VÅRENS BOKCIRKEL - STADSBIBLIOTEKET o FOLKUNIVERSITETET I SUNDSVALL 

TISDAGAR kl 16:00 - 17:30

PLATS: meddelas senare

31/1 OLIVE KITTERIDGE av ELISABETH STROUT

28/2 NÄSSLORNA BLOMMA av HARRY MARTINSON

28/3 HILMA AF KLINT av ANNA LAESTADIUS LARSSON

25/4 BARA EN MOR av ROY JACOBSEN

Begränsat antal platser. Anmälan senast 23 januari 2023 

Anmälan o information: ulf.lk.johansson@sundsvall.se tel. 060-191846

Cirkelledaren hälsar välkommen!

//Eveline

Titeln väckte min nyfikenhet strax före jul. Ville läsa något som skulle få mig i julstämning och tänkte att Klas Östergrens författarskap med i mitt tycke, seriösa och klartänkta framtoning skulle vara rätt val. Citerar baksidestexten: Boken i din hand är en samling på åtta noveller. Halva boken består av berättelser som kunnat höras och läsas tidigare i Sveriges Radio, diverse tidningar och samlingsvolymer. Andra halvan består av titelnovellen "Julrevy i Jonseryd", som är helt nyskriven och närmast är att beteckna som en kortroman. Den rymmer precis det vemod, den julkänsla och komik som man förväntar sig av kortprosans mästare och denna speciella vinterhögtids besjungare. 

 av 

Julrevy i Jonseryd...    Klas Östergren

Sju finstämda och läsvärda noveller och en kortroman, om tankar och förberedelser om och kring årets största familjehögtid. En kyrklig högtid som i våra dagar betyder mer för handeln än den familjehögtid den ursprungligen härrör ifrån. 

Några exempel: "Med blottat huvud" om en son som åkter till Paris för att skaffar en äkta basker till sin döende far, som önskat sig en sådan i julklapp. "Röd jul", om den extraknäckande julgransförsäljaren som får bära hem ett träd till en ödslig äktenskapsscen i ett rikt Stockholmshem;  "White Trasch Christmas" ett möte mellan en ensam tioåring och en ensam tomte i en lägenhet utan tv och Kalle Anka samt ett blått paket, som aldrig överlämnades. 

Den längre novellen/kortromanen "Julrevy i Jonsered" är en trevlig, vemodig, patetisk men också humoristisk berättelse om en författares dilemma kring ett uppdrag i ett samhälle från vilket han har mindre trevliga minnen, under en tidigare vistelse där. Nu verkar författaren ha en positiv inställning till att göra bättre ifrån sig "vid en andra chans"! 

Budskapet gillar jag - att få en andra chans i tillvaron kan vara mångas räddning efter ett första kaotiskt försök. Gammalt tillbaks sas det att "man får bara en chans" - skönt att den levnadsregeln luckrats upp. 

Ur s179) ungefär hallvvägs in i berättelsen citerar jag ett stycke livsfilosofi: Det var som om hela denna långa och innehållsrika dag haft till syfte att leda fram till just detta. Allt som inträffat på vägen hade tjänat samma ändamål - att slutligen landa i en känsla av att vara på rätt plats i rätt tid. Reservationer och motstånd var nernötta och utmattade. Själen böjd till ödmjukhet, så att den rätta känslan kunde infinna sig. Rätt mood! Det var bara att kapitulera. Inför konsten, eller en mening åt det meningslösa.

Sammantaget är detta en trevlig läsning inför årets stora familjehögtid, som jag ska göra till min traditionella "julläsning" framöver. 

