Dystopier har jag svårt för och först vid tredje försöket förstod jag varför jag inte bara släppte den. Det är en mörk framtidsskildring om ett totalitärt, fascistiskt USA, där människor med asiatiskt ursprung utsätts för systematisk förföljelse. Det sker alltför många skrämmande övergrepp i världen nu, men detta är också en berättelse om kärleken mellan mor och son - en kärlek så stark, trots ofrivillig åtskillnad i ett samhälle styrt av kollektiv rädsla och rasfientlighet. 

Våra förlorade hjärtan av Celeste Ng

Handling: USA har haft en djup ekonomisk KRIS, som Kina hålls ansvarig för.  Alla invånare med asiatiskt ursprung anklagas för kinesisk medlöperi, när landet börjar återhämta sig. En förföljelse av asiater inleds och varje misstänkt handling mot PAKT bestrafffas. En metod som används är, att ta barnen ifrån föräldrar med asiatiskt ursprung och placera ut dem i fosterhem, i syfte att "avasiatisera" barnen och göra dem till amerikanska barn med genuina amerikanska värderingar. Alternativt att fängsla den föräldern som gjort sig skydig till någon "missgärning", mestadels påhittad. Det är asiaterna som staten är ute efter. 

PAKT = "Protektion av Amerikansk Kultur och Tradition" är mer än en lag. Det är ett löfte vi ger varandra: ett löfte om att skydda våra amerikanska ideal och värden, ett löfte om att för de människor som underminerar vårt land med oamerikanska idéer, kommer det att bli konsekvenser. // Ur Vi lär oss om PAKT: En handbok för unga patrioter.

Tolvåriga Bird Gardner har inte sett sin mamma Margaret på över tre år. Margaret var född i USA av asiatiska föräldrar. Hon valde att försvinna då hon skulle fängslas efter att hennes dikter använts i protesterna mot de stränga lagar, som införts för att värna "amerikansk kultur". Birds pappa Ethan - en begåvad amerikansk lingvist på universitetet i  Cambridge Massachusett USA - degraderades då, till att plocka böcker i hyllorna på universitetsbiblioteket. Han förmanar sin son att hålla låg profil. 

Bird, mammans smeknamn för Noah, följer sin pappas förmaningar och går alltid raka vägen till och från skolan -  med böjt huvud så han inte visar sitt ansikte, som har starka asiatiska drag efter mamman. Han undviker ögonkontakt och är rädd att någon ska ställa frågor och han ska inte prata om sin mamma med någon. I skolan har han inga kamrater tills Sadie börjar i hans klass. Sadie är ett barn som flyttats (tagits) från sina föräldrar till särskilt utvalda fosterföräldrar. Men Sadie är rebellisk och rymmer ofta för att söka efter sina föräldrar. Sadie berättar för Bird, att hans mamma är känd i hela landet för att vara den som är orsaken till det uppror som börjar bildas. Margaret Miu var poet och texten Alla våra förlorade hjärtan har tagits ur sin kontext från en dikt av henne och används av proteströrelsen. Därför gav hon sig av, innan polisen skulle hämta Bird till ett fosterhem. Pappa Ethan får behålla pojken under strikt amerikansk fostran och tron på PAKT. 

Men en dag får Bird ett brev med en kryptisk teckning i. Han inser att hans mamma försöker kontakta honom och bestämmer sig för att söka efter henne. Här börjar själva äventyret för Bird och med intressant uppfinningsrikedom låter författaren oss läsare följa med i hans sökande efter sin mamma. 

Att skilja på föräldrar och barn låter osannolikt idag, men är en skrämmande vanlig åtgärd makten tagit till gentemot etniska minoriteter, urinvånare eller andra grupper som ska knäckas. Celeste Ng har refererat till citat: det här är en metod som förekommit, som när migrantbarn skiljts från sina föräldrar vid den mexikanska gränsen. Samiska familjer har råkat ut för samma öde. slut citat. Och vad sker idag med ukrainska barn?

Författaren ger en bred bakgrundsskildring av Margarets och Ethans liv i USA innan och under KRISEN och även tiden efter Birds födelse. Skildringen av det kärleksfullt nära samspelet mellan Bird och mamman, är varmt berörande och älskvärt. Författaren beskriver skickligt de mödosamma umbärandena av ett liv i ett fientligt system. Bibliotekariernas betydelse för kampen om barnens rätt till sina föräldrar, är överraskande och rörande. Trovärdigt? Förhoppningsvis!  Människan har förmåga att skapa system i syfte att gå förbi system. En tankeväckare!

