Under höstens andra läsecirkel tisdag 11 oktober samtalade Maria, Ulrika, Cecilia, Annette, Kerstin, Gunilla, Berit, Gertrud och Eveline. Toni har mejlat sina tankar och ORD! Ett sammandrag om vad vi tyckte är inte svårt denna gång. ALLA tyckte mycket om den lilla PÄRLAN, några till och med ÄLSKADE den!

    Tobakshandlaren av Robert Seethaler

En finstämd berättelse, med inslag av kärlek, vänskap, ömhet, brutalitet och även humor. Allt är ingredienser i Vad formar en människa? som är höstens tema.

Vid vår rundgång där varje deltagare kort ska säga vad de tycker om romanen, blev det ibland svårt att göra det just i korta drag. Litteratur med innehåll från andra världskriget, väcker starka känslor, som ibland försvårar att först läsa och sedan objektivt analysera innehållet. Vi håller en fin samtalston med respekt för att det kan ta något längre tid, då våra känslor blir styrande.
Några ord om eget igenkännande: s67 maten =  VanilleKipferl, Apfelstrudel, Palatschinken! Der Gürtel somom ger innerstaden! Nöjesparken Prater med Riesenrad! Kahlenberg mfl platser.
Författaren Robert Seethaler (från Österrike mitt "hemland" förutom Sverige) belyser en trivsam stämning som övergår till negativa strömningar, vilket upprör starkt och egna minnen från den tiden kommer till ytan. Författaren går dock försiktigt och lågmält fram och den unge Franz förs genom detta kaotiska, med känsla för människan och med avstånd för det annalkande omänskliga, som trots allt blev oundvikligt. Seethaler berättar om förkrigstiden genom Franz naiva ögon och det gör att hemskheterna inte blir så hemska.Franz utvecklas från att vara en naiv, bortskämd, trygg och snälla pojke till att bli en modig, brådmogen och rättrådig ung man.

Seethaler knyter så fint ihop händelser i början av boken till slutet: s18 o 194 gatlyktan – och däremellan har samtidens abrupta skeende berövat Franz sin ungdomliga naivitet. s101-104 enkelt/bildat folk – Freud hade alltid känt sig malplacerad i sällskap med så kallat enkelt folk – Franz hade egentligen alltid känt sig lite tafatt och bortkommen i närheten av så kallat bildat folk!
Bildspråket är talande, poetiskt och även humoristiskt, vilket gör läsningen roligt:
s28 rad 1) och även på vintern viftade hon ständigt luft mot ansiktet med ett par laxrosa sidenhandskar

s31 rad 3) hörde han ett lågt kluckande i lådan – vykort hemifrån föreställande små sjöar

s121 mitt på sidan) Ha! Skrek Otto T på nytt. Ett vapen! Röde Egon bredde ju hellre smörgåsarna med fingrarna än att röra en kniv!

Några avsnitt som vi diskuterade särskilt:
s27 tobakshandlarens yrkestips Lägg kunderna på minnet. Memorera deras vanor och smak. Minnet är tobakshandlarens kapital!

s80 Franz kärlekskval över Anezka

s97 mötet med Sigmund Freud och den oväntade vänskapen

s122 om sanning: Sanningen i morgonupplagan är i praktiken lögnen i kvällsupplagan.

s125 om tobakshandlarens förnedring

s129 mitt på sidan om sanningens ögonblick för Franz:  I det ögonblick förstod han allt. För bråkdelen av en sekund öppnade han ett fönster mot framtiden, genom vilket den vita rädslan blåste in i honom, till den lille, dumme, maktlösa grabben från Salzkammergut. STARKT!

S142, 147 mfl Drömmarna, som Franz sätter upp på fönstret!  s204 som 7 år senare läses av Anezka! Överlevare? (eg.not)

s164-166 Omvälvningen – Franz tankar för och emot – Är omvälvningen kanske nödvändig?

s173 om kontrollerbart stamträd (Ahnenpass/eg.not)

s194-199 Mer om sanning Sanning är sanning, punkt slut! Så är det faktiskt inte! Det som är sant för en, är för en annan den största dumheten och vice versa! Men i flaggstången hängde ett par byxor, högst upp i toppen i stället för hakkorsflaggan. Nästan humoristiskt (eg.not)!

