Scen Sundsvalls bokklubb har inför Västerbottensteaterns riksföreställning Vajlett & Rut, den 30 maj på Opalen i Kvissleby läst romanen med samma namn av Karin Alfredsson. En relationsroman i tre delar, om två kvinnor, småskollärarinnan Vajlett och postfröken Rut, skolstyrelsens ordförande och Ebeneser församlingens starke man Adalbert mfl, i Västerbottens inland i mitten av förra seklet. En förbjuden kärlekshistoria i en by, med starka religiösa traditioner i en tid då det moderna svenska samhället börjar växa fram. Om hur det var, och är att tvingas bryta mot normen för att vara sann mot sig själv. Vajlett och Rut är del 1 av Karin Alfredssons Granträskåsentrilogi, Roger och Rebecka del 2 och Valentin och Ketty del 3.

Upplägget i Scen Sundsvalls bokklubb är; samtal om boken 27/5, se föreställningen 30/5, efterteater-samtal 3/6, då vi jämför våra upplevelser och intryck av bok - skådespel.

Vad berörde mest under läsningen: Många kände igen de religiösa inslagen, frälsningstälten (t.ex. väckelsepredikanten Målle Lindberg), den skarpa gränsen mellan de som var frälsta och övriga bybor, klasskillnaden, bymentaliteten, skolmiljön, karaktärerna bl.a. Adalbert, byns starke man, vaktmästaren mfl. Vajletts lärarinneroll berör - att vilja göra gott för eleverna, få in lite moderna metoder och inte följa gamla traditioner bara för att inte våga prova nytt. Övriga starka kvinnor i byn, Agda, Astrid, Hulda mfl, i begränsad tillvaro underdåniga sina män. Männens överordning endera med Guds och Jesus inflytande, eller med alkoholens, starka drivkrafter då som nu. Helbrägdagörelsen att med böner driva ut Lars-Bertils barnförlamning. Astrids kamp med mannens psykiska sjukdom, som hon inte ville skulle komma ut på byn. Men också vardagskärleken och byns starka sammanhållning gentemot staden, känns igen. Kvinnornas gemensamma uppslutning kring gatubelysningen = trygghetstänk! Och såklart byns postfröken, Rut Westin, som hade mod att gå sin egen väg. 

Miljö: s)92 stark frikyrklig miljö t.ex. kvinnornas hårfråga; s93)syslöjd = brott mot Kristus naturliga ordning att pojkar tränas i kvinnogöromål; 

Tid: 1950-tal. Från 1944 var homosexualitet inget brott längre, men sådan kärlek ansågs onaturlig och sjuk och måste förbli hemlig. s234) socker är inte dyrt, men nyttigt!

Vilka tankar väcker romanen:Berättelsen är starlt beräramde, fängslande och verklighetsbaserad. Den belyser dåtidens tabun kring homosexualitet, som en mentalsjukdom. Utanförskapet var stor för ensamstående yrkesarbetande kvinnor, med styrka att bana sig väg i ett mansdominerat och religiöst samhälle. Den nyinflyttade skolfröken, som kom till sin första arbetsplats efter lärarinnaseminariet var ensam, med endast sin gamla seminarielärarinna Beda, som vägledare, och det brevledes. Men tack vare de täta breven från Beda, träffades skolfröken Vajlett och postfröken Rut och något 'härligt men onaturligt' uppstod mellan dem. Författaren skildrar människorna med fler nyanser, vilket är fint att läsa.

Vi jämförde praktiskt lärande på 1900-talet med digitalt lärande på 2000-talet. Och diskuterade dåtidens skolsystem med straff och belöning på s134-135, med nutidens 'förstärkning' i stället för belöning. Synsättet att vänsterhänta skulle tränas till att bli högerhänta fanns till sent 1960-tal. Idag firas 13 augusti som Vänsterhäntas dag.

Språket: välskrivet och lättläst med intressanta detaljer; passande för tiden t.ex. Du och Dina med stora bokstäver i brev; korta kapitel som stimulerar att läsa bara lite till; trevligt med en ordlista till Västerbottniska uttryck s294; 

Humor: Sverkers uttryck s198) om tre sorters 'fögel'; s255-256 om Sune-hund-lärarinna;

Titel/Omslagsbild: visar exakt vad boken handlar om - två kvinnor Vajlett och Rut.

Favoritmening/stycke: s203) Bikarbonat och abborrar delar man väl inte med vem som helst - svartsjukeyttring! s206) Om hur Vajletts kropp svarar på Ruts beröring;  s207) skamkänslan över det hemska, äckliga och avskyvärda. Kapitel 44 och 49) Fint och sinnligt skildrat. s273) Människor måste få behålla sina hemligheter. Vad det än gäller, undrade vi?

Recensioner: VK/Lena Kjersén Edman Detta är en stillsam men intensiv berättelse. Jag läser med rörelse och önskar huvudpersonerna allt gott. Det kommer att bli givande samtal i bokcirklar, där deltagarna läser boken. Särskilt i Västerbotten.

Västmanbok Uppskattar porträtten av kvinnorna, men läser gärna om Vajletts relation till sina elever och hennes funderingar kring deras behov - utbildning och annat. En stark och ärlig berättelse. Rekommenderas varmt.

DN/Lotta Olsson (låst artikel) Karin Alfredsson har i sina senaste böcker skrivit begåvade relationsromaner. 

Lektörsomdöme/Elisabeth Brännström: Kvinnorna kämpar med sina heta känslor för varandra. Om förhållandet avslöjas kommer de att uteslutas ur bygemenskapen, där de gudsnådeliga styr över människors liv och känslor. Känslorna måste tyglas och byskvallret hållas i schack. Livfullt och välskrivet!

Avslut: En bok att rekommendera även ungdomar att läsa! Ett fint skildrat tidsdokument!

