ARVEJORD av Maria Turtschaninoff - Bokcirkel Mitt.Litt.Festivalen Sundsvall

Under Mitt.Litt.festivalen i Sundsvall 21/10 - 5/11 2023 har vi läst boken Arvejord i en bokcirkel. Vi träffades på Vängåvans bokhandel den 2 oktober för en kort introduktion och den 30 oktober samtalade vi om denna episodroman på 371 sidor. Vi var 10 kvinnor, som utbytte intryck, tankar, känslor och reflektioner.

Lördag 4/11 kl 10:00-12:00 träffas vi för att lyssna på samtal mellan författare Maria Turtschaninoff och universitetslektor/historiker Carola Nordbäck på Sveateatern i Sundsvall. Deltagarna i cirkeln har sammanställt frågor till författaren. 

Författaren är nominerad till 2024 års ALMA-pris Astrid Lindgren Memorial Award , som tillkännages 9 april 2024.

Arvejord        av     Maria Turtschaninoff    

Vi började med att var och en kort berättade vad som berörde extra under läsningen om Nevabacka och Skogsperä i Forskant, Österbotten. Det är svårt att skilja ut något ur denna rika, persontäta, vindlande och förtätade episodroman om människans kärlek och kamp i alla dess former, med naturskildringar, relationer människor emellan och med naturens 'väsen', överlevnad, kristligt och okristligt, mytiskt och realistiskt, med fina partier om kvinnlig vänskap. Några kapitel lyftes fram av flera deltagare, t.ex. Vems dotter (den poetiska inledningen allt detta är nu mitt för du är borta); Kaplanen (hur kyrkans Gudsord stockar sig i halsen på honom; hur kärleken till naturen blir hans nya Gudstro); Skuggsång (mors tystnad av insikt och resignation mot livet); Bröd & Sten (kärleken växelvis med sorgen); Fågelflickan (Alinas brev till Charlotte, klasskillnaden och kärleken till litteratur (s205) författare Helena Westermarck), Skadedjur (kärleksfull relation mellan gökungen Ottilia, morfars barnbarn), Kartor (Ants finurliga sätt att beskriva tillvaron i kartor i stället för ord; hans oförmåga att prata om känslor; Förfall (hemmadottern Doris kärleken till Ant som hon aldrig uttalade; rädslan att hamna på hemmet Aftonsol samt Instruktioner (Du får inte sälja Nevabacka, Fast du gör som du vill, Jag hoppas du kommer att trivas). Fler kapitel att nämna: Slädfärd (Svens missnöjda livstankar som övergår till ödmjukhet); Johannes (Johannesrönnen); Gränsfolk (bärnstenen - en bit av solen).

Berättelsen spänner över 500 år, från 1600- till 2000-talet, och med platsen som huvudkaraktär, där människor kommer och går medan platsen består, styrd av människans val; folktro ställs mot rådande trosföreställningar. Centralt genom hela berättelsen är mossen, den gula blomman, 'Myrsky' , kvinna/väsen med gyllengult hår, spillkråkan och skogsrenen. Ett borrskaft av skogsrenshorn förekom i flera kapitel, ett föremål som funnits i släkten i generationer. Människan har samma önskningar nu som då, samma strävan att komma framåt, fast kampen är på helt olika villkor. 

Varje århundrade inleds med tänkvärda citat, som relaterar till innehållet. Intryck som att det är en informationstät bok, där man lätt tappar bort sig och får gå tillbaka i läsningen. Romanens alla öden och  kvinnohistoria med en feministisk tråd, är lärorika. Men romanen fängslade inte, om kapitlen läses som noveller utan sammanhang. Några hade läst/lyssnat två gånger, för att riktigt se sammanhangen, den röda tråden som slingrar sig bakåt och framåt i släktled efter släktled. Att skriva upp 'släktleden' hjälpte att få struktur i helheten.

