Idag onsdag den 23 april är det världsBOKdagen. Det firas såklart i bokhandel och på bibliotek runt om i landet läs mer här!

                :-) :-)

För min del betyder det att jag i kväll kyper upp i min läshörna och börjar läsa Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov, som jag fick i gåva av Annette, min fina brorsdotter. Hon kommer att få en ros av mig (som seden är i Katalonien enligt Wikipedia) nästa gång vi ses. :-)

Jag har också påbörjat Den röda soffan av Michèle Lesbre. Den ska vi samtala om den 6 maj i den andra av de två bokcirklar jag deltar i, Bokslukarna i Sundsvall (ett sammandrag kommer där så småningom).

Hoppas du som läser i min blogg också läser en spännande bok eller påbörjar någon ny idag och som du vill tipsa om här i bloggen :-). 

Bokhälsningar /Eveline

Så fort årets fyra första månader har gått och vi har avslutat vår läsecirkel för denna gång.

Tack snälla ni för de fina tulpanerna och godiset :-) i påsen.... det uppsakttades :-)

Jag tycker vi haft mycket stimulerande och intressanta samtal varje gång. Jag har förstått att ni också upplevt träffarna så, dels genom själva samtalen och dels genom att ni gärna vill fortsätta i höst. Som jag sa i tisdags, vill jag också gärna fortsätta att leda läsecirkeln. Om det blir i samverkan mellan stadsbiblioteket och folkuniversitetet, som det varit hittills, vet jag inte i dagsläget.

Bibliotekarie Eva Arrander och jag kommer att träffas i slutet av maj och planera för ev fortsatta läsecirklar till hösten. 

Som jag också sa, är ni välkomna att lämna förslag på böcker, även om ni i dagsläget inte kan anmäla er till någon cirkel.

Jag kommer att lägga in information på bloggen när jag vet mera.

Sammandraget om "Sommarljus"..... är på gång.

/Eveline

Evenemanget inleddes av Svante Junker från Lars-Ahlin-Sällskapet med ett föredrag om de båda vännerna, författaren Lars Ahlin och skulptören Arne Jones från ungdomstiden på Ålsta Folkhögskola. Ett intressant föredrag, där han också relaterar till dagens pristagare Kristian Lundberg. Föredraget kommer att kunna läsas i sin helhet på hemsidan.

Kristian Lundberg inledde sin föreläsning med att beklaga att han glömt sitt manus hemma i Malmö, men han skulle ju tala om sig och menade att "det ämnet kan jag utan och innan". Dock tyckte han synd om sina närstående, vilka så länge och mycket måst lyssna till "Kristian Lundberg"! Föreläsningen var trots avsaknad av manuset, innehållsrikt och detaljerande. Om man läst "Yarden" kunde man lätt följa honom i berättelsen och tanken (se tidigare inlägg om Yarden). De övriga två romanerna "Och allt ska vara kärlek" samt "En hemstad" knyter ihop trilogin och avslutar denna mörka del i Kristian Lundbergs författarskap, sa han.

Hans senaste bok "Det här är inte mitt land" talade han inte mycket om. De kanske fanns med i det kvarglömda manuset? Jag hade tänkt fråga, men det blev ingen tid över för frågor innan pausen före prisutdelningen. Jag citerar sista meningen på bokens omslag, vilket säkert säger allt om innehållet: "Det här är en bok som vill förändra, som säger att det räcker nu".

Kristian Lundberg avslutade med en önskan om att skriva en barnbok - för att komma vidare och ifrån denna mörka del i sitt författarskap.

"Påhejad" av min brorsdotter Annette gick jag fram och fick ett "litet samtal" med Kristian Lundberg.

Jag framförde också det som Kerstin i läsecirkeln formulerat i Bokslukarbloggen: "Jag skulle vilja ”skaka om” Kristian Lundberg, så att han tillåter sig blicka upp mot molnen i stället för ständigt denna svarta, skitiga, hopplösa grusplan". Med ett skratt bemötte Kristian Lundberg detta och sa:"Det är ju därför jag vill skriva en barnbok"! Härligt, eller hur?