//Eveline

Enligt förlaget är Ultraromance ett avslöjande porträtt av den samtida Rivieran, baserad på lyxskildringar i böcker som Gruppen och tv-serier som The White Lotus. Författarparet Double Lindahl har under flera år gjort research av otillgängliga, kändistäta lyxmiljöer i Frankrike och Italien. Boken för tankarna till klassiker som Bonjour Tristess av Francoise Sagan, Breakfast at Tiffany´s  av Truman Capote och Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg. En förförisk lättläst roman som tar oss med på en helt unik resa in i senkapitalismens bisarra, 5-stjärniga hjärta - och ställer avgörande frågor om den moderna människans drömmar och drivkrafter. 

Double Lindahl utforskar jakten på den "Europeiska drömmen". Det väckte min nyfikenhet - Vad är den "Europeiska drömmen"?  

Ultraromance     av     Double Lindahl (Josefine och Axel Lindahl) 

Handlingen: Två väninnor Sasha och Chiara lever dagdrivar- och lyxliv på randen till avgrunden, där allt går ut på att vinna eller försvinna. Sasha studerar psykologi och har en uppsats att skriva, som hon helt lägger åt sidan, när hon träffar den franske kocken Simone. Sashas liv tar en helt annan vändning, nivån höjs avsevärt i ett liv där kropp och utseende är viktigast - hon både hittar och förlorar sig själv, i livet mellan dröm och verklighet.  

Ultraromance är en roman om kärlek, passion och relationer. Framtoningen är direkt och övertydlig, från intensiva och passionerade förhållanden till komplicerade relationer. När drivkraften är lust utan kärlek, blir det en resa fylld av emotionella berg- och dalbanor. Överklassens dekadenta liv mellan lyxhotell, privata fester i exklusiva villor med människor som tror sig vara utvalda att leva exklusivt, suga ut, utnyttja, förföra, förnedra och förgöra varandra. Allt i ett lyxskimmer och med uppräkningar av orgier i pengar, mat, drycker, kläder, smycken, lyxvåningar, lyxhotell, droger, alkohol, sex, grovt sex och "sex som en drog". Ett liv i ultralyx ut på yttersta grenen, med människors desperata försök att ha lite kul på vägen till undergången!

Double Lindahl sparar inte på att ge läsaren en rejäl tilltagen bild av att märkesvaror är viktigt, för att höra till innefolket. Det droppas namn på familjer med gamla anor som Roux, innefolk som Berlusconi, inneställen som PA&Co, designmöbler Minotti, smink som Mercier, kläder Miu miu, Versace mfl och Graff, världens dyraste armandsur. När berättelsen även flödar över av frukostarnas innehåll samt gatunamn, i för mig okända stadsområden, tappar jag fokus för själva handlingen. Det blir bara 'för mycket av det goda', för min smak. 

Språket är enkelt med en ytlig berättarstil. Boken är dryg att läsa genom alla uppräkningar, som förstärker den svaga och osunda handlingen.  

Detta är ingen stor litterär skapelse. Men som 'samtidsskildring' kan boken ha sin målgrupp.  

Slutsats: Den "Europeiska drömmen", två ord i bokbeskrivningen som lockade mig. Men här blev jag besviken, det är definitivt inte min "Europeiska dröm". Och för att få en verklig läsupplevelse vill jag ha mer substans i berättelsen. 

//Eveline

Under våren har bokcirkeln parallellt med ordinarie titlar läst ett antal titlar av Pija Lindenbaums barnböcker, med tanke på att hon är 2024 års Lars Ahlin-stipendiat och därmed ingick i bokcirkelns författarval. Pija Lindenbaum har skrivit och illustrerat över 30 barnböcker. Lars Ahlin juryns motvering lyder: Pija Lindenbaum tilldelas 2024 års Lars Ahlin stipendium för att hon i Ahlins anda skildrar barnets perspektiv med stor integritet och med underfundig och absurd humor. Vi instämmer helt utifrån de böcker vi läst, enligt nedan.

 Pija Lindenbaum

Några titlar vi läste: Else-Marie och småpapporna; Starke Arivid; Gittan och gråvargarna; Gittan och älgbrorsorna; Lill-Zlatan och morbror raring; Doris drar; 

Vi tyckte om samtliga titlar, där bilderna berättar minst lika mycket som orden. En fantastisk barnboksskatt, där författaren fokuserar på stora frågor, som t.ex. makt, ensamhet och även ilska,  i det enkla bilderboksformatet, sedda med barns ögon och som kan identifieras av och med barns upplevelseförmåga och verklighetsuppfattning. Det var intressant att lyssna och se hur författaren går tillväga när hon skriver/tecknar sina böcker. Skrivandet är en del och kompletteras med bilderna genom att de visar uttryck av känslor, stämningar och händelser som inte är uttalade i texten. 

//Eveline

Hela programmet FRÅN RANELID TILL LINDENBAUM  finns  här Litt.400 - Plats: Kulturmagasinet i Sundsvall. 

Bokcirkeln började vårens sista träff 23.04.24 med att prata om årets Lars Ahlin-prisutdelning, 20 april.

Litt.400 inleddes på lördagen 20 april med att Andreas Ignell från Sundsvalls stadsbibliotek, hälsade alla närvarande stipendiater välkommen (bild 2). Gunnar D Hansson docent och litteraturvetare föreläste om Lars Ahlins gedigna författarskap, på ett mycket intressant och givande sätt. Svante Junker, mångårig sekreterare i Lars Ahlin-sällskapet läste några väl valda texter av Lars Ahlin. 

 Pija Lindenbaum premierades med årets stipendie av Niklas Evaldsson kultur- och fritidsnämndens ordförande (bild 3).