Jag hade lockats att läsa vidare, trots mitt motstånd och kunde inte sluta innan jag visste hur det skulle gå för Bird, Sadie och övriga karaktärer. Och med den skrämmande insikten, att människan lever i stor ovisshet om framtiden, som världsläget ser ut idag.

En mening som stannat kvar: s275) Allting som behöver förändras känns ofantligt och omätligt. En uppgivenhetskänsla infinner sig!

Ett vackert stycke: s277) Under tystnad turas de om att ta hand om elden - först Bird, sedan Sadie, sedan båda tillsammans, blåser de liv i den - tills de större pinnarna fattar eld, sedan vedträna, och lågorna växer stadigt och lugnt och hett. Min tillförsikt växer!

Språket: lättläst, trots täthet i innehåll och textmassa; det poetiska anslaget varvat med innehållets 'fakta' väckte mitt intresse.

Översättare: Anna Strandberg - Citat från hennes information: jag drivs av min passion för språkets möjligheter - Det tilltalar mig mycket!

//Eveline

Läser i dagens ST att Svenska Akademiens översättarpris i år går till två översättare.

Jesper Festin som bl.a. översätter från tyska Daniel Kehlmann och Peter Handke.

Olov Hyllienmark som bl.a. översätter från nederländska - Marieke Lucas Rijneveld - Obehaget om kvällarna, som vi läste i bokcirkeln hösten 2022.

//Eveline

Bonniers Bokklubb & Månadens Bok har presenterat sina nominerade romaner till Litteraturriset Årets bok 2023 Av dessa har jag läst och skrivit om två i min blogg, läs gärna om Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin och  Folk som sår i snö  av Tina Harnesk. 

Du kan rösta på din favorit fram t.o.m. 3 september här: Bonniers bokklubb

Min favorit Färskt vatten till blommorna har haft framgång på Bästsäljarlistor. Bokhandlare Lennart Bergström, Sundsvall, skrev i sitt VeckoMagazin 27.03.2023: En bok som varit etta på franska och italienska bästsäljarlistor sedan i fjol! Eveline Santners recension har ständigt legat i toppen av lästa recensioner sedan i fjol höst.

Lennarts svar 28.03.2023: Ja, det är otroligt vilket intresse det har blivit för din recension av Perrins bok! Och det håller i sig. Bara i går var det nästan 100!

Så oerhört roligt!

//Eveline

Ett av mina barnbarn låg hemma i en förkylning och hade jättetråkigt. Då skickade jag denna bok till honom, en av hans fars favoriter som 11-åring. Tanken var !

att vi skulle läsa den tillsammans och jag var nyfiken på sonsonens reaktion på äventyrsromaner från förr om PIRATER - GULDSKATTER - MYTERI !

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson

Baksidestext: När den unge Jim Hawkins kommer över en äkta skattkarta förändras hans liv för alltid. Han får följa med på skeppet Hispaniola, som ger sig av till Karibien för att leta reda på skatten. Men det är något som inte riktigt stämmer. Skeppskocken Långe John Silver och de andra sjömännen har något helt annat i kikaren. Och de är inte rädda att döda för att nå sitt mål. 

En våldsam 'pojkberättelse' från 1883 - en tidlös berättelse för moderna barn, enligt förlaget Bonnier Carlsen, som utgivit fler i en serie Äventyrsklassiker. Min sonson läser nu inte så gärna som farmor skulle vilja, men det han läst är "bra" säger han. När han läst klart, ska vi diskutera den. 

Äventyrsböcker var mer intressanta för pojkar förr, innan äventyrslusten fick sitt lystmäte mättat via de moderna digitala sätten. Den egna fantasin vid läsningen gav andra tankar om vad som är fantasi och vad som är verklighet. 

