I kursen om Frida Stéenhoff som Frida Stéenhoff-Sällskapet har under våren 2023 läste vi den andra texten Ett sällsamt öde (1911) och diskuterade den vid träffen onsdag 29 mars 2023. 

...forts följer

Läsecirkelns tredje träff tisdag 28 mars 2023 handlade om gåtan Hilma af Klint (1862-1944). En berättelse med verklighetsbakgrund, som majoriteten i cirkeln hade läst med stort intresse. Vi som samtalade var Ann-Sofie, Carina, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Maria, Toni, Eveline och Berit via mejl. 

 Hilma: romanen      Hilma af Klint    Anna Laestadius Larsson

Från bokens baksidesinfo: "Sekelskiftet 1900 - industrialiseringen tränger ihop människorna i städerna, tro och vetenskap bryts mot varandra och arbetares och kvinnors krav på rättigheter ska snart för alltid förändra vår världsuppfattning. Mitt i denna tid lever och verkar Hilma af Klint. Hon målar som ingen annan gjort tidigare. Hon tar hjälp av den mystiska kvinnogruppen De fem och höga mästare från den andliga världen. Hon är så övertygad om att världen inte är redo för hennes konst, att hon gömmer undan tavlorna allt eftersom de blir färdiga. Det här är romanen om människan, konstnären och gåtan Hilma af Klint. En berättelse om att följa sin inre röst, att försöka utföra det omöjliga."

Vad berörde oss mest: Hilmas kamp för erkännande under sin livstid; Den jobbiga vilsenheten; Kvinnornas kamp;  Den spännande epoken - men "blev det inte mer"! Faktainslagen om klass- och könsroller - om spiritismen; Det är som en poetisk saga hur inspirationen om de geometriska figurerna kom till henne; Den fantastiska KONSTEN = 193 tempelmålningar + över 1000 tavlor till; Moderns ständiga kritik mot Hilma, hennes utseende och beteende; Hilmas reflektioner över de 7 dödssynderna s128-129! Hur Hilma späkte sig för att få kontakt med andevärlden; 

Huvudkaraktärer: Hilma af Klint 1862-1944, Anna Cassel 1860-1937, Thomasine Andersson,  Erik af Klint (brorson och grundare av Stiftelsen Hilma af Klints Verk). I romanen finns många bikaraktärer och namn på kvinnliga konstnärer, som betytt mycket för Hilma som person och konsten i sig. Googla gärna på namn som Eva Bonnier (Sömmerskor 1887), Ottilia Adelborg (Pelle Snygg 1896), Hanna Pauli (Vänner  (1907) där Ellen Key läser högt) mfl.

Starka rörelser som influerade Hilma och hennes medsystrar: Teosofi, Ekumenik, Edelweissförbundet, Antroposofi samt Mesmerism och Hypnos;  Vem kan göra ansråk på sanningen, undrar vi?

Stora förebilder för Hilmas andlighet var Helena Blavatsky, Annie Besant och ffa Rudolf Steiner, (1861-1925) den österrikiske filosofen och esoterikern, som hon beundrade under hela sitt liv. 

Tema: förutom konsten, rätten till eget livsval och tron på högre andlighet. Hilma och Anna Cassel bildade gruppen De fem (1896-1907) med Cornelia Cederberg, Sigrid Hedman och Mathilda Nilsson. Gruppen utforskade den andliga världen med hjälp av meditation och seanser.

Intressant historia: Författaren har gjort omfattande och gedigen research, som ger läsaren god inblick i samhällsnormer som gällde i början av 1900-talet och många år framåt. Första rösträttsmotionen gjordes av Theodor Borg 1884, men Sverige var sist i Norden för kvinnlig rösträtt 1921.  Hur skulle en ung kvinna, med konstnärsambitioner kunna leva och försörja sig på sin konst. De första kvinnliga eleverna på Kungl.Konstakademien (grundad 1735) började som extraelever hösten 1847. Det var högreståndskvinnor som fick möjlighet att söka till Konstakademien. Men bara fram till att kvinnorna blev "klara" för äktenskap - då "gavs" hennes själ och hjärta till första bästa manliga "försörjare"! Ja, någonstans har vi ändå kommit i vårt land. Även vad gäller samkönade relationer, har det skett positiva förändringar jämfört med den tiden. Hilma vågade inte ge sig hän i sin relation med Anna.  

Romanens upplägg: Det är fascinerande hur författaren fiktivt lotsar läsaren genom Hilmas liv och tankevärld under årens gång, varvat med samtalen med brorsonen Erik, i slutet av livet. Erik som ska gömma och förvalta fasterns livsverk och så småningom låta världen få se dessa fantastiska målningar, gigantiska både till innehåll och format: 3,28 x 2,4 meter. De skildrar människans fyra åldrar; Barnaåldern, Ynglingaåldern, Mannaåldern och Ålderdomen. (Not: Mannen är norm för målningarnas titlar.) Författaren beskriver hur Hilma i sin besatthet blir egoistisk och uppslukad i sin egen värld. Styrkt i sin egen tro har hon svårt att se andra och lyssna till andras insikter och tolkningar. När en människas självuppfyllelsen styr en blind tro på att vara utvald och ha ett betydande uppdrag - då blir hon ensam till slut. 