Därefter följde panelsamtal med tema 'Staden i litteraturen' med Daniel Sjölin (tidigare programledare för litteraturprogrammet Babel i SVT) som moderator, där bl.a. Björn Ranelid, Majgull Axelsson, Vibeke Olsson, Åke Smedberg (de fyra författarna, som vi läst under våren) deltog, tillsammans med  författare Frida Nilsson och kulturskribent/förläggare Björn Linell (bild 4). I nästa panelsamtal med tema 'Från text till Youtube' medverkade författarna Johan Jönson, Moa Backe Åstot, Pija Lindenbaum samt Nioosha Shams,  Statens kulturråds läsambassadör 2022-2024. (Tyvärr ingen bild).

Under söndagen 21 april hölls Sundsvalls bokfest i och utanför programsalen, med lokala författare samt föreläsning av Björn Ranelid, intervju med Pija Lindenbaum av Susanne Holmberg, kulturredaktör Sundsvalls Tidning (bild 5).

2) Andreas Ignell hälsar välkommen

3) 2024 års Ahlin-stipendieutdelning

4) Panelsamtal 'Staden i litteraturen'

5) Författar-föreläsning och intervju

Avslut: En mycket väl genomförd litteraturfest med författare, deras verk samt ordets kraft i fokus. Jag vill citera delar av Andreas Ignells välkomsttal: Ni författare som har berättandets gåva och med ett par ord kan förflytta oss till Österlen, Sapmi eller varför inte Tegelbruksgatan här i Sundsvall, ni kan sträcka på er lite extra. Ni gör världen bättre! Forskningen visar, att den som tar del av berättelser blir mer empatisk och omtänksam. Så om ni fortsätter att skriva, fortsätter vi andra att läsa!

//Eveline

Vårens sista bok i bokcirkeln var del 1/8 om Bricken, Vibeke Olssons serie om arbetet och livet på Svartviks sågverk under åren 1879 - 1943. Vi som läst och samtalade: Andreas, Ann-Sofie, Berit (via mejl), Elisabeth, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Margareta, Maria, Marie och Eveline. Vibeke Olsson fick Lars Ahlin-priset 2016 och juryns motivering lyder: Vibeke Olsson tilldelas Lars Ahlin-stipendiet för att hon i Ahlins anda i sitt författarskap frimodigt skildrar de två mest betydelsefula aspekterna av livet - arbetet och kärleken. Som hos Ahlin finns barnet ständigt närvarande och ur de förslavades eller förtrycktas perspektiv visar hon hur livsglädje trots svåra umbäranden, gemenskap och strävan efter rättvisa, kan förbättra människans livsvillkor. En välformulerad och välförtjänt motivering, med tanke på den omfattande kunskapen om lokala förhållanden, som författaren gjort. 

Sågverksungen     av    Vibeke Olsson

Vi börjar med att kort berätta vad som berörde oss mest: Det är fint med kärleken mellan Brickens föräldrar; Moderns tankar om skillnaden mellan svält och hunger; Gustafs tysta tårar när han saknar modern - pojkens rädsla att få stryk av sin far, när han gråter; Barnens utsatthet när de skulle arbeta från så tidig ålder; De hårda levnadsförhållandena; När Brickens far tog död på kattungarna; En Harry Martinssonsk fattigdomsskildring med starka baptistiska inslag; Författarens gedigna research för att fånga det historiska; Familjens sammanhållning som är ovanlig jämfört med flesta familjers; Arbetet beskrivs genom ett barns ögon; Skildringen mellan arbetare, bönder och herrskap; Så mycket kaffedrickande, både vuxna som barn; Arbete ger hälsa och välstånd!

Berättaren: Bricken, en 10-årig lillgammal och lite beskäftig flicka - stolt över att vara "ströflicka" - en riktig sågverksarbeterska men lite hård mot sig själv.

Huvudkaraktärer: Bricken och hennes föräldrar, samt några grannar och "verksbor". Brickens familj ter sig 'lite för bra', samtidigt som det belyser skillnaden mellan familjerna. De har i grunden samma utgångsläge, men hanterar det hårda livet utifrån den egna karaktären. 

Huvudteman: vikten av arbete som en mänsklig verksamhet, som genererar någon form av värde - att hålla ihop -  Sundsvallsstrejken 1879  - klasskampen - och frälsningen / frikyrkor

Budskap: Hur viktigt det är att skildra lokal historia på detaljnivå. Det är ca 150 år sedan, men svårt att förstå för unga läsare att det var så stor klasskillnad då, på folk och folk. 

Tid och miljö: sågverkstiden - Sveriges första ångsåg byggdes i Tunadal 1849 och hörde till bondenäringen. Industrialiseringens storhetstid från 1850-tal och framåt. Även vikten av utbildning började däromkring s311) om "vardagsskola" och den första folkhögskolan startade i Sverige 1868. Brickens monolog med den döda brodern Mårten ger läsaren en god bakgrund om miljön och insikt i hur ett sågverk fungerade, hierarkin, yrkesbenämningarna; s6)det krävs många yrken i den nya tiden - maskintiden. Andra folkrörelser startade såsom arbetarrörelser, väckelserörelser, nykterhetsrörelser mfl.

Språk: flyter bra, lättläst, enkelt och rakt, ibland något dialektalt 'sågverksspråk' (t.ex. skofta, syta) som ändå förstås av sammanhanget. Korta och kärnfulla meningar, när något är viktigt t.ex. s157) Förr eller senare. Måste man råka ut för något. Som visar. Vem man verkligen är.  En bra idé att ett barn berättar, får tankar och ställer frågor. Det får även läsaren att stanna upp och tänka efter. Varför säger man så och varför blev det så?  Kritik: något för många upprepningar: t.ex. om att längta och trängta; om att gömma sig i lastrummet på en båt.

Titel /omslagsbild: Titeln stämmer med Bricken, som är stolt över att vara sågverksunge. Omslagsbilden är autentisk med Svartviks sågverk och arbetarna i bakgrunden, men Brickens något 'stylade' utseende stör och att hon saknar 'hilka'! 

