Härliga juldag!

Efter dagars "arbete" med trevligheter inför julen kan jag idag bara njuta av min favoritsysselsättning - ATT LÄSA....

Dessutom en alldeles ny önskad bok - Tiggarflickan av Alice Munro.

Och Jerry har fått sin önskade bok att läsa - Mellan rött och svart av Jan Guillou.

(Böckerna kommer väl i pocket)                     

MED EN BOKGRAN STOR OCH GRANN

ÖNSKAR JAG ALLA BOKÄLSKARE  GOD JUL

NJUT AV INTRESSANT OCH SPÄNNANDE LÄSNING 

SOM VI KAN SAMTALA OM - DET ÄR KUL :-)

//Eveline

Boksamtal 4 hösten 2013    

           Känslan av ett slut      av   Julian Barnes                        

Jag valde romanen för att titeln lockade mig och att det var en engelsk modern författare. Handlingen kändes intressant, en återblick till ungdomstidens tankar och känslor på 60-talet, spelet mellan det intellektuella och det sensuella, som då var ”det mest förbjudna”. Författaren skriver om klasskillnad, ordning och reda, den sexuella debuten, rangordning bland ungdomar från stark till svag osv.

Vi som samtalade idag var Anita, Karin, Gertrud, Barbro, Marianna, Ulrika, Annette och jag. Maria och Kerstin har mejlat sina synpunkter, som jag läste upp. Det är roligt att på så sätt ändå vara med fast man har förhinder!

Vi var ganska överens om att romanen var intressant och diskussionen blev tidvis hög. Språket är lågmält och handlingen tar sig långsamt fram. Boken är välskriven och man känner att författaren har något stort att berätta. Några av oss tyckte om hans filosofiska tankar och kunde ta till oss dessa i egna tillbakablickar. Andra var mer återhållsamma och kluvna iaf inledningsvis. Mot slutet av samtalet var vi överens om att denna lilla bok med bara 192 sidor, är stor. Den väckte mycket och berörde oss på flera plan.

Ynglingarnas resonemang kring självmord som friskt eller sjukt fascinerar. Adrians höga intellekt och därigenom upphöjdhet och dominans bland kamraterna diskuterades ivrigt. ”Vems är ansvaret i hela kedjan”? frågar Adrian (s 112-113) och resonerar om ”ackumulation – vadslagning – länkar i olika hållfasthet, om mänskliga relationer kan uttryckas med matematisk eller logisk formel eller endast med traditionell narrativ terminologi. Så om Tony, till exempel…” (s 113). Det finns onekligen mycket att diskutera kring självmord!

Huvudkaraktären Tonys självrannsakan om ånger och hur han söker bekräftelse, ursäkt, förståelse eller förlåtelse för något han gjort/missat i sin ungdom, är skickligt berättat.

Vi pratade länge om de tankar om minnet som boken väcker. Hur mycket kan vi lita på minnet? Hur förhåller vi oss till våra egna minnen? Gör vi om vår egen historia, så den känns mindre smärtsam för oss själva och mer intressant att berätta till andra?

Romanens sista 40 sidor är oerhört starka! Jag citerar Västerbottens-Kuriren på bokens omslag: ”Med raffinerad komposition lotsas läsaren fram till ett totalt överrumplande slut.”

Avslutar med Tonys jämförelse - vanlig post förr och e-post nu  (s 156) om att 3 veckors väntan ”igår” motsvarar 3 dagars väntan idag. "Igår Morse – Idag IT"

Extramaterial på webben: Filmen En man och en kvinna   som omnämns på sid 82.

Filmmusiken av Francis Lai www.youtube.com/watch?v=8s5TTGtigQg 

/Eveline

Just nu är det fotoalbum jag ägnar mesta tiden till - album till de minsta barnbarnen som de kan ha som bildblädderböcker med sommarens upplevelser hos respektive farmor&farfar i stugan i Huljen...... 

Därför ett litet stillestånd i bloggen

Ett ordspråk säger:"Man ska böja i tid det som krokigt ska bli" och det stämmer alldeles utmärkt för denna lilla bokslukare!

Lilla Anna är släktens minsting, iaf att själv kunna hålla en bok! Hennes mormorsmor, min syster undrar om Anna får vara ”bloggassistent”? Och det får hon ju såklart!

Anna, min systerdottersdotterdotter :o) är fn släktens yngsta bokslukare- bara 9 mån då bokintresset väckts!

Jag har såklart frågat och fått tillstånd av Annas mamma&pappa att "publicera" bilden av deras lilla bokintresserade dotter.

https://www.augustpriset.se/

Lena Andersson & Bea Uusma - 2013 års Augustpristagare - samtalar måhända om "kärlek" ?