Anna Laestadius Larsson har inte haft mycket om Hilma af Klints personliga karaktär att bygga sin roman på. Med hjälp av andras berättelser har författaren ändå fått tillräckligt för att "måla och fylla i konturerna". Mycket fokus på den andliga och astrala världen, vilket kräver närvaro i läsningen, för att inte tappa uppmärksamheten. Ingen stor litterär upplevelse, men skickligt och fängslande berättat, tycker vi i cirkeln. Med förbehåll för viss kritik, t.ex. att författaren är så mån om att skildra tidsandan, att hon lägger in som små föreläsningar i texten, en blandning av roman och lektion. Just det som skiljer, gör diskussionen i en cirkel så levande.

Språket: lättläst; berättande; bra dialoger; njutbar, underhållande och bildande.

Tidsmarkörer: Rösträttskampen; Världskrigen;  Velocipedcykel; Bil med styrpinne; Katarinahissens inviging kl 11 den 19 mars 1883 mfl

Titel / omslagsbild: Romanen handlar om gåtan "Hilma". Pocketversionen har Hilma som omslagsbild. 

Favoritcitat: s30)Skulle vi härstamma från aporna? Om så ändå vore fallet får vi innerligt hoppas att det inte blir allmänt känt. 253)Hon undrar vad som ska hända med dagens flickor som får friheten gratis. Kommer de att värdesätta den eller förlora sig i materialismens rökridå? (Här går mina tankar till Frida Stéenhoff 1865-1945). s271)Hon har levt och verkat i en värld av kvinnor, men för sitt verks överlevnad är hon beroende av en mans välvilja. s207)Hilma stod skälvande i de onämnbara - linne, mamelucker och reformliv. s122)Man förstår livet baklänges men måse leva det framlänges. s254)En fågel värjer sin egen bur. Den öppna dörren är ingen utgång till friheten utan ingång för katten  Elin Wägner.

Vackert stycke: s243)Eftermiddagssolen steker den av förmiddagsregnet fuktade jorden.....för växterna recis som för människan. s303)En kittling far från fingertoppen och kilar vidare......som försatte kroppen i viktlöst tillstånd. 

Recensioner: DN/Rebecka Kärde: Hemliga Hilma af Klint. Fin introduktion till fascinerande öde. Laestadius Larsson lyckas fint med att gestalta en människa som å ena sidan faktiskt är motarbetad, å den andra också hänsynslös mot personer som älskar henne. Bäst fungerar det när af Klint själv får tala i första person. Avsnitten med brorsonen är jag dock mindre förtjust i – de ständiga perspektivbytena skapar onödig distans, ger ett splittrat intryck. - Låst artikel

Sydsvenskan: Hilma af Klints banbrytande bildvärld var länge okänd, ändå målade hon abstrakta tavlor flera år innan de manliga modernistiska genierna bröt fram, t.ex. Vasilij Kandinskij - Piet Mondrian - Paul Klee.

Lektörsomdöme/Ann Öhrberg: Hilma af Klints sätt att leva var normbrytande. Hon levde med kvinnor och för sitt konstnärskap, i mystiskt-spiritualistisk tro. Romanen är realistiskt och konventionellt sk riven och strukturerad, men också fängslande, inte minst eftersom Hilma af Klints liv i sig utgör ett rikt stoff. 

Författarens efterord s321)och extramaterial s326) Hur flummig var Hilma af Klint? ger extra inblick i både författarens arbete med romanen och de framgångar spiritismen firade under Hilma af Klints konstnärstid: När Hilma fastade och mediterade för att på så vis koppla bort överjaget och försätta sig i ett tillsånd av mottaglighet - ett tillstånd vi idag ofta brukar benämna flow - var det på många sätt rimligt att tro att inspirationen kom från andevärlden. I en tid då omgivningen inte tillerkände kvinnan något geni, framstod det kanske t.o.m. som mer sannolikt att få ett stort uppdrag från andevärlden, än från någon mecenat i konstvärlden. /Anna Laesadius Larsson

Övrigt: Enligt Mälaröarnas Nyheter tis 11 april 2023, finns en fast utställning med Hilma af Klints verk på Moderna muséet i Stockholm. Ett besök måste planeras in nästa gång jag är i Stockholm.