Mening/stycke: s78) Ordentliga människor förtar sig och skitstövlarna förgår sig; s114) Arbete gör en till en riktig människa hur det än varit, kom ihåg det. s226) Alla ljud och brus på sågverket, som författaren beskriver så detaljerat.  Vackert: s231)Bakom oss sjunger en ensam rödvingetrast. Skymningen är blågrå och allt är så vackert. s370) Över vattnet som dricker himlens blå; s321-328) Den överblivna kärleken: Det är många som behöver av den överblivna kärleken. 

Humor: s299) Fru Bolinder-den nya moderna järnspisen hos fru Johansson; s335)Tänk att officeren blev så arg för att det försvunnit något som ingen av oss ens vet vad det är (krocketbågar). Flickornas hemliga docklek, där Brickens docka Esmeralda dansar med landshövdingen "Kurrre" Curry Träffenberg. 

Recensioner: Svd/Erik Löfvendahl För många pekpinnar tråkar ut  ARBETARROMAN. Sågverksstrejken i Svartvik var den första organiserade strejken i Sverige. Vibeke Olsson skildrar händelserna genom den elvaåriga Brickens ögon, i en bok som kanske passar bäst för ungdomar. Låst artikel!

 AB/Rasmus Landström Så demokratiserades Sverige av fattiglappar. "Kroppsarbete betyder att man betalar med sin kropp för att få lön".

Boktanken/Joelinda - En bokklubbs tankar: Mycket gott betyg för skildringarna av arbetarklassens liv, ställt i relation till brukspatroner och överklassfolk. Jag har svårt för idyllen och all den godhet de tre familjemedlemmarna visar varandra, som lever mitt i misären. Boken utlöste diskussioner i vår bokklubb!

Lektörsomdöme/Rebecca Kjellberg: Vibeke Olsson levandegör ett fattigsverige där svält och barnadöd var vardag. Bricken är ett smart och nyfiket ensambarn (hennes syskon dog i svält) med stort hjärta och en obändig tro på Jesus. Betyg 4.

Avslut: Arbetarlitteratur behöver idag inte skrivas av en "arbetarförfattare" så som på de 'gamla' proletärernas tid. Vibeke Olsson har skapat ett fint kvinnoporträtt och beskriver relationen mellan pappan och Bricken som varm och innerlig. Det fanns inte bara alkoholister och våldsbenägna män då, som nu. Vi tyckte om denna första del om Bricken. Ett nöje att läsa som gav insikter i historien till den som inte är uppvuxen i sågverkstrakten.

Vi jämför sågverksindustrin, som  drog till sig arbetssökande från hela Sverige och även Finland med nutidens industrietableringar i Skellefteå och Torsboda i Timrå, som lockar både inhemska och utländska arbetssökande från hela välden. 

Här är samtliga Bricken-titlar, för dig som vill fortsätta att läsa om hennes liv och leverne:

• Sågverksungen (2009)
• Bricken på Svartvik (2010)
• Sågspån och eld (2011)
• Amerikauret (2013)
• Glödens färger (2014)
• Som ett träd i skogen (2017)
• Som skuggan följer ljuset (2020)
• Stockens färd mot havet (2023)

//Eveline

Till vårens 3:e boksamtal kom Marie, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Annette, Margareta, Maria, Andreas och Eveline. Berit och Elisabet hade skickat sina synpunkter. Vi började med en återblick till förra boken Jag faller som en sten genom tiden genom livet av Åke Smedberg, som genom sina nära livsbetraktelser berörde och fortsätter att beröra. Innan vi diskuterade dagens bok fick deltagarna biljetter till Litt.400 19-20-21 april på Kulturmagasinet. Några berättade också om hittills lästa böcker av Pija Lindenbaum. Det återkommer vi till nästa träff 23 april.

Som förste Lars Ahlin-pristagare tilldelades Björn Ranelid priset 1992 med motivering: Björn Ranelids författarskap kännetecknas av virtuos språkbehandling, ett myllrande persongalleri och djupgående moraliska frågeställningar. Björn Ranelid förvaltar det språkliga och humanitära arvet från Lars Ahlin. En motivering som fortfarande tycks vara författarens signum 2024, 32 år senare!

Bill Nilssons .....        av Björn Ranelid

Förlagets beskrivning: En fruktansvärd tragedi har inträffat i en by på Österlen. Hur kunde den ske? Hur kan livet gå vidare? Björn Ranelid målar upp ett samhälle där det vackra och det fruktansvärda lever sida vid sida. I tillbakablickar lär vi känna några av byborna och förstår så småningom vad som har hänt. 

Citat bokomslag: Karin Blom är en kvinna mitt i livet, mor till fyra barn och gift med prästen i en by på Österlen. Hon odlar blommor i den stora trädgården. Men hennes liv är inte så idylliskt som det kan verka. Jag var en blodröd klätterros på min mormors stugvägg, jag flyttades till fel jord och drabbades av svartfläckarna, är det sista Karin skriver i sin dagbok. En av författarens metaforer, som passar fint till berättelsen. 

Handling: Bill Nilsson med hustru Anna är ett av fyra par som denna berättelse handlar om. De och förutom prästparet Karin och Gustaf Blom, finns här också Johan Tilly med Sara Hall och Benjamin Sander med Emma Vik. Övriga framträdande karaktärer i detta omfattande persongalleri, är Benjamins mor och far samt Viktor Andersson (kyrkogårdsvaktmästare) och Lena Hall (Sara Halls mor). Redan från början anar läsaren att begravningen som vi får följa, är något alldeles extra smärtsamt. Händelser nystas upp varvat med tillbakablickar till varje karaktärs uppväxt, på vitt skilda platser och hur alla nu sitter tillsammans i denna sorgliga stund. Har detta som hände, kunnat förhindras? Alla karaktärer beskrivs med författarens egenartade, blommiga och metaforiska berättarstil. Författaren är grundligt påläst om träd, buskar och blommor, vilka också har huvudroller.

