Läsecirkel vå 2023 BOK 4) BARA EN MOR av Roy Jacobsen

Med spänning träffades vi till vårens sista bokcirkel tisdag 28 april för att samtala om den 4:e boken i serien om Ingrid Barröy. Trots helgens yrsnöväder i vårt område ansågs tanken att ställa in cirkeln, med att Ingrid Barröy skulle utbrista "Löjligt"! Vårens tema: Drömmar, val & konsekvens stämmer bra med bokens innehåll. Vi som delgav varandra våra synunkter var Annette, Ann-Sofie, Berit, Elllinor, Gunilla, Kerstin, Margareta, Maria, Toni och Eveline. Att äntligen komma "i land" med serien kändes oerhört intressant och spännande. Hur hade det gått med allt och alla på den stormpinade ön Barröy vid Helgelandskusten i Nordnorge under sent 1940-1960-tal. Hur hade livet format Ingrid från den lilla flickan vi mötte i De osynliga;  den unga kvinnan i Vitt hav ;  den mogna kvinnan i Fartygets ögon;  till "matriarken" i  Bara en mor ?

Bara en mor   av       Roy Jacobsen 

Översättaren: Staffan Söderblom - till samtliga delar. Han följer skickligt författarens mjuka men hårda livsberättelse.

Vad berörde och tilltalade oss i sin helhet: Tankarna går tillbaka till De osynliga och den stillsamma berättelsen om lilla Ingrid med mor och far och faster på ön. Den nya tiden och omvärlden pockade på och hur synlig blir man då? Frågan varför Ingrid inte besvarade frågorna i breven hon fick, förblir en fråga? Pojken Mattis/Mathias öde berörde och Olavias. Att hon väljer att lämna sin son 'Mattis' och rymma till sin tyske älskare (tillika sonens far), men inte ha mod att ta det gemensamma barnet till sig, det känns tungt. Vi drabbas av alla dessa förtvivlade människoöden, som är offer för anseendet!  Benämningen "tyskunge" utsatte barnen för andra barns mobbing och vuxna bemötte dessa barn fruktansvärt illa, läs boken Liten Ida av Marit Paulson. Mathias som till en början inte gav ett ljud ifrån sig sedan hans mor försvann, framställdes som "efterbliven", men växte upp till en 'hel människa' i Ingrids moderliga omvårdnad. Ingrid oroar sig över att Mathias är vänsterhänt, men blir lugn då hon av Samuel präst får veta att det inte är ett tecken på att pojken är 'knepig'. Ända in på 1960-70-talen var det fel att vara vänsterhänt. Även Mathias far Johannes öde tar tag. 

Kapitel 16 ger essens åt hela Ingrids väsen, som är själva hjärtslagen i hela serien. Ingrid är en stark kvinna, en person för alla, med integritet och god människokännedom. Allt utgår egoistiskt från och kring henne. Författaren har utrustat Ingrid med detaljrik kunskap om hur det är att leva så nära och i ett med naturen. Människorna på ön är duktiga i att läsa av varandra utan ord. Att bo på en ö med kampen mot alla element är fascinerande och beundransvärd. Men allt är inte godmodig lycka! Den stora katastrofen som författaren låter läsaren ana, lägger sitt sorgfilter över ön och de kvarvarande där. Ingrids känsla av att hennes rike på ön håller på att falla sönder blir tydlig och hon slåss för att bevara det gamla och rekryterar nya till sin hjälp. Även om alla tycks vilja fly ön, kommer de tillbaka.

Vi diskuterade kapitel 17, där författaren på sitt fantastiska sätt beskriver varje gestalt med kärleksfull nyansering. Alla hans karaktärer visar upp drag av storhet, så som människorna är i stort och smått. 

Allt det nya från fastlandet och 'staden' som Suzanne förde in i Ingrids medvetande är intressant beskrivet. Så var det på 1950-1960-talen. Allt nytt och fint skulle in och allt gammalt och fult kastas ut, även i Sverige. Och detta nya och obegripliga, som Suzanne beskriver som "fritiden", i sina brev till Ingrid s94 och 158. 