Förutom den check på 50.000 kr som överlämnats av Reinhold Hellgren, ordf Kultur&Fritid överlämnade Ingrid Nilsson, rektor på Ålsta Fhlsk, en tavla i form av ett grafiskt blad med en text ur en av Lars Ahlins böcker, vilket uppskattades av Kristian Lundberg.                                                                    

Moderator Ulla Näsman, direktör Kultur&Fritid, gjorde i mitt tycke en mycket väl avvägd och tydlig presentation av hela den trevliga ceremonin, med musik framförd av Maria Garlov Thorsell, flöjt och Mona Kontra, piano.

Det känns bara så trist, att ett evenemang av denna dignitet i en så pass stor stad som Sundsvall, inte är fullsatt!

/Eveline

Boksamtal 3 våren 2014 med temat "Villkor i livet”

Den 18 mars samtalade Kerstin, Margareta, Karin, Annette, Maj, Barbro, Marianna, Anita och Eveline om:

Då tänker jag på Sigrid        av Elin Olofsson

Denna unga författare, 34 år vid debuten, har lovordats av recensenter och t ex i Sydsvenskan skriver Maria Kuchen 2013.01.23: ”Med skimrande språk för Elin Olofsson in Shakespearedilemman i en gråmulen svensk vardag.”

Ja, det är en fantastisk landsbygdsskildring, denna konflikt mellan landsbygd och stad, där landsbygden verkar vara en plats där man söker sig inåt och bakåt och staden är platsen där man söker sig utåt och framåt? Är det så? Är det om hemvändaren i den ”moderna landsbygden” författaren beskriver? Böcker som väcker frågor utan att ge svar är iaf intressanta och lämnar ingen oberördVad tyckte vi i vår läsecirkel? Romanen väckte motstridiga känslor hos oss läsare: både-och; absolut negativ-förtjusande; för-emot, fram-tillbaka (ex s34). Meningsuppbyggnaden upplevs något rörig.

Maj mfl tyckte att författaren fångat miljön mycket bra, det är igenkännande, med den jämtländska landsbygden i centrum. Kerstin menar att man träffar människor i liknande utarmade bygder på många håll i vårt land, där outtalade motsättningar döljs bakom det uttalade. Författaren knyter ihop bra – skriver bildlikt (s56) – vackert (s84+85). Är det Hanna som för en dialog med Sigrid, undrar Eveline? Eller är det berättarjaget som för dialogen, menar Anita! Flera av deltagarna tyckte mycket om den och känner sig bekanta med karaktärerna och landsbygdens stora tystnad. Barbro: "Det är en kärleksrelation med kärvhet, en alldeles underbar bok”.  Hon har läst den tidigare och tyckte nu ännu mer om den, efter att hon läst om den.  

Språket tyckte de flesta var härligt skimrande och lättläst. Annette mfl tyckte det var för mycket ord och för många upprepningar, vilket gjorde att den i början var lite jobbig att läsa. Marianna tyckte att författaren har en annorlunda, en särskild stil, men genom språket visar hon Sigrid.

Karaktärerna saknade känslor och beskrivs som traditionsbundna, styrande och inåtvända, så som det kan vara i den jämtländska landsbygden, tyckte några. Äldre människor har inte alltid ord och känslor kan inte alltid kläs i ord, uttrycktes också. Det tungsinta går i arv från farmor Sigrid - sonen Bo - sondottern Hanna. Kalle visar ett lättare sinnelag – ett arv från sin mor Karolina. Ändå tycks Hanna liksom aktivera/förlösa de passiva männen på något vis i och med att hon ”kommer hem och helt "käckt" flyttar in på farmor Sigrids "Storgårda”. Margareta menar, att det just i dessa karga tystlåtna människor på landsbygden finns så otroligt starka känslor förborgade.