Författarens miljö- och personbeskrivningar fängslade och roade oss (s 13, 19, 21, 27, 32, 106, 138 (ett av moderns brev), 162, 172 (om postverket), 199.
Tobakshandlaren är en synnerligen fascinerande bok. Lätt att läsa, med ett språk som flyter och läsaren vill hela tiden veta vad ska hända sen.
Hur slutar romanen? Tragisk för Franz! En dröm på en pappersbit, som Franz älskade Anezka läser 12 mars 1945 samtidigt som hon hör de allierades bombplan bullra i skyn, inger känslan av ett olyckligt slut! "Jag vill ha lyckliga slut, säger Annette, så den slutar lyckligt"! Vi säger inte emot!

Jag avslutar sammandraget med att citera Franz, då han uttrycker sin känsla om hälsningsfrasen ”Heilitler", som brevbäraren rätt glatt mumlar då han kommer: Käre herr postis, sa han trött, han Hitler kan ni stoppa upp någonstans, men bortsett från det önskar jag er en god morgon!

Recensioner: Björn Gunnarsson GP okt 2015: https://www.gp.se/n%C3%B6je/robert-seethaler-tobakshandlaren-1.147235

Tone Sundberg Brorsson Dagens Bok sept 2015 https://dagensbok.com/2015/09/16/motstand-och-feghet/

Lyran i Bloggen Lyrans Nobleser aug 2015  https://www.lyransnoblesser.se/2015/08/tobakshandlaren.html

Nedanstående citat bidrog Gunilla med.
Tack Gunilla,mycket tänkvärt tyckte vi!

    Minne från en söndagsutflykt till Kahlenberg 1948

/Eveline

En heldag på Kulturmagasinet med två föreläsningar om Sara Lidman och Tjärdalen framför allt!

Jag lyssnar gärna på Annelie Bränstgröm Öhman hur länge som helst.

Längesedan jag trollbands så av en föreläsare.

Tack "för byavägen i våra hjärtan", för att citera Annelie BÖ.

En "chick" Sara Lidman som Annelie BÖ beskrev författaren vid debuten 1953

Annelie Bränström Öhman föreläser briljant

Cecilia Dahlbäck tackar för lunch- och kvällsföreläsningen, framför en Sara-bild, som vi mer känner igen henne i.

Arrangemanget i Sundsvall är ett samarbete mellan Kulturföreningen Tidsspegeln, Stadsbiblioteket, Scen Sundsvall, Folkuniversitetet och Kulturmagasinet.

Jag har just tittat på Gokväll 27/9 på TVPlay och inslaget om Tjärdalen musikteatern. Det blir jättespännande att se den på Tonhallen i Sundsvall söndag 9/10.

Det finns några biljetter kvar!

//Eveline

TAc

Vid höstens första läsecirkel tisdag 13 september deltog Berit, Ulrika, Cecilia, Gunilla, Gertrud och Eveline. Annette, Toni, Ingela och Kerstin hade förhinder denna gång. Kerstin har mejlat synpunkter, vilka jag tacksamt använder mig av som underlag till sammandraget. 

Tjärdalen     av Sara Lidman

Höstens tema Vad formar en människa? är tydligt i Sara Lidmans debutroman från 1953 (ff idag 2016 omtalad som Århundradets debutroman),
Några exempel: byn, byns innevånare, språket, samtiden, lokalt och regional, religionen, traditioner, över- och underordning, kvinno- och manssyn, värderingar, kultur mm.

År 1953 debuterade Sara Lidman (1923-4004) med romanen Tjärdalen. Första upplagan såldes slut på en vecka. Boken bygger delvis på en historia som Saras far Andreas berättat. Handlingen utspelar sig i byn Ecksträsk (Missenträsk), en midsommarvecka på 1930-talet. Huvudpersonen Petrus är en man med höga ideal. I inledningskapitlet möter vi Agda och Nils. Nils ska snart ge sig iväg för att tända en tjärdal, som kan ge familjen välbehövlig inkomst. Ondskan, i form av Jonas Räven kommer emellan. Boken

handlar om individ och kollektiv. Om svek, skuld, moral och engagemang. Om att ha ideal, kanske svåra att leva upp till. Om egenansvar och att skjuta över ansvaret på andra.

Ja,  vi tyckte om boken - om berättelsen - om Sara Lidman - några hade läst Tjärdalen i tidig ungdom, men kände nu mycket mer för den vid omläsningen.

Vi tog oss an Tjärdalen på ett annorlunda sätt och frågorna vi samtalede kring är hämtade ur Sara Lidman-Sällskapets studiematerial. Det kändes spännande och intressant att fokusera på samma frågor, vilket också blev mycket berikande.