Katastrofen på s208-209) är både väntad och oväntad och så tragisk. Samuel prästs tal s234-235) är mäktigt med dess mänskliga tillkortakommande och insikten om att han hade fallit för sitt eget högmod. Så var det Alexander, Kajas far, som inte omnämndes men fanns i Ingrids tankar. Vi funderade om vi ville veta hans öde i en 5:e bok? Nja, inte nödvändigtvis. Roy Jacobsen lämnar många tankar och frågor öppna till läsaren att fundera över. Hans berättelser ligger mycket nära verkligheten och i verkligheten är livet inte så klargörande, som vi skulle vilja. 

Språket: Författaren har under hela serien hållit samma saktmodiga, storstilade och beskrivande berättarstil. Utan stora ord men med ett vackert och fängslande språk, detaljrikt, vardagligt och realistiskt. Han förmedlar mästerligt ett kargt, kallt och tungt landskap, som glimmar till i ljus och glädje, när den korta sommaren kommer. 

Titeln: perfekt som en hyllning till Ingrid som mor (s248); Det kan också ses som en hyllning till Ivar Lo-Johanssons roman med samma namn Bara en mor från 1939 (från ung flicka till utsläpad statarhustru). I båda böckerna (s.k. proletärromaner) är kvinnans uppväxt och gängse normer en central del av berättelsen. Jacobsen fick Ivar Lopriset 1994. Vad står egentligen ordet bara för i båda romanerna? Det skulle vi vilja fråga Roy Jacobsen om, kanske i ett brev till honom?

Omslagsbilden: den förmedlar innehållet: mor och barn, den karga ön, klipporna, havet och ejderdunen.

Stark mening: s210) ingen lever längre än de som försvinner på havet  och Hur lång tid tog det?  finns för alltid kvar; 

Trevligt stycke: s81) där tackan "Mor" släpar barnen utför backen; 

Recensioner: Kultmagasin/Matilda Olson: I Ivar Lo-Johanssons bok följer vi en ung flicka som blir kvinna och som gör allt i sin makt för att bli mer än "bara en mor" - I Jacobsens bok följer vi en kvinna som försöker hitta sitt moderskap, som strävar efter att bli just en mor. 

DN Jesper Högström: Jacobsen har smak för lyrismer som döljer mer än de förmedlar - en person som tittar ut genom fönstret en augustidag ser inte det vissna gräset på en strandäng, utan "en sommar som hade blivit gul"! 

SvT Ingrid Elam: Imponerande - Som de flesta historiska romaner är Jacobsens också en berättelse om vår tid och utspelar sig på flera plan. 

VK Tommy Sundin/ Varje gestalt i Roy Jacobsens böcker reser sig från sidorna och blir ens vänner när man läser och lång tid därefter.

Lektörsomdöme/Arne Johnsson: Hela serien är en berättelse om de små sakernas stora betydelse i livet - framkastade ord, blickar, halvkvävda visor, känslor som inte kommer i dagen, öppna eller fördolda släktskaper. Ett storverk i lysande översättning av Staffan Söderblom. Helhetsbetyg 5. (Jag tror inte vi sett 5 i något lektörsomdöme tidigare!)

Övrigt: Berit berättar hur hon sitter på Malmö Central och ser på folk. Efter att just läst boken kommer karaktärerna till henne och hon ser plötsligt Samuel präst, Suzanne mfl. Till slut ser hon Ingrid i en äldre kvinnas skepnad, med Ingrids stabilitet, lugn, klokskap. Trevligt att ta efter! Jag ser mig själv som en 'Suzanne' - en 'stadsjänta' som växte upp i ett folkhemshus i 1950-talets Sverige. 

Läs dessa fyra fantastiska romaner om Ingrid Barröy - det är lysande författarskap!

//Eveline