//Eveline

Tisdag 15 december var en riktigt kall dag -18 grader! Jag tänkte att jag kanske skulle bli ensam i lokalen, men nejdå, följande tappra deltagare kom till dagens bokcirkel: Maria, Toni, Margareta, Gunilla och jag. Några deltog via mejl o telefon: Berit, Kerstin och Annette. Bara ett par uteblev. Kvällens bok var aktuell förra hösten, men passade inte riktigt in i temat då. Under aktuellt tema "Drömmar, val och konsekvens", passar den riktigt bra! För att följa sin dröm att skriva, väljer huvudpersonen Hekla att publicera under manlig pseudonym med konsekvensen att hon förblir okänd. Romanen utspelar sig under 1960-talet, en tid som flera av oss i gruppen har personliga erfarenheter ifrån. 

Fröken Island    av Audur Ava Ólafsdóttir

Översättare: Arvid Nordh - har enligt recensenter skickligt översatt Audur Ava Ólafsdóttirs omsorgsfulla språk. I slutet av boken nämner han kapiteltitlar som hänvisar till Bibeln, Tomas Tranströmer och Shakespeare. 

Fröken Island - citerar baksidesinformationen: Året är 1963 och Hekla är en ung kvinna som vuxit upp i en avlägsen by på nordvästra Island. Hon drömmer om att bli författare och tar sig till storstaden Reykjavik med en skrivmaskin och ett manus i väskan. Tillsammans med sin vän, en homosexuell man som också blivit en outsider, tvingas hon kämpa för att tas på allvar av manliga poeter och kulturprofiler. Det är en skildring av en ung kvinnas strävan att ta sig fram som skapande människa - och hennes strid mot en omgivning som uppmanar kvinnor att släppa sina drömmar och söka till en skönhetstävling. 

Vad berörde mest: -Kvinnors och de homosexuellas situation i utanförskap och att inte bli "tagna på allvar". Kvinnliga författare refuseras "för att det de skriver är för olikt det förlagen ger ut" - enligt "normen", det de manliga författarna skriver! -Utarmningen av naturens mångfald upprör idag, när vi ser tillbaka på den tiden, då vi var med men inte förstod. Att det i det tysta fram till 2017-2018 växte fram en metoo-rörelse och fortfarande 2022 är nödvändig, upprör samt att miljörörelsen går i "snigelfart" och t.o.m. backar på vissa håll. -Att vara ung och sökande efter sin identitet och en dräglig framtid, var på 1960-talet en kamp. -Den varma vänskapen mellan Hekla och hennes tre nära vänner, känns innerlig. Jón John har det svårt p.g.a. sin sexuella läggning, men har ändå en riktning och konturer. Isey börjar förstå att den instängda kvinnorollen i familjebildningen blir ett hinder för hennes poesi. Starkadur, "poeten" inser till slut att han inte äger ordets gåva, men lyckas få Hekla att känna skuld över sin förmåga. -Starkt inledningsstycke s11) när Hekla föds .... Lux mundi. Världens ljus. -Starkadurs mor, väcker känslor och igenkänning hur kvinnor bemötts med underlägsenhet, när hon på s165-167) uttalar halva meningar och låter sin "boklärde" son avsluta dem åt sig . -"Poeten" säger s124)Män föds till poeter. De är i konfirmationsåldern när de påtar sig det oundvikliga ödet att vara genier. Kvinnor blir könsmogna och föder barn, vilket förhindrar dem från att skriva. s135). -"Poetens" julklapp till Hekla är en kokbok! Men av pappan får hon en novellsamling av Ásta Sigurdardóttir. -Det abrupta och överraskande slutet berör och upprör!

Språket: lättläst, enkelt, tydligt och poetiskt, med en hel del dialoger. Det passar innehållet. Korta kapitel och tänkvärda kapitelrubriker t.ex. s21)Poeter är av manligt kön; s135)Jag samlar ihop orden; s224)På min bädd om natten söker jag den jag har kär. Fina karaktärsporträtt, både komiska och träffande. 

