda, om den istf modern fostrande Sanna-Täti, om kärlek – (jmf med Selma Lagerlöf o hennes farmor) – starka band – en varm bok

- husfaderns ord om kvinnohistoria: s64) flickans öron växer, pojkarnas krymper; husfaderns dom och ord om Hildas synd (s88-89) - när Hilda tar på sig synden (s85) – om gårdsnamn som efternamn / tillhöra gården (som en slav utan egenvärde)

Miljöer: landsbygd och starkt bibeltrogna – med skam/skuld/klasskillnad – tacksamhet (s346) kontra stadsmiljö med mer samhällsinsikter och mindre bibeltrogna.

Karaktärer: Viola Vuori en stark kvinna med kloka tankar; Hilda & Helli är så olika men så varma i sin vänskap; Hilda trofast i sin tro och Helli stridbar i sin politiska åskådning; fabrikörerna är som förväntat – som fabrikörer mestadels är; Arvo är kulmen av väme och klokhet – så fint sagt att Emil är ett vackert namn, när Hilda berättar om sin synd och skam (s263)! Sanna-Täti med sin klokskap, så levnadsvis; fabrikörerna – för sin kontrast till arbetarna!

Språk: tätt men lättläst, vackert, beskrivande, bildlikt, omständligt som passar berättelsen, poetiskt, flyter fint framåt. Språket skiljer Hilda som barn/vuxen – vilket förutom åldern också kan bero på skillnaden i tal landsbygd/stad.

Talande nybildade ord: mostermännen, tänktystnaden, längtansorden, hemligorden och bokens längsta arbetarföreningskvinnoklubben 29 bokstäver!

Bokens uppbyggnad: bra kapitelindelning, följer kronologisk ordning, håller intresset vid liv. Gillar punkteringarna när författaren vill betona; In. I. Huvudet. (s179)

Titel och omslag: den passande titeln återges på s417; vackert omslag som stämmer med berättelsen.

Budskap: kvinnors livsvillkor i fokus, krigsvillkor i vardagslivet, facklig kamp och Finlands historia

Referens till: PA Fogelström Stockholmsserie; Gunnar Bolin Hovjuvelelarens barn; Nina Wähä Testamente; Kjell Westö Där vi en gång gått

Bomullsängeln är en sinnligt och bildlikt beskrivande roman (ex s109 om hemmalukten) med mycket informativt innehåll ex om anpassning och kontrasten mellan arbetsliv, samhälle och de som bestämde, om jordbruk, industri och krig. Författaren bygger upp starka händelser så skickligt att läsningen känns i varje nerv (ex s286 och s298). Romanen kan inte sträckläsas, man måste stanna upp och reflektera.

Mitt ord: OMVÄLVANDE! Romanen innehåller dikter lite här och där och jag avslutar med en ur Kalevala-eposet och Väinämöinen: s97) Det går ett märkligt tal om månen, sällsam saga sägs om solen, vart har väl vår sol försvunnit, vart har månen tagit vägen.

Dags att läsa om Kalevala!

//Eveline

Mitt boktips MÅSEN Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach

En liten pärla bara 92 sidor med fantastiska bilder. Den läser jag varje vår, när jag hör första skriket/skränet. Måsen har ett fruktansvärt läte men är så vacker när den stiger upp mot skyn.

Lyssnar också på Neil Diamonds musik till Måsen!

https://youtu.be/k028-NETGOQ

Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin

Läst till träff #3 med Vängåvans Litterära Sällskap onsdag 8 april 2020 kl 18:20-ca 19:30.

På grund av Corona-viruset hade Lennart Bergström ordnat med telefonmöte, så att de som ingick i s.k. riskgrupp och inte kunde närvara fysiskt. ändå kunde delta. Mycket bra initiativ.

Mötets samtalsledare Ellen Skarp: som skulle ha varit på plats i Bokhandeln, men pga Corona befann hon sig kvar i sitt hem.

Lennart hälsade välkommen till denna premiär, sällskapets första telefonmöte. Han informerade hur vi ska göra för att inte pratar flera på en gång. När vi vill delta i samtalet, säger vi namnet och väntar på Lennarts varsågod!

Ellen inledde med att berätta att hon föreslagit aktuell bok, efter förfrågan från Lennart. När hon läste den fascinerande biografin tyckte hon bl.a. mycket om de ryska och aristrokatiska inslagen. Ellen hade hört Gunnar Bolin föreläsa om den och menade att det var en fantastisk biografi att samtala kring. Lennart informerade att Gunnar Bolin är en av författarna i Vängåvans Bokhandel under nationaldagen 6 juni. Det ser vi i sällskapet fram emot, förutsatt att planeringen håller mtp Corona.

