Vi var 35-40 personer som valt att lyssna på Stina Oscarssons föreläsning i programsalen på Kulturmagasinet i Sundsvall. I konkurrens med Emil Jenssen som uppträdde på teatern. Stinas föreläste utifrån sin bok Inte en berättelse,  om hur det egentligen står till i vårt samhälle, hur vår demokrati urholkas, hur allt och alla blir till varumärken, hur man värnar mer om varumärket än själva kärnverksamheten var en tankeväckare och mycket intressant. Hon refererade ofta till Dag Hammarskjölds "Vägmärken". Riktlinjer vi alla borde läsa och följa.
Stina upprepade flera gånger: "Vi måste försvara konsten och kulturens frihet" och hennes ord sitter kvar i min hjärna att "Allt är bara till låns!" 

Nedanstående inspelning har lagts upp av stadsbiblioteket på Facebook och jag vill dela den med mina följare!

https://www.facebook.com/eveline.santner.7/posts/1277191879038221

   Inte EN berättelse  av Stina Oscarsson 

Tors 16/2 kl 18:00 föreläser STINA OSCARSSON utifrån sin bok "Inte en berättelse"

Plats: Programsalen Kulturmagasinet i Sundsvall  

VI GÖR ETT BOKBYTE OCH LÄSER

MÖRKRETS HJÄRTA TILL 14 FEBRUARI

ANNIE JOHN TILL 14 MARS

/Eveline

Vid årets första boksamtal tisdag 17.01.17 deltog Kerstin, Gunilla, Maria, Ulrika, Berit, Toni, Gertrud, Annette och Eveline från höstens cirklar samt Barbro och Inger, som är nyanmälda för våren. Trevligt med så inspirerande, kunniga och litteraturintresserade deltagare. Alla vill delge sina genomtänkta synpunkter och att funder ut ETT ORD eller EN KÄNSLA är ett intressant inslag.

VÄLKOMNA till spännande och utvecklande samtal under våren 2017.

Vårens första bok heter

Svenska gummistövlar av       Henning Mankell

En roman om kärlek, svek och att åldras samt om människor vars liv gått i stå. Så lyder lektörsomdömet av Charlotte Lilja. Eller som Åke Leijonhufvud skriver i Sydsvenskan om åldrandets förbannelse och den svenska ensamhetens betydelse. Vi instämmer och tycker alla mycket bra om boken. Den väckte tankar på ensamhet, bokslut, svårmod, medkänsla, hopplöshet, vanmakt, ilska  och med känslor som dyster, omvälvande och förskansning.

Huvudkaraktären Fredrik Welin uppträder osympatiskt och otrevligt. Han är elak, vresig, brysk, cynisk och framför allt kärlekskrank. Han ljuger när han blir desperat, han snokar och hittar på. Är han verkligen så otrevlig i grunden som människa? Den frågan diskuterade vi länge kring. Nej, kom vi fram till, att mycket bottnar i de tillkortakommanden människan ställs inför och får dras med under livets gång.

Ett par vänliga/omtänksamma tankar visar Fredrik: s368 han ber Jansson att sjunga på nyårsafton; tankarna på det kommande barnbarnet samt s438 att han inte avslöjade gärningsmannen utan fann på ett sätt att förklara de bakomliggande orsakerna till bränderna. Intressant också med tanke på Fredriks önskan att utfärda en dödsdom åt Jansson på s141 - vilket han i praktiken faktiskt gjorde.

Romanen saknar humor, förutom när Fredrik irriterat återkommer till skjortorna från Kina!

Något spretig o förbryllande i sin berättarform - många olika skeenden som inte känns relevanta! Dock pågår livet med massor av irrelevans, egentligen. Fredriks beställda gummistövlar, löper som en lös trådända genom romanen, kommer fram till slut! Giaconellis skospänne från boken Italienska skor! Dottern Louise och hennes destruktiva liv i Paris med färgad man, handikappad svåger och barnet på väg. Lisa Modin och hennes liv och bakgrund (i garderoben)! Vad menade författaren med det? Kanske att belysa att vi alla har lik i garderoben! Kanske belysa att vår omvärld är brokig och att vi måste hitta sätt att samverka och samleva på. Berättelsen om kvinnan och blodiglarna s411; Tältet på skäret;

Intressanta fragment: minnesbilder som oroliga skuggor s355; trädets åldersdatering s358

Om rädslor: Janssons s140 som han döljer med sin inställsamhet och nyfikenhet; Fredriks s 125-126 om det oväntade hos människor man tror sig känna - om att åldrandet är som att leva i ett ingenmansland. Faderns s 23, 208, 260 - att i slutet av livet behöva "ursäkta sig". Starkt!