Miljöbeskrivningar: många vackra med vulkanutbrott, vindpinade landskap, valfångststation, trist och sliten stadsmiljö "bakgårdskänsla" samt kafé Mokka där "poeterna" (bara manliga) samlas och diskuterar sina och andras alster. -Vädret, vågrätt regn och ständiga kastbyar. s201) I "utlandet" är det vindstilla och regnet faller lodrätt ned som pärltrådar. s201)Stillheten avlöstes bara av stiltje. 

Litterära förebilder?: författaren hänvisar till isländsk författartradition och många inhemska författare bl.a. Jónas Hallgrímsson (som bäst har gjort vulkanutbrott till poesi s14) och isländsk författartradition. Imponerande många, med tanke på att folkmängden på Island år 1960 var 175.000 (s103). (År 2000=279.000; År 2020=364.000 enligt Wikipedia). Av utländska författare nämns s21)Ulysses av James Joice, s103) Glaskupan av Sylvia Plath och Det andra könet av Simone de Beauvoir.

Tidsmarkörer: s88) filmen Skuggor över Södern som bygger på romanen Dödssynden av Harper Lee; President J.F. Kennedys mord i Dallas 22.11.1963; Den Oscarsbelönade filmen De två kvinnorna med Sophia Loren från 1960; 

Igenkänningsfaktorn är hög bland oss som diskuterar. Vi har alla erfarenhet av en uppväxt i en brytningstid, när det patriarkaliska samhället ifrågasattes från många håll. Kvinors lön var lägre i förhållande till männens med förklaring att männen hade försörjningsplikter. -Jag mötte dåtidens kvinnosyn (1964) som Hekla på s84) Flickor blir med barn och säger upp sig. (jag var nygift och förväntades säga upp mig och bli hemmafru och föda barn!). -En man frågade en kvinnlig släkting, när hon klarat en examen: Vad ska du göra med ditt diplom? -Anspelningar på att kvinnor ändå ska stå vid spisen och föda barn, samt sexuella trakasserier med risk att bli avskedad eller osynliggjord, var vardagligheter. -Vi minns Härskartekniker från 1976 av Berit Ås. Vi var mitt i det som var tidens anda, men som sakta förändrades, tack vare starka kvinnliga förebilder i t.ex. Grupp 8 "En stor andel av medlemmarna var högutbildade kvinnor som inte kunde arbeta på grund av att de istället tvingades sköta hushållssysslor". 

Titel och omslagsbild: Kvinnors utseende var lönsamt, inte kvinnors intellekt. Bilden talar för sig själv - det ljusa långa håret vs skrivmaskinen. 

Poetiska meningar och stycken: s100) Ur stycket som börjar I morse....Det kändes som om jag kunde vidröra himlen med pennan;  s182)I morse nådde den första solstrålen på fem månader in genom källarfönstret. Jag satt en kort stund med solstrålen i knät, med händerna fulla av ljus, innan jag steg upp.

Humor: s100) I jämförelse med dig Hekla, som är dotter till en vulkan och ett ishav, är jag dotter till ett backkrön och en ljunghed.  s201)Handstilen påminner om en löst stickad ylletröja.

Recensioner: DN/Malin Ullgren "En historia som tassar runt i gränslandet mellan betydelsefullt och banalt. Läs mer

Aftonbladet/Barbro Westling " Den beska smaken av ett lyckligt slut - En extra sinnlig roman " Läs mer

Kristianstadsbladet/Annika Wall  ”Fröken Island är en förutsägbar historia med blek huvudperson". Läs mer

Lektörsomdöme/Dan Brundin: "En underbart lågmäld, men likväl engagerande bok om hur det var att vara kvinnlig författare på 1960-talets Island, i en manligt dominerad författarvärld. Audur Ava Ólafsdóttir skriver små pärlor till berättelser, som förtjänar att hitta fler läsare." 

Avslut: Under 1900-talets början valde kvinnor att publicera med manliga pseudonymer tills de blivit etablerade, t.ex.  Viktoria Benedictsson som Ernst Ahlgren, Alfhild Agrell som Stig Stigson och Sundsvalls egen Frida Stéenhoff som Harold Gote. Men det var då det! 