1) 2)3) 4) 5)         

6)

 1) BARNAÅLDERN  2)YNGLINGAÅLDERN  3) MANNAÅLDERN  4)ÅLDERDOMEN  5)KUNSKAPENS TRÄD  6)ALTARTAVLA   

Läs denna fascinerande berättelse om en kvinna som hade mod, möjlighet och styrka att följa sin inspiration! Den är dessutom bildande i konsthistoria -  bara att Googla.

I sitt slutord beskriver författaren ett tillstånd som vi idag benämner FLOW. När jag ser alla länkhänvisningar, var det nog i det tillståndet jag var, när jag satt i min kammare och skrev inlägget!

//Eveline

"En bok som varit etta på franska och italienska bästsäljarlistor sedan i fjol! Eveline Santners recension har ständigt legat i toppen av lästa recensioner sedan i fjol höst", skrev bokhandlarn Lennart Bergström i sitt veckobrev 27 mars 2023.

Lennarts svar 28.03.2023: "Ja, det är otroligt vilket intresse det har blivit för din recension av Perrins bok! Och det håller i sig. Bara i går var det nästan 100!

Så oerhört roligt!

//Eveline

Berättelse från Ådalen om Älven, Bergen, Den taggiga granskogshoristonten av Grzegorz Flakierski, Maria Hamberg, Bo R Holmberg, Mats Jonsson och Therése Söderlind. Förord av Vibeke Olsson Falk. 

Baksidesinformation: Landskapet i Ådalen är en upplevelse i sig, med älven, bergen och den taggiga granskogshorisonten. Här har några av Sveriges mest dramatiska skeenden utspelat sig, från 1600-talets häxprocesser till skotten i Ådalen 1931. 

Fem författare med rötterna i trakten lyfter var sin del av Ådalens historia. De speglar en tid som känns fjärran men som på många sätt dröjer sig kvar. som en klangbotten, referensram. Det är berättelser som slingrar sig fram genom Ådalens kuperade landskap, genom tid och rum. Händelserna skildras genom olika människors ögon. En åldrande kvinna, unga män, barn och deras mödrar ger liv åt skeenden som format dagens Sverige. Genom berättandets kraft länkas det förflutna till nutiden och ger nytt liv till strökajer, missionshus och andra spår i landskapet. 

Efter att jag läst Vägen mot Bålberget (läs här), ville jag läsa mer av Therése Söderlind. I denna antologi, initierad av Kramfors kommun 2017-19 i syfte att lyfta Ådalens industrilandskap som besöksmål, finns ytterligare berörande berättelse om häxprocessen som drabbade kvinnorna i Ytterlännäs, Torsåkers och Dals socknar. Övriga berättelsen är var och en intressanta tidsskildringar.

Texten på bokens baksida är helt tillfyllest för att locka till läsning och några fler synpunkter från mig personligen, är överflödiga.

//Eveline

Bokklubben i Scen Sundsvall samtalade den 15 mars 2023 om romanen och vårens övriga arrangemang kring "Häxprocesserna i Torsåker" 1674, bl.a. föreläsning den 18 mars av Håkan Sjöberg och bussresa "Kvinnors fotspår i historien" lördag 13 maj, med höjdpunkten att besöka Bålberget/Häxberget i Torsåker, där 71 personer halshöggs och brändes på bål 1675.  Ur Goggle: "Rannsakningarna hölls på  gästgivaregården i Hammar, Torsåkers pastorat mellan 19 oktober och 5 november 1674. Sockenbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs  stod anklagade för häxeri. Rättegångsprotokollet är den enda samtida dokumentation som finns från häxprocessen". Historien ger starkt intryck och ingen lämnas oberörd inför detta fruktansvärda brott  Kvinnor Dog - Män Dömde - Tidens Tro - Drabbar Människan.

 Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

Författaren rör sig i både nutid och dåtid. Romanen handlar om fyra människor - fyra öden - en bygd - och ett tidsspann på flera hundra år. En stark berättelse om ursprung men också om att vara fångad i sin tid. 1975:Jacke och hans dotter Veronica går en sensommardag upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Veronicas farmor berättade historien om Bålberget för henne. 1674:Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet. Malin är tillsammans med 30 kvinnor fängslad i en "fångkista" och ska rannsakas för trolldom. 2011:Veronica återvänder efter många år till Bålberget och till historien som hennes farmor berättade om, som inte lämnar henne ens som vuxen. 1740:Olof är som barn ett av ögonvittnena, som pekar ut Malin som häxa. Plötsligt finner han sig indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja på fantasi och verklighet. 

Vi började samtalet med att var och en kort berättar vad eller vem som berörde mest under läsningen. Kvinnors liv och död i och utanför fångkistan - Allt är spännande - Mycket smärta, historien tar tag - En fantastisk inblick i hur folk levde - Jobbig att läsa och det var skönt när jag var klar - Rörig med de olika tidsspannen - Mycket innehåll och lärorik - Ett bra driv framåt i berättelsen - Olofs minnesbilder utifrån en mans blick - Olofs gränslösa kärlek till Segrid, dess konsekvenser och livsbetingelser - Det ständiga arbetet för överlevnad på 16-1700-talen, jämfört med livet 1970 och 2011 - Pojken/mannen Grels livsbetingelser. 