OM BOKEN: Sällskapet var enigt! Detta är en berikande – upplysande – berörande familjekrönika med viktiga inslag av politik, krig och utveckling!

Inledningsvis ett myller av namn att hålla reda på, så tack till författaren för "släktträdet" i början och även viktiga årtal i slutet. 

Synpunkter från deltagarna i korthet: en del tyckte att tidshoppen störde läsningen, medan andra tyckte att de lyfte boken. Samtalet uppehöll sig mycket kring Karin och sonen Gerhard  (Gunnar Bolins farmor och far), vilka också hade en framträdande roll i berättelsen. 

Författaren tecknar i huvudsak sin farmor Karins livsresa, hans "Baba"! Ett kärleksfullt och personligt porträtt, med hennes förtjänster och brister. Även farfadern Ernsts karaktär är i fokus, men framför allt  faderns, Gerhard, som han också samtalar med under berättelsen. Vi pratade mycket om Karin och hennes val att lämna sonen Gerhard hos faster Hilda och Hugo, att hon kände starkt obehag och ändå fullföljde planen. Det är lätt att undra över människors ageranden, men också lätt att glömma hur samtiden utspelade sig. Vad som gällde för att överleva och komma vidare. 

Boken är lätt att läsa, men innebörden svår att ta in. Intressant med de olika språkinslagen och speciellt med inslagen av Wienerisch, t.ex. Jause som ju är Fika kort och gott!

Det politiska innehållet blev en ögonöppnare för flera i sällskapet. För mig en fördjupning i min egen bakgrund, med föräldrar som båda var österrikare, blev tjeckoslovaker, blev tyskar, blev tjeckoslovaker igen, blev statslösa, blev österrikare igen och till sist svenska medborgare.

Av den omfattande Österrike-Ungerska monarkin, blev Österrike bara en "tummetott" efter 1:a världskrigets fredsuppgörelse, en förintelsefred för landet Österrike. En del av landet som var en del av den tyskspråkiga befolkningen skulle tillhöra Ungern, Italien och Tjeckoslovakien, som bildats som ny stat. Österrike blev ett litet fattigt land, industrier gick till Ungern och jordbruken till Tjeckoslovakien. Vad blev kvar för landets tillväxt och medborgarnas välstånd?

Under 2:a världskriget annekterades Österrike av Nazityskland, förlorar sin statssuveränitet och blir Ostmark. Efter andra världskriget ockuperades Österrike av segermakterna och Wien delades in i 4 zoner. Blev självständig stat igen först 1955. 

Författarens far och farbror hade möjlighet att i Sverige bygga sig en framtid genom att släkten Bolin var etablerade i Stockholm. Hovjuvelerare W.A.Bolin är ff kungahusets hovjuvelerare (enlig google). Åren i sommarhuset Småryd beskriver författaren som en lantlig idyll även under krigsåren i Europa, med alla släktingar som kom och for. 

Budskap: på Lennarts fråga vilket budskap boken ger blir svaret; att inte ta demokratin för givet

Språket: kompakt men håller fin klass, lättläst med ett genomgående flyt. Bra kapitelindelning och blandning av nu och då, av karaktärerna samt samtalen mellan författaren Gunnar och pappan. Ödmjukt, men ändå rättframt och naket.

Meningar att minnas: s138)Han äter det mesta utan överdriven entusiasm. s359) Vardagen har en oslagbar förmåga att äta upp ett förflutet obehag.

Lennart avslutar med att tacka samtalsledaren Ellen och mötesdeltagarna, för ett givande och bra genomfört telefonmöte. Även träff #4 den 27/4 kommer att genomföras via telefon/videosamtal. Till dess läser vi Bomullsängeln av Susanna Alakoski.  Samtalsledare då är jag, Eveline.

Recensioner: 1) Göteborgs-Posten Johan Werkmäster 16.09.2019

https://www.gp.se/kultur/recension-hovjuvelerarens-barn-gunnar-bolin-1.18048472

2) Expressen/ Sven Olov Karlsson 24.09.2019

https://www.expressen.se/kultur/bocker/borgarfamiljens-skakiga-klassresa-lite-snett-nedat/

3)Aftonbladet / Barbro Westling 14.09.2019

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/AdkPOn/ger-framfor-allt-en-kansla-av-svunnen-tid

4)Sveriges Radio / Marareta Flygt 11.09.2019

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7294466

/Eveline 13.04.2020

Mycket som jag inte känt till och fått lära mig om mitt "födelseland".