Jag rekommenderar att läsa boken. Läs gärna också  Medan jag var ung:ego-historia från 1900-talet av Yvonne Hirdman. 

//Eveline

https://www.facebook.com/groups/1314240332051059/permalink/2626355807506165/

I Sundsvalls Tidning läste jag den 24.11.22 att ett nytt pris instiftats för att uppmärksamma översättare, tolkar, publicister och förlag som ger ut översatt litteratur. Priset är initierat av Monica och Gerald Nagler, båda med stark förankring i svenskt kulturliv, i samarbete med Svenska Pen. Nagler-priset vill lyfta den översatta litteraturen och även den kategori människor som låter oss svenskar ta del av författare som skriver på språk vi inte talar själva, säger Monica Nagler i ett pressmeddelande. 

Gerhard Nagler och Monica Nagler

Enligt artikeln går det allra första Nagler-priset om 100 000 kr till tolken Elisabeth Geiger Poignant som bland annat har tolkat Nobelpristagarna Imre Kertész och Herta Müller i samband med prisutdelningarna. 

//Eveline

Romanen är nominerad till Adlibrispriset - årets debut. Boken ingår i Låna & Läs 2022-2023 och är enligt läsfoldern en "tonsäker debut". Det instämmer jag helt med och har svårt att lägga den ifrån mig. Den är ömsint skriven om det mänskligt svåra, som ursprung, stolthet, tillhörighet och familjeband. Om förlust, förskoning, förståelse, försoning och förening. Kan förening ske efter årtionden av ovisshet och smärta efter något som gått förlorat?

Folk som sår i snö av Tina Harnesk

Romanen utspelar sig i en ort i Norrbotten och spänner över en tid med två generationer med det nordsamiska arvet i blodet och i minnet, som i en släktsaga. Det gamla paret Biera och Máriddja, som i unga år var med då samerna tvångsförflyttades söderut och nu i slutet av sina liv sörjer och saknar gemenskapen och det gamla renskötarlivet. De lider av den smärtan som en stark förlust lämnar kvar och drömmer om förening. Det unga paret Mimmi och Kaj, som väljer att flytta norrut till en ort, som Kaj har känslominnen ifrån, utan att veta hur det kommer sig. Ett färgsprakande persongalleri med verkliga människor och en fiktiv lyssnerska i form av "Sire" i telefonapparatmaskinen! Ett roligt grepp av författaren. Och pojken Johánás måste jag bara älska!

Författaren skriver trovärdigt med den mångbottnade muntliga berättartraditionen som grund för sin berättelse. Läsaren kastas mellan djup medkänsla och humoristiska avsnitt, nästintill rövarhistorier. Ibland är de burleska uttrycken för mångordiga och för mycket "kryddade", med risk att läsaren tappar tråden i handlingen. Dock är det en lättläst läsupplevelse i sin helhet, med fina miljöskildringar och nedslag i de övergrepp som samerna utsattes för av staten.  

I prologen fängslas jag av språket, berättelsens mystik och den lugna atmosfären som råder mellan pojken, Biera och Máriddja. Jag berördes extra av Bieras svar på pojkens fråga på s11) Men varför försvann hon.... ? Jag tror att man aldrig slutar längta dit vars man hör hemma. Vad man än blir och var man än hamnar så har ens hjärta en rot. 

Tänkvärt är, att alla som förflyttats av tvång känner denna ständiga längtan tillbaka till det som en gång var "hemma", även om nya "hemma" uppstår. Det kan säkert även gälla den som flyttat frivilligt.

Avslut: En nöjsam läsning och trevligt med en berättelse som har ett tydligt slut!

Läs den gärna!

