Nu (28.01.14) har jag läst boken och det var sannerligen en annorlunda och fascinerande berättelse. Det här med att gå in och ut i kroppar får mig at tänka på APRILHÄXAN... Smärtbäraren är ju en smått filosofisk bok och jag nästan sträckläste den, så mycket trollband den! Ett annorlunda sätt att beskriva "att finna sig själv" på! Tack för läsupplevelsen!
BOKSAMTAL 29 januari 2013: Smärtbäraren av Åsa Nilsonne
28.01.2014 17:05
BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG - ett bra ordspråk i detta sammanhang. Jag vill gärna fylla på bloggen med boksammandrag från våra tidigare läsecirklar och tycker det passar bra att skriva in årets och fjolårets månadsböcker - parallellt - en inspiration från "Underjordiska timmar"! :o)
29 Januari 2013 samtalde Ulrika E, Annette S-G, Irene R, Barbro P, Gertrud G, Lena N, Marianna L, Maria A, Kerstin L, Anita V och jag Eveline S om:
Vi var några som hade förväntat oss något annat än en "traditionell deckare" och blev besvikna efter en fascinerande, om än osannolik inledning. Några tyckte om nytänket, idén, metaforen och det spännande slutet. En annan tyckte den var svår att förstå, "inte min typ", hade velat ha mer faktabeskrivning.
Språket tyckte vi om. det är lättläst, i en klinisk genre, med ett fint budskap om att ta hand om sig själv och sin nästa. Underhållande och fängslande skrivet som en deckare.
Karaktärerna: Huvudpersonerna har stark "knopps- och kroppsuppfattning" och är isolerad i sin "profession". Hennes drivkraft är ekonomin och skuldkänslan hon bär på för sin syster Tildas självmord.
Vi diskuterade kring författarens mening: Är det ett inslag i debatten om nutidens kroppsfixering? Hur vore det om man kunde göra psykiska ingrepp likväl som fysiska , för att "förbättra" sig och duga till? En "science fiction" värld som känns skrämmande, eller inte? Många frågor väckte den i alla fall.
Om handlingen tyckte vi: En osannolik idé om att gå in i en annan människas kropp, medan den egna ligger "på vänt". Roande men inte trovärdig. Författaren har lycktats bra med avsnittet om personligt ansvar, empati och gränsdragning - här blir hennes profession som psykiater och professor i medicinsk psykologi tydlig.
Vilka känslor diskuterade vi: 1) om identitet 2) var gränsen går för personligt ansvar 3) empati 4) om skuld - att i och med sina egenval göra fel till någon annan - konsekvenser av val drabbar andra oförskyllt.
Läst något liknande: Maj-Gull Axelssons "Aprilhäxan", där huvudpersonen kunde anta en kråkas kropp och på så sätt kunna "hoppa in" i en annan kvinnas kropp!
Budskap: kanske hur viktigt det är med gränsdragning och personligt ansvar.
Ämne: Smärtbäraren av Åsa Nilsonne
Sv:En annorlunda berättelse
Datum: 08.02.2014 | Av: Eveline
Fint Kerstin - du tillför ytterligare en dimension till handlingen genom din tanke att författaren beskriver "ett annat sätt att finna sig själv", vilket kanske också var hennes mening.