//Eveline

Med spänning träffades vi till vårens sista bokcirkel tisdag 28 april för att samtala om den 4:e boken i serien om Ingrid Barröy. Trots helgens yrsnöväder i vårt område ansågs tanken att ställa in cirkeln, med att Ingrid Barröy skulle utbrista "Löjligt"! Vårens tema: Drömmar, val & konsekvens stämmer bra med bokens innehåll. Vi som delgav varandra våra synunkter var Annette, Ann-Sofie, Berit, Elllinor, Gunilla, Kerstin, Margareta, Maria, Toni och Eveline. Att äntligen komma "i land" med serien kändes oerhört intressant och spännande. Hur hade det gått med allt och alla på den stormpinade ön Barröy vid Helgelandskusten i Nordnorge under sent 1940-1960-tal. Hur hade livet format Ingrid från den lilla flickan vi mötte i De osynliga;  den unga kvinnan i Vitt hav ;  den mogna kvinnan i Fartygets ögon;  till "matriarken" i  Bara en mor ?

Bara en mor   av       Roy Jacobsen 

Översättaren: Staffan Söderblom - till samtliga delar. Han följer skickligt författarens mjuka men hårda livsberättelse.

Vad berörde och tilltalade oss i sin helhet: Tankarna går tillbaka till De osynliga och den stillsamma berättelsen om lilla Ingrid med mor och far och faster på ön. Den nya tiden och omvärlden pockade på och hur synlig blir man då? Frågan varför Ingrid inte besvarade frågorna i breven hon fick, förblir en fråga? Pojken Mattis/Mathias öde berörde och Olavias. Att hon väljer att lämna sin son 'Mattis' och rymma till sin tyske älskare (tillika sonens far), men inte ha mod att ta det gemensamma barnet till sig, det känns tungt. Vi drabbas av alla dessa förtvivlade människoöden, som är offer för anseendet!  Benämningen "tyskunge" utsatte barnen för andra barns mobbing och vuxna bemötte dessa barn fruktansvärt illa, läs boken Liten Ida av Marit Paulson. Mathias som till en början inte gav ett ljud ifrån sig sedan hans mor försvann, framställdes som "efterbliven", men växte upp till en 'hel människa' i Ingrids moderliga omvårdnad. Ingrid oroar sig över att Mathias är vänsterhänt, men blir lugn då hon av Samuel präst får veta att det inte är ett tecken på att pojken är 'knepig'. Ända in på 1960-70-talen var det fel att vara vänsterhänt. Även Mathias far Johannes öde tar tag. 

Kapitel 16 ger essens åt hela Ingrids väsen, som är själva hjärtslagen i hela serien. Ingrid är en stark kvinna, en person för alla, med integritet och god människokännedom. Allt utgår egoistiskt från och kring henne. Författaren har utrustat Ingrid med detaljrik kunskap om hur det är att leva så nära och i ett med naturen. Människorna på ön är duktiga i att läsa av varandra utan ord. Att bo på en ö med kampen mot alla element är fascinerande och beundransvärd. Men allt är inte godmodig lycka! Den stora katastrofen som författaren låter läsaren ana, lägger sitt sorgfilter över ön och de kvarvarande där. Ingrids känsla av att hennes rike på ön håller på att falla sönder blir tydlig och hon slåss för att bevara det gamla och rekryterar nya till sin hjälp. Även om alla tycks vilja fly ön, kommer de tillbaka.

Vi diskuterade kapitel 17, där författaren på sitt fantastiska sätt beskriver varje gestalt med kärleksfull nyansering. Alla hans karaktärer visar upp drag av storhet, så som människorna är i stort och smått. 

Allt det nya från fastlandet och 'staden' som Suzanne förde in i Ingrids medvetande är intressant beskrivet. Så var det på 1950-1960-talen. Allt nytt och fint skulle in och allt gammalt och fult kastas ut, även i Sverige. Och detta nya och obegripliga, som Suzanne beskriver som "fritiden", i sina brev till Ingrid s94 och 158. 

Katastrofen på s208-209) är både väntad och oväntad och så tragisk. Samuel prästs tal s234-235) är mäktigt med dess mänskliga tillkortakommande och insikten om att han hade fallit för sitt eget högmod. Så var det Alexander, Kajas far, som inte omnämndes men fanns i Ingrids tankar. Vi funderade om vi ville veta hans öde i en 5:e bok? Nja, inte nödvändigtvis. Roy Jacobsen lämnar många tankar och frågor öppna till läsaren att fundera över. Hans berättelser ligger mycket nära verkligheten och i verkligheten är livet inte så klargörande, som vi skulle vilja. 

Språket: Författaren har under hela serien hållit samma saktmodiga, storstilade och beskrivande berättarstil. Utan stora ord men med ett vackert och fängslande språk, detaljrikt, vardagligt och realistiskt. Han förmedlar mästerligt ett kargt, kallt och tungt landskap, som glimmar till i ljus och glädje, när den korta sommaren kommer. 

