Berikande, Detaljstudier, berörande, Integritetsstark, Enstöring, Skörhet, Utsatthet, Inre-Yttre resa, Sökande (var ligger ändstationen?), Intighet, Utlämnande
BOKSAMTAL 2 våren 2019: PÅ TUNN IS: En resa till Antarktis av Jenny Diski
28.02.2019 11:28
Vid vårens andra träff tisdagen den 26 februari, samtalade vi sex: Annette, Margareta, Ann-Louise, Barbro, Gunilla och Eveline. En av deltagarna har slutat och en ny har tillkommit. Maria, Gertrud, Toni och Kerstin var frånvarande. Från Toni och Kerstin har kommit reflektioner så även från Berit i Halmstad.
Efter en kort introduktion till och från vår nya deltagare, kastade vi oss över våra korta reflektioner av dagens självbiografi, som alla tyckte var mycket fängslande - en skildring av en resa utanför och inom författaren. Egentligen mest inom henne - en uppgörelse med hur hon som dotter har förhållit sig och fortfarande förhöll sig till minnet av sin barndom och föräldrarnas påverkan på hennes liv. Ett liv som skulle kunna ha fått en rakt nedåtgående livskurva, men som hon med sin otroligt starka personlighet, mot alla odds, lyckades hålla balans på och bli så pass hel som människa.
Flera av deltagarna uttryckte den fina balansen/avvägningen, som författaren lyckats med i berättelsen. Hennes inre resonemang