1) En av romanens centrala meningar är: ”Så fattiga får vi aldrig bli att vi int hava råd låta en odugling leva lame oss”.  Såvitt man bor i en by måste man bry sig."
 Sätt in meningarna i vår tid, i Sverige och i världen av idag.
Frågan är högst aktuell idag i flyktingkatastrofens tid. Vi tycker oss inte "ha råd" att ta emot "hur många som helst. Där kan vi tänka oss Sverige som en "by i världen". Varje liten enhet där människor bor är som en by, tex Granloholm, eller i ett villakvarter, eller flerfamiljshus. Vi diskuterade också om annat i samhället, där vi inte har "råd". Sverige är ff ett rikt land men det visar sig ofta att den "fattige" är generösare än den "rike".
På 30-talet brydde man sig mer om varandra - numera håller man sig mer till sig själv. Vi kan bo i ett hyreshus utan att egentligen känna någon. Nu åker man bil till affären för att köpa en liter mjölk, i stället för att låna en skvätt av grannen.

  2) Petrus är romanens centralperson. Vilka känslor väcker han? Känns han igen? Förändras han under romanens gång? Petrus tycker alla om, han är både älskad (mest av kvinnorna) och föraktad. Han har talets gåva, kan behandla och hjälpa djur (besvärliga kalvfödslar mm) och är bildad, nästan som prästen och kan bete sig i samhället. Alla vänder sig till Petrus när det blir problem i byn. Men han har inte så god hand med ekonomin, är fattig och har skulder överallt. Han har idéer men det blir mest prat. Under berättelsens gång kämpar han med sin egna moral och hans unika plats i byn avtar, han ifrågasätts mer och mer och andra växer och "tar tag i mer" i slutet, tex. Gustav.

3) Samtal och delar av handlingen skrivs på dialekt. Används dialekt idag? I vilket sammanhang? Ja i byarna pratar man dialekt och det är också lite "trendigt" idag. Stina Stoor debuterade förra året med "Bli som folk", delvis skriven på dialekt. Även via Hembygdsföreningar känns det som att dialekterna vunnit erkännande. Mest används dialekt inom teater, komik och sång. Tidigare skulle dialekter slipas bort och rikssvenska talas på nyheter i radio o TV, vilket också ändrat sig idag.

4) Förlusten av tjärdalen ledde till en kris. Kriser leder ofta till existentiella och religiösa funderingar. Det som beskrivs i boken är naturligt på individnivå samtidigt ser vi hur en religiös "bondfångare" (eller snällare sagt - regligiös ledare) försöker utnyttja situationen för att påverka en hel by. Finns det paralleller i vår tid på hur kriser exploateras på ett osunt sätt? Ja absolut! Kriser exploateras fortfarande både i religiösa och politiska syften. Vi ser IS som den största krisen och det största hotet idag, där religionen används som mål och dess syfte att påverka hela mänskligheten. På individnivå kan uppvigling ske snabbt via sociala medier. (Då är det förlösande att tänka som Agda på s97: "Nog är det galant av han, säer Agda, bra att ha en gudsman i närheten då oknytt gästar huset.)

5) Byns barn finns hela tiden med i handlingen. Vad får vi veta om deras villkor i en by på 30-talet? Jämför med idag. Barnen hade en arbetsroll på gårdarna från 11-12 års ålder. Barn fick tidigt lära sig "vuxenuppgifter". Barn var små vuxna fram till 1950-talet, då begreppet "ungdom/tonåring" kom till. Då fick ungdomarna "fritid" efter skolan och vara just ungdomar. Idag får barnen vara barn och leka upp i "vuxen" ålder. Barn kan mycket om världen idag, men mindre om det vardagsnära! För skapade föräldrana barnens framtid - idag skapar barnen sin egen framtid. Barn då - ungar idag! Detta var Sara Lidman mycket upprörd över, att barn kallas ungar: "Det är djurens barn som heter ungar inte människans, de heter barn", ska hon upprört ha påtalat.

6) Egna minnen av möten med Sara? Kerstin skriver att då Sara Lidman bode i Gröndal i Stockholm (1950-1960-tal), bodde Kerstins familj min re än 100m från Sars hus. Man såg henne ganska ofta och hon var alltid svartklädd, mycket liten och späd men med en inneboende kraft. Det kändes som en evig ilska mot allt, som vi barn liksom kände i luften och vi var lite rädda för henne. Hennes spretiga hår var ett signum. (Jag minns inte om någon mer i gruppen hade ett eget "Sara-möte"! Skriv gärna i kommentaren isf).