Titeln: perfekt som en hyllning till Ingrid som mor (s248); Det kan också ses som en hyllning till Ivar Lo-Johanssons roman med samma namn Bara en mor från 1939 (från ung flicka till utsläpad statarhustru). I båda böckerna (s.k. proletärromaner) är kvinnans uppväxt och gängse normer en central del av berättelsen. Jacobsen fick Ivar Lopriset 1994. Vad står egentligen ordet bara för i båda romanerna? Det skulle vi vilja fråga Roy Jacobsen om, kanske i ett brev till honom?

Omslagsbilden: den förmedlar innehållet: mor och barn, den karga ön, klipporna, havet och ejderdunen.

Stark mening: s210) ingen lever längre än de som försvinner på havet  och Hur lång tid tog det?  finns för alltid kvar; 

Trevligt stycke: s81) där tackan "Mor" släpar barnen utför backen; 

Recensioner: Kultmagasin/Matilda Olson: I Ivar Lo-Johanssons bok följer vi en ung flicka som blir kvinna och som gör allt i sin makt för att bli mer än "bara en mor" - I Jacobsens bok följer vi en kvinna som försöker hitta sitt moderskap, som strävar efter att bli just en mor. 

DN Jesper Högström: Jacobsen har smak för lyrismer som döljer mer än de förmedlar - en person som tittar ut genom fönstret en augustidag ser inte det vissna gräset på en strandäng, utan "en sommar som hade blivit gul"! 

SvT Ingrid Elam: Imponerande - Som de flesta historiska romaner är Jacobsens också en berättelse om vår tid och utspelar sig på flera plan. 

VK Tommy Sundin/ Varje gestalt i Roy Jacobsens böcker reser sig från sidorna och blir ens vänner när man läser och lång tid därefter.

Lektörsomdöme/Arne Johnsson: Hela serien är en berättelse om de små sakernas stora betydelse i livet - framkastade ord, blickar, halvkvävda visor, känslor som inte kommer i dagen, öppna eller fördolda släktskaper. Ett storverk i lysande översättning av Staffan Söderblom. Helhetsbetyg 5. (Jag tror inte vi sett 5 i något lektörsomdöme tidigare!)

Övrigt: Berit berättar hur hon sitter på Malmö Central och ser på folk. Efter att just läst boken kommer karaktärerna till henne och hon ser plötsligt Samuel präst, Suzanne mfl. Till slut ser hon Ingrid i en äldre kvinnas skepnad, med Ingrids stabilitet, lugn, klokskap. Trevligt att ta efter! Jag ser mig själv som en 'Suzanne' - en 'stadsjänta' som växte upp i ett folkhemshus i 1950-talets Sverige. 

Läs dessa fyra fantastiska romaner om Ingrid Barröy - det är lysande författarskap!

//Eveline

I kursen om Frida Stéenhoff som Frida Stéenhoff-Sällskapet har under våren 2023 läste vi den andra texten Ett sällsamt öde (1911) och diskuterade den vid träffen onsdag 29 mars 2023. 

...forts följer

Läsecirkelns tredje träff tisdag 28 mars 2023 handlade om gåtan Hilma af Klint (1862-1944). En berättelse med verklighetsbakgrund, som majoriteten i cirkeln hade läst med stort intresse. Vi som samtalade var Ann-Sofie, Carina, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Maria, Toni, Eveline och Berit via mejl. 

 Hilma: romanen      Hilma af Klint    Anna Laestadius Larsson

Från bokens baksidesinfo: "Sekelskiftet 1900 - industrialiseringen tränger ihop människorna i städerna, tro och vetenskap bryts mot varandra och arbetares och kvinnors krav på rättigheter ska snart för alltid förändra vår världsuppfattning. Mitt i denna tid lever och verkar Hilma af Klint. Hon målar som ingen annan gjort tidigare. Hon tar hjälp av den mystiska kvinnogruppen De fem och höga mästare från den andliga världen. Hon är så övertygad om att världen inte är redo för hennes konst, att hon gömmer undan tavlorna allt eftersom de blir färdiga. Det här är romanen om människan, konstnären och gåtan Hilma af Klint. En berättelse om att följa sin inre röst, att försöka utföra det omöjliga."

