Blogg
BOKSAMTAL 3 vå 2017: ANNIE JOHN av JAMAICA KINCAID
21.03.2017 16:06Annie John är en berättelse om mor-dotter-symbios. En ung flickas lyckliga barndom förbytts mycket smärtsamt och abrupt av moderns, i vårt tycke, känslokalla tillvägagångssätt. Att ett barn ska frigöras och navelsträngen klippas är en sak, men här skildras ett sätt, som vi tycker är onödigt hårt. Vi har allla egna minnesbilder av frigörelsen i tonåren, dock inte så hänsynslöst. Någon uttryckte också att den tiden faktiskt närmade mor-dotter. Så fint! (Det vittnar om en mycket förstående mor, menar jag.)
Annie John (1985) av Jamaica Kincaid
Kort: Vi tyckte alla mycket om boken. Den är berörande, finstämd, enkel och gripande. Ett intressant förord av Mats Kempe. Berättelsen väckte våra egna minnen av tonårstidens kval och även de fina stunder, som också finns på väg in i vuxenvärlden. Jag valde boken för att min nyfikenhet på författaren väcktes, när jag lyssnade på Jamaica Kincaid i Babel våren 2016. Hon pratade då om sin senaste bok Se nu då (2015). Eftersom vi bara läser böcker som kommit ut i pocket (för kostnadens skull) passade det att börja med författarens debutroman.Vi kände att vi vill läsa mer av denna författare och gärna en fortsättning av Annie John, som en del tyckte kändes ofullständig. Kanske den som kommer därefter, Lucy (1991) kan läsas som en fortsättning. Eller kan romanen Min mor: en självbiografi (1996) belysa en del, då modern har en avgörande betydelse för Annie.
Språket (några ord): Välskriven, Lättläst, Vackert språk, Bra flyt i språket och dialogerna (s135+136), Snyggt och propert skriven, Poetisk,
Berörande: Författaren skriver så vackert och innerligt om moderns och dotterns sinnliga relation; Annies kärlek till sin vackra mor, som hon beundrade intill avgudan; hennes (moderns) huvud såg ut att kunna sitta på en sixpence; hennes mun var så vacker att jag kunnat se på den i evighet (37). Annies berättelse om dagen vid havet (s64-67), då modern lovar att aldrig någonsin överge Annie (se s49)
Spegelbilden (s 126-126) är så tydlig in i minsta detalj: Jag stod där överraskad över min egen förändring när allt detta träffade mig och plötsligt tyckte jag så synd om mig själv att jag tnkte sätta mig ned på trottoaren och gråta och jag knde redan smaken av bitterhetens salta tårar.
Smärtsamt: då Annie känner sig olyckligare än hon trott att någon människa kunde känna sig - Hon lämnades att på egen hand försöka förstå varför allt hade blivit så förändrat, så kallt och kravfyllt från moderns sida. Från att ha varit ett mycket omhuldat och bortskämt barn, till att lämnas åt sitt "tonårsöde" utan förklaring av modern. Vi menar att modern använde brutala metoder att förbereda Annie för vuxenlivet. Fyra faser: s45) Då modern sa till Annie att hon inte längre kunde gå klädd i samma klänningstyg som modern! - Inte bara att hon sa det utan sättet på vilket hon sa det! s47) Då modern sa att Annie inte längre fick titta i kofferten (den där alla deras gemensamma minnen fanns)! - Åter rämnade marken under mig. s48) Då modern kommit på Annie med att ljuga vad pianolärarinnan hade sagt! - Det här var något alldeles nytt - min mors rygg vändmot mig i avsky. s49) Insikten för Annie att modern övergivit henne trots att hon fanns där! - Ibland glömde vi båda bort den nya ordningen och halkade in i vårt gamla mönster. men det varade inte särskilt länge.
Från beundran till avsky, hat och död - (s120) Min mor skulle döda mig om hon fick en chans.Jag skulle döda min mor om jag bara vågade.
Tonårsrevolt: byta umgänge från den välalrtade klasskamraten Gwen (s55) - till "den rödhåriga" förbjudna flickan (s89) (den flickan minns även jag)
Stark början: Första kapitlet om Annies funderingar och nyfikenhet kring död och begravning.