Författarens budskap: Att aldrig glömma dessa fruktansvärda brott som skedde i "religionens namn"; Kvinnors och barns utsatthet av kyrkans och männens makt; Masshysterins konsekvenser; Män slåss - kvinnor pratar; Författaren skildrar skickligt levnadsvillkoren under dåtid och nutid. 

Huvudkaraktärer förutom de redan nämnda finns Vera, mor till Jacke och Segrid dotter till Malin. Huvudteman förutom häxprocesserna, släktskap och relationer är "tygstycket" som ett genomgående tema.  

Tidsmarkörer: Bondesamhället och kyrkans inflytande är framträdande för 16-1700-talen; Trolldomsförföljelserna startade i Europa på 14-1500 talen; Småortsliv på 1970-talet; Bara två TV-kanaler; Mäns och kvinnors könsroller; Kvinnors yrkeskarriär; Mobilsamtalskostnad i slutet av 1990-talet. 

Språk: författaren använder ett realistiskt språkbruk för båda tidsepokerna, gammaldags och hårt i dåtid och med modernare rytm i nutid. T.ex.l s575)Han var tvingad att giftas med en ann för till det hade hans far utfäst sig.

Titel och omslagsbild: Bålberget, elden, ögat (Olofs? som såg allt); Örnar och korpar har förekommit i andra häxberättelser. 

Citat: s53)Jackes insikt: allt måste jag ta itu med för det höll på att gå käpprätt åt skogen för mig. s145)Det är ynglingen i Olof som tittar ut genom de blå pojkögonen och ivrigt väntar på att bli man. s146)Erke och Matz: Ord sliter på krafterna och de har just inget att samspråka om. s151)Barns makt kan få mödrar att förlora förståndet. s178)Förbannelsen:Med en sån lycka ska en inte förvänta sig ett långt liv. s291)Jag ska själv ordna för min flicka. Jag ska finna ett sätt. s439)Det kurrar til nedifrån magen. Varje gång hon talar blir jag glad och det är märkligt men så är det. s589)..om en kvinna som hade styrkan att göra allt för sin dotter. Av kärlek gjorde hon det. 

Starkt stycke s164)De 9 första dagarna i fångkistan. s198)Jag hade vetat i flera veckor .... haft hoppet om Matz kvar. 

Igenkänning: s316)"Min Marianne" hette Berit. Hon kom från Stockholm till den småstad jag bodde i på 1950-talet. Berit var spännande och vågad. Hon lärde mig bugga och att gilla den 'farlige' Elvis istf den 'beskedligare' Tommy! 

Google: En förklaring till varför häxjakten blev så utbredd är boken ”Häxhammaren”. Den skrevs av Jacob Sprenger och Heinrich Kramer (Institor). I den fanns anvisningar om hur häxor skulle spåras upp och bestraffas. Bokens författare hade fått i uppdrag av påven Innocentius VIII, just att söka upp och förinta häxor.

Avslut: När Vägen mot Bålberget kom ut i februari 2013 fick den överlag mycket positiva recensioner. I DN skrev Maria Schottenius: "Författaren lyckas skriva med ett gammaldags språk som inte är det minsta tillkrånglat eller svårläst, utan känns helt adekvat. Beundransvärt!" Vi som samtalde om denna historiska berättelse var berörda och samtycker helhjärtat. 

Vi ser nu fram emot resan till Torsåker och Bålberget, då vi ska vandra den 400 m långa stigen upp till platsen där 71 personer halshöggs och brändes på bål 1675. Jag vet att vi kommer att gå med tanken: Aldrig får detta glömmas!

//Eveline

Jag läste boken 2014 och besökte Häxmuséet, som då låg i Sandslån. Steg in i fångkistan (känner ff obehagskänslan) samt vandrade stigen upp till platsen där minnesstenen restes 1975, 300 år efter avrättningarna. Sedan juni 2017 finns Häxmuséet i  Prästmon, på Hola folkhögskola. Under samma länk finns namnen på De dömda 64 kvinnor, 2 män och 4 pojkar.

    Fångkistan                        Minnesstenen

Okänt citat: "Vem vet varför de lärde oss att vara rädda för häxorna och inte de som brände dem levande."

Vid vårens andra cirkelträff diskuterade vi en klassiker utgiven 1935. Vi som läst och reflekterat var Ann-Sofie, Carina, Eillinor, Gunilla, Ina, Kerstin, Margareta, Maria, Toni, Elisabet och Eveline. Annette och Berit deltog via telefon och mejl. Vi hade sex olika utgåvor av boken! Några med förord av Nina Björk (som fångar hela romanens mening i en djuplodande analys av H.M.s barndom) och andra med efterord av Staffan Söderblom (en redogörelse av romanens långa och dramatiska tillkomsthistoria). Sidhänvisningarna i denna sammanställning gäller pocketutgåvan från 2015. 

