.... har tilldelats

  Kristian Lundberg            

för sitt författarskap som till stor del "ger röst åt de som inte har någon egen", som det står i ingressen till artikeln i Sundsvalls Tidning torsdagen den 21.11.13.

Ett mycket bra val av Lars Ahlin Sällskapets jury, tycker jag, med en klart genomtänkt och kärnfullt beskrivande motivering, som jag också citerar ur Sundsvalls Tidning,citat: "Kristian Lundberg tilldelas 2014 års Lars Ahlin-stipendium för att han i Ahlinsk anda gestaltar det komplicerade förhållandet mellan barn och förälder och grundlägger sitt diktande i den kristna jämlikhetstanken genom att som förebedjare sjunga för de dömda. Som hos Ahlin genomsyras hans författarskap av en solidaritet med de utsatta bortom det politiska språket." slut citat

Vidare skriver Susanne Holmlund, ST:s utomordentliga kulturskribent, citat:"Lars Ahlin beskrev sig själv som en "förebedjare för de dömda", den vapendragare för utsattamänniskor som alla konstnärer bör vara. Han hade också komplicerade föräldrarelationer och en kristen grundsyn." slut citat... läs hela artikeln här

Jag ser verkligen fram till vårens stipendieutdelning då Kristian Lundberg får ta emot på 50 000 kr och medaljongen (utarbetad av Ulf Linde) och hoppas han då håller det föredrag han inte kunde göra för en tid sedan!

Hitills har jag läst tre av hans böcker: Yarden (2009) läste vi i läsecirkeln april 2013, Och allt ska vara kärlek (2011) som är min favorit samt  En hemstad (2013).  I december utkommer samlingsboxen  4 x Forsberg   som måstet läggas till under Boktips!

/Eveline

Boksamtal 3 hösten 2013 då vi samtalade om

               Det goda inom dig 

Linda Olssons    tredje roman              

Vi är just nu 12 deltagare i cirkeln och vi som samtalade denna gång var: Anita, Marianna, Gertrud, Maria, Nara, Ulrika, Karin, Annette och jag, Eveline. Hans kunde inte komma. Även Kerstin och Barbro hade förhinder, men mejlade sina synpunkter som jag tar med i sammanfattningen.

Vad vi tyckte: Ja, det blev både ris och ros!

Några tilltalades inte alls av denna roman: – för enkelspårig – för mycket svart/vitt – ont/gott – spelar på ens känslor – inte trovärdig – historien håller inte – lite banal – många bottnar men med lite för enkla vägar ur olika situationer.

Några tilltalades mycket av den: - om vänskap och kärlek - hitta det goda inom sig själv - fantastisk berättelse – om havets kraft – känna igen sig i den beskrivande ensamheten i ett nytt land – två parallella berättelser där nutiden är huvudberättelsen – om att hitta hem – lättläst – vackert språk – författarens debut i sitt modersmål svenska - sina två tidigare böcker har hon skrivit på sitt ”skrivmodersmål” engelska.

Några uttryckte både/och: – om starka band – djupa känslor – överlevnad – barns utsatthet som alltid berör – om att vuxna ställer de ”rätta frågorna” - velat lära känna Ika mer - enkelt språk - osannolikt lyckligt slut. Havets brus är ständigt närvarande.

Författarens resonemang med sig och om sig själv på de inledande 22 sidorna tyckte jag om.

Om sitt sökande att lägga tillrätta, att våga/tillåta sig att minnas, orsak och verkan, att se sammanhang och få en begriplig helhet av sitt liv, samt skildringen av sin boendemiljö och sitt sociala liv.

Svårigheten att som invandrare leva sitt liv utan inblandning från ursprungsbefolkningen, men också att vilja höra till.  Ett dilemma som såklart även uppstår vid flyttning inom ett land, framför allt från en stad till en by på landsorten.

Att en närstående försvinner, finns i författarens eget liv. Pappan som försvann, som hon så gärna hade träffat mer och velat rå om (enligt Alex Författarlexikon).

Vi pratade också om det i dag så populära sättet att ha vartannat kapitel kursiverat, vilket för läsaren fram och tillbaka i berättelsen. Här tyckte vi att Linda Olssons ”tidsaxel” blev lite störande genom att hon också valt en inbördes oordning.

Extra från YouTube: Jazzpianisten Bill Evans Peace Piece www.youtube.com/watch?v=Nv2GgV34qIg  Stycket omtalas på sid 229.