TACK till författaren och VLS som öppnade boken för mig!

Jag fick en förfrågan av författaren att läsa och ge synpunkter på romanen:

Gammal är alltid äldst av Carl Plogbäck

Tack Carl Plogbäck för förtroendet att läsa och skriva om din bok. Tyvärr är genren inte "min melodi" så att säga. Jag har inte heller tagit mig igenom anda liknande skrönor, så det beror inte på din boks innehåll i sig, utan handlar mer om att min läslust inte väcks. Och läslusten är motorn i mitt läsande.

Jag har skänkt den till kvarterets Plusbibliotek och där finner den säkert sina läsare!

//Eveline

Läsecirkelns träff den 24 mars ställdes in, pga Corona-viruset och vi prövar att mejla våra synpunkter till varandra. Det blir inget samtal, utan jag citerar Annettes, Berits, Gunilla Ö:s, Kerstins, Margaretas, Marias, Mirjams, Tonis och Evelines synpunkter i korthet.

Flätan                av     Laetitia Colombani

Sammantaget tyckte alla om boken – en berättelse om tre kvinnor eller är det fyra? Smita i Indien, Guilia i Italien, Sara i Kanada! Men vem är det som skriver de kursiva mellanspelen? Är det författaren, en anonym kvinna eller är det ändå Guilia: citerar början av epilogen Mitt verk är avslutat. Peruken ligger där framför mig. Samt i slutet står där jag sitter instängd i min ateljé. Ja, det undrar vi!

Vårens tema: Makt-Villkor-Kärlek finns i alla tre berättelser

Ord som sammanfattar läsupplevelsen: styrka, kvinnokraft, beslutsamhet, förtryck, livsvilja, mod, mänsklig styrka (inte kv/ma), engagerande.

Våra synpunkter i korthet:

- Jag läste inte med bokcirkelögon, inga analyser. Jag fastnade i historien!

- De tre kvinnorna har ingenting gemensamt men förenas ändå på ett oväntat sätt.

- Unga, starka och utsatta för ett samhällssystem som kväver och kväser.

- Kvinnorna slutar aldrig att hoppas, trots deras mycket olika förutsättningar.

- Kvinnor i livsavgörande händelser. Varje historia har stoff till en egen bok.

- Alla tre kvinnorna har en fast vilja till förändring.

- Smart upplägg att låta ordet Flätan hålla samman de tre berättelserna.

- En liten njutbar "pärla" trots de hårda livsvillkoren i tre helt skilda världar.

Bokcirkelfrågorna i boken var bra när vi inte kunde träffas:

1) Tankar om bokens titel: -Att något ska "flätas" ihop, men vad? Samhörighet eller? -Om livets olika skeenden som sammanflätas utan att vi eg noterar det i vardagen.

-Mångbottnad...bokstavlig och också tre kvinnoöden som flätas ihop.

2) Kvinnornas drivkraft: - Styrka att ta beslut och handla därefter. -Lalitas framtid, familjeföretaget, att slippa gifta sig för pengar. -Hitta sitt liv. -Skapa en bättre tillvaro för sig själva och sina nära. -Kvinnorna är starka i en miljö med vårens tema. - Att behandlas och bemötas som människor och inte som kvinnor och därigenom mindre kunniga/värda/betydelsefulla. -Handlingskraft, viljestsyrka och mod att gå emot konventioner. -Alla tampas med motstånd från familjekrets, make eller arbetsplats.

3) Språk och stil: -Rakt på sak o ett flyt så uppmärksamheten låg på kvinnorna. -Lättläst och drivande. Historierna varvas framåt, i bilder, målande och spännande. Man vill veta vad som händer härnäst? -Författarens språk är njutbart med bra kapitelindelning och starka övergångar. -Lite "rakpåsak" lätt att rekommendera och ge bort att läsa. -Flyhänt språk, men hade önskat ett rikare och mer varierat språk med mer nyanser, det tycker jag historierna var värda.

4) Filmmanus Ja, det kan bli en bra film m fokus på miljö-kultur-människans villkor.