Budskap: Kärlek till människan! Om att se, men inte agera!

Kort vad som berörde oss mest: Människornas utsatthet tar tag i mig t.ex. Emmas situation på Sankt Lars i Lund, för  tankarna till Maj-Gull Axelssons Mitt liv och Ditt. - Benjamin beskriver sin mor så vackert. Hans uppväxt berörde, med fadern som söp bort sitt liv. - En krävande läsning, men så målande och med naturens fantastiska glans. Metaforerna är oändligt många och njutfulla. - Inget särskilt berör. Allt är svart/vitt. Är Karin ond/god i sin handling? Enligt dagboken handlade hon genomtänkt! - Språket står i vägen för berättelsen med upprepade metaforer. - Bra porträtt av människorna, men överdimensionerat språk, som blir tröttsamt. - Överlastade meningar där karaktärerna blir platta. - Mycket berör, men Karins beslut var det mest tragiska. 

Karaktärer: I Ranelids romaner tycks alla goda karaktärer vara extra goda, nästan självgoda och de onda är extra onda, med svart/vita egenskaper.  Författaren "mässar" fram karaktärerna. De självutbildade tycks veta bättre än experterna, vilket inte känns trovärdigt. T.ex. s18)om att barnen begrep bättre än Einstein; s144)när Bill Nilsson vaknat upp ur koman och läkarna inte kunde förklara detta, trots sina specialistfack; 157)om Bill Nilssons lärdomar, som kunde få professorer och pomologexperter att avundas honom! 

Tema: Kärlek, gemenskap, svek, förhävelse, ond/god, tystnadskultur.

Tid:1960-tal s116)Dag Hammarskjölds död 1961 och s171)Målle Lindbergs väckelsemöten. Miljö: Liten ort på landsbygden med Äppelodlingar i Skåne.

Språket: Cirkeln har delade meningar om det "Ranelidska språket" och metaforerna. 

Titel och omslagsbild: Bill Nilssons vita skjorta återfinns på ett antal sidor, där den "hör hemma" men förbryllar på s 249?  Bilden: Fem äppellådor är en stark symbolbild för berättelsen. 

Favoritcitat: s9)Kärleken var törstig och den gick för att dricka vatten men plötsligt var det torka i bygden. s65)Johan hängde kniviga frågor i prästens mungipor (:-); s77) Kärlek och skönhet vandrade ännu så länge fritt i denna berättelse; s96)Människorna bar sina årsringar på utsidan, medan träden hade sina i det inre av växten. Kapitel 13 s86-88) om Karin - är en fin berättelse med bara en metafor (om ålens vandring till Sargassohavet)! 

Igenkännande är ortsnamnen för de som rest i Skåne och Österlen.

Recensioner: Borås Tidning/Fedja Wierød Borčak har läst en historia som glömmer att föklara mörkret. Romanen är full av kärlek och livsglädje utan att blandas med vrede, bitterhet eller avund. Ondskan verkar Ranelids famösa sprudlande språk inte ha några ord för. 

DN/Jonas Thente  Är Björn Ranelids nåderikt naiva romanvärld vad vi bäst behöver i en ond tid? Jonas Thente har läst en ny saga från Österlen som handlar om det godas triumf trots allt.

Lektörsomdöme/Ingvar Engvén Romanen är suggestiv, vacker och en levande berättelse om kärlekens och gemenskapens svåra villkor i en värld där ondskan har många former. Ranelids poetiskt uttrycksfulla språk, rymmer både svärta och hoppfullhetens ljus. Han fångar med sin nyanserade enkelhet livets olika former. En höjdpunkt i Ranelids författarskap! Betyg:5.

Avslut: Berättelsens kärna och budskap är intressant att följa. Metaforen på sid 5 o 231 behöver en förklaring: Plötsligt blev solen svart när skogssnigeln bar den på sin rygg.?

//Eveline

Titeln, omslagsbilden och baksidestextens början Romantik, mordmysterium och litterära referenser gjorde mig nyfiken. Precis som författaren själv och huvudkaraktären är jag omåttligt förtjust i engelsk klassisk litteratur som Jane Austen, Virginia Woolf och även samtida som Doris Lessing, Ian Mc Ewan. Jag tycker också om att se brittiska kostymserier som Familjen Bridgerton och filmer som Stolthet&Fördom. Ser också lättsamma detektivhistorier som  Kommissarie Lewis  (utspelar sig i genuin gotisk miljö i akademiska Oxford, som historien här) och lite mer nervkittlande som Scott&Bailey. Att läsa gotisk mystik är relativt nytt för mig, så denna bok ger mig en bra inblick i genren.  

En engelsk romans  av Niina Mero

Översättare: Janina Orlov 

Handling: Nora är litteraturstudent, bor i Finland och älskar England över allt annat. Hon är galen i litteraturen, författarna, konsten, musiken, humorn och gotiken. När hon får en inbjudan till sin syster Helis bröllop i Oxford tvekar hon ändå att åka dit och försöker hitta på en god anledning till att tacka nej. Heli accepterar inte detta och Nora tackar motvilligt ja. Nora, som är en inbiten enstöring ägnar sig mest åt att tatuera sig när hon inte läser och har ingen tanke på att ändra på sitt liv. Hon är rädd för att "hennes England" egentligen inte finns och att verkligheten inte kommer att kunna leva upp till drömmen. Och vem vill bli av med sin dröm?

Nora lämnar sin katt Ozzy i sin kompis, tatueraren Mikkos vård och reser till England. Systern och hennes fästman Mark, en riktig engelsk lord, möter henne och hon introduceras för övriga familjen. Modern, som tar emot Nora med 'aristokratisk svalka', får Nora att känna det kulturella avståndet till systerns blivande familj. Fadern däremot mjuknar betydligt när han får höra att Nora är bevandrad både i engelsk litteratur och konst. Han presenterar Nora för sin vän, en litteraturprofessor i Oxford. Nora är i 'sjunde himlen'! På Oxfords universitet träffar hon en charmig kille som heter Dorian Jay (ja, en blinkning till Dorian Gray  av Oscar Wilde).