Starkt kap 7: Om det långa regnet och Annies sjukdom - jmf med de "apatiska barnen" vi tyvärr ofta läser om i dagstidningarna
Starkt slut: Hur Annie, i sitt inre, går igenom hela sitt liv under sin vandring med föräldrarna från hemmet till kajen och fartyget. (s179-188)
En reflektion: Även febr.boken Mörkrets Hjärta hade sin grund i kolonialism. + Jmf (s36 i Mörkrets Hjärta) om att berätta drömmar / minnen = Det omöjliga i att berätta minnen från barndomen utan att de "färgas" och läggs tillrätta i den vuxnes språk. Samma "collage"-berätelse som att återge en dröm.
Recensioner:
1) DN Gabriella Håkansson 2010-05-22 https://www.dn.se/dn-bok/bokrecensioner/jamaica-kincaid-annie-john/
2) Feministbiblioteket Hanna Lager 28 juli 2014 https://feministbiblioteket.se/recension-kincaid-jamaica-annie-john-1985/
3) Lektörsomdöme /Ulla Siljeholm "Annie John har självbiografiska drag. Centralt i romanen är förhållande till modern, ett tema som ofta återkommer hos Jabaica Kincaid. Barndomen är lycklig, hon och modern lever nära nog i symbios. När flickan är tio år förändras allt: modern vill att dottern ska frigöra sig vilket leder till förvirring och otrygghet. Hon är rebellisk och odlra passionerade förhållanden med väninnorna och hon mognar fortare än denns. Kincaid skildrar inträngande och känslkigt hur det känns att lämna barndomen och ta steget in i vuxenvärlden."Jag avslutar denna gång med att länka till en kul sysselsättning - ett Annie John QUIZ: www.sparknotes.com/lit/anniejohn/quiz.html
/Eveline
BILDER FRÅN RICHARD TELLSTRÖMS FÖRELÄSNING
09.03.2017 22:31I hård konkurrens föreläste Richard Tellström om matens historia i programsalen på Kulturmagasinet i lördags. Begynnande sportlov, skidtävlingar på TV och lokala skidarrangemang samt det fantastiska fina och soliga vädret, lockade till uteaktiviteter.
Det blev en givande föreläsning med en mycket aktiv publik, för ovanlighetens skull jämnt fördelad, mellan kvinnor och män! Och som ställde många frågor! MAT berör ALLA!
Richard Tellströms blandning av historisk, kulturell och faktabaserad måltidskunskap var givande och trevlig, med många och stimulerande bilder. Han är en kunnig föreläsare som också lockade fram skratt, bl.a. när han påvisade hur maten styr oss i våra relationer. Han aktiverade publiken genom att ställa frågor, som vi fick "prata ihop oss kring". T.ex. Hur stor % av vår inkomst köper vi mat för: 12, 17, 20 eller mer? Ja, hur är det hos dig?
Efter föreläsningen signerade och sålde Richard Tellström sin bok "Hunger & Törst". Om någon vill köpa boken i efterhand (200 kr) hör av er till mig, så förmedlar jag till RT.
//Eveline
FÖRELÄSNING RICHARD TELLSTRÖM om MATENS HISTORIA MM
28.02.2017 16:05
BOKSAMTAL 2 vå 2017: MÖRKRETS HJÄRTA av JOSEPH CONRAD
21.02.2017 17:40Till årets andra boksamtal tisdag 14.02.17 kom Gunilla, Berit, Maria, Toni, Barbro, Kerstin, Annette, Ulrika och Eveline. Gertrud hade lämnat sina reflektioner via telefon. Hon och Inger hälsar till gruppen att de gärna hade deltagit i detta samtal, med all sannolikhet mycket spännande.
Romanen skildrar den belgiska exploateringen av Kongo; jakten på elfenben, intriger, korruption, vilsna, märkliga existenser och hänsynslösa exploatörer. Ingen har som Joseph Conrad skildrat människans inneboende ondska.
Mörkrets Hjärta publicerades 1902 och är Joseph Conrads viktigaste verk, en i allra högsta grad levande klassiker som ständigt lockar till nya tolkningar och känt för många genom Francis Ford Coppolas storfilm Apocalypse Now!
Det var svårt att välja ETT ORD av alla som poppat upp under läsningen, tyckte vi. Dock enades vi om de som finns i kommentarerna nedan.