Om döden: s92 Ta inte livet så allvarligt, eftersom vi ändå inte överlever det; s342 om en sotare på ett foto som tar livet av sig; s406  Döden var Ingen kriminalroman, men lite spänning är det kring frågan om vem som är mordbrännaren? Vi tyckte inte det var mordbrand, utan en pyromans fascination av att "tutta på". Han hade förvissat sig om att Fredrik kom ut ur huset och de boende i de andra två husen var bortresta. s406 Döden var mig plötsligt mycket nära - författarens egen?

Romanen är lättläst med starka och berörande avsnitt. Ett känsligt fint språk, som författaren Henning Mankell plägar skriva sina böcker.

Läs Italienska skor, en fristående berättelse, med beröringspunkter bl.a. den italienska skomakaren Giaconelli, dottern Louise, kvinnan som Fredrik felopererade, Harriet som Fredrik har Louise tillsammans med och inte minst husvagnen.

Avslutar med att citera från s8 i boken: Mycket har den lärt, som känner sorgen. Ur diktverket Rolandssången från 1100-talet om riddare Roland som stupade år 778.

Recensioner:1) GP 14 jun, 2015  Carl Erland Andersson

2) Aftonbladet 16 jun 2015 Ulrika Stahre

3) Norran 18 juni 2015 Olle Lundqvist

4) Sydsvenskan 16 juni 20155 Åke Leijonhufvud      

5) Lektörsomdöme Charlotte Lilja Om kärlekens kraft att hela men också förgöra. Här finns inga hjältar bara ensamma själar. Men en kraft som övervinner svårigheter och överlever. Språkligt är det ett nöje att läsa Svenska gummistövlar. 

Svenska gummistövlar är En roman som en regnbåge - men finns det någon skatt i slutet?

Henning Mankell dog 5 okt 2015. Sorgligt att vi inte får läsa fler nya romaner av honom. Henning Mankell saknas i författarvärlden.

/Eveline

För att runda av hösten med Patti Smiths roman Just Kids - hennes deltagande i Nobelfesten istf Bob Dylan - besökte jag den fotoutställning Eighteen Stations som hon har på Kulturhuset i Stockhom, på min väg hem från en härlig nyårsvistelse hos kära syster Josefine i Hallstahammar. En trevlig tågresa i en "dubbeldäckare" (min första faktiskt) och några timmars självvalt uppehåll innan tågresan fortsatte hem till Sundsvall sen eftermiddag.

Jag åt en sopplunch på det mysiga Konditori Kafferepet (intill Nils Ferlins torg - där jag och en väninna fikade på 80-talet vid våra shoppingresor till Stockholm från Söderbärke i Dalarna - idag behöver vi inte shoppingresor med alla stora shoppingcenter utanför varje större stad).

Patti Smiths fotoutställning var mycket intressant och jag tog god tid på mig att studera hennes foton av bl.a. Frida Kahlos säng, kryckor, korsett och medicinflaskor; Makarna Einsteins väggtapet; Kända kulturpersonligheters gravar hon besökt runt om i världen, bl.a. hennes stora inspiratör Artur Rimbauds grav; ett bibliotek iordningställt med böcker från och med hennes inspiratörer bl.a.Joseph Conrad och Mörkrets Hjärta (den boken vi redan bestämt att läsa!) samt  Robert Maplethorpes;

Ett besök på NK:s rea är kul, stressigt och varm så jag gick till  Axelssons kläder  där jag brukar "fynda" och denna gång blev det en jacka med dragkedja till sommaren. Läste sedan i tidningen att Axelssons gjort konkurs, så det blev mitt sista köp där.

Åt frukt och choklar som syster skickat med på centralen, innan tåget gick kl 18:03.

Väl på min plats 12 i 1kl och tyst kupé, njöt jag av SJ-middag och lyssnade på Vinter i P1.

Vi som träffades tis 6 dec och samtalade om höstens sista titel var, Kerstin, Berit, Gunilla, Annette, Gertrud, Toni, Ulrika och Eveline. En titel, ett innehåll, en författare, som vi snabbt kom i livlig diskussion om och var helt överens om att denna litteratur var höstens svåraste och mest krävande läsning.

          Inuti  av         Hélène Cixous

Inuti handlar om allting och ingentineg. En egentlig intrig saknas, det är genom språket flickans saknad och vrede blir synligt.Trots sina enbart 134 sidor kräver den mycket tid och total koncentration av sin läsare samt stort intresse att förkovra sig själv. Det går att söka svar, men det är inte alltid så lätt att förstå sammanhanget. En kompakt och språkhögtidlig bok. 