Nora njuter av den storslagna herrgården och jämför den med Mr. Darcys  Pemberley i Jane Austens roman. Här finns lummiga trädgårdar och framför allt det gamla 'dammiga' biblioteket, som innehåller allt Nora kan tänka sig. Det blir en spännande, lärorik och romantisk vistelse för Nora. Hon träffar en gåtfull man i trädgården och kommer ett mystiskt försvinnande på spåren. En gåta hon är övertygad om att kunna lösa!  

Niina Mero kan 'sitt' England och droppar namn på litterära storheter som Lord Byron, John Keats, Percy Shelley, Mary Shelley m fl samt konstnärer och filosofer. Om läsaren vill söka på samtliga namn inom olika genrer, höjs den egna kunskapsnivån avsevärt, bara genom att läsa den här boken. Det är en lättläst bok, en bladvändare, lite sanslös med trivsamt innehåll och väl avpassade kapitel, dialoger och berättartext.  

Finns här också en mordgåta, eller hur är det egentligen?  Och hur blir det med romantiken? Kommer Nora att återgå till sitt enstöringsliv, eller har hon mognat till att bejaka och förverkliga något i sitt eget liv?

Läs den så kommer klarheten (som Noras klarsynthet på s127) För en liten stund var jag medveten om allt, mitt hjärtas långsamma slag i bröstkorgens bur av revben, regnets droppande, Edgars (en uppstoppad fågel) anklagande blick från spiselkransen och den unika doften av lakan som sovits i samt århundraden och antikvaxat trä.

//Eveline

Jag håller en stark läsupplevelse i mina händer och när jag läst klart, sitter jag länge med den tunna boken och tar in tankar och känslor den väckt. Jon Fosse utsågs till Nobelpristagare i Litteratur 2023 med juryns motivering: För hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara".  

Morgon och Kväll av Jon Fosse

Översättning av: Urban Andersson

Omslagsbild: Nina Ulmaja

Detta är en sinnlig berättelse om födelse och död i Nobel-klass på bara 105 sidor. Jag är full av beundran av författare som kan fängsla hela min själ och kropp med så få sidor. För att få fram det väsentliga behövs inte flera hundra sidor. Omslagsbilden är så talande vacker i perfekt harmoni med författarens vackra språk. Jag smeker boken med mina fingrar, som om jag smekte livet självt. 

Varm i själen och förundrad över ordens förmåga att djupna inom mig, vill jag bara finnas kvar i den känslan. Betagen av berättelsen inför födelse - i spänd förväntan över hur det ska gå - och om döden - vars process beskrivs i varierande mörker och ljus harmoni. Orden som författaren så varsamt och knapphändigt foga ihop till meningar, till långa sekvenser av livet, för livet, med livet.

Tack Jon Fosse för hur du skrev om Johannes och hans möte med Peter i Morgon och Kväll! Jag kommer att läsa den om och om igen. 

Kanske det är så livet slutar.   

//Eveline

Tisdag 27 februari träffades bokcirkeln och vi som analyserade och samtalade om vårens andra bok var Ann-Sofie, Ellenor, Marie, Gunilla, Kerstin, Annette, Margareta, Maria, Andreas och Eveline. Toni och Elisabet har meddelat förhinder och Berit mejlade sina synpunkter.  

Åke Smedberg tilldelades Lars Ahlin-priset 2002 För sin förmåga att i ahlinsk anda lyfta fram människovärdet hos de misslyckade och självföraktande gestalter, som befolkar hans noveller och för sin nära anknytning till Sundsvallsområdet. En motivering, som vi menar stämmer väl med cirkelbokens karaktärer.

Jag faller .....        av Åke Smedberg

Handling: Boken från 2021 innehåller 20 berättelser/betraktelser med författarens existentiella tillbakablickar till barndomen och uppväxten i byn Hjässberget, Selångers församling, Sundsvall. Vi valde att var och en berättar om 1-2 betraktelsen, som berört och fastnat extra under läsningen. 

Vad gör jag här? (s7) Den första berättelsen berörde flera i gruppen, Ann-Sofie, Ellenor, Marie mfl. TIteln är poetisk och existentiell. Skildringen av landskapet är nära, nostalgiskt och vackert, t.ex. s10)Solen som en svetslåga på den nästan färglösa himlen. Och frågan: Vad finns det för mening med allt det här? Svar: Skönheten! Mellan det mörka och ljusa. Mellan det trygga, vanliga och det osäkra, skrämmande. Mellan nuet och det som ska komma. Mellan människorna! Vikten av en människas liv - vem bestämmer?

En stad av eld (s33) Annette berättade att detta kapitel väckte en bestående känsla från en liknande barndomsepisod. Om den avgrundsdjupa besvikelsen vuxna helt omedvetet kan utsätta barn för. Barn har inte någon referens till det som vuxna utlovar. s36) Pojken då 5-6 år, kände stor förväntan, då fadern sa 'dags att gå bort till eldstan', när de frös ute i timmerskogen. Pojken såg framför sig 'en stad av eld' och inte en liten stockeld avpassad för kaffepannan! Vilket svek av den vuxne!

Ljus arrest (s39) Själva ordet tyder på en mindre förseelse och ett lättare straff. Kapitlet valde Eveline för dess perspektiv på familjehistorien. Johan Nickolaus är författarens farfarsfar och tiden runt 1863. En tid då det var bättre för unga pojkar att ta värvning, än attt arbeta som dräng! Johan dör i unga år och kvar blir makan Helena Karolina och sju barn. Johan lämnar inget särskilt personligt avtryck och förblir en skugggfigur. Farsfarsmor beskrivs som kraftfull med många yrkeskunskaper, vilktigt när hon blev familjeförsörjare. 