7) Man kan se olika samhällsklasser i berättelsen. Finns spänningar utifrån vilken klass, ställning eller yrkesroll personen hade i byn? Kan man se en vilja till förändring på detta område? Kan man känna igen motsvarande klyftor idag? I gårdarna i byn är det "arbetare", småbrukare. Det finns såklart en kapitalist i Albert och en "utsugare" i Jonas (dagens A-lagare). Petrus är som "folkskolläraren", lite skolad, fattig och därför ändå underklass. Överklassen "auktoriteterna" finns utanför byn, doktorn, pastorn, kyrkoherden. Folket i byn bugar och ödmjukar sig. Bara Petrus möte med pastorn skiljer sig, där Petrus protesterar och avslöjar pastorns "litenhet". Annars ska folket i Ecksträsk "veta hur och skämmas", så som det var på den tiden. Vendla är den som är lite "eljest" "lite bakom", men mest beundransvärd. Hon blir handlingskraftig när alla män står och hummar om Jonas. Hon slösar med sin omsorg på Jonas, som inte vill ha någon.
Visst finns motsvarande klyftor idag, de finns alltid, även om vi ibland tror att de arbetats bort, men de tar sig andra uttryck, tyvärr.

Vi gillade också det Lidmanska bildlika språkbruket - ordsammanflätningarna, tex ödmjukrättfärdigt, skrytleende mm mm
 

Recensioner: Älskad, hatad, älskad,älskad - Lennart Bromander om Sara Lidman: kontroversiell, lidelsefull och en av våra största prosakonstnärer någonsin i en artikel i Aftonbladet 18.06.2004 dagen efter Sara Lidmans död.

Lektörsomdöme citat: "Tjärdalen lyser av ömsint värme och kvillrande fnitter samtidigt som den darrar av vrede över människors dumhet. Den väcker kärlek till människorna - man upplever förtröstan. Det finns kärlek, det finns en barbetsdag i morgon och där finns barnen. Sara Lidmans skildring är lika sinnlig som den är bibliskt allvarlig." /Kristin Hallberg

Nedanstående hittade jag "någonstans" och notera vem som avslutar!

Det dröjde innan jag hann skriva och lägga ut detta på bloggen - jag har ett par veckor varit på "släktresa" runtom i Sverige. Men nu är det klart! 

Av hela Tjärdalen-året 2016, som för mig började med podradioinspelningen 3 mars, återstår nu Riksteaterns musikteater Tjärdalen, som spelas söndag 9 oktober på Tonhallen i Sundsvall. Gissa om jag har biljett?

Läs och lyssna på riksteaterns hemsida: www.riksteatern.se/forestallningar/tjardalen/

Lyssna på samtliga podinspelningar: tjardalen.riksteatern.se/podcast/

/Eveline

Det blev ett mycket intressant samtal! Tack till Cecilia Dahlbäck för din fina introduktion och ledning av samtalet, där alla som ville, fick utrymme att säga sitt. Så givande att få lyssna till Sara Lidmans röst i en inspelning. Ser fram till den 5/10 då det blir två tillfällen kl 12:00 och 18:00 att höra om Sara och hennes verk med Anneli Bränström Öhman i programsalen kulturmagasinet Sundsvall. /Eveline

foto:Gunilla Grill

    foto: Eveline Santner

https://www.facebook.com/Tidsspegeln.Sundsvall/photos/a.1720932828196225.1073741831.1687717914851050/1759303144359193/?type=3

25 augusti 2016

HEJ !  

Dags för höstens första boksamtal och jag hälsar gamla som nya deltagare

VARMT VÄLKOMNA

Vi träffas första gången tisdag 13 september kl 16:00-17:30.

Då pratar vi om Tjärdalen av Sara Lidman. Bifogar information om författaren samt några frågor att diskutera kring. 

Plats: Studielokalen Sylphide, Stadsbiblioteket, Kulturmagasinet. (Den som inte hittar kan fråga i bibliotekets informationsdisk)

Upplägget vid höstens första samtal blir något annorlunda än vanligt. Sara Lidman-sällskapet har en studiecirkel enbart för boken Tjärdalen. Ur den har jag och Kerstin Svensson valt ut några frågor att diskutera. (Tyvärr kan Kerstin inte delta i samtalet, men hon har mejlat sina reflektioner.)

Kerstin och jag deltog i en Podradio i våras och ni kan lyssna på alla inspelningar på https://tjardalen.riksteatern.se/

Jag fixar ett enklare fika. Den som vill ha, betalar 10 kr då.

Välkommen/ önskar Eveline

i samverkan med Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet

Vårens boksamtal har alla varit spännande, mycket berikande och trevliga. Att välja ut någon som bästa bok är svårt - de är alla läsvärda ur sitt perspektiv och med tanke på när de är skrivna. Härligt och upplyftande är, att diskutera samma bok med ett gäng litteraturintresserade. Vi kan tycka lika/olika om en roman, men vi får varje gång nya infallsvinklar. Det kan vara en tunn berättelse eller stor litteratur, allt är lika roligt att diskutera!

