BOKSAMTAL 1 hö 2016: TJÄRDALEN av Sara Lidman

Tjärdalen     av Sara Lidman

Höstens tema Vad formar en människa? är tydligt i Sara Lidmans debutroman från 1953 (ff idag 2016 omtalad som Århundradets debutroman),
Några exempel: byn, byns innevånare, språket, samtiden, lokalt och regional, religionen, traditioner, över- och underordning, kvinno- och manssyn, värderingar, kultur mm.

År 1953 debuterade Sara Lidman (1923-4004) med romanen Tjärdalen. Första upplagan såldes slut på en vecka. Boken bygger delvis på en historia som Saras far Andreas berättat. Handlingen utspelar sig i byn Ecksträsk (Missenträsk), en midsommarvecka på 1930-talet. Huvudpersonen Petrus är en man med höga ideal. I inledningskapitlet möter vi Agda och Nils. Nils ska snart ge sig iväg för att tända en tjärdal, som kan ge familjen välbehövlig inkomst. Ondskan, i form av Jonas Räven kommer emellan. Boken

handlar om individ och kollektiv. Om svek, skuld, moral och engagemang. Om att ha ideal, kanske svåra att leva upp till. Om egenansvar och att skjuta över ansvaret på andra.

Ja,  vi tyckte om boken - om berättelsen - om Sara Lidman - några hade läst Tjärdalen i tidig ungdom, men kände nu mycket mer för den vid omläsningen.

Vi tog oss an Tjärdalen på ett annorlunda sätt och frågorna vi samtalede kring är hämtade ur Sara Lidman-Sällskapets studiematerial. Det kändes spännande och intressant att fokusera på samma frågor, vilket också blev mycket berikande.

1) En av romanens centrala meningar är: ”Så fattiga får vi aldrig bli att vi int hava råd låta en odugling leva lame oss”.  Såvitt man bor i en by måste man bry sig."
 Sätt in meningarna i vår tid, i Sverige och i världen av idag.
Frågan är högst aktuell idag i flyktingkatastrofens tid. Vi tycker oss inte "ha råd" att ta emot "hur många som helst. Där kan vi tänka oss Sverige som en "by i världen". Varje liten enhet där människor bor är som en by, tex Granloholm, eller i ett villakvarter, eller flerfamiljshus. Vi diskuterade också om annat i samhället, där vi inte har "råd". Sverige är ff ett rikt land men det visar sig ofta att den "fattige" är generösare än den "rike".
På 30-talet brydde man sig mer om varandra - numera håller man sig mer till sig själv. Vi kan bo i ett hyreshus utan att egentligen känna någon. Nu åker man bil till affären för att köpa en liter mjölk, i stället för att låna en skvätt av grannen.

  2) Petrus är romanens centralperson. Vilka känslor väcker han? Känns han igen? Förändras han under romanens gång? Petrus tycker alla om, han är både älskad (mest av kvinnorna) och föraktad. Han har talets gåva, kan behandla och hjälpa djur (besvärliga kalvfödslar mm) och är bildad, nästan som prästen och kan bete sig i samhället. Alla vänder sig till Petrus när det blir problem i byn. Men han har inte så god hand med ekonomin, är fattig och har skulder överallt. Han har idéer men det blir mest prat. Under berättelsens gång kämpar han med sin egna moral och hans unika plats i byn avtar, han ifrågasätts mer och mer och andra växer och "tar tag i mer" i slutet, tex. Gustav.

3) Samtal och delar av handlingen skrivs på dialekt. Används dialekt idag? I vilket sammanhang? Ja i byarna pratar man dialekt och det är också lite "trendigt" idag. Stina Stoor debuterade förra året med "Bli som folk", delvis skriven på dialekt. Även via Hembygdsföreningar känns det som att dialekterna vunnit erkännande. Mest används dialekt inom teater, komik och sång. Tidigare skulle dialekter slipas bort och rikssvenska talas på nyheter i radio o TV, vilket också ändrat sig idag.

4) Förlusten av tjärdalen ledde till en kris. Kriser leder ofta till existentiella och religiösa funderingar. Det som beskrivs i boken är naturligt på individnivå samtidigt ser vi hur en religiös "bondfångare" (eller snällare sagt - regligiös ledare) försöker utnyttja situationen för att påverka en hel by. Finns det paralleller i vår tid på hur kriser exploateras på ett osunt sätt? Ja absolut! Kriser exploateras fortfarande både i religiösa och politiska syften. Vi ser IS som den största krisen och det största hotet idag, där religionen används som mål och dess syfte att påverka hela mänskligheten. På individnivå kan uppvigling ske snabbt via sociala medier. (Då är det förlösande att tänka som Agda på s97: "Nog är det galant av han, säer Agda, bra att ha en gudsman i närheten då oknytt gästar huset.)

5) Byns barn finns hela tiden med i handlingen. Vad får vi veta om deras villkor i en by på 30-talet? Jämför med idag. Barnen hade en arbetsroll på gårdarna från 11-12 års ålder. Barn fick tidigt lära sig "vuxenuppgifter". Barn var små vuxna fram till 1950-talet, då begreppet "ungdom/tonåring" kom till. Då fick ungdomarna "fritid" efter skolan och vara just ungdomar. Idag får barnen vara barn och leka upp i "vuxen" ålder. Barn kan mycket om världen idag, men mindre om det vardagsnära! För skapade föräldrana barnens framtid - idag skapar barnen sin egen framtid. Barn då - ungar idag! Detta var Sara Lidman mycket upprörd över, att barn kallas ungar: "Det är djurens barn som heter ungar inte människans, de heter barn", ska hon upprört ha påtalat.

6) Egna minnen av möten med Sara? Kerstin skriver att då Sara Lidman bode i Gröndal i Stockholm (1950-1960-tal), bodde Kerstins familj min re än 100m från Sars hus. Man såg henne ganska ofta och hon var alltid svartklädd, mycket liten och späd men med en inneboende kraft. Det kändes som en evig ilska mot allt, som vi barn liksom kände i luften och vi var lite rädda för henne. Hennes spretiga hår var ett signum. (Jag minns inte om någon mer i gruppen hade ett eget "Sara-möte"! Skriv gärna i kommentaren isf).

7) Man kan se olika samhällsklasser i berättelsen. Finns spänningar utifrån vilken klass, ställning eller yrkesroll personen hade i byn? Kan man se en vilja till förändring på detta område? Kan man känna igen motsvarande klyftor idag? I gårdarna i byn är det "arbetare", småbrukare. Det finns såklart en kapitalist i Albert och en "utsugare" i Jonas (dagens A-lagare). Petrus är som "folkskolläraren", lite skolad, fattig och därför ändå underklass. Överklassen "auktoriteterna" finns utanför byn, doktorn, pastorn, kyrkoherden. Folket i byn bugar och ödmjukar sig. Bara Petrus möte med pastorn skiljer sig, där Petrus protesterar och avslöjar pastorns "litenhet". Annars ska folket i Ecksträsk "veta hur och skämmas", så som det var på den tiden. Vendla är den som är lite "eljest" "lite bakom", men mest beundransvärd. Hon blir handlingskraftig när alla män står och hummar om Jonas. Hon slösar med sin omsorg på Jonas, som inte vill ha någon.
Visst finns motsvarande klyftor idag, de finns alltid, även om vi ibland tror att de arbetats bort, men de tar sig andra uttryck, tyvärr.

Vi gillade också det Lidmanska bildlika språkbruket - ordsammanflätningarna, tex ödmjukrättfärdigt, skrytleende mm mm