Berättelsen är ingen ”varm” familjeskildring och vi diskuterade livligt den återkommande frågan i boken: ”Hur långt räcker kärleken?” Karin tyckte att berättelsen skildrar ”den eviga modern som gör allt för sonen, men det räckte inte”! Vi diskuterade modern och hennes relation till sönerna. Åke som hon gör allt för, han blir ”bortskämd och vek”. Bo som hon inte tycks tycka om alls gör hon av tradition arvlös, han går sin väg. Faderns undanskymda roll förbryllar, han är ”lite på sidan om” och ändå ”så mitt i” med tanke på sin relation till både Sigrid och Karolina – hur långt räckte den kärleken?  En mor som visar större värme till mannens barn Kalle med en annan, än till deras gemensamma barn Bo, har väckt frågor hos mig i skrivande stund?

Starka kapitel: 25 (s174) om domedagen för fjöset; 27 (s194) om två små pojkar ute i minst 25-30 graders kyla; 28 (s199) om att Karolinas brinner upp!

Slutet diskuterade vi också livligt! Hanna väljer att återvända till Stockholm, till vad? Till en man som hon inte vet säkert vill vara hennes man? Eller är det just detta författaren vill belysa, att hon är stark att återvända och välja det hon vill välja? Även pappa Bo väljer något nytt tillsammans med Kalle i släktgården?

Tänkvärd mening tycker jag: ”Allt skulle vara förgäves om ingen nånsin såg”!

Läsvärd: Ja det tyckte vi alla! Romanen visar betydelsen av att förstå sitt förflutna för att kunna hantera sin samtid och gå vidare in i framtiden.

/Eveline

Nu är biljetterna släppta till 2014 års prisutdelning av Lars-Ahlin Stipendiet.

Lördag 5 april kl 14.00 i programsalen på Kulturmagasinet i Sundsvall. Jag har redan skaffat biljetter till mig och Annette :-) 100 kr för hela arrangemanget inkl musik! Det ska bli så spännande att höra Kristian Lundberg berätta om sitt författarskap.

Se tidigare inlagd artikel  25.11.2013 14:30

Läs mer om Lars Ahlin - Lars Ahlin Sällskapet - Lars Ahlin Stipendiatet

//Eveline

Jag deltar i ytterligare en läsecirkel och som marsbok läste vi Yarden av Kristian Lundberg. Det var mitt bokval då jag ville diskutera den även med mina bokslukarkamrater. Dessutom känns det helt rätt att vi i Bokslukarna i Sundsvall har läst en bok av årets Lars-Ahlin-pristagare.

Gå gärna in på Bokslukarna i Sundsvall och läs sammandraget om Yarden inlagt 3 apr 2014. Där finns också sammandrag av andra intressanta böcker vi läst.

/Eveline

En kort berättelse om "Min egen NETSUKE - Apa" som kom i ett minimalt och lätt litet paket per flyg från Beijing.

Netsukerna i boken "Haren med bärnstensögonen" (se inlägg 25.10.2013) kom från Tokyo och deras historia fascinerade mig så mycket, att jag kände en stark längtan efter själv få se och framförallt få HÅLLA I en sådan. Och allt finns att få tag på via webben och till olika priser såklart.....

På Alla Hjärtans Dag den 14.02.14 kom hon för det är förstås en flick-apa :-)

Det var så spännande att på e-Bay vara med i budgivningen (14.01.14 13pund) och till slut vinna den(16.01.14  för 25pund)-  hela tiden påhejad av Jerry. Sen var det också spännande att vänta och se hur detta föremål var i verkligheten.

Och jag blev helt förälskad i denna lilla Netsuke-apa snidad i buxbomträ - så utsökt och i en riktig tänkarpose, som det anstår en Litteratur-apa :-)

Att jag är född i  Apans år  och har  elementet trä , känns bara helt riktigt - Denna lilla apa hör hemma hos mig och Jerry!

Några fakta om novell – roman ur: www.forfattartips.se www.novellisa.se www.ne.se

Novellen definieras av sin längd – En novell är en berättelse i prosaform – (dvs inte i diktform) som är kortare än en roman.

En novell är i allmänhet klart kortare än en kortroman.

En kortnovell kan vara ett par tre sidor lång, en ”normallång” novell ligger ofta på mellan 8 och 30 sidor.