Nässlorna blomma    av Harry Martinson

Vi började med fika och en kort återblick till Olive Kitteridge. Vi pratade också om Umeå Litt.festival som är i mars, Ådalens Litt.festival i augusti och Mitt.Litt.festivalen i Sundsvall senare i höst. Jag berättade om mitt mejl till Babel om 1)översättarens viktiga roll och 2)om författarna i panelen väljer "iinledningscitat" till sina romaner. Kanske något för programmet?

Vad berörde mest under läsningen: Hela romanen med pojken Martins uppväxt som sockenbarn är berörande och en ögonöppnare av svensk socialhistoria. Författaren själv såldes på barnauktion för 5 kr då han var sju år! "En blink i tiden", att det känns så nära (fast det är över 100 år sedan) då sådant var fullt legalt i Sverige! Martins ensamhet, upprepade övergivenhet och längtan efter ömhet och kärlek. Kan Betty ha haft en bipolär sjukdom? s26)hon visade sina bröst vid grinden och sen flydde hon in i vrån. Olav började leka med dockan Brännvin och började se världen genom dess sneda förstoringsglas. Hur Martin, med sina små förutsättningar, försöker förstå världen och livet samt människorna, som mest var elaka och utnyttjade honom. Det fanns några snälla t.ex. systern Inez, som dog (s52), mjölnaren, som bjuder honom på en smörgås (s124) och Fröken Tyra, föreståndarinnan på ålderdomshemmet. Språket- det ålderdomliga, så vackert beskrivande. Martins mantra Min far är död och min mor är i Kalifornien! Den hårda, självkritiska blicken den vuxne H.M. betraktar och framställer den lille pojken med. Så förminskande och självföraktande. Ingen känslosam berättarstil - bara "som det var", med den vuxnes formuleringsförmåga, som återger barnets tankar och känslor!

Vem berättar/Huvudkaraktär: författaren beskriver sin egen uppväxt med Martin som  huvudkaraktär och socialsverige i början av 1910-talet. Förutom Martins finns ett fascinerande persongalleri, t.ex. Back-Anna s286); Epilepsis s303), Fröken Tyra s288); Blåkaja s334) mfl.

Huvudtemat är utsatthet, makt, vanmakt! Den vuxne författaren lägger känslan av skam och skuld på pojken Martin över en situation, han inte kunde rå över. Han belyser den utsattes hela situation av förminskning och självförnedring, självhat och självskadebeteende.  

Handling: Pojken Martin blir föräldralös i tidig ålder. Han och de 5 syskonen skingras, de äldre blir pigor och drängar och Martin börjar sin "sockengång", där han möter en hård och skoningslös verklighet. Hur självgodheten styr de uppåtsträvande bönderna, som ser ner på den lilla sockenungen, den de köpt för minsta möjliga kostnad. Hur Martin efter flera års sockengång, till slut hamnar på ett ställe, som faktiskt blir ett lyft för honom. Här får han lite mänsklig värme och jämn skolgång. Ett ålderdomshem eller fattigvårdshem, nybyggt 1912, allt modernt med värme och mat och kaffe! Här känner Martin själv lite av den "makt" han mött hos andra, då han är den som "ringer in hjonen" till måltiderna. Ett par av alla händelser som sitter kvar hos oss: 1)om kalven (s161), när den totala maktlösheten kommer över ett barn, så går det ut över djur;  2) roddbåtsäventyret (s130), då den 10-årige Martin kunde lufta sin ilska och sitt hat mot dem han bor hos, sjunger förbjudna ramsor och fula ord (djäääävlar), utan att någon hör honom och kan straffa. Den lille pojken som på ett fruktansvärt hårt sätt fått lära sig att vara följsam och inte ha något eget värde, kan nu brista ut under den enda stund han har för sig själv. Men Martin blir också duktig på att fantisera och drömma sig bort. Det närmaste blir då naturen, om maskrosor och nässlor (s221).

Tid o miljö: 1910-talets Sverige. Lantbruksmiljö, med fina naturbeskrivningana, även roliga t.ex. om svampar (s133)Kommer aldrig den kostliga herrskapsgommen och kysser mig på den gyllene truten, ojar sig kantarellerna, herrskapsmumsen!

Titel o omslagsbild: Nässlorna finns omtalade på sid 221 runt den gamla brunnen. På omslagets framsida finns nässelblomman och på omslagets baksida är det nya ålderdomshemmet avbildat. 