Årets svenska skönlitterära bok: Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson

Årets svenska fackbok: Expeditionen. Min kärlekshistoria! av Bea Uusma

Spännande läsning framöver!

.... har tilldelats

  Kristian Lundberg            

för sitt författarskap som till stor del "ger röst åt de som inte har någon egen", som det står i ingressen till artikeln i Sundsvalls Tidning torsdagen den 21.11.13.

Ett mycket bra val av Lars Ahlin Sällskapets jury, tycker jag, med en klart genomtänkt och kärnfullt beskrivande motivering, som jag också citerar ur Sundsvalls Tidning,citat: "Kristian Lundberg tilldelas 2014 års Lars Ahlin-stipendium för att han i Ahlinsk anda gestaltar det komplicerade förhållandet mellan barn och förälder och grundlägger sitt diktande i den kristna jämlikhetstanken genom att som förebedjare sjunga för de dömda. Som hos Ahlin genomsyras hans författarskap av en solidaritet med de utsatta bortom det politiska språket." slut citat

Vidare skriver Susanne Holmlund, ST:s utomordentliga kulturskribent, citat:"Lars Ahlin beskrev sig själv som en "förebedjare för de dömda", den vapendragare för utsattamänniskor som alla konstnärer bör vara. Han hade också komplicerade föräldrarelationer och en kristen grundsyn." slut citat... läs hela artikeln här

Jag ser verkligen fram till vårens stipendieutdelning då Kristian Lundberg får ta emot på 50 000 kr och medaljongen (utarbetad av Ulf Linde) och hoppas han då håller det föredrag han inte kunde göra för en tid sedan!

Hitills har jag läst tre av hans böcker: Yarden (2009) läste vi i läsecirkeln april 2013, Och allt ska vara kärlek (2011) som är min favorit samt  En hemstad (2013).  I december utkommer samlingsboxen  4 x Forsberg   som måstet läggas till under Boktips!

/Eveline

Boksamtal 3 hösten 2013 då vi samtalade om

               Det goda inom dig 

Linda Olssons    tredje roman              

Vi är just nu 12 deltagare i cirkeln och vi som samtalade denna gång var: Anita, Marianna, Gertrud, Maria, Nara, Ulrika, Karin, Annette och jag, Eveline. Hans kunde inte komma. Även Kerstin och Barbro hade förhinder, men mejlade sina synpunkter som jag tar med i sammanfattningen.

Vad vi tyckte: Ja, det blev både ris och ros!

Några tilltalades inte alls av denna roman: – för enkelspårig – för mycket svart/vitt – ont/gott – spelar på ens känslor – inte trovärdig – historien håller inte – lite banal – många bottnar men med lite för enkla vägar ur olika situationer.

Några tilltalades mycket av den: - om vänskap och kärlek - hitta det goda inom sig själv - fantastisk berättelse – om havets kraft – känna igen sig i den beskrivande ensamheten i ett nytt land – två parallella berättelser där nutiden är huvudberättelsen – om att hitta hem – lättläst – vackert språk – författarens debut i sitt modersmål svenska - sina två tidigare böcker har hon skrivit på sitt ”skrivmodersmål” engelska.

Några uttryckte både/och: – om starka band – djupa känslor – överlevnad – barns utsatthet som alltid berör – om att vuxna ställer de ”rätta frågorna” - velat lära känna Ika mer - enkelt språk - osannolikt lyckligt slut. Havets brus är ständigt närvarande.

Författarens resonemang med sig och om sig själv på de inledande 22 sidorna tyckte jag om.

Om sitt sökande att lägga tillrätta, att våga/tillåta sig att minnas, orsak och verkan, att se sammanhang och få en begriplig helhet av sitt liv, samt skildringen av sin boendemiljö och sitt sociala liv.

Svårigheten att som invandrare leva sitt liv utan inblandning från ursprungsbefolkningen, men också att vilja höra till.  Ett dilemma som såklart även uppstår vid flyttning inom ett land, framför allt från en stad till en by på landsorten.

Att en närstående försvinner, finns i författarens eget liv. Pappan som försvann, som hon så gärna hade träffat mer och velat rå om (enligt Alex Författarlexikon).

Vi pratade också om det i dag så populära sättet att ha vartannat kapitel kursiverat, vilket för läsaren fram och tillbaka i berättelsen. Här tyckte vi att Linda Olssons ”tidsaxel” blev lite störande genom att hon också valt en inbördes oordning.

Extra från YouTube: Jazzpianisten Bill Evans Peace Piece www.youtube.com/watch?v=Nv2GgV34qIg  Stycket omtalas på sid 229.