//Eveline

I dagens lokaltidning SF läser jag med förtjusning följande rubrik "Författare startar festival i Ådalen". Det är de två författarna Tove Alsterdal och Mats Jonsson som för första gången ska arrangera en "Ådalens Litteraturfestival i Sandslån, mitt i Ångermanälven. Så spännande och roligt! 

https://etidning.st.nu/shared/article/forfattare-startar-festival-i-adalen/tYirUnE_

https://www.st.nu/2022-12-06/kandisforfattarna-startar-ny-festival-pa-sandslan-som-ett-urkult-for-litteraturen

Jag citerar ur artikeln: Det handlar om kärlek. Till Ådalen, till människorna, till historien och till böckerna. 

Det ska jag uppmärksamma i läsecirkeln och kanske vi kan samåka dit. Intresset finns säkert hos många av oss. 

//Eveline

Augustpriset  2022 

Priset i den skönlitterära klassen till Ia Genberg för "en roman om relationer som en gång betydde allt".

Detaljerna    av Ia Genberg  

Priset i fackboksklassen går till Nina van den Brink, för "ett starkt porträtt över ett av Sveriges mest gripande författarskap", Rapport från en skurhink 1970 av Maja Ekelöf.

Jag har torkat nog många golv; En biografi om Maja Eklöf av Nina van den Brink

Priset i barn- och ungdomsklassen går till Ellen Strömberg för boken om två frustrerande tonårstjejer som går vårterminen i nian. 

Vi ska ju bara cykla förbi av Ellen Strömberg

avigt hav, ja bokens titel är skrivet med gemener. Det stör mig innan jag tänker att mycket idag inte är vad det har varit. Och vad ger det för signaler. Jag citerar baksidestexten: "Du försummar det du har i dina händer". Det är vad hennes man säger till henne. Och sedan kom den där kryssningen. Den där stunden som bara varade en sekund. En sekund hon höll i händerna, som hon förfogade över, skärvan av tid som alltjämt pulserar.  

avigt hav          av    Marie Darrieussecq

Översättare: Lisa Lindberg, Norstedts förlag.

En roman som handlar om hur svårt det är att hjälpa och be om hjälp, om att vara en hjälte - men bara ibland. 

Rose är en medelålders kvinna ur medelklassen med tvivel på sin man, på sitt yrke och sina val i livet. Med växande panikkänslor inför klimatförändringarna och olusten att fortsätta bo i en storstad, Paris (det skulle kunna vara vilken storstad som helst i Europa). Rose behöver komma ifrån och får en kryssning på Medelhavet av sin mor över julhelgen, för sig och de två barnen hon har tillsammans med sin man. Mannen tillbringar helgen med svärmodern. En natt under kryssningen räddas flyktingar från Afrika upp på fartyget och Rose möter den unga pojken Younès från Niger och det uppstår ett slags "märklig eller mänsklig" kontakt. Rose ger pojken sin sons mobil i ett oöverlagt ögonblick. Hon vet inte varför men vill hjälpa pojken på något sätt. Hon och barnen ser på när flyktingarna förs över till ett annat fartyg. 

Läsaren får följa Rose i tiden och på hennes arbete som psykolog med unga patienter. Dottern får stora problem med eksem och familjen flyttar till den fiktiva orten Clève (i franska Baskien) där Rose kommer ifrån. Långt bort från storstadens jäkt och dålig luft. Roses har i början få patienter och hon rör sig från den traditionella yrkesrollen mot något mer, något annorlunda.  

Efter en tid får Rose sms och ett samtal från Younès. Han behöver hjälp och finns på en uppsamlingsplats i Calais med hopp om att ta sig över till England. I samråd med familjen åker Rose de 100 milen för att hjälpa pojken. 

avigt hav är en ögonöppnare för hur en människa kan besluta sig för att hjälpa en helt främmande människa. Och frågor dyker såklart upp i min hjälrna: Hjälper det att hjälpa? Räcker det att göra en enskild insats? Varför gör hon en så stor uppoffring, så stort ingrepp i sin egen familjs vardag, i sitt eget liv. Är hon en vardagshjälte? Hur skulle jag göra?