Vad berörde oss mest: Hilmas kamp för erkännande under sin livstid; Den jobbiga vilsenheten; Kvinnornas kamp;  Den spännande epoken - men "blev det inte mer"! Faktainslagen om klass- och könsroller - om spiritismen; Det är som en poetisk saga hur inspirationen om de geometriska figurerna kom till henne; Den fantastiska KONSTEN = 193 tempelmålningar + över 1000 tavlor till; Moderns ständiga kritik mot Hilma, hennes utseende och beteende; Hilmas reflektioner över de 7 dödssynderna s128-129! Hur Hilma späkte sig för att få kontakt med andevärlden; 

Huvudkaraktärer: Hilma af Klint 1862-1944, Anna Cassel 1860-1937, Thomasine Andersson,  Erik af Klint (brorson och grundare av Stiftelsen Hilma af Klints Verk). I romanen finns många bikaraktärer och namn på kvinnliga konstnärer, som betytt mycket för Hilma som person och konsten i sig. Googla gärna på namn som Eva Bonnier (Sömmerskor 1887), Ottilia Adelborg (Pelle Snygg 1896), Hanna Pauli (Vänner  (1907) där Ellen Key läser högt) mfl.

Starka rörelser som influerade Hilma och hennes medsystrar: Teosofi, Ekumenik, Edelweissförbundet, Antroposofi samt Mesmerism och Hypnos;  Vem kan göra ansråk på sanningen, undrar vi?

Stora förebilder för Hilmas andlighet var Helena Blavatsky, Annie Besant och ffa Rudolf Steiner, (1861-1925) den österrikiske filosofen och esoterikern, som hon beundrade under hela sitt liv. 

Tema: förutom konsten, rätten till eget livsval och tron på högre andlighet. Hilma och Anna Cassel bildade gruppen De fem (1896-1907) med Cornelia Cederberg, Sigrid Hedman och Mathilda Nilsson. Gruppen utforskade den andliga världen med hjälp av meditation och seanser.

Intressant historia: Författaren har gjort omfattande och gedigen research, som ger läsaren god inblick i samhällsnormer som gällde i början av 1900-talet och många år framåt. Första rösträttsmotionen gjordes av Theodor Borg 1884, men Sverige var sist i Norden för kvinnlig rösträtt 1921.  Hur skulle en ung kvinna, med konstnärsambitioner kunna leva och försörja sig på sin konst. De första kvinnliga eleverna på Kungl.Konstakademien (grundad 1735) började som extraelever hösten 1847. Det var högreståndskvinnor som fick möjlighet att söka till Konstakademien. Men bara fram till att kvinnorna blev "klara" för äktenskap - då "gavs" hennes själ och hjärta till första bästa manliga "försörjare"! Ja, någonstans har vi ändå kommit i vårt land. Även vad gäller samkönade relationer, har det skett positiva förändringar jämfört med den tiden. Hilma vågade inte ge sig hän i sin relation med Anna.  

Romanens upplägg: Det är fascinerande hur författaren fiktivt lotsar läsaren genom Hilmas liv och tankevärld under årens gång, varvat med samtalen med brorsonen Erik, i slutet av livet. Erik som ska gömma och förvalta fasterns livsverk och så småningom låta världen få se dessa fantastiska målningar, gigantiska både till innehåll och format: 3,28 x 2,4 meter. De skildrar människans fyra åldrar; Barnaåldern, Ynglingaåldern, Mannaåldern och Ålderdomen. (Not: Mannen är norm för målningarnas titlar.) Författaren beskriver hur Hilma i sin besatthet blir egoistisk och uppslukad i sin egen värld. Styrkt i sin egen tro har hon svårt att se andra och lyssna till andras insikter och tolkningar. När en människas självuppfyllelsen styr en blind tro på att vara utvald och ha ett betydande uppdrag - då blir hon ensam till slut. 

Anna Laestadius Larsson har inte haft mycket om Hilma af Klints personliga karaktär att bygga sin roman på. Med hjälp av andras berättelser har författaren ändå fått tillräckligt för att "måla och fylla i konturerna". Mycket fokus på den andliga och astrala världen, vilket kräver närvaro i läsningen, för att inte tappa uppmärksamheten. Ingen stor litterär upplevelse, men skickligt och fängslande berättat, tycker vi i cirkeln. Med förbehåll för viss kritik, t.ex. att författaren är så mån om att skildra tidsandan, att hon lägger in som små föreläsningar i texten, en blandning av roman och lektion. Just det som skiljer, gör diskussionen i en cirkel så levande.