Blodiga trasor (s53) om hur en författare blev författare, berörde Margareta. Hur börjar ett läsande, som 10-ring, 13-åring - utan rktning, utan mål, utan avsikt. Både aningslöst och tveklöst. Och utan återvändo. Och alla frågor s57) Vad kommer att hända med honom? Kommer han att lyckas, hitta sin röst? Till vilken nytta och pris? Modern som i berättelsen Besök (s61),kom till författaren i drömmar, är anledning till att han skriver. Fråga: Är hon nöjd nu? 

Skymning. Hos Eax och Kerstin (s151) Maria valde denna berättelse för den realistiska atmosfären i relationen mellan pojkarnas morföräldrar. "De är som små 'pärlor' av korta personporträtt". De gamla fann tryggheten i rutiner. Berit valde Skymning. "Bröderna hotar en jämvkt när de är där." Besöket hos dem är en promenad genom ett minfält. Patriarken Eax som anser att dottern 'gift ner sig', fast han begått samma misstag själv i valet av livspartner. 

Den sista betraktelsen (s183) har samma titel som boken. Kerstin jämför med filmen Harry Munter från 1969. I betraktelsen ber pojken gudarna att göra något åt människans sorg! Gudarna förebrås att de aldrig ger ett råd eller en riktningsangivelse, inte ens en viskning, trots att han känt att de alltid funnits nära. Men aldrig med ett tecken! I slutet finns ändå pojkens optimism och hopp om lycka hos människorna i sommarkåken.  Andreas berördes också av monologen till gudarna. Spännande, otroligt välskriven och vacker. Författaren sätter punkt för alltihop som om han landra i något. "Hur små vi är i alltet!"

Möter något vårt eget liv: Gunilla berättar att hon är väl förtrogen med trakten och människorna kring Hjässberget. Hon har vistats mycket i traken, då hennes farföräldrar bodde där. En vacker naturlyrisk bok med den lilla människan i fokus. Hon tipsar också att läsa Hässja från 2000 om samma bygd. 

Helhetsupplevelsen: Alla 20 betraktelser berör, var och en är unik i sitt slag, med kärleken till barndomsplatsen som en röd tråd. Jag vill även ta med novellen Zenia s167), en återblick till 1970-talet och de socialpolitiska arbeten, många utförda av flyktingar. Åke Smedberg beskriver människorna varsamt och ödmjukt. I gruppen ingick Zenia Larsson, polsk-svensk författare och skulptör, Mahmut Baksi, kurdisk journalist och författare mfl. Flera av betraktelserna avslutar med ögonblickets oerhörda kraft, t.ex. s20, 46, 60, 82,179. Måhända författaren vuxenformulerar känslorna han hade som barn, vilket inte är ovanligt när vi går "i minnenas allé"! Boken är som en blinkning till Stig Johanssons dikt Förlusten som lyder: Alla dessa dagar som kom och gick / inte visste jag att de var livet. 

Språket: poetiskt, vackert, korthugget, realistiskt, eftertänksamt. Humor s85) Fadern frågar: Vad kommer du dragande med?  Den 4-årige pojken svarar: Gröngräs och förbannelse!

Titeln är klockren och finns på s10) den känslan genomsyrar hela boken, exakt återgiven i den sista betraktelsens titel s181). Omslagsbilden: beskrivs på s82) himlen genomskinlig; s147) dimstråken; s158) det grå ljuset.

Recensioner: AB/Sven Anders Johansson Åke Smedbergs berättande har en filmisk kvalitet. Han fångar mästerligt en förlorad värld.

Dalademokraten/Ulf Lundén Smedberg tar itu med sorgen - Meningen med tillvaron = skönheten.

SR/Katarina Wikars Intervju - Sveriges bästa novellist Åke Smedberg återvänder till barndomstrakten.

Lektörsomdöme/Gert Ove Fridlund Doftande barndomsintryck blandas med tankar och nedslag kring konst och litteratur. Smedberg rör sig gärna i drömmens landskap. Samtidigt finns jordnära realism. betesmarker, snårskog, skogsvägar, berg, kojor och myrmark. Även om skrivandet och dess villkor och skönheten och livets mening. Prosan är klar, vacker, avskalad och ren. En varm och personlig ådra mrks i dessa välskrivna berättelser. Betyg 4.

Avslut: Ett bestående intryck! Även för mig blev ortsnamnen en nostalgisk igenkänning av trakten kring byn Huljen, där jag tillbringat många fina somrar.

//Eveline

Frågan var "Vad skulle kunna intressera Frida Stéenhoff" att läsa ur samtidens litteratur?

Här är mina förslag till Frida Stéenhoff-Sällskapet:

Susanna Alakoskis trilogi är nu klar – del 1)Bomullsängeln och del 2)Londonflickan finns i årets reakatalog. Om kvinnors liv, arbete (fabriksarbete), man, barn och längtan i Finland och Sverige under 1900-talet.

Del 1 Hilda f 1905, ger sig iväg från en by och sliter som vuxen i Wasa Bomullsfabrik kring 2:a världskriget

Del 2 Dottern Greta vars drömmar om ett annat liv för henne till Stockholm och vidare till London där hon arbetar som hembiträde hos en intellektuell familj. De har många ’berömda’ gäster bl.a. Elisabeth Taylor och Frank Sinatra! Greta känner sig som i sjunde himlen och vill aldrig lämna London.

MEN kärleken förändrar som bekant allt. Det går några år och efter en tid tillbaka i Sverige arbetar Greta och Henri i Skellefteå på textilfabriken Algots Nord. De bildar familj och får tre barn. Den största skillnaden på Hilda och Gretas liv är, att det är fred och en ny tid med moderniteter och möjlighet till utbildning. Henri blir sjuk och familjen får det svårt.

- Läst dessa två och rekommenderar dom varmt.