Romaner finns i olika längder från kortromaner på ca 80 sidor till sk tegelstenar på 300 sidor eller mer.

Vad skiljer en novell från en roman förutom längden?

En novell och en roman är oftast helt skilda väsen.

Att skriva en roman är som att styra en oljetanker:

Det är en trög process och styr du fel från början är det tungt att byta riktning.

Du måste sitta och planera med ett sjökort innan du startar färden, annars är det nästan säkert att du går på grund.

Att skriva en novell är som att hantera en segelbåt:

Det är betydligt lättsammare och roligare (enligt uppgiftslämnarens åsikt). Man ser resultat inom några dagar eller veckor, i stället för att kämpa och slita i åratal.

Det är många saker att hålla reda på, seglet ska upp vid rätt tillfälle, en massa ” vevar och spakar och rattar” ska användas på rätt sätt.

Däremot är det ingen skillnad när det gäller kraven på kvalitet.

En svag novell är lika outhärdlig att läsa som en usel roman.

Och en riktig vass novell är minst lika läsvärd som en praktroman.

Att läsa en omskakande novell kan jämföras med att få en hård örfil. Att läsa en omskakande roman kan jämföras med att bli utsatt för långvarig misshandel.

Ordet novell betyder:

Det kommer av italienskans ”novella” som betyder nyhet. Ett lämpligt namn tyckte man, om korta berättelser som handlade om samtiden, dvs ”det nya”.Decameron av Boccaccio 1348-53. (Decamerone är den italienska prosans första mästerverk och har i sin genre aldrig överträffats på något språk. Berättelsemosaiken inleds med en skakande skildring av pestens härjningar i Florens 1348 ).

Ordet roman betyder:

I allmänhet ett uppdiktat, berättande verk på prosa och framställer ett till den privata sfären hörande förlopp av begränsat omgång, tex ett enskilt människoliv eller en del därav.

Cervantes parodi i ”Don Quijote” är det verk som framstår som den moderna romanens utgångspunkt. Samt under 1600-talet kom även kvinnliga romanförfattare att framträda: tex Madame de Lafayette med ”La Princesse de Clèves (1678) den första psykologiska romanen i Frankrike ./.

Sammanställt av Eveline Santner efter tips från bibliotekarie Eva Arrander                    18.02.2014

 Boksamtal 2 våren 2014 med temat "Villkor i livet"

Alla älskar Alice! Tisdag 18 febr 2014 samtalade Maj E, Karin E, Sofia S, Erik I, Anita V, Marianna L, Kerstin S och jag Eveline S om de tre utvalda novellerna av Alice Munro, vilka var februari månads cirkelläsning. Novellerna Natt och Stolthet ur samlingen Brinnande livet och Kungligt Stryk ur boken Tiggarflickan.

  Brinnande livet        Tiggarflickan        https://www.adlibris.com/se/bok/tiggarflickan-9789173894227TTiggarfl TTav ava    av    av Alice Munro

Det kändes svårare, i alla fall annorlunda, att diskutera noveller än romaner. I romanen är ramen densamma hela berättelsen igenom. Vi valde att diskutera alla tre novellerna fritt, men inledningsvis fick Kungligt Stryk och Natt mest utrymme. Vi "tassade" lite kring Stolthet, men så småningom fick den novellen också sitt berättigade utrymme.

Att göra ett sammandrag av 3 noveller var också annorlunda och mer tidskrävande än av en roman - men absolut lika roligt och intressant!

Som i Alice Munros noveller, fanns i vårt samtal idag många olika infallsvinklar och uppfattningar om alla de skiftande karaktärer hon så skickligt beskriver. En del noveller tycker vi är kortromaner i sin helhet och mångfacettering. Som i verkliga livet skildras människor som bär på sina hemligheter och kan vara kapabla till att göra hemska saker. Psykologiska texter som ”griper tag i själen", så nära, så utlämnande, så detaljerade och innehållsrika samt med stor universell igenkänningsfaktor.