Språket: Det är en fröjd att läsa hans språk. Det ålderdomliga språkbruket (s322) Hennes ordvärld var mycket personligt. Det är poetiskt och tydligt med egna ordsammansättningar: s45)klockmakarevanan; s70) läxframsägarklippan; s275) fjärdevåningshisnandehöjden; Vaneord och Vanefraser. Det knallar och går; Hel och ren; Livet är underligt; 

Favoritstycke/mening: s32)faderns död; s66)Martins möte med den första 'sockenfamiljen'; s147)Nu kom sommaren...; 245)hon var lärarinna i syndundvikandet; s306)Martin förnimmer lite lyckokänsla; 

Humor: s89)Sven läste otroligt långsamt. Vid varje punkt satte han strumptårna i golvet och gav stolen en gungknuff; s169)Sten, en fördrömd pojke, en mager, gänglig liten 'halva vägens' människa.

Recensioner; DN/Anette Masui: "Nässlorna blomma" är den enda bok jag någonsin har kastat pga de långrandiga naturbeskrivningarna. Tretton år senare dyker boken upp igen och då tar jag den fascinerande berättelsen om H.M.s uppväxttid till mig. (låst artikel)

Sydsvenskan/Per Wirtén: Enligt H.M. retirerar aldrig fattigdomens skam, den återkommer som självhat och självskadebeteende. Man blir aldrig fri.(låst arrtikel)

Lektörsomdöme: Berättelsen om Martin kan läsas på flera sätt: som självbiografiskt dokument, psykologisk utvecklingshistoria, modernistiskt mästerverk, bygdeskildring. Bristen på kärlek och förståelse och dess förödande konsekvenser, drömmandet som livshållning och förbannelse, hemlöshet och längtan är några viktiga teman i denna förunderligt rika bok. /Inger Littberger. 

Lundströms bokradio: Vid tre tillfällen samtalar Marie Lundström med Babben Larsson och Stefan Sundström om "Nässlorna blomma". Lyssna här  Samtal 1    Samtal 2    Samtal 3

Om slutet: Ett abrupt slut! De sista orden gjorde ont!!! Men lämnar en cliffhanger till författarens nästa bok Vägen ut från 1936. 

//Eveline

Inför 2023 års bokrea bjöd Bokhandlarn i Sundsvall, Lennart Bergström in till en förkväll med författaren Sara Strömberg. Hon intervjuades av Lotten Glans (Lottens bokblogg) om sin bok Skred, som Strömberg fick pris för 2022 som års bästa deckare. Med föregångaren Sly  (som är med på årets bokrea), vann hon Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa svenska debut, 2021.

Därefter blev det boktips i 45 minuter, med Lotten Glans de 20 första och mig under resterande minuter (från ca 19:16). 

Lennart Bergström videofilmade kvällens  evenemang. 

Kvällen avslutades med att Lennart Bergström tackade alla deltagare och framför allt alla åhörare med orden: Utan er så fanns vi inte!

En mycket givande kväll i litteraturens tecken!

//Eveline

Ännu en intressant och bldande historiskt återblick av författaren, historikern och professor emerita vid Stockholms universitet. 

...forts följer

Vilket härligt intensivt och givande boksamtal vi hade tisdagen 31 januari om Olive Kitteridge (Pulitzerprisad 2009), denna kärva karaktär med samma namn, som också visar stor empati när hon ”ser människan" och inte bara ett jobbigt beteende. Olive och maken Henry är varandras totala motsatser - skildringen av deras tjugofem år långa äktenskap lämnar ingen oberörd.   Vi som diskuterade och reflekterade över karaktärer, författarens budskap, miljö och tidsmarkörer var, Annette, Ann-Sofie, Carina, Ellinor, Gunilla, Ina, Kerstin, Margareta, Maria, Toni, Eveline och Berit per mejl.

Vi är överrens om att vårens tema, Drömmer, Val & Konsekvens är klockren i denna roman, som innehåller 13 berättelser, ett myller av liv, historier och relationer. I slutet av boken finns diskussionsämnen, men vi valde att följa vår struktur "Tips till bokcirklare". 

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

Översättare: Ulla Danielsson, en veteran i branschen,verksam sedan slutet av 1980-talet. Hon har även översatt M Atwood, T Morrison, Joan Didion, J.M.Coetzee mfl.

Vi börjar med att kort berätta vad som berörde oss mest: I början störs man av Olives kärva, kantiga och uppriktiga (ibland onödigt smärtsamt) förhållningssätt gentemot sina medmänniskor, men hennes karaktär "vecklar ut sig", under bokens gång. Henry är en vänlig man med omtanke om alla. Olive och Henrys relation, går som en röd tråd genom alla noveller. Den starka uppgörelsen mellan mor och son tar tag. Karaktärerna är så mänskliga i sin sorg och lycka. Det är en härlig beskrivning av interaktion i en liten stad och de problem som blir synliga. Tankar väcks till dagens samhälle, med skjutningar och gisslandraman. Intressant hur författaren bygger en roman av noveller, med åldrandet som ett "trist" tema! Under läsningens gång blir Olive mer och mer mänsklig, från att vara kantstött och missförstådd. Hela romanupplägget är fascinerande och hur sonen formats av modern. Alla berättelser lämnar ofta en stark känsla efter sig. Mänskliga öden i ett småstadsliv. En komplex bok,som handlar om livet.

