<a href=https://sscialisvv.com/>cialis price</a>
BOKSAMTAL 2 hösten 2017: PÅSTÅR PEREIRA: Ett vittnesmål ANTONIO TABUCCHI
21.10.2017 15:23
Tisdag 17 okt, till höstens andra bokträff kom: Gertrud, Gunilla, Monica, Toni, Kerstin, Margarta, Berit och Eveline. Maria, Barbro, och Annette har mejlat synpunkter. Varför kom denna roman med i höst: en önskan av Kerstin, vilket passar in i temat Titlar och författare i repris.
Dagens samtal kom igång omedelbart med det vi tycker är författarens budskap: "Man måste ta ställning!" Pereira är en skicklig, trovärdig romangestalt.
Våra korta reflektioner (några har läst den tidigare och omvärderat): Tycker mycket om den, sa flera; Glad att fått läsa den; Helt tagen 1:a ggn, besviken 2:a ggn och nu 3:e ggn oerhört stark; Trög start med ett fascinerande upplägg; Gastkramande; En enda fråga Vad ska detta bli? Dock ett slut i min smak; Tråkig i början, men tar fart mot slutet som en deckare; Bra, kort, sparsmakad; En liten pärla helt enkelt - väcker många tankar.
En intressant tidsskildring av mellankrigstidens liv, villkor och överlevnadsinstinkt. Av de intellektuellas roll i en diktatur, att stoppa huvudet i sanden och fortsätta med sitt. Då behöver man inte känna sig delaktig eller ta ansvar för det som händer runt omkring. Av den politiska upptrappningen och den humanitära nedtrappningen (Rasens dag s164). En händelselös början och man invaggas i rutiner. En stegring i slutet, där man bara vill att Pereira ska akta sig. Upplösningen tycker vi är så genial! Pereira gjorde något för någon.
Romanens karaktärer är levande beskrivna - framför allt Pereira själv (med svettningar, citronlemonad och omeletter), M Rossi, Marta och doktor Cardoso. Intressanta
samtal med doktorn om att göra sig av med sitt överjag och ge plats åt det nya ledarjaget.
Budskap: Alltid aktuellt budskap - med att ta ställning mot förtryck och översitteri. Gunilla lyfte jämförelsen med Tobakshandlaren av Robert Seethaler, som vi läste och diskuterade 11 okt 2016. Och ja, vi som läst den höll med henne. Starkt budskap om att våga vara trogen sin ståndpunkt och sig själv! Att vara i konflikt med sitt intre men ändå våga.
Språket: Helt betagande inledning en fantatisk, solig, frisk sommardag och Lissabon riktigt gnistrade. Med atlantbrisen som smekte trädtopparna och solen som sken, och med en stad som glittrade, bokstavligen glittrade under hans fönster, och en himmel såm var det blåaste man kunde tänka sig, påstår Pereira, så klar att det nästen gjorde ont i ögonen, då började han tänka på döden. Varför då? Det kan Pereira omöjligt säga. Vilken strålande öppning, läsaren bara smälter av denna inledning.
Lättläst, välskriven med ett härligt språk. Korta kapitel och bra flyt genom hela boken. Stillsamt och detaljerat, trots att den är på knappa 200 sidor.
Upprepningen Påstår Pereira störde till en början, men hörde så småningom till själva budskapet. Romanen är som ett förhörsprotokoll s 48 och 85: att lägga fram som bevis.
Frågetecken: Hade porträttet av hustrun större del i processen, än att stärka och bekräfta Pereira? (Har någon en tanke kring detta, hoppas jag att du skriver det i kommentarsfältet nedan)
En lärdom att ta med sig s140: Sluta upp med att umgås med det förflutna, försök att umgås med framtiden! (Maria).
Recensioner:1) JönköpingsPosten Josef Rydén 13 juli 2017 https://www.jp.se/article/pa-spaning-efter-den-kvinna-han-alskat/
2) Boksidan.net ”stigh, man42” Publicerad 2010-12-09 https://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=10187
3) En Trave böcker Patrik Enander 17.07.17 https://entravebocker.com/2017/07/17/en-postum-parla-antonio-tabucchi-till-isabel-en-mandala/
4) Expressen Nils Schwarz 26 mar 2012 https://www.expressen.se/kultur/den-stillsamme-upprorsmannen
Lektörsomdöme: Pereira är änkling och lever ett stilla liv i Lissabon anno 1938. Han ansvarar för en försiktig kultursida där en översatt Balzacnovell eller andra ofarligheter fyller utrymmet. Att det pågår ett inbördeskrig på andra sidan gränsen eller att totalitära krafter tagit makten i hemlandet föredrar P att glömma. In i hans förljugna vardag kommer en ung man, Montiero och dess fästmö Marta. Ungdomarna är involverade i farliga politiska aktiviteter och P tvingas trots obehagskänslor ta ställning. Omkvädet "påstår Pereira" förhöjer stråket av osäkerhet och oro. Dessa täta sidor rymmer livsavgörande beslut, uppgörelser av djup personlighet och frågor om vad litteraturen i sin innersta kärna kan vara. /Maria Hjort.
INTERVJU med Antonio Tabucchi i Sydsvenskan 3.10.2010 av Cecilia Schwartz https://www.sydsvenskan.se/2010-10-03/slumpens-skordar
FILM: Sostiene Pereira med Marcello Mastroianni från 1994 https://www.youtube.com/watch?v=6TSPjA7vSAE
Avslut: Påstår Pereira är en liten pärla helt enkelt, Påstår Vi !
//Eveline
PÅSTÅR PEREIRA av ANTONIO TABUCCHI
canadian cialis generic
Datum: 30.05.2021 | Av: Seiptiole
<a href=https://vslevitrav.com/>buy levitra[/url]
Den döda hustruns porträtt
Datum: 06.11.2017 | Av: Eveline
Har porträttet större betydelse för berättelsen, än att stötta Pereira, vid sina egna funderingar och tvivel?
Ett ORD eller en KÄNSLA som boken väckt
Datum: 06.11.2017 | Av: Eveline
Ställningstagande, Civilkurage, Motstånd, Ensamhet, Tidlös, Klassiker, Uppvaknande, Hotfull, Engagemang, Medlöpare, Översitteri, Tankeväckande, Överlevnadsinstinkt