Språket: lättläst; berättande; bra dialoger; njutbar, underhållande och bildande.

Tidsmarkörer: Rösträttskampen; Världskrigen;  Velocipedcykel; Bil med styrpinne; Katarinahissens inviging kl 11 den 19 mars 1883 mfl

Titel / omslagsbild: Romanen handlar om gåtan "Hilma". Pocketversionen har Hilma som omslagsbild. 

Favoritcitat: s30)Skulle vi härstamma från aporna? Om så ändå vore fallet får vi innerligt hoppas att det inte blir allmänt känt. 253)Hon undrar vad som ska hända med dagens flickor som får friheten gratis. Kommer de att värdesätta den eller förlora sig i materialismens rökridå? (Här går mina tankar till Frida Stéenhoff 1865-1945). s271)Hon har levt och verkat i en värld av kvinnor, men för sitt verks överlevnad är hon beroende av en mans välvilja. s207)Hilma stod skälvande i de onämnbara - linne, mamelucker och reformliv. s122)Man förstår livet baklänges men måse leva det framlänges. s254)En fågel värjer sin egen bur. Den öppna dörren är ingen utgång till friheten utan ingång för katten  Elin Wägner.

Vackert stycke: s243)Eftermiddagssolen steker den av förmiddagsregnet fuktade jorden.....för växterna recis som för människan. s303)En kittling far från fingertoppen och kilar vidare......som försatte kroppen i viktlöst tillstånd. 

Recensioner: DN/Rebecka Kärde: Hemliga Hilma af Klint. Fin introduktion till fascinerande öde. Laestadius Larsson lyckas fint med att gestalta en människa som å ena sidan faktiskt är motarbetad, å den andra också hänsynslös mot personer som älskar henne. Bäst fungerar det när af Klint själv får tala i första person. Avsnitten med brorsonen är jag dock mindre förtjust i – de ständiga perspektivbytena skapar onödig distans, ger ett splittrat intryck. - Låst artikel

Sydsvenskan: Hilma af Klints banbrytande bildvärld var länge okänd, ändå målade hon abstrakta tavlor flera år innan de manliga modernistiska genierna bröt fram, t.ex. Vasilij Kandinskij - Piet Mondrian - Paul Klee.

Lektörsomdöme/Ann Öhrberg: Hilma af Klints sätt att leva var normbrytande. Hon levde med kvinnor och för sitt konstnärskap, i mystiskt-spiritualistisk tro. Romanen är realistiskt och konventionellt sk riven och strukturerad, men också fängslande, inte minst eftersom Hilma af Klints liv i sig utgör ett rikt stoff. 

Författarens efterord s321)och extramaterial s326) Hur flummig var Hilma af Klint? ger extra inblick i både författarens arbete med romanen och de framgångar spiritismen firade under Hilma af Klints konstnärstid: När Hilma fastade och mediterade för att på så vis koppla bort överjaget och försätta sig i ett tillsånd av mottaglighet - ett tillstånd vi idag ofta brukar benämna flow - var det på många sätt rimligt att tro att inspirationen kom från andevärlden. I en tid då omgivningen inte tillerkände kvinnan något geni, framstod det kanske t.o.m. som mer sannolikt att få ett stort uppdrag från andevärlden, än från någon mecenat i konstvärlden. /Anna Laesadius Larsson

Övrigt: Enligt Mälaröarnas Nyheter tis 11 april 2023, finns en fast utställning med Hilma af Klints verk på Moderna muséet i Stockholm. Ett besök måste planeras in nästa gång jag är i Stockholm.

1) 2)3) 4) 5)         

6)

 1) BARNAÅLDERN  2)YNGLINGAÅLDERN  3) MANNAÅLDERN  4)ÅLDERDOMEN  5)KUNSKAPENS TRÄD  6)ALTARTAVLA   

Läs denna fascinerande berättelse om en kvinna som hade mod, möjlighet och styrka att följa sin inspiration! Den är dessutom bildande i konsthistoria -  bara att Googla.

I sitt slutord beskriver författaren ett tillstånd som vi idag benämner FLOW. När jag ser alla länkhänvisningar, var det nog i det tillståndet jag var, när jag satt i min kammare och skrev inlägget!