Del 3 Dotterdottern kom 19.01.24 och handlar om Gretas dotter Kathrine som vill bryta mormoderns och moderns mönster helt. Hon längtar ut till Europa och världen.

Carina Burman – Godnatt Madame - En roman helt i min smak, med verklighetsbakgrund som utspelade sig under andra hälften av 1700-talet, alltså på Bellmans tid. Om Anna Charlotta von Stapelmohr, gift Schröderheim. Hon hade allt - och förlorade det. Kvick, litterärt och ironiskt gör hon upp med sina fiender och rannsakar sitt eget hjärta och sina kärlekar.

Just därför blir jag alltid så fascinerad när jag läser historiska romaner, som lyfter fram och skildrar kvinnor, som haft mod och möjlighet att tillföra sitt liv och leverne det de själva önskade sig, trots de hårda samhälliga strukturer, som begränsat, förminskat och "låst in" kvinnor i alla tider.

- Läst och blev berörd.

Tessa Hadley - Fri kärlek

En fängslande roman om en kvinnas sexuella och intellektuella uppvaknande i 60-talets swinging London. Förortsfamiljen Fischer tillhör en äldre värld av konventionell stabilitet: den vackra och plikttrogna hemmafrun Phyllis är gift med Roger, en hängiven pappa med en karriär i utrikesdepartementet. Men när en gammal väns tjugoåriga son kommer hem till familjen en varm sommarkväll och kysser Phyllis i den mörka trädgården efter middagen, händer något inom henne. I detta uppvaknande gör Phyllis ett val som går emot alla förväntningar på henne som hustru och mamma.

- Läst och blev omskakad: Phyllis kanske inte förutsåg konsekvenserna fullt ut, men kämpar på.

Katarina Wennstam – Döda kvinnor förlåter inte

Fyra kvinnor ur olika samhällsklasser bor alla i samma fastighet på Södermalm.

Hildur hittar en död kvinna under nyårsnatten 1895-1896. Detta sprider skräck framför allt bland husets tjänstekvinnor, men snart står det klart att den avlidna kvinnan inte blivit mördad utan försökt genomföra en illegal fosterfördrivning.

Katarina Wennstam skildrar en värld som myllrar av tjänsteflickor, sedeslösa kvinnor, utnyttjande män och målande beskrivningar av såväl stadsmiljö, samhällshierarki och även utsökta klädedräkter.

Detta är 1:a delen av serien Sekelskiftesmorden, enligt författaren.

- Läst och fascinerades av romanen - den var upplysande, spännande och jag uppslukades av själva tidsskildringen.

Bonnie Garmus – Lektioner i kemi – 2/2

Feministisk kamp på hög nivå i 60-talets Kalifornien, kryddad med mycket humor och intelligens. Elizabeth Zott är ingen vanlig kvinna. Faktum är att Elizabeth Zott skulle vara den första att påpeka att det inte finns något som heter en vanlig kvinna. Allt Elizabeth Zott någonsin velat är att satsa på karriären som kemist, men forskningsinstitutet där hon arbetar ligger inte direkt i framkant när det kommer till jämställdhet. Hennes manliga kollegor har alltid antytt att köket var den enda platsen för henne som kvinna. Men Elizabeth Zott kommer att lära amerikanska kvinnor att en kvinnas plats är ute i världen!

-Läst och uppskattade författarens intention, men den humoristiska tonen är för glättig för att vara trovärdig. Väldigt typiskt amerikanskt, men ändå trevlig läsning.

Hernan Diaz – Egendom

Det osannolikt förmögna paret Rask förbryllar en hel finansvärld efter börskraschen på Wall Street 1929. Tillsammans är de huvudpersonerna i "Förbindelser", en roman som hela New York skvallrar om. Men det verkar finnas andra versioner av deras framgångssaga. Här döljer sig mörka historier om bruten lojalitet, makt och svek. Att läsa Egendom är som att öppna en rysk docka. Lager på lager lyfts av, och kvar finns en berättelse om ensamhet och att vara kvinna i en förljugen finansvärld.

- Inte läst, eventuellt framöver. 

Andrev Walden – Jävla karlar – Augustpriset 2023 och redan i pocket!

"En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."

En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.

- Inte läst, men ligger på läslistan.

Miriam Toews (Kanadensisk) - Ensamma strider – svenska 2023

Swiv är nio år gammal och efter att ha hamnat i slagsmål i skolan – igen – stängs hon av och får stanna hemma med mormor. Mormor undervisar sporadiskt sitt barnbarn och ger henne bland annat uppdraget att skriva ett brev till sin pappa, som försvunnit ur bilden utan att Swiv riktigt fått veta varför. I den lilla familjen råder inte brist på kärlek men på ork. Varje generation kvinnor har fört boktitelns ”ensamma strider” för att bli fria från olika sorters förtryck – och det har kostat på. Det är inte mormor som tar hand om barnet, utan en nioåring som sköter sin sjuka mormor; lagar mat, håller koll på medicinerna, hjälper till med duschningen, städar och plockar.  Bilden av ett barn som alldeles för tidigt axlar ett alldeles för stort ansvar är den här bokens stora förtjänst. Med allt ansvar hon bär så kommer också oron, för att mamma ska bli galen och ta livet av sig – arvet finns i familjen – eller att mormor ska dö.

Detta är en hyllning till kvinnlig motståndskraft och alla kvinnor som fortfarande kämpar smärtsamt och ändlöst för att få leva på sina egna villkor.

- Inte läst, men ska helt klart göra det.

Greta Thunberg – Klimatboken Det finns många faktaböcker som visar hur det står till med vår planet. Jag tänker att Greta Thunbergs bok, som hon skapat i samarbete med experter och tänkare kan ge mig nödvändiga kunskaper om klimatförändringarna. Jag tror att Frida Stéenhoff skulle lyfta fram modet hos den unga Greta, att som flicka våga stå upp mot etablissemanget för vår planet!

//Eveline Santner 18.02.2024