5) Vad dröjer sig kvar: -I första hand Smitas liv och situation, hur hon målmedvetet vill förändrar sitt liv. -Smita och Lalitas offer. -Intressant att få lära mer om sikherna och få repeterat hur grymt hinduismens kastsystem var/är? -Daliternas, de genom religionen oberörbaras livsvillkor är fruktansvärt ovärdigt. Skitsamlare och råttfångare... med sina bara händer! Upprörande! -Sarah är den som berör mig mest. Hon genomgår en total förändring av sina värderingar. -Den som var mest ny och intressant var Smitas historia. Dock har partierna som skildrar henne lite för mycket av lärobok över sig.* Författaren klämmer in så mycket om samhället och kastsystemet att jag tappar fokus på huvudpersonen och vad som sker med henne.

6) Miljöskildringarna: -Tänkte inte på det, fokuserade på kvinnorna. -Filmiska och målande o skapar bilder i mitt huvud. -Sarahs miljö lite väl förutsägbar - beskrivs FÖR kall och hård! -Smitas täta, heta, luktande utomhusmiljö, Guilias heta, havsfläktande fabriksmiljö, Sarahs kyliga, asketiska arbets-/hemmiljö. 

7) Knyter författaren ihop berättelserma: -Genom de kursivt skrivna "mellanlandningarna", som jag tycker mycket om. -Oväntat och suveränt. -Alla tre genomgår en metamorfos och är på väg att bli nya starka kvinnor, som vågar ta tag i sina drömmar och lyckas uppnå dem. -Kul hur de tre kvinnorna ”flätas ihop” på slutet. -Hon har skrivit de tre starka kvinnornas berättelser på ett trovärdigt sätt, jag har varit med dem, i dem. -Ja, genom kvinnornas livsbetingelser, vilja, hopp och möjligheter. -Tidigt i historien förstår man att kvinnornas berättelser kommer att flätas ihop.

8) Vad tycker vi om öppet slut: -Ja, lyckliga slut! -Bra, ger möjlighet att fundera på de olika öden och en och optimistisk känsla. -Tycker om att vi inte får veta hur det går till slut. -Bra, så långt vi vet har de ett bra slut! -Nöjd med det öppna slutet. -Smita skulle kunna bli en egen bok. -Varje historia har stoff i sig till en egen bok. 

Övrigt: -Starkt att Smita givit löfte till sig själv att aldrig mer leva med "andningsuppehåll" pga av stanken.

Vackert: s25) Hon tyckte om att betrakta deras händer, som arbetade likt en armé av myror. s32) Hennes rörelser är exakta, orkestrerade som en militärsymfoni. s37)...medan hon överallt släpade runt på sitt dåliga samvete som en sköldpadda släpar på sitt tunga skal. 

Betyg: av 6 deltagare 1=2*, 3=3,5*, 2=4*

*Min fundering: Kanske inte karaktärerna är kärnan i berättelserna, utan samhällssystemen och livsvillkoren för människorna. Precis det som läsaren tycker tar bort fokus från karaktären. Kanske det är författarens "budskap" – och karaktärerna enbart "budbärarna"?

/Eveline

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna Karin Palm 

Till sällskapets 2:a träff måndag 16 mars 2020 välkomnade vår bokhandlare Lennart Bergström medlemmarna + övriga deltagare till en träff, mer som en Bokens Afton med författare Anna-Karin Palm och skådesspelare Görel Crona, som gäster. Det blev en oförglömlig tillställning, som inramades av att bokhandelns personal ordnat med gott tilltugg till kaffe/te. Mingel före författarföreläsningen och under pausen inför teaterföreställningen. Det var bara att njuta, trots den Corona-försiktigheten som visade sig genom ett antal tomma stolar.

                                     OBS! Gässen i klänningsmönstret!

Jag vill sätta världen i rörelse  av   Anna-Karin Palm

   Görel Crona gestaltar Selmas Samlade Vrede  av Margareta Skantze

En magisk kväll skrev Lennart i sitt medlemsmejl och ja, fantastiskt magiskt. Att först få lyssna till en suverän föreläsning om Selma Lagerlöfs liv och livsverk av författaren Anna-Karin Palm och därefter få uppleva Selma Lagerlöf  i Görel Cronas gestaltning. Suveränt det också! Jag har lagt in ett youtube-klipp här.