//Eveline

"En bok som varit etta på franska och italienska bästsäljarlistor sedan i fjol! Eveline Santners recension har ständigt legat i toppen av lästa recensioner sedan i fjol höst", skrev bokhandlarn Lennart Bergström i sitt veckobrev 27 mars 2023.

Lennarts svar 28.03.2023: "Ja, det är otroligt vilket intresse det har blivit för din recension av Perrins bok! Och det håller i sig. Bara i går var det nästan 100!

Så oerhört roligt!

//Eveline

Berättelse från Ådalen om Älven, Bergen, Den taggiga granskogshoristonten av Grzegorz Flakierski, Maria Hamberg, Bo R Holmberg, Mats Jonsson och Therése Söderlind. Förord av Vibeke Olsson Falk. 

Baksidesinformation: Landskapet i Ådalen är en upplevelse i sig, med älven, bergen och den taggiga granskogshorisonten. Här har några av Sveriges mest dramatiska skeenden utspelat sig, från 1600-talets häxprocesser till skotten i Ådalen 1931. 

Fem författare med rötterna i trakten lyfter var sin del av Ådalens historia. De speglar en tid som känns fjärran men som på många sätt dröjer sig kvar. som en klangbotten, referensram. Det är berättelser som slingrar sig fram genom Ådalens kuperade landskap, genom tid och rum. Händelserna skildras genom olika människors ögon. En åldrande kvinna, unga män, barn och deras mödrar ger liv åt skeenden som format dagens Sverige. Genom berättandets kraft länkas det förflutna till nutiden och ger nytt liv till strökajer, missionshus och andra spår i landskapet. 

Efter att jag läst Vägen mot Bålberget (läs här), ville jag läsa mer av Therése Söderlind. I denna antologi, initierad av Kramfors kommun 2017-19 i syfte att lyfta Ådalens industrilandskap som besöksmål, finns ytterligare berörande berättelse om häxprocessen som drabbade kvinnorna i Ytterlännäs, Torsåkers och Dals socknar. Övriga berättelsen är var och en intressanta tidsskildringar.

Texten på bokens baksida är helt tillfyllest för att locka till läsning och några fler synpunkter från mig personligen, är överflödiga.

//Eveline

Bokklubben i Scen Sundsvall samtalade den 15 mars 2023 om romanen och vårens övriga arrangemang kring "Häxprocesserna i Torsåker" 1674, bl.a. föreläsning den 18 mars av Håkan Sjöberg och bussresa "Kvinnors fotspår i historien" lördag 13 maj, med höjdpunkten att besöka Bålberget/Häxberget i Torsåker, där 71 personer halshöggs och brändes på bål 1675.  Ur Goggle: "Rannsakningarna hölls på  gästgivaregården i Hammar, Torsåkers pastorat mellan 19 oktober och 5 november 1674. Sockenbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs  stod anklagade för häxeri. Rättegångsprotokollet är den enda samtida dokumentation som finns från häxprocessen". Historien ger starkt intryck och ingen lämnas oberörd inför detta fruktansvärda brott  Kvinnor Dog - Män Dömde - Tidens Tro - Drabbar Människan.

 Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

Författaren rör sig i både nutid och dåtid. Romanen handlar om fyra människor - fyra öden - en bygd - och ett tidsspann på flera hundra år. En stark berättelse om ursprung men också om att vara fångad i sin tid. 1975:Jacke och hans dotter Veronica går en sensommardag upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Veronicas farmor berättade historien om Bålberget för henne. 1674:Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet. Malin är tillsammans med 30 kvinnor fängslad i en "fångkista" och ska rannsakas för trolldom. 2011:Veronica återvänder efter många år till Bålberget och till historien som hennes farmor berättade om, som inte lämnar henne ens som vuxen. 1740:Olof är som barn ett av ögonvittnena, som pekar ut Malin som häxa. Plötsligt finner han sig indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja på fantasi och verklighet. 

Vi började samtalet med att var och en kort berättar vad eller vem som berörde mest under läsningen. Kvinnors liv och död i och utanför fångkistan - Allt är spännande - Mycket smärta, historien tar tag - En fantastisk inblick i hur folk levde - Jobbig att läsa och det var skönt när jag var klar - Rörig med de olika tidsspannen - Mycket innehåll och lärorik - Ett bra driv framåt i berättelsen - Olofs minnesbilder utifrån en mans blick - Olofs gränslösa kärlek till Segrid, dess konsekvenser och livsbetingelser - Det ständiga arbetet för överlevnad på 16-1700-talen, jämfört med livet 1970 och 2011 - Pojken/mannen Grels livsbetingelser. 