/Eveline

Boksamtal 2 hösten 2013    Några ord, meningar, synpunkter mm från cirkelns träff den 15 oktober då vi samtalde om

denna digra biografin,  HAREN med bärnstensögon    av

Edmund de Waal   Edmund de Waal.com                  

Dagens bokpratare Barbro, Ulrika, Maria, Karin, Gertrud, Anita, Annette och jag, var alla överens om att författaren gjort en mycket gedigen research! Vilka känslor den väcker! Viken fin balans författaren lyckats hålla mellan de olika storstäderna, tidsepokerna och karaktärerna. Och som Kerstin beskrivit i sitt mejl – genialt att låta netsukerna vara en röd tråd i berättelsen. Bilden på boken med luktärterna är ett arrangemang från nätet, helt i Annettes och min stil, favoritblomman vi har gemensamt.

Antisemitismens ”fula tryne” (om judar o även japaner) så tydligt beskrivet, berörde oss alla. Vi diskuterade religion - dagens invandrarfientlighet/rasism. Som att vi människor aldrig lär oss något av historien.

- Ett vackert språk, tillgängligt och informativt. En historisk- konsthistorisk- släkthistorisk- fantastisk och trovärdig beskrivning av en stor släkts ”uppgång & fall”. Uppgång av egen kraft - Fall av andras kraft – politisk/religiöst/avundsjukt (japonism!) Ett stycke Europa-historia vi visste så lite om!

- Berörande och beklämmande att inget mer finns att få veta om denna fantastiska tjänarinna Anna, vars efternamn inte ens författarens farmor kände till!

- Tack Barbro, som hade med sig en bild av Renoir, som författaren beskriver på sid 85. Det var så roligt att kunna identifiera karaktärerna.

Längst bak i bilden syns Charles i hög hatt och hans skyddsling Laforgue i ”arbetarmössa”            

Vi skulle gärna vilja se, hålla o känna på en Netsuke  ........  Blir snart möjligt med denna lilla charmiga apa :-)

Känslor: ja det väcktes många starka hos alla– och hos mig o Annette även personliga .

Alla som hade läst ut boken, tyckte mycket om denna fascinerande berättelse och dessa otroligt vackra japanska miniatyrfigurer och alla fantiserar vi om att få möjlighet att ”hålla i en Netsuke!

De som inte hade läst hela pga den omfattande och detaljrika beskrivningen av bl a Paris konstvärld, sa att intresset nu väckts av allt de hörde under samtalet och att de ändå skulle försöka fortsätta läsa ut boken.

- Tack Maria, som rekommenderade att läsa om förordet  efter att ha läst ut boken! Det gjorde jag, vilket förhöjde helheten.

- Av mig får boken +++++ (fem plus av fem möjliga)

- Släktträdet – ett mervärde tyckte vi alla – det underlättade att orientera sig i karaktärerna!

- Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” omnäms flera gånger. Maria föreslog en läsecirkel bara för dessa 7-8 volymer och 4.000 sidor! Något att tänkta på? De finns ju i pocket!

Extramaterial på YouTube:

+ The hare with Amber Eyes – a closer look at the netsuke

+ Edmund de Waal, föresläser i Ephrussi Palatset i Wien (stark upplevelse)

+ Netsuke uttalas: Netskey alt Netski

+ Priser på webben:  Netsukes  på Tradera           Netsukes på eBay

/Eveline 

Alice Munro       Alice Munro (8 fakta om AM ur SvD)

Äntligen! Så ropade många då Peter Englundh, Den Svenska Akademiens ständige sekreterare, kungjorde årets Nobelpristagare! 

NovNoovellens okrönta drottning - Den samtida novellkonstens mästare! Alice Munros författarskap är fullmatad av subtila skildringar av mänskliga relationer i flera tidsplan och med starkt barndomsanknytning. Den som inte upptäckt Alice Munro ännu, har något att se fram till.

Det har gått en tid sedan jag började med detta inlägg och Nobelprisutdelningen har redan varit. Tyvärr kom inte Alice Munro pga sin höga ålder till Stockholm, men hennes dotter Jenny mottog priset.

TV-intervjuer fanns att titta på och ur en av dessa citerar jag Rob Bundy, en god vän till Alice: ”För Alice är att skriva en novell som att plocka bomull. Hon plockar små tussar, väver ihop dem och gör en tröja eller kappa, som går att svepa om sig. Det är novellerna vi får svepa om oss, det underbara tyg hon skapar åt oss.” Precis så känns det att läsa novellerna, tycker jag.

I dn.se publicerad 2009-10-24 inför tillkännagivandet av 2009 års Nobelpris i litteratur skrev Åsa Beckman en artikel om: "Varför Alice Munro inte skulle få Nobelpriset och 4 år senare motbevisade Svenska akademien hennes tes". Läs artikeln här

Boksamtal 1 hösten 2013

Några rader om vad vi i läsecirkel nr 2 på stadsbiblioteket i Sundsvall diskuterade kring boken Augustenbad en sommar av      

  Anneli Jordahl          

Som jag valde för sin småcharmiga berättelse med djupa nedslag i klass, kön, över- och underlägsenhet. Ett varierande personalleri, där jag och några till fascinerades av rättsrådinnans karaktär. Författaren beskriver människors utsatthet ur skilda världar och förfluten tid – och ändå som i nutid. Trivsamt språk och en liten lektion i floran – sid 135 – jag visste inte att det fanns så många olika grässorter ;-)

En del tyckte om bokens tidsepok – språket – ovanliga ord såsom ”reglorna”.