Hur var det nu med Kristiinas brännande hud (s137)? Var det Myrskys hämnd som förorsakade det, eller Kristiinas fruktan, att med sin kristliga tro sålt sig till en 'trollpacka', som orsakade en stark 'stress'-reaktion (för att använda ett modernt ord)? Det får var och en tolka i egen tro! Läs om häxprocessen i Finland.

Berättelsen ändrade karaktär någonstans mitt i boken, i slutet på 1800-talet. Under 16-1700-talen levde magin kvar, som under nästa århundrade ersattes med vetenskapliga rön. Från saga till 'diskbänksrealism', som en deltagare uttryckte.  Respekten för naturen försvann, skogsbruket förändrades och skogsmarken utnyttjades storskaligt. 

Tid och miljö: 1700-tal rysskriget; 1800-tal Afrika-krig; folkskoleväsendet; 1900-tal 1:a världskrig; 1960-tal DDT, kalhyggen, silvertejp, Yatzi och musik.

Språket: poetiskt med tänkvärda citat mellan varje århundrade; väl avvägning mellan fantasi och realism, av kapitelindelningar, meningar och dialoger. Ett språkbruk som författaren förändrade allteftersom tiden gick. 

Titel och omslagsbild: Arvejord med växtlighet - både gåva och ofrihet; Omslaget tilltalar i färg och form; Nevabacka med rottrådar, ekblad, mossen; Illustrationerna vid varje århundrade visar människans påverkan på naturen, t.ex. 1900-talets skogsbruk med bara stubbar kvar efter avverkning; men vi hittar inte igen blomman/orkidén med rosettblad vid stjälken. Är det symboliskt av författaren - att den gula orkidén är utrotad?

Exempel på berörande meningar: s9) Att äta upp den sista lingonsylten ens mamma kokat, det är då man inte längre är någons dotter. s182) Jakob gav mig ett vetebröd andra gången vi träffades. s267) Du är ingen gökunge. Du är mitt barnbarn. s335) När hon fyllt åttio hade hon börjat med att röra vid varje spisvred och säga "noll, noll, noll, noll" högt, så hon visste att hon säkert stängt av. Och stycken: s117) Hon gick inte till kojan efter det.....grå och till synes helt död. s335) Samma arbete, men långsammare....så lyfta korgen och gå över gårdsplanen. 

Humor: s343) en parisiska, som Doris minns på s351) Jag har inget under, tänker hon. Hon skrockade till!

Recensioner: Svenska Yle/Marit Lindqvist: Arvejord är en hyllning till förfäderna, till jorden vi ärvde och naturens alla väsen. 

Demokraatti/Thoms Lundin: Turtschaninoff har gjort sin research. Det gäller språket som förändras med tiden, beskrivningen av vardagen genom seklerna.

DN/Lotta Olsson: Det är som att läsa Kerstin Ekmans naturbeskrivningar, där människan aldrig är mer än en del. Turtschaninoffs karta är tidens.

VK/Lena Kersén Edman: Människan skulle kunna försvinna helt. Så många andra arter har gjort det. Platsen försvinner inte, den förändras men finns kvar.

NorraSkåne/Urban Jarvid: Människor försvinner i historiens dis, endast ihågkomna genom någon anekdot eller föremål. Det är sorgligt och mycket vackert. 

Lektörsomdöme/Ines Lohr: Berättarperspektivet växlar, mest epik men även brev- eller diktform. Fyller en med sorg över livets förgänglighet. Betyg 4.

Avslut: Tolkar sista stycket s14): Anna är framtiden för Nevabacka: mina steg ljuder mot jorden...och den viskar....jag vet vems dotter du är!

Jag lyssnade först på en suverän inläsning av författaren själv. Jag tyckte mig sedan höra författarens röst under hela läsningen. Övervägande tyckte vi mycket om denna roman. Denär bildande. Rekommenderar den till alla med intresse för historia om människans livsvillkor i och utan samklang med naturen. Våra försök att göra släktträd av karaktärerna under läsningen, väckte intresset för egen släktforskning. 

//Eveline