Författarens budskap: Att aldrig glömma dessa fruktansvärda brott som skedde i "religionens namn"; Kvinnors och barns utsatthet av kyrkans och männens makt; Masshysterins konsekvenser; Män slåss - kvinnor pratar; Författaren skildrar skickligt levnadsvillkoren under dåtid och nutid. 

Huvudkaraktärer förutom de redan nämnda finns Vera, mor till Jacke och Segrid dotter till Malin. Huvudteman förutom häxprocesserna, släktskap och relationer är "tygstycket" som ett genomgående tema.  

Tidsmarkörer: Bondesamhället och kyrkans inflytande är framträdande för 16-1700-talen; Trolldomsförföljelserna startade i Europa på 14-1500 talen; Småortsliv på 1970-talet; Bara två TV-kanaler; Mäns och kvinnors könsroller; Kvinnors yrkeskarriär; Mobilsamtalskostnad i slutet av 1990-talet. 

Språk: författaren använder ett realistiskt språkbruk för båda tidsepokerna, gammaldags och hårt i dåtid och med modernare rytm i nutid. T.ex.l s575)Han var tvingad att giftas med en ann för till det hade hans far utfäst sig.

Titel och omslagsbild: Bålberget, elden, ögat (Olofs? som såg allt); Örnar och korpar har förekommit i andra häxberättelser. 

Citat: s53)Jackes insikt: allt måste jag ta itu med för det höll på att gå käpprätt åt skogen för mig. s145)Det är ynglingen i Olof som tittar ut genom de blå pojkögonen och ivrigt väntar på att bli man. s146)Erke och Matz: Ord sliter på krafterna och de har just inget att samspråka om. s151)Barns makt kan få mödrar att förlora förståndet. s178)Förbannelsen:Med en sån lycka ska en inte förvänta sig ett långt liv. s291)Jag ska själv ordna för min flicka. Jag ska finna ett sätt. s439)Det kurrar til nedifrån magen. Varje gång hon talar blir jag glad och det är märkligt men så är det. s589)..om en kvinna som hade styrkan att göra allt för sin dotter. Av kärlek gjorde hon det. 

Starkt stycke s164)De 9 första dagarna i fångkistan. s198)Jag hade vetat i flera veckor .... haft hoppet om Matz kvar. 

Igenkänning: s316)"Min Marianne" hette Berit. Hon kom från Stockholm till den småstad jag bodde i på 1950-talet. Berit var spännande och vågad. Hon lärde mig bugga och att gilla den 'farlige' Elvis istf den 'beskedligare' Tommy! 

Google: En förklaring till varför häxjakten blev så utbredd är boken ”Häxhammaren”. Den skrevs av Jacob Sprenger och Heinrich Kramer (Institor). I den fanns anvisningar om hur häxor skulle spåras upp och bestraffas. Bokens författare hade fått i uppdrag av påven Innocentius VIII, just att söka upp och förinta häxor.

Avslut: När Vägen mot Bålberget kom ut i februari 2013 fick den överlag mycket positiva recensioner. I DN skrev Maria Schottenius: "Författaren lyckas skriva med ett gammaldags språk som inte är det minsta tillkrånglat eller svårläst, utan känns helt adekvat. Beundransvärt!" Vi som samtalde om denna historiska berättelse var berörda och samtycker helhjärtat. 

Vi ser nu fram emot resan till Torsåker och Bålberget, då vi ska vandra den 400 m långa stigen upp till platsen där 71 personer halshöggs och brändes på bål 1675. Jag vet att vi kommer att gå med tanken: Aldrig får detta glömmas!

//Eveline

Jag läste boken 2014 och besökte Häxmuséet, som då låg i Sandslån. Steg in i fångkistan (känner ff obehagskänslan) samt vandrade stigen upp till platsen där minnesstenen restes 1975, 300 år efter avrättningarna. Sedan juni 2017 finns Häxmuséet i  Prästmon, på Hola folkhögskola. Under samma länk finns namnen på De dömda 64 kvinnor, 2 män och 4 pojkar.

    Fångkistan                        Minnesstenen

Okänt citat: "Vem vet varför de lärde oss att vara rädda för häxorna och inte de som brände dem levande."