KÄNSLA: Avsky för människans hänsynslöshet, girighet och grymhet.
Joseph Conrad Handelsstation vid Kongofloden
Kort: Mörkrets Hjärta är en skrämmande men tydlig och saklig skildring av kolonialmakternas landerövringar. Mycket tung läsning, svår att ta sig igenom, lästes med ånges, men kändes nödvändig att läsa. Trots romanformen är den som en dokumentär. Den beskriver inte kolonisatörerna utan exploatörerna, erövrarna med råstyrkan. Eller också tvärtom - det mörka, okända och onämnbart hotfulla påverkade inkräktarna så, att de blev psykiskt och även fysiskt försvagade. Den enes styrka är bara det tillfälliga resultatet av den andres svaghet.
Några röster:- Det chockerande och upprörande är ändå, att människan aldrig lär sig av vår historia. -Ständigt pågår övergrepp på människor pga ras (fast vi är alla av samma ras - familjen homo sapiens) etnicitet, kön mm. -Man får rysningar över mänsklighetens beteende. -Författaren känns som en vanlig sympatisk människa men ovanligt reflekterande. -Jag blev inte fängslad. Jag blev besviken, borde ha fångats av den. - Författaren drev på bra i form av Marlows berättarröst. - Intressant med berättelsen i 3:e person, som blir tydligt på s 36 mitt på sidan: "Jag lyssnade spänt efter den mening ..." - Allt fick plats i en så tunn bok. - Ljuset mot mörkret fördunklar ljuset. - Ett tidsdokument - som jag inte tyckte var svår eller tung att läsa just för att det skildra något i vår historia.
Översättningar: Några hade läst översättningen av Margaretha Odelberg (1960) och några den nyaste av Einar Heckscher. Båda är mycket bra och återger originalet från 1902. Läs i recensioner nedan. Efterskrift av Gunnar Fredriksson: Flera i cirkeln var positiva till efterskriften och rekommenderar att man gärna kan läsa den som förord.
Rek: Inget att rekommendera den ovana läsaren, tyckte någon, men den vuxne läsvane ska absolut läsa denna bok. Den vinner på att läsas om, tyckte en annan. Flera har läst den mer än en gång. En viktig inblick i imperalismen och en politisk bok, tyckte vi.
VILKET SPRÅK!: Vi tyckte mycket om språket, det är levande bra prosa. Författaren kunde fånga och beskriva stämningar, såsom ”vi trängde djupare och djupare”- man nästan kände tystnaden i djupet och "ser när det händer". Lättläst, trots det mörka o dystra. Vackert poetiskt och "fin i stilen", som krockar med det hemska författaren berättar om. Bra detaljerade beskrivningar som driver läsaren vidare, man vill tillsammans med Marlow komma fram till denne märkvärdige legenden Kurtz. Läsaren hålls i ständigt tvivel - lever Kurtz eller är han redan död?
Lyriskt: s 36 "Det känns som om jag försökte berätta en dröm för er - ett gagnlöst försök, eftersom inget åergivande av en dröm kan förmedla drömkänslan, denna hopblandning av tokerier, överraskningar och förvirring till en skälvande, förtvivlad kamp, denna föreställning att ha fångats av det otroliga, som är drömmens innersta väsen..." "Nej det är omöjligt att ge ord åt själva livskänslan under någon given epok av ens tillvaro - det som utgör dess sanning, dess mening, detta oåtkomliga något som präglar vårt jag. Det är omöjligt. Vi lever, liksom vi drömmer ensamma!"
s 73 "Ungdomens hänförelse drev honom, förde honom igenom oskadd."
Recensioner:
1) Svd 30 juni 2006 Magnus Eriksson https://www.svd.se/kolonial-grymhet-utan-motstycke
2) LitteraturMagazinet 20 sept 2012 S Lönnlöv https://www.litteraturmagazinet.se/joseph-conrad/morkrets-hjarta/recension/sebastian-lonnlov
3) Lektörsomdöme Bengt Lewan: En skoningslös kritik av kolonialismens brutalitet, en studie av människans inneboende ondska, en resa ner i det undermedvetna - Conrads kanske mest kända roman ger möjlighet till många läsningar. Han beskriver elfenbensjägaren Kurtz som en idealistisk människovän, en förkämpe för rättvisa och kärlek, men läsaren inser att denne härskat över sitt område i det svarta Afrika med en ohygglig grymhet. Har den civiliserade vite mannen rutits ner vid kontakten med det mörka okända? Eller är människans goda sidor oupplösligt förenade med det onda? Läsaren får själv tolka den döende Kurtz rop av fasa, då han i ett ögonblick av klarhet ser vad livet varit: "The Horror! The Horror!