Vi vet att det blir nya möjligheter till boksamtal i höst, bara inte när och kring vilka titlar vi ska samtala.

Förutom den första titeln i september, då vi samtalar om Tjärdalen av Sara Lidman. Den boken ingår i ett riksomfattande läs-och musikteaterprojekt, arrangerat av Riksteatern, läs här och Sara Lidman sällskapet. Den ska vi ta oss an något annorlunda, genom att följa delar av ett framtaget studiematerial. Jag återkommer om detta till de som anmäler intresse när allt publicerats på Sundsvalls stadsbiblioteks hemsida.

Med hopp om en skön och varm sommar gör jag uppehåll i bloggen (om inte något alldeles särskilt spännande kommer upp på litteraturhimlen) :-)

//Eveline

Boksamtal 5 vårens extra läsecirkelträff, blev mycket annorlunda och så intressant. I vår grupp har det under alla "terminer" döljt sig en författare! Alla deltagarna i vårens grupp ville läsa romanen boken om vandraren med sitt berättarskåp på ryggen, om lyssnare, lögnare, lekare, lånare och belånade, njutarna, de förståndiga och vargarna. 

En sång och en saga är vårt liv

av Anita Vestling

Så fantastiskt att "vår egen" författare, Anita, ville ställa upp och diskutera våra frågor och funderingar kring bokens innehåll.

Jag tänkte lägga in ett sammandrag här i bloggen, men det visar sig vara svåra än jag tänkte! Det blir bara brottstycken och ord, men alla tyckte mycket om berättelsen, en fascinerande skröna, en urladdning med mycket kraft, en saga med verklighetsförankring, många spännande, roliga, otäcka och även väna karaktäre. Vi lät samtalet flöda fritt idag, utan vår vanliga struktur. Frågorna avlöste varandra och Anita hade fullt upp med att svara.

Sid 42 en mening helt i Anitas stil: Det trasslar till sig lite i munnen ibland.

Sid 171 -175 kände iaf en fläkt av Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov - katten som gör konster - lackskorna som singlade ner från trädet mm

Sid 224 2:a stycket är full av fantastiska meningar. Jag citerar några: Allt är inom dig själv. Allt skapar du själv. Respektera dina känslor. Är det inte bättre att tiga, alla ord är redan sagda någon gång. I affekt, med egot svällande i s läptåg. Det föds och dör nya geleklumpar hela tiden, små ensamma, envisa, självgoda som kanske möts i något mörker någon gång.  Slut citat.

Vi som har läst och diskuterat denna annorlunda bok var: Maria, Berit, Gertrud, Toni, Charlotte, Kerstin, Eveline och Annette (bidrog per telefon) samt Anita själv.

STORT TACK till dig Anita, för att du så generöst delade med dig av din bakgrund till den fantastiska berättelsen!

Vi fick också veta, att hon  skriver på en ny bok - den väntar vi med spänning på. Lycka till!

Boken är utgiven på: Edition Gallimatuce 2015 och du som vill kontakta författaren, kan mejla mig fvb evelinesantner@gmail.com

//Eveline (som under sommaren fick uppmaningen av författaren att läsa om boken - jag mindes lite fel :-)

Den går såklart i bokens tecken - och denna lördag med en sagobok för barnbarnet Lage snart 7 år (20 maj).

I år läser vi Djursagor återberättade av Bengt Af Klintberg

Vi har ett ex Skogsmusen och husmusen från 1999 inköpt på bokrea i Vängåvans bokhandel, Sundsvall 2009 - att läsa för barnbarnen :-)

Förra året läste vi Pinocchio av Carlo Collodi

Fantastiska barnböcker - lika fina att läsa som vuxen!

/Eveline

Hela Schwerje ska under år 2016 läsa - se inlägg 04.03.2016

Tjärdalen   av Sara Lidman

Riktsteatern sätter upp en musikteater i höst och den kommer till Sundsvall och Tonhallen sön 9.10.2016.

Följ hela projektet på Riksteaterns hemsida och FB.

Jag har precis beställt boken till 7 bokslukare.

Vi ska läsa den som sommarbok och diskutera den på augustiträffen.

Kul - jag ska också titta på Sara Lidman sällskapets "studiematerial" inför diskussionen.

Jag hoppas också på fler läsecirklar under sommaren i samverkan med ScenSundsvall och Folkuniversitetet.

Återkommer mm