Denna 638 sidor långa skildring är kunskapsrik, utvecklande, bildrik både med vackra foton och beskrivande text. Det är en språkutvecklande, känsloberörande skarp beskrivning av en kvinnas yrkes- och relationsval. Jag berusas av språkbruket i de brevavsnitt, författaren vävt in. 42000 brev som för 30 år sedan 1990 blev offentliga, 50 år efter Selma Lagerlöfs död den 16 mars 1940. Och samma dag 80 år senare, den 16 mars 2020 samlades vi i VLS för föredrag och skådespel av hennes liv och verk - En omedveten hyllning till Selma Lagerlöf !?

Språket: Selmas är fantastiskt - jmf med dagens "förflackning" ! T.ex. innervarelse=att vara sann mot sig själv, undermänniska, evighetskskärva, författarblicken, evighetsblicken, evighetskyla i blicken. Anna-Karins är lika fantastiskt, fängslande, tydligt, srukturerat, bildlikt.

Karaktären Vilket kolossalt mod, styrka, målmedvetenhet, tilltro till sig själv/självinsikt/självförtroende (välj vad som passar!) denna starka människa hade. Hennes självtro kunde låta så här: Min kompositionsförmåga är lika väldig som min fantasi! Beundransvärt och föredömligt! 

Selma Lagerlöf hade många goda mentorer, kvinnor med egna framgångar eller med män som hade makt. Helt igenom en intressant och insiktsfull kunskapsroman om hur svårt, nästintill omöjligt det var, att som kvinna vilja ägna sig åt författarskap eller annat konstnärligt yrke vid sekelskiftet 1900. Selma Lagerlöf hittade tidigt sin författarröst och hon ville INTE inordna sig i könsbegreppet - hon ville skriva som människa. Inte så lätt när det bara fanns 3 kvinnliga kritiker av ca 50 kritiker. Hon beskrevs av många manliga kritiker som En liten skolmamsell och hennes verk som kvinnlig indignationslitteratur. 

Mina speciella nedslag i boken s27 Jag vill bli en stor författare, se där allt. Jag låter verlden, skolan, min familj lefva hur de vilja, jag har verkligen bara ett intresse. Jag skulle önska, att det ej vore så, men jag kan ej strida mot det, nu medan jag kämpar mig framåt; lyckas jag blir jag väl menniska igen.

s593) Selma Lagerlöf drev sig själv hårt och fick inspiration när insatsen gav resultat. Som hon skriver till sin gamla vän Anna Oom: Jag, eller rättare sagt mitt omedvetna jag, tycker om att på det där sättet ha piskan över sig.....Du vet, arbete befordrar hälsa!

Författaren beskriver med inlevelse, respekt och känsla för människan Selma Lagerlöf, både i boken och under föreläsningen. Hon berör Selma Lagerlöfs tankar beträffande nationalism, andlighet, politik, krig och andra stora världsfrågor varsamt. Lagerlöf ville inte gärna gå i debatt i någon världslig fråga. Selma Lagerlöf var konflikträdd och sökte alltid balansera mellan olika offentliga yttranden och mellan sina rivaliserande kvinnor.

Förutom sitt författarskap drev Selma Lagerlöf jordruk, företag, var bygg"herre" för sina 2 hus, sörjde ekonomiskt för familj och andra behövande.

Min största behållning av Anna-Karin Palms utomordentligt gedigna biografi var att få inblick i upptakterna till Selma Lagerlöfs många olika verk - hur de kom till - hur hon tänkt kring verken. Även de fint invävda brevväxlingarna, inte för innehållet i sig, utan för det vackra sirliga språkbruket. 

Författarens boktips att börja läsa Selma Lagerlöf: En herrgårdssägen 

Extra tips på TVPlay visas Charlotte Löwensköld och Anna Svärd ett kostymdrama i 5 avsnitt fr 1981 - visas tills vidare!

Nobelpristagare:hör Selma Lagerlöfs tal från Nobelbanketten på Grand Hotell i Stockholm den 10 december 1909.

STORT TACK än en gång till Anna-Karin Palm, Görel Crona och VLS Lennart Bergström för en oförglömlig kväll.

Ett youtube-klipp  från en intervju hos Malou von Sivers 5 dec. 2018 med Anna Nordlund, forskare i litt.vetenskap och författare till boken Selma Lagerlöf; Sveriges modernaste kvinna samt Ebba Witt-Brattström professor i litt.vetenskap. Intressant samtal om kvinnliga författare och en bit in i klippet visas Selma Lagerlöf i ett bildsvep från ung till äldre - vackert!

/Eveline