Lästips: 1)Färd med Mörkrets hjärta: en bok om Joseph Conrads roman av Olof Lagerkrantz (som ser den som en ögonöppnare för hur Västerlandet systematiskt byggt sitt välstånd genom att plundra och utsuga den tredje världen).
2) Allt går sönder av Chinua Achebe (som hävdat att romanen innehåller rasistiska drag).
Filmtips: Apocalypse (originaltitel: Apocalypse Now) är en episk amerikansk Vietnamkrigsfilm från 1979 i regi av Francis Ford Coppola inspirerat av Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta (1902)
OBS! Sidhänvisningarna gäller min upplaga som är en specialutgåva och ingår i samlingen Klassiska Böcker, den bästa litteraturen av de största författarna. Titlarna är utvalda av Expressen i samarbete med Albert Bonniers Förlag 2007.
//Eveline
STINA OSCARSSONS TANKEVÄCKANDE FÖRELÄSNING
17.02.2017 23:42Vi var 35-40 personer som valt att lyssna på Stina Oscarssons föreläsning i programsalen på Kulturmagasinet i Sundsvall. I konkurrens med Emil Jenssen som uppträdde på teatern. Stinas föreläste utifrån sin bok Inte en berättelse, om hur det egentligen står till i vårt samhälle, hur vår demokrati urholkas, hur allt och alla blir till varumärken, hur man värnar mer om varumärket än själva kärnverksamheten var en tankeväckare och mycket intressant. Hon refererade ofta till Dag Hammarskjölds "Vägmärken". Riktlinjer vi alla borde läsa och följa.
Stina upprepade flera gånger: "Vi måste försvara konsten och kulturens frihet" och hennes ord sitter kvar i min hjärna att "Allt är bara till låns!"
Nedanstående inspelning har lagts upp av stadsbiblioteket på Facebook och jag vill dela den med mina följare!
https://www.facebook.com/eveline.santner.7/posts/1277191879038221
FÖRFATTARFÖRELÄSNING STINA OSCARSSON
14.02.2017 23:19Tors 16/2 kl 18:00 föreläser STINA OSCARSSON utifrån sin bok "Inte en berättelse"
Plats: Programsalen Kulturmagasinet i Sundsvall
BYTE AV TITLAR FEBR-MARS
02.02.2017 21:51VI GÖR ETT BOKBYTE OCH LÄSER
MÖRKRETS HJÄRTA TILL 14 FEBRUARI
ANNIE JOHN TILL 14 MARS
/Eveline
BOKSAMTAL 1 vå 2017: SVENSKA GUMMISTÖVLAR av Henning Mankell
17.01.2017 11:50
Vid årets första boksamtal tisdag 17.01.17 deltog Kerstin, Gunilla, Maria, Ulrika, Berit, Toni, Gertrud, Annette och Eveline från höstens cirklar samt Barbro och Inger, som är nyanmälda för våren. Trevligt med så inspirerande, kunniga och litteraturintresserade deltagare. Alla vill delge sina genomtänkta synpunkter och att funder ut ETT ORD eller EN KÄNSLA är ett intressant inslag.
VÄLKOMNA till spännande och utvecklande samtal under våren 2017.
Vårens första bok heter
En roman om kärlek, svek och att åldras samt om människor vars liv gått i stå. Så lyder lektörsomdömet av Charlotte Lilja. Eller som Åke Leijonhufvud skriver i Sydsvenskan om åldrandets förbannelse och den svenska ensamhetens betydelse. Vi instämmer och tycker alla mycket bra om boken. Den väckte tankar på ensamhet, bokslut, svårmod, medkänsla, hopplöshet, vanmakt, ilska och med känslor som dyster, omvälvande och förskansning.