/Eveline

Boksamtal 2 hösten 2013    Några ord, meningar, synpunkter mm från cirkelns träff den 15 oktober då vi samtalde om

denna digra biografin,  HAREN med bärnstensögon    av

Edmund de Waal   Edmund de Waal.com                  

Dagens bokpratare Barbro, Ulrika, Maria, Karin, Gertrud, Anita, Annette och jag, var alla överens om att författaren gjort en mycket gedigen research! Vilka känslor den väcker! Viken fin balans författaren lyckats hålla mellan de olika storstäderna, tidsepokerna och karaktärerna. Och som Kerstin beskrivit i sitt mejl – genialt att låta netsukerna vara en röd tråd i berättelsen. Bilden på boken med luktärterna är ett arrangemang från nätet, helt i Annettes och min stil, favoritblomman vi har gemensamt.

Antisemitismens ”fula tryne” (om judar o även japaner) så tydligt beskrivet, berörde oss alla. Vi diskuterade religion - dagens invandrarfientlighet/rasism. Som att vi människor aldrig lär oss något av historien.

- Ett vackert språk, tillgängligt och informativt. En historisk- konsthistorisk- släkthistorisk- fantastisk och trovärdig beskrivning av en stor släkts ”uppgång & fall”. Uppgång av egen kraft - Fall av andras kraft – politisk/religiöst/avundsjukt (japonism!) Ett stycke Europa-historia vi visste så lite om!

- Berörande och beklämmande att inget mer finns att få veta om denna fantastiska tjänarinna Anna, vars efternamn inte ens författarens farmor kände till!

- Tack Barbro, som hade med sig en bild av Renoir, som författaren beskriver på sid 85. Det var så roligt att kunna identifiera karaktärerna.

Längst bak i bilden syns Charles i hög hatt och hans skyddsling Laforgue i ”arbetarmössa”            

Vi skulle gärna vilja se, hålla o känna på en Netsuke  ........  Blir snart möjligt med denna lilla charmiga apa :-)

Känslor: ja det väcktes många starka hos alla– och hos mig o Annette även personliga .

Alla som hade läst ut boken, tyckte mycket om denna fascinerande berättelse och dessa otroligt vackra japanska miniatyrfigurer och alla fantiserar vi om att få möjlighet att ”hålla i en Netsuke!

De som inte hade läst hela pga den omfattande och detaljrika beskrivningen av bl a Paris konstvärld, sa att intresset nu väckts av allt de hörde under samtalet och att de ändå skulle försöka fortsätta läsa ut boken.

- Tack Maria, som rekommenderade att läsa om förordet  efter att ha läst ut boken! Det gjorde jag, vilket förhöjde helheten.

- Av mig får boken +++++ (fem plus av fem möjliga)

- Släktträdet – ett mervärde tyckte vi alla – det underlättade att orientera sig i karaktärerna!

- Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” omnäms flera gånger. Maria föreslog en läsecirkel bara för dessa 7-8 volymer och 4.000 sidor! Något att tänkta på? De finns ju i pocket!

Extramaterial på YouTube:

+ The hare with Amber Eyes – a closer look at the netsuke

+ Edmund de Waal, föresläser i Ephrussi Palatset i Wien (stark upplevelse)

+ Netsuke uttalas: Netskey alt Netski

+ Priser på webben:  Netsukes  på Tradera           Netsukes på eBay

/Eveline 

Alice Munro       Alice Munro (8 fakta om AM ur SvD)

Äntligen! Så ropade många då Peter Englundh, Den Svenska Akademiens ständige sekreterare, kungjorde årets Nobelpristagare! 

NovNoovellens okrönta drottning - Den samtida novellkonstens mästare! Alice Munros författarskap är fullmatad av subtila skildringar av mänskliga relationer i flera tidsplan och med starkt barndomsanknytning. Den som inte upptäckt Alice Munro ännu, har något att se fram till.

Det har gått en tid sedan jag började med detta inlägg och Nobelprisutdelningen har redan varit. Tyvärr kom inte Alice Munro pga sin höga ålder till Stockholm, men hennes dotter Jenny mottog priset.

TV-intervjuer fanns att titta på och ur en av dessa citerar jag Rob Bundy, en god vän till Alice: ”För Alice är att skriva en novell som att plocka bomull. Hon plockar små tussar, väver ihop dem och gör en tröja eller kappa, som går att svepa om sig. Det är novellerna vi får svepa om oss, det underbara tyg hon skapar åt oss.” Precis så känns det att läsa novellerna, tycker jag.

I dn.se publicerad 2009-10-24 inför tillkännagivandet av 2009 års Nobelpris i litteratur skrev Åsa Beckman en artikel om: "Varför Alice Munro inte skulle få Nobelpriset och 4 år senare motbevisade Svenska akademien hennes tes". Läs artikeln här