Inuti stimulerar tanken men är sparsam att stimulera känslor, som Louise Epstein, en av recensenterna uttryckte i SR. Man ska läsa sakta och lyssna, för att citera Maria Schottenius, DN. Tvingar oss att ta djärva tnkesprång, som Magnus Persson skrev i SvD.

Vi pratade om det vackra språket, som ibland var så högtravande att det smärtsamma i skälva skeendet förminskades. Författaren använder sina egna erfarenheter och romanen kan läsas självbiografisk, trots att 

Jag som valde boken, gjorde det med tanke på innehållsbeskrivningen på baksidan. Om en liten flicka som mister sin pappa i tidig ålder och vars sorg och smärta beskrivs jämte moderns och  farmoderns. Ett livsskeende, som formar en människa, som är vårt hösttema. En enkel beskrivning och hantering av dödens smärta är det inte, vilket dock ger läsaren andra dimensioner. 

Några i gruppen tyckte inte att de hade orkat läsa hela boken, men efter våra samtal blev de mer nyfikna på sin egen upplevelse av att läsa till slut. Någon tyckte också att förordet var alldeles för långt och egentligen onödigt. Det hade varit bättre som efterord. 

Recensioner: DN 2009-06-07 Maria Schottenius;  

SvD 2009.07.06 Magnus Persson; 

SR P1 2009.03.03 Louise Epstein (läs / hör) 

Lektörsomdöme av Eva Lundgren: berättelsen är skriven från ett suggestivt inifrånperspektiv.

Extra: Hélène Cixous var inbjuden till Stockholm Litteratur 2016 och var med i en intervju på Kulturhuset den 30.10, som finns på Youtube. Intervjun med Hélène Cixous https://youtu.be/7i0K9ykoC_w börjar ca 35 min in i programmet. 

/Eveline 

Patti Smith hyllade Bob Dylan och sjöng en av Dylans fantastiska lyrik

under Nobelfesten 10.12.2016

Vinnarna som utsetts till Augustpriset 2016 är

Lina Wolff med De polyglotta älskarna - svenska skönliterära bok

Nina Burton med Gutenberggalaxens nova - svenska fackbok

Ann-Helèn Laestadius med Tio över ett - svenska barn- och ungdomsbok 

Varför vara lycklig när du kan vara normal    av   Jeanette Winters

Såg detta sammandrag av mig i en annan bokcirkelblogg jag deltagit i, att vi i augusti 2015 läste och samtalade om denna /detta existentiella och mycket viktiga. Jag vill nu också ha detta i denna blogg - läs gärna sammandraget och framför allt boken, så förstår du varför! Du får inte svar Varför vara lyckligt när du kan vara normal, men förståelse för frågan.

Ja, den frågan kan ställas i många situationer, men när en mor ställer den till sin dotter då hon vår veta att dottern vill vara lycklig i sin sexualitet (s112), ja då blir det starkt och hårt. Det tyckte vi och vi tyckte för övrigt mycket om denna bok - innehåll, bakgrund, alla infallsvinklar, politiska och sociala nedslag. Författarens ständiga avbrott i handlingen kan ses som "spretiga" eller som "vidgande"- intressanta vinklingar i gruppen :-)

 Det finns så mycket ursinne och mod i denna författare, att ha lyckats "lyfta sig själv" till en nivå - jämställd med Shakespear :-) (Wintersons egna ord). Det fanns mycket att säga om den hänsynslösa och depressiva Mrs W och hennes underdånige man.

Fadern hade barnet inte mycket att tacka för så länge modern levde. Kanske något av en närhet när Mrs W dött.

 Många funderingar om: Att hitta, komma och lämna HEM! Vad, var är HEM? Vem, vad är JAG i ett HEM? Kärlek - det svåra - alltings början och slut (s223)!

 Enligt Alex författarinformation belyser Jeanette Winterson sin mångbottnade levnadsberättelse "både galghumoristisk och satirisk och kombinerar passionerad ilska med reflekterande analyser.

 Jag vill gärna tacka för det inspirerande samtalet om denna mycket starka, berörande, insiktsfulla och berikande livsberättelsen, genom att återberätta samtalet i min nuvarande blogg.