Andra tyckte den inte gav särskilt mycket och undrade vad författaren egentligen menat med den. Någon tyckte det var ironiskt beskrivet – läkarens öde framför allt. Och någon annan tyckte den helt trovärdigt beskrev hur det gick till på dessa kurorter. Klassamhällets beskrivning kändes också trovärdigt för den tiden, vilket såklart upprörde känslor.

De flesta tyckte illa om poeten och hans beteenden, även om det också fanns antydan till medömkan. Även om Maria tyckte vi olika, en del att hon var så oerhört naiv som trodde på poetens prat om att han skulle hjälpa henne och en del tyckte hennes beteende var något bakslugt.

Jo, rättsrådinnan tyckte vi alla besatt en styrka som övriga personer saknade – möjligen Marias mor – men de två spelade verkligen i olika ”divisioner”….

Vi enades om att slutet var rörigt och utmynnade i oklarhet …. Ingen bok att rekommendera precis, men kanske andra av Anneli Jordahls böcker kan intressera, tex den om Ellen Key Jag skulle vara din hund    och Elsie Johansson Att besegra fru J.

Vi, som samtalade var Karin Gertrud, Anita, Barbro, Maria, Hans och jag. Annette, Kerstin och Ulrika hade denna gång förhinder att delta. Kommentera gärna i efterhand om ni vill!

//Eveline 

Boksamtal 3 våren 2013

Jag är alldeles ny i detta forum och börjar min nystartade läsecirkelblogg med en sammanställning av vad vi tyckte om 

 Yarden  av Kristian Lundberg som vi läste i läsecirkeln mars 2013

Trots det mörka och svåra tyckte vi att boken var lätt att läsa, lätt att följa i tanke och känslor med ett fint språk, men så sorglig och hemsk att ta in och reflektera över. Karaktären i jag-form berättar ur verkliga livet, driven av överlevnad och att "förbli människa", trots att han behandlas som "icke-människa" redan som ung (s 120). Så starkt skildrat om hur modern använder hotet om att ta sitt liv "som ett vapen" (s 122). Livets villkor är så olika i olika skikt, möjligt att förändra men också lätt att "ramla tillbaka" - en nedåtgående klassresa! Författaren skriver om förlamande ensamhet, "söndagsensamheten", förnekelse, förnedring, skuld och skam, underkastelse och utanförskap (alienation=förfrämlingsöde s 124).  Berättelsen var stundtals så svår att samtala kring, att det ibland blev tyst kring bordet. Alla tycktes ha egna funderingar kring tankar, som var svåra att verbalisera.  

Vi var då 10 deltagare i cirkeln och jag väljer att numrera deltagarna i stället för att namnge, då cirkeldeltagare kommer och går :-)

1) Lätt att läsa men mycket svår att förstå! 2) Så sorglig och hemsk! 3) SUCK! Tyckte i början inte om någonting i boken, inte om språket, inte om historien, men så småningom blev det alltmer förståeligt. 4) Fascinerades av författarens "begåvning" samt ämnets inblick i arbetsvillkorets "skuggsida" - kallade boken en "ögonöppnare". 5) Tyckte jättemycket om berättelsen och språket - berördes stundtals till tårar. 6) Lyfte fram den politiska undertonen och arbetarlivsskildringen med de mörka inslagen, samt det blåsiga och regniga vädret - var det aldrig någon sol och varmt alls under dessa 12 månader han skildrar? 7) En stark klass- och samhällsskildring, som väcker stor indignation och frustration över att arbetsförhållandena ser ut så på 2010-talet (jmf med statarna förr)! 8) Intressant ämne, bra miljöskildring och författarens poetiska språk. 9) En av de två senaste arbetarromaner på länge ( Drömfabriken av Maria Hamerg). Läs också KL:s deckare och hans lyrik samt efterföljaren till Yarden "Och allt ska vara kärlek", "så vacker att läsa"!

Vi diskuterade kring den svåra frågan på sid 51: "Vad är det som gör en människa?"

Fanns det då inget ljus alls i denna sorgliga, omänskliga och ovärdiga berättelse?

Jo, slutet är så poetisk och positivt skildrat om rörelsen framåt och jag citerar avslutningsvis:"...att jag hela tiden måste söka mig mot min egen frihet" (s 143) samt "Det man inte är får man bli" (s 125)

/Eveline

Min blogg lanserades idag 04.09.2013. Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.