Marie Darrieussecq skriver lättläst, men tidshoppen stör mig. Jag läser helst i kronologisk ordning numera. Hennes framtoning är neutral, utan moralisering, utan att leda mig som läsare att tänka eller känna annat än ur mitt eget beröringsperspektiv. Det är starkt och en konst!

Avslut: Ger mig författaren tröst? Ja, enskilda insatser till enskilda personer är en medmänsklig handling, som ger hopp om mänskligheten. En viktig och insiktsfull berättelse i samtiden. 

//Eveline

När jag hade läst klart aktuell bok, var jag bekymrad över hur vi skulle ta oss an att samtal om den. Det absoluta "obehaget" denna mörka självbiografiska roman väckte på nästan alla 308 sidor, kändes så tungt och drabbande. Vi som träffades tisdag 15 nov var Gunilla, Toni, Maria, Kerstin och Eveline. Annette, Berit, Margareta och Ann-Sofie deltog via mejl och telefon, vilket är ett värdefullt inslag i samtalet. På frågan "Varför valde du denna bok till vår cirkel"? svarade jag: När boken kom på svenska våren 2021 blev jag nyfiken på den unge nederländska författaren, som vann internationella Bookerpriset 2020 för sin debutroman. Författaren var 28 år när romanen gavs ut i Nederländerna 2018. Och baksidestexten ökade min nyfikenhet. 

Obehaget om kvällarna   av Marieke Lucas Rijneveld

Översättare: Olov Hyllienmark fick priset Årets översättning 2021 för sin översättning av Obehaget om kvällarna.

Från baksidestexten: "Gud ger och Gud tar. Tioåriga Jas förstår bara inte riktigt vad han gett. Däremot hörde han av allt att döma hennes bön två dagar före jul. Jag bad till Gud att han väl snälla kunde låta bli att ta min kanin och ta min bror Matthies i stället, Amen." Jas var arg på sin bror för att hon inte fick följa med honom och åka skridskor - han skulle till "andra sidan" och dit fick inte Jas åka! Och samma kväll omkommer Matthies i en drunkningsolycka! Hur hårt drabbas inte den lilla flickan av skam och skuldkänslor för sin bön till Gud? 

Att förlora ett barn är det absolut smärtsammaste en förälder kan drabbas av. Deras vanmakt, sorg och förstening är förstående. Dock finns här tre barn till, som också drabbas av det värsta, att mista ett syskon och inte få stöd någonstans ifrån. Vi var överens om att barnens utsatthet var det som berörde oss mest illa. Att som barn drabbas så totalt och överges av föräldrarna, skolan och samhället. Ett samhälle, som påverkas så påtagligt av den reformerta kalvinistiska kyrkan de tillhörde. Ingen tog sig an barnen, frågade hur de mådde, undrade varför de utagerade. Att barnen sörjde sin bror var och en på sitt sätt, tycktes ingen av de vuxna bry sig om. De vuxna har ju ändå ett val! Alla bara teg ihjäl denna förkrossande livsavgörande förlusten. "Fy sjutton!" var ett uttryck som återkom i samtalet.

Förutom de rent familjära "obehagen", tillkommer mul&klövsjuka och korna måste avlivas. Starkt återgivet i kapitel 20, där Jas försöker lugna sig med att upprepa "planetramsan" MorVattnarJordenMedanJagSätterUngaNarcisser. 