Avslutar med dikten NU jag hänvisade till, som jag hörde i ett radioprogram om "Meningen med livet":

Nu speglar sommarängen himmelriket

med liv och lust och ljuv musik

I morgon bleknar bilden bort

och mänskans liv är alltför kort

Att famna nuet är att leva

gråt och le den stund du fått

Tro ej tiden är din herre

Ögonblick är lyckans mått

Bokhälsningar från Eveline

Till höstens tredje läsecirkel tisdagen 8 november kom Toni, Ulrika, Kerstin, Gunilla, Gertrud, Berit, Annette och Eveline. Maria och Cecilia har mejlat sina synpunkter. Det blev spännande samtal och ibland högt i tag med olika tankar och känslor kring Patti Smiths självbiografi!

    Just Kids    av   Patti Smith   
om Patti Smith & Robert Mapplethorpe

Kort tyckte vi: ett intressant självbiografisk tidsdokument, en mytomspunnen epok i amerikansk populärkultur, späckad med namn på allehanda kända musiker och konstnärer såsom Arthur Rimbaud, Bob Dylan, Janis Joplin, Andy Warhol mfl och begrepp, att googla och ”öka sitt vetande” (över 90 sökningar på nätet). En konstnärs drömmar med stark drivkraft som formade Patti Smiths och Roberth Mapplethorpes liv och död, för honom med och för henne utan droger.

Fler deltagarröster: långtråkig, inte imponerad; en tonårings dagbok; en bra berättare, men ingen författare; bra skildring av den kulturella huvudstaden New York; en bra bok för dem som känner och är intresserade av 70-talets bohemliv på Manhattan; gav inget särskilt till den som inte har någon relation till den tidens musik-/konstnärsliv; dock intressant!

 En finstämd berättelse: Musik, Film, Konst, Kultur, Vänskap, Kärlek, Kreativitet, Tragik! En romantisk skildring med frågetecken bl.a. kring PS:s vidsynthet att inte döma RM, då han smittade henne med gonorré, då han prostituerade sig för att dels få pengar till att leva, men också i sitt sökande efter sin sexualitet.

 Verklighetens brutalitet: PS berättar om himmel och helvete, mellan framgång och undergång, droger och ungas plågsamma död.  De rör sig i snäva cirklar mellan Chelsea Hotel, Max´s, Warhols The Factory. Den bästa dagen är två – då de åker till Coney Island och äter korv på Nathans (bild s371).

Språket och texten: poetisk och musikalisk berättarstil; stapelberättelse de första 156 sidorna, då det börjar flyta på; några av deltagarna får egna bilder av texten andra inte! Det finns inget av ”skvaller” i berättelsen. Patti Smith fördömer inte den ”vanliga” människan.

Karaktärerna: Hon balanserade (s79) honom när han konstnärligt ”flög iväg” i drogdimmor och sexualitetssökande; Han stärkte henne socialt (s230) och uppmuntrade hennes musik och poesi. De var varandras kritiker och inspiratörer och utvecklades med och utan varandra, han med droger och hon utan. Starka personligheter båda två, som tidigt visste vad de ville ägna sitt liv åt och hela tiden tyckte sträva mot målet.

Politiskt: tydligt om kommunistskräcken i USA (s39); PS:s politiska och provocerande texter och RM:s politiska budskap i collage och foton.

Några meningar vi vill lyfta fram: (s10) Jag har levt för konsten, jag har levt för kärleken!

(s89) Förebud – (s340) Verklighet

(s201) Intressant då- Grubblerier över Bob Dylan Intressant NU- Nobelpris i litteratur!

(s264) Av honom lärde jag mig att motsägelsen ofta är den tydligaste vägen till sanning!

(s321) Den tacksamhet jag kände mot rocken som hade hjälpt mig genom en problematisk tonårstid. Den moraliska styrka jag fick då jag tog ansvaret för mina handlingar.

(s324) En tjej som leder ett band

(s343) JAG saknar OSS !

(s350) Inte för hans liv utan för hans styrka att uthärda det outhärdliga!

Extra roligt inslag idag: Från sin iPad spelade Annette upp några av Patti Smiths mest kända hits: Horses; Because The Night 1978;  Smells like Teen Spirit   

Recensioner: 1) Kaj Schueler Svenska Dagbladet

2) Göran Greider, Dagens Nyheter

3) Niclas Muller-Hansen, Dagens Bok

Patti Smiths bok Just Kids blir TV-serie enligt en artikel i Aftonbladet 17 aug 2015

 Just Kids är en fin hyllning av Roberth Mapplethorpes konstnärskap och en fin berättelse om det egna konstnärskapet, förutom musik och lyrik, även fotokonst.

För mig: en vit fläck på min musikkarta, som verkligen kunde fyllas i av denna berättelse.

/Eveline