Alice Munro sägs inte skriva bildlikt – men ”hennes sätt att  beskriva känslor, tankar och miljöer låter en få komma nära och lära känna olika de ofta ytligt udda karaktärerna så väl, att  personerna känns intressanta och äkta. Det gör att man ”ändå kommer till platsen fast hon inte skriver i bilder”. Författaren kan verkligen "plocka" små vardagshändelser, som man kan relatera till och känna igen känslor och tankar . T ex i Natt där fadern säljer en bit skog, för att få råd till operationen. Och när "jaget" under en nattlig vandring för att komma ifrån sina tankar om att strypa sin syster, finner att fadern inväntar henne och hur han på ett enkelt med begripligt sätt förklarar: ”...folk får tankar de helst skulle vilja slippa”. Vi diskuterade en del om att man förr lät "tiden verka ut" tankar och känslor mer än vi tillåter oss att göra idag. Alla känslor har eller ska professionaliseras i vår tid.

Inledningen i Kungligt Stryk är så utsökt, så fördolt om vad saken egentligen gäller! Först på s21 beskriver författaren själva orsaken till agan, i en accelererande upptrappning.  Att gradera ”stryket” och jämföra faderns systematiska utstuderade sätt att aga="ge kungligt stryk" och Flos sätt att aga="hastiga örfilar och klatschar" medan hon tänkte på annat, är helt suveränt! Det finns också en och annan rolig detalj, som avsnittet om toalettbesöken s11. Författaren beskriver ljuden från de "nedre rösterna" i samma terminologi som vi använder att beskriva vårt verbala språk med. Efter toalettbesöket låtsades ingen om att man hört något: "Personen som gav upphov till lätena inne på toaletten, hade inget samband med den person som kom ut därifrån." Ett av Flos karaktärsdrag i uttrycket:"Tänk bara!", när hon fått sina värsta misstankar ljuvligt bekräftade! Helt underbart beskrivet :-)

I Natt och Kungligt Stryk känns vansinnet starkt fascinerande och vi diskuterade hur skickligt författaren beskriver den psykologiska utvecklingen med överjaget som bromsar och rensar.

I Stolthet skriver författaren om lyte och missbildning, om makt och överlägsenhet, om att vissa gör allting fel och klarar sig utmärkt medan andra inte kommer undan, fast man önskar att de hade gjort det. Novellen beskriver olika sorters stolthet; hennes vackra yttre; bankdirektörens status och "jagets" stolthet att klara av livet, trots sitt yttre handikapp och förnedring av andras fördomar om hur man ska se ut (jmf Ansiktet i För mycket lycka s 159). "Jaget" har uppnått en trygghetskänsla i varandet, som hon försöker göra intrång i med sin otrygghet och rörliga flyktighet.

Språket är elegant, talande, med känsla, njutbart, rakt på sak, uttömmande och med psykologiskt djup. Jag-formen tyckte vi om, men i Stolthet var det inledningsvis förbryllande vilket kön "jag" avsågs. Annette, Eveline mfl vill läsa mer Alice Munro på originalspråket, för att om möjligt komma ännu närmare. Erik, som läst dessa 3 noveller på engelska tidigare tyckte inte att den svenska översättningen tillförde något mer. Det är skickligt översatt med originaltextens mål och mening tydligt återgiven i varje novell.  

Avslutar med att citera s 146 i Stolthet :"Och jag tänkte då att problemen suddas ut bara man lever länge nog. Man hamnar i en utvald klubb. Oavsett vad man haft för handikapp suddas de i viss mån ut genom det faktum att man levet till nu . Och s35 i Kungligt Stryk: "Det går för sig om det är den gamla mannen som säger det. Lite lokalfärg. Hans hundra år bryter udden av allt och får det att verka pittoreskt."

//Eveline

Extra material på nätet:

Ur Kärlek, vänskap, hat har novellen Björnen sover Away from Her filmatiserats - Se den! Går ff att hyra för 20 kr på Videoteket i Sundsvall. Den handlar om ett äkta par där hustrun drabbas av Alzheimers sjukdom. Den 7 dec 2013 sändes den som radiopjäs med Stina Ekblad och Etienne Glaser - läs här.