Huvudkaraktärer: Olive har tydlig integritet, men är inte lika mycket självkritisk som hon kritiserar sin omgivning. Henry, denne varme man, godmodigheten själv, med ett behov av att alla skulle trivas. Sonen Christoffer, modersbunden till vuxen ålder, då insikten når honom. Och många, många fler mångfacetterade karaktärer. Enligt en recension i DN förekommer inte mindre än 94 karaktärer i boken? (Jag har inte kontrollräknat :-)

Huvudtema: förlust, besvikelse, förväntan, drömmar, val, konsekvens, relationer, kontroll, åldrandet, livets skeenden, ilska som ligger nära rädsla, behov av närhet till andra alt rädsla att visa sina känslor, ensamhet, tvåsamhet, utsatthet.

Budskap: de mellanmänskliga relationerna beskriver författaren så skickligt; social och emotionell kompetens; den oundgängliga förändringen i livet och kroppen; åldrandet; till sist ändå tacksamhet och även ånger! 

Språket: Lättläst, vackert språk; skickligt flyt i övergången till alla berättelser gör att hela romanen "hänger ihop".  Bra kapitelindelning, dialogavsnitt och övrig text. Elizabeth Strout är skicklig i att beskriva karaktärers psykologi och hemligheter. 

Tidsmarkör: I början av 2000-talet; På s 373) beskrivs en president, som Olive inte hade några höga tankar om och som vi tänker är George W Busch.  Miljö: t.ex. inledningen på s49) är så bildlikt och vackert beskriven, att man kan känna och se allt framför sig. 

Titel: Efter en kort diskussion enades vi att titeln Olive Kitteridge inte bara är ett namn på huvudkaraktären utan också symboliserar personliga egenskaper vi alla bär på = En bra titel för romanen! Omslagsbild: visar gråhet, stelhet, stränghet, avstånd och strikthet. s13) det fanns någonting mörkt över henne, någonting som tycktes stå bredvid henne.

Favoritcitat: 83)För Angie var tiden lika vidsträckt och rund som himlen och att försöka förstå sig på den var som att försöka förstå sig på musik och Gud och varför havet var djupt; s92)....att man inte förstår saker och ting förrän det är för sent; 286)Var inte rädd för din hunger. Om du är rädd för din hunger, då är du bara en liten dumbom precis som alla andra. s394)De visste inte att klumpiga åldrande och rynkiga kroppar hade samma behov som deras egna unga fasta kroppar...att man omedvetet slösade bort den ena dagen efter den andra. 

Berörande stycke: s74)Men när han såg in i hennes öppna ögon......åh, denna vansinniga, skrattretande, obegripliga värld! 393) Hon gick in i rummet.....Att sätta sig bredvid honom skulle vara som att blunda för den gapande ensamheten i denna solbelysta värld. s395)Hon blundade och genom hennes trötta kropp strömmade vågor av tacksamhet - och ånger....Den förbryllade henne, världen. Hon ville inte lämna den än. 

Humor: Visst finns det humor också - s126)Hans korta stunder på söndagarna med Daisy saknade inte känslor, det var snarare som om de delade ett intresse, t.ex. som ornitologi. s209)...en familj, som en gång hade verkat lika söt och sund som en blåbärspaj. s227)Boys go to Jupiter to get more stupider, girls go to college to get more knowledge (fast det är väl eg inte humoristisk?)

Ett ORD/KÄNSLA som sammanfattar romanen: Mänsklighet, Öden, Småstadsliv, Berikande, Livsvisdom, Ensamhet i tvåsamhet, Rädsla för förändring. 

Möter något eget liv: s375) Att förlora en livspartner och drunkna i tomhet. Som om änkestånd var en smittsam sjukdom. s376)att visst frivilligarbete kan fylla tomheten, men det räcker inte! Småortslivet känner jag igen och vikten av att ha nära vänner. 

Recensioner: Expressen/Sven Olov Karlsson: Elizabeth Strout har jämförts med Nobelpristagaren Alice Munro. "Varför förstår vi aldrig varandra? När blev kroppen en genant fiende? Hur blev jag så här bedrövligt ensam? Kärnfrågor enligt SOKarlsson!

DN/Maria Schottenius: Trots sin skarpa tunga har hon ett hjärta för dem som behöver henne. (låst artikel).

Sydsv/Mattias Oscarsson: Ovanligt vardagsrealistiskt drama .... filmrecension (låst artkel).