Karaktärerna:  JAS (som betyder jacka på nederländska) bär på många tankar och jackan är som en sköld för henne. Inte bara för känslan av skuld till broderns död utan också för kroppens obegripliga förändring, som hon inte helle kan prata med sin mor om. Jas blir "förstoppad" av självförebråelse och livrädd att föräldrarna också ska dö. Hon lever med vanföreställningar och bisarra idéer i en snedvriden verklighetsuppfattning. Brodern Obbe, som pinar och plågar sig själv, begår övergrepp mot systrarna och djur på ett infernaliskt sätt. Lillasyster Hanna, försöker vara båda syskonen till lags, men hittar en utväg i att övernatta hos mormor. Barnens anala fixering är skakande. En mormor, som verkar "normal", men inte omnämns mycket. Föräldrarna är instängda i den stränga religiositeten. De är ordlösa skuggor av sig själva och aggressiva - modern passivt och fadern aktivt. Det finns ytterligare en vuxen som återkommer i familjen - veterinären - han tycks ha någon slags känsla för Jas, men är det medkänsla eller vad innehåller hans blick?

Författarens budskap kan vara att sorg söndrar, övergivenhet förgör och psykisk ohälsa förlamar. Uttrycket "Andra sidan"(bl.a. på s17,182,194) är det i världslig mening eller efter döden?

Tid och Miljö: Någon gång sent 1990- och tidigt 2000-tal. Barnens dröm var en portabel musikspelare samt Pogs, Sims och Pokèmon var populära. 

Språket: Lättläst, välskrivet trots sin olust; En mur av ord med en känsla av "att man är där, där författaren är"; Språkvild; Ordbajseri; Enkelt språk men innehållsrikt.

Titeln: Obehaget om kvällarna återkommer bl.a. s154) ...kyrkoherden säger att obehag är något gott, att det är i obehaget som vi är verkliga. Omslagsbildens grodor och kor förekommer frekvent i texten. De mönstrade rutorna kanske är sädesfält?

Starka meningar: s63)I min mors mage var mitt hjärta viktigt i nio månader, väl ute ur magen är det inte länge någon som bryr sig. s84)Förutom mat och kläder behöver vi omtanke. Det verkar de glömma ideligen. s116)Vi lär oss livräddning i isvak men på torra land vet vi inte hur vi ska hålla i en människa. Humor i meningen: s115)Vi kommer för alltid att vara tuttlösa, för tuttar får man bara om en kille kollar på en i mer än tio minuter. 

Obehaget om kvällarna är synnerligen obehagligt "från morgon till morgon", en "Feelbad"-roman. Men ändå, när vi skildes åt var vi överens om att vi haft ett intressant och insiktsfullt samtal och att romanen är psykologiskt trovärdig. Romanen tycks ha präglats av författarens egen uppvdäxt, dels med "obehaget" att födas som flicka och önskan att vara pojke, dels att vid tre års ålder förlora en bror i en trafikolycka. På vår undran, varför författaren valt att skriva denna starkt obehagliga och ångestfyllda bok, tänker vi så här: förhoppningsvis kan Marieke Lucas Rijneveld använda sin skriv- och formuleringsförmåga som egen terapi. 

I försättsbladet finns ett citat Oron skänker fantasin vingar av Maurice Gillliams, flamländsk författare och poet samt en dikt av Jan Wolkers, holländsk författare och bildkonstnär. De skriver om ensamhet, liderlighet, girighet, död och sexualitet. Två inspiratörer till Marieke Lucas Rijneveld?

Vi hann inte diskutera kring höstens tema Drömmar, val och konsekvens. Det börjar vi med nästa träff som "återblick". 

Något som möter mitt eget liv: På s251)Sankt Nikolaus väcker ett minne från barndomen, då min familj bodde i Wien. Den 6 december kom han varje år tillsammans med djävulsfiguren Krampus och hörde sig för om vi barn varit snälla. 

Rekommendera boken: JA, till alla som arbetar med människor i kris; skola; socialtjänst; psykiatrin, även en och annan privatperson.

Avslut: I min Sentensalmanacka - Till Bokmalin, läste jag idag följande visdomsord av Oscar Wilde med direkt koppling till gårdagens cirkelbok: Om man vill skada en människa behöver man bara reformera henne! 

//Eveline