Maj tipsar om ljudböcker på nätet och Eveline på biblioteket! Mer om Alice Munro i tidskriften Vi läser

Läs mer om Alice Munro och Nobelpriset inlagt i bloggen den 10.10.2013

Boksamtal 2 våren 2013

Tisdag 26 febr 2013 samtalade Barbro P, Ulrika E, Gertrud L, Annette S-G, Marianna L, Maria A, Anita V och jag Eveline S, om Kerstin L:s bokval:

Mordets praktik           av Kerstin Ekman 

Sammantaget tyckte vi mycket bra om denna annorlunda berättelse. En genre ”omskrivning” som Kerstin Ekman kallar ”kontraimitation”. Skickligt levandegör hon och väver ihop sin romanfigurs dr. Revinges livstrådar med Hjalmar Söderbergs huvudkaraktär i ”Doktor Glas”. 

Ett lättläst, njutbart, beskrivande och stilistiskt språk i en gammaldags tidsenlig prosa, tyckte de som gillade boken. Ett mästerligt hantverk, fantastisk bra roman, för att citera deltagarnas positiva intryck. Det fanns förstås även mindre positiva omdömen, såsom tråkig, svart, arga känslor och att man helt enkelt inte tyckte om genren.

Skickligt återger Kerstin Ekman en samtid med Lars Ahlin, med kvinnounderlägsenheten, tidens lukter och stank inom- och utomhus och människornas odör.

Vi diskuterade huvudpersonens stympade personlighet, en obehaglig, osympatisk mansperson med sina egna unkna tankar, en märkliga inställning till livets betingelser och hans avsky för andra människor.  En karaktär som väcker starka negativa känslor som olust och vämjelse men också en ömkan över hans ”litenhet”. Vi pratade kring författarens mening som ställer frågor på sin spets: att söka klarhet i Hjalmar Söderbergs dr. Glas om liv-död-rätt-skam-skuld. Driven av en tanke: s44 "Liv är en handling".

Den enda varma och ljusa känslan han uppbringar är för Fridas karaktär – det enda positiva i romanen – den enda som doftar! En gång kände Revinge ”ren lycka” – då han en natt sov i samma rum som Frida - "ljuva lilla kvinnoblomma" - vackert!

Handlingen tangerar ”Smärtbäraren” av Åsa Nilsonne (läst jan 2013). Att gå in i en annan människas psyke och agera med dolda maktmedel om liv&död. – Existentiellt.

En karaktär, som väckte beundran, var Ida Tjerning. Hon var en av de kvinnor vi har att tacka för att kvinnor idag kan välja andra liv för sig än kvinnor kunde göra i början av 1900-talet.

Vi kom även in på Franz Kafkas”Förvandlingen”  –  Läs på s 100 ”Först i förvandlingen uppstår mitt liv; s113 ”Att skriva är att omvandla”; och s122 ”Vem är han egentligen? Förvandlingar…”

Jag gillar särskilt texter/sånger/dikter/citat som Kerstin Ekman hänvisar till: s60 ”Det brinner en eld” Trad.Dalarna;  s54 ”Och om mig så vingar bure” av Edvard Bäckström;  s44-45 ”Stilla o skumt”…. "Stilla dig hjärta” av Erik Axel Karlfeldt och på s141 Nietsches ”Ja, ich weiss woher ich stamme!”

"Stilla dig, hjärta! Dämpa din oro. Den värld som hetsar och upprör dig rår du inte på.

Bara inom dig kan du stillhet uppnå! ur Flora&Pomona av Erik Axel Karlfeldt

Se och hör Kerstin Ekman berätta om sin bok

Läs här samtalet mellan SvD:s kulturchef Stefan Eklund och Kerstin Ekman 29.08.2004 (uppdaterad 19.02.2014)

Mitt eget slutomdöme - utifrån min anteckningar för ett år sedan: Underbar och djupgående litteratur. Jag tycker Kerstin Ekmans "omskrivning" ger mycket stor läsupplevelse - med sina underbara "blommiga" hänvisningar till annat skönlitterärt :-)

Jag rekommenderar varmt både Doktor Glas men framför allt Mordets Praktik.

/Eveline