BOKSAMTAL 18 mars 2014: Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Boksamtal 3 våren 2014 med temat "Villkor i livet”

Den 18 mars samtalade Kerstin, Margareta, Karin, Annette, Maj, Barbro, Marianna, Anita och Eveline om:

Då tänker jag på Sigrid        av Elin Olofsson

Denna unga författare, 34 år vid debuten, har lovordats av recensenter och t ex i Sydsvenskan skriver Maria Kuchen 2013.01.23: ”Med skimrande språk för Elin Olofsson in Shakespearedilemman i en gråmulen svensk vardag.”

Ja, det är en fantastisk landsbygdsskildring, denna konflikt mellan landsbygd och stad, där landsbygden verkar vara en plats där man söker sig inåt och bakåt och staden är platsen där man söker sig utåt och framåt? Är det så? Är det om hemvändaren i den ”moderna landsbygden” författaren beskriver? Böcker som väcker frågor utan att ge svar är iaf intressanta och lämnar ingen oberördVad tyckte vi i vår läsecirkel? Romanen väckte motstridiga känslor hos oss läsare: både-och; absolut negativ-förtjusande; för-emot, fram-tillbaka (ex s34). Meningsuppbyggnaden upplevs något rörig.

Maj mfl tyckte att författaren fångat miljön mycket bra, det är igenkännande, med den jämtländska landsbygden i centrum. Kerstin menar att man träffar människor i liknande utarmade bygder på många håll i vårt land, där outtalade motsättningar döljs bakom det uttalade. Författaren knyter ihop bra – skriver bildlikt (s56) – vackert (s84+85). Är det Hanna som för en dialog med Sigrid, undrar Eveline? Eller är det berättarjaget som för dialogen, menar Anita! Flera av deltagarna tyckte mycket om den och känner sig bekanta med karaktärerna och landsbygdens stora tystnad. Barbro: "Det är en kärleksrelation med kärvhet, en alldeles underbar bok”.  Hon har läst den tidigare och tyckte nu ännu mer om den, efter att hon läst om den.  

Språket tyckte de flesta var härligt skimrande och lättläst. Annette mfl tyckte det var för mycket ord och för många upprepningar, vilket gjorde att den i början var lite jobbig att läsa. Marianna tyckte att författaren har en annorlunda, en särskild stil, men genom språket visar hon Sigrid.

Karaktärerna saknade känslor och beskrivs som traditionsbundna, styrande och inåtvända, så som det kan vara i den jämtländska landsbygden, tyckte några. Äldre människor har inte alltid ord och känslor kan inte alltid kläs i ord, uttrycktes också. Det tungsinta går i arv från farmor Sigrid - sonen Bo - sondottern Hanna. Kalle visar ett lättare sinnelag – ett arv från sin mor Karolina. Ändå tycks Hanna liksom aktivera/förlösa de passiva männen på något vis i och med att hon ”kommer hem och helt "käckt" flyttar in på farmor Sigrids "Storgårda”. Margareta menar, att det just i dessa karga tystlåtna människor på landsbygden finns så otroligt starka känslor förborgade.

Berättelsen är ingen ”varm” familjeskildring och vi diskuterade livligt den återkommande frågan i boken: ”Hur långt räcker kärleken?” Karin tyckte att berättelsen skildrar ”den eviga modern som gör allt för sonen, men det räckte inte”! Vi diskuterade modern och hennes relation till sönerna. Åke som hon gör allt för, han blir ”bortskämd och vek”. Bo som hon inte tycks tycka om alls gör hon av tradition arvlös, han går sin väg. Faderns undanskymda roll förbryllar, han är ”lite på sidan om” och ändå ”så mitt i” med tanke på sin relation till både Sigrid och Karolina – hur långt räckte den kärleken?  En mor som visar större värme till mannens barn Kalle med en annan, än till deras gemensamma barn Bo, har väckt frågor hos mig i skrivande stund?

Starka kapitel: 25 (s174) om domedagen för fjöset; 27 (s194) om två små pojkar ute i minst 25-30 graders kyla; 28 (s199) om att Karolinas brinner upp!

Slutet diskuterade vi också livligt! Hanna väljer att återvända till Stockholm, till vad? Till en man som hon inte vet säkert vill vara hennes man? Eller är det just detta författaren vill belysa, att hon är stark att återvända och välja det hon vill välja? Även pappa Bo väljer något nytt tillsammans med Kalle i släktgården?

Tänkvärd mening tycker jag: ”Allt skulle vara förgäves om ingen nånsin såg”!

Läsvärd: Ja det tyckte vi alla! Romanen visar betydelsen av att förstå sitt förflutna för att kunna hantera sin samtid och gå vidare in i framtiden.

/Eveline