Lektörsomdöme/Anneli Stenberg (utdrag): Gestaltningen av ett tjugofemårigt äktenskap är lysande autentiskt. Stilen är välavvägd, varje kapitel skapar intresse och tempo, med inslag av poetiskt bildspråk som bidrar till eftertanke. En roman som berör olika åldrar. 

Avslut: LÄS DENNA LIVSSKILDRING, men läs den gärna med paus mellan kapitlen, så att budskapet och handlingen hinner bottna!

Filmtips: Olive Kitteridge som film och serie i HBO-Max! Mycket välgjord serie med nedslag i kapitel Apoteket; När floden kommer; En annan väg; Säkerhet och Flod. Citat ur serien: There is no such thing as a simple life!

Fler lästips: Olive igen En fortsättning! Med nedslag i tillvaron som briljant fångar vad det innebär att vara människa. 

//Eveline

En roman i "fantastikgenren" lockade mig denna gång. Titeln Minnesteatern och omslagsbilden med "guldäppelträden" i förgrunden och en "glänta" ut i det varma, okända och mystiska samt urtavlan triggade min nyfikenhet. Något ovisst och frestande gömmer sig bortom tid och rum. Känslor tycks välla fram som i vågor. 

Minnesteatern     av     Karin Tidbeck

Karin Tidbäck är en svensk fantastikförfattare, som skriver främst på engelska. Hon har rönt stora framgångar på den internationella fantasyhimlen med novellsamlingen Jagannath, nominerad till World Fantasy Award.  Romanen The memory theater omämndes av New York Times som en av 2021 års bästa fantasy- och science fictionböcker. Läs här en intervju med författaren om hur romanen växte fram. 

Översättare: Andreas Vesterlund  Ett intressant grepp av författaren, att låta någon annan översätta romanen till svenska, det egna modersmålet! Att Tidbeck skriver på engelska, sägs bero på en ljummen uppmärksamhet från svenska förlag. 

Minnesteatern är en saga, en mörk och grym saga. Vi befinner oss i ett land mellan andra länder i ett annat universum, i en annan dimension. 

Omslagstexten-citat: För härskarklassen är Trädgården ett dekadent paradis, där tiden står stilla och festen aldrig tar slut. För de stulna barnen - deras tjänare och slavar - är det en utdragen skärseld, där lekarna blir tortyr och kannibaliska jakter. Härskardottern Dora och barnslaven Tistel är i hemlighet som syskon. Och nu måste de fly innan Tistels mognad förråder dem. Någonstans bortom vägskälet vid universums mitt, ska det finnas ett teatersällskap, Minnesteatern, som kan ha nyckeln till barnens frihet. 

Härskarklassen lever i ett ständigt dekadent rus. De lever bara några timmar under kvällen, då samma mat, dans, bestraffningar av tjänarna och andra groteska upptåg upprepas kväll efter kväll. Barnen, som härskarklassen kidnappar, får inte bli vuxna. Härskarna ristar in en växt/blomma i barnens kroppar. Då mönstret är färdigt anses de som vuxna. Då kallas det till jakt! I en för härskarklassen lekfull tävling, jagas barnet med klot och klubba. Den som härskarna träffar med sina klot/klubbor, dödar de och äter upp! 

Alltså, vad är det jag läser! tänker jag, vill sluta men fortsätter. Romanen är full av tyranni men har också inslag av tillhörighet, förlust och framför allt minnets betydelse för våra liv. Dora och Tistel möter så småningom Minnesteatersällskapet, som reser mellan olika världar - inklusive vår egen - och gestaltar skeenden som annars kunde falla i glömska. 

Karaktärerna: Det myllrar av olika slags figurer, med egenskaper av mångskiftande slag. Karaktärerna Dora och Tistel samt Minnesteaterns skådespelare tilltalar mig mest. De står ju för det goda. Även den rättfärdiga Ghorbi, som är vänlig mot de utsatta och skoningslös mot de ondskefulla, berör. 

Språket: lättläst, med bra kapitelindelning och variation av text och dialoger. Författaren använder ett trevligt anslag i språket, trots de många avskyvärda händelseförloppen. Här finns ingen verklighetsförankring, vilket jag helst läser, men berättelsen har ändå hållit mitt intresse vid liv - att läsa och följa Doras och Tistels vägar till slutet. 

Jag rekommenderar den, särskilt till den som vill få en god introduktion i fantasygenren!  För det är en saga! Liksom jag med förtjusning lyssnar på maratonuppläsningen av Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf på SVTplay  Vad är det om inte en "fantasy-saga", dock med mindre våldsamheter och tyranniska mått mätt - men en saga!

Ett TV-minne från 198-talet om utomjordingar V=Visitors, vilka såg ut precis som "vanliga" människor och var trevliga och vänliga. Men utomjordingarna hade en konstgjord mask och bakom den var de ödlor, som åt levande föda, till exempel människor som de kidnappade. 

//Eveline