Huvudkaraktären Fredrik Welin uppträder osympatiskt och otrevligt. Han är elak, vresig, brysk, cynisk och framför allt kärlekskrank. Han ljuger när han blir desperat, han snokar och hittar på. Är han verkligen så otrevlig i grunden som människa? Den frågan diskuterade vi länge kring. Nej, kom vi fram till, att mycket bottnar i de tillkortakommanden människan ställs inför och får dras med under livets gång.
Ett par vänliga/omtänksamma tankar visar Fredrik: s368 han ber Jansson att sjunga på nyårsafton; tankarna på det kommande barnbarnet samt s438 att han inte avslöjade gärningsmannen utan fann på ett sätt att förklara de bakomliggande orsakerna till bränderna. Intressant också med tanke på Fredriks önskan att utfärda en dödsdom åt Jansson på s141 - vilket han i praktiken faktiskt gjorde.
Romanen saknar humor, förutom när Fredrik irriterat återkommer till skjortorna från Kina!
Något spretig o förbryllande i sin berättarform - många olika skeenden som inte känns relevanta! Dock pågår livet med massor av irrelevans, egentligen. Fredriks beställda gummistövlar, löper som en lös trådända genom romanen, kommer fram till slut! Giaconellis skospänne från boken Italienska skor! Dottern Louise och hennes destruktiva liv i Paris med färgad man, handikappad svåger och barnet på väg. Lisa Modin och hennes liv och bakgrund (i garderoben)! Vad menade författaren med det? Kanske att belysa att vi alla har lik i garderoben! Kanske belysa att vår omvärld är brokig och att vi måste hitta sätt att samverka och samleva på. Berättelsen om kvinnan och blodiglarna s411; Tältet på skäret;
Intressanta fragment: minnesbilder som oroliga skuggor s355; trädets åldersdatering s358
Om rädslor: Janssons s140 som han döljer med sin inställsamhet och nyfikenhet; Fredriks s 125-126 om det oväntade hos människor man tror sig känna - om att åldrandet är som att leva i ett ingenmansland. Faderns s 23, 208, 260 - att i slutet av livet behöva "ursäkta sig". Starkt!
Om döden: s92 Ta inte livet så allvarligt, eftersom vi ändå inte överlever det; s342 om en sotare på ett foto som tar livet av sig; s406 Döden var Ingen kriminalroman, men lite spänning är det kring frågan om vem som är mordbrännaren? Vi tyckte inte det var mordbrand, utan en pyromans fascination av att "tutta på". Han hade förvissat sig om att Fredrik kom ut ur huset och de boende i de andra två husen var bortresta. s406 Döden var mig plötsligt mycket nära - författarens egen?
Romanen är lättläst med starka och berörande avsnitt. Ett känsligt fint språk, som författaren Henning Mankell plägar skriva sina böcker.
Läs Italienska skor, en fristående berättelse, med beröringspunkter bl.a. den italienska skomakaren Giaconelli, dottern Louise, kvinnan som Fredrik felopererade, Harriet som Fredrik har Louise tillsammans med och inte minst husvagnen.
Avslutar med att citera från s8 i boken: Mycket har den lärt, som känner sorgen. Ur diktverket Rolandssången från 1100-talet om riddare Roland som stupade år 778.
Recensioner:1) GP
2) Aftonbladet 16 jun 2015 Ulrika Stahre
3) Norran 18 juni 2015 Olle Lundqvist
4) Sydsvenskan 16 juni 20155 Åke Leijonhufvud
5) Lektörsomdöme Charlotte Lilja Om kärlekens kraft att hela men också förgöra. Här finns inga hjältar bara ensamma själar. Men en kraft som övervinner svårigheter och överlever. Språkligt är det ett nöje att läsa Svenska gummistövlar.
Svenska gummistövlar är En roman som en regnbåge - men finns det någon skatt i slutet?
Henning Mankell dog 5 okt 2015. Sorgligt att vi inte får läsa fler nya romaner av honom. Henning Mankell saknas i författarvärlden.
/Eveline
PATTI SMITHs FOTOUTSTÄLLNING på KULTURHUSET i STOCKHOLM
10.01.2017 12:40För att runda av hösten med Patti Smiths roman Just Kids - hennes deltagande i Nobelfesten istf Bob Dylan - besökte jag den fotoutställning Eighteen Stations som hon har på Kulturhuset i Stockhom, på min väg hem från en härlig nyårsvistelse hos kära syster Josefine i Hallstahammar. En trevlig tågresa i en "dubbeldäckare" (min första faktiskt) och några timmars självvalt uppehåll innan tågresan fortsatte hem till Sundsvall sen eftermiddag.
Jag åt en sopplunch på det mysiga Konditori Kafferepet (intill Nils Ferlins torg - där jag och en väninna fikade på 80-talet vid våra shoppingresor till Stockholm från Söderbärke i Dalarna - idag behöver vi inte shoppingresor med alla stora shoppingcenter utanför varje större stad).
Patti Smiths fotoutställning var mycket intressant och jag tog god tid på mig att studera hennes foton av bl.a. Frida Kahlos säng, kryckor, korsett och medicinflaskor; Makarna Einsteins väggtapet; Kända kulturpersonligheters gravar hon besökt runt om i världen, bl.a. hennes stora inspiratör Artur Rimbauds grav; ett bibliotek iordningställt med böcker från och med hennes inspiratörer bl.a.Joseph Conrad och Mörkrets Hjärta (den boken vi redan bestämt att läsa!) samt Robert Maplethorpes;
Ett besök på NK:s rea är kul, stressigt och varm så jag gick till Axelssons kläder där jag brukar "fynda" och denna gång blev det en jacka med dragkedja till sommaren. Läste sedan i tidningen att Axelssons gjort konkurs, så det blev mitt sista köp där.
Åt frukt och choklar som syster skickat med på centralen, innan tåget gick kl 18:03.
Väl på min plats 12 i 1kl och tyst kupé, njöt jag av SJ-middag och lyssnade på Vinter i P1.
BOKSAMTAL 4 HÖ 2016: INUTI av HÉLÈNE CIXOUS
18.12.2016 16:06Vi som träffades tis 6 dec och samtalade om höstens sista titel var, Kerstin, Berit, Gunilla, Annette, Gertrud, Toni, Ulrika och Eveline. En titel, ett innehåll, en författare, som vi snabbt kom i livlig diskussion om och var helt överens om att denna litteratur var höstens svåraste och mest krävande läsning.
Inuti handlar om allting och ingentineg. En egentlig intrig saknas, det är genom språket flickans saknad och vrede blir synligt.Trots sina enbart 134 sidor kräver den mycket tid och total koncentration av sin läsare samt stort intresse att förkovra sig själv. Det går att söka svar, men det är inte alltid så lätt att förstå sammanhanget. En kompakt och språkhögtidlig bok.
Inuti stimulerar tanken men är sparsam att stimulera känslor, som Louise Epstein, en av recensenterna uttryckte i SR. Man ska läsa sakta och lyssna, för att citera Maria Schottenius, DN. Tvingar oss att ta djärva tnkesprång, som Magnus Persson skrev i SvD.
Vi pratade om det vackra språket, som ibland var så högtravande att det smärtsamma i skälva skeendet förminskades. Författaren använder sina egna erfarenheter och romanen kan läsas självbiografisk, trots att
Jag som valde boken, gjorde det med tanke på innehållsbeskrivningen på baksidan. Om en liten flicka som mister sin pappa i tidig ålder och vars sorg och smärta beskrivs jämte moderns och farmoderns. Ett livsskeende, som formar en människa, som är vårt hösttema. En enkel beskrivning och hantering av dödens smärta är det inte, vilket dock ger läsaren andra dimensioner.
Några i gruppen tyckte inte att de hade orkat läsa hela boken, men efter våra samtal blev de mer nyfikna på sin egen upplevelse av att läsa till slut. Någon tyckte också att förordet var alldeles för långt och egentligen onödigt. Det hade varit bättre som efterord.
Recensioner: DN 2009-06-07 Maria Schottenius;
SvD 2009.07.06 Magnus Persson;
SR P1 2009.03.03 Louise Epstein (läs / hör)
Lektörsomdöme av Eva Lundgren: berättelsen är skriven från ett suggestivt inifrånperspektiv.
Extra: Hélène Cixous var inbjuden till Stockholm Litteratur 2016 och var med i en intervju på Kulturhuset den 30.10, som finns på Youtube. Intervjun med Hélène Cixous https://youtu.be/7i0K9ykoC_w börjar ca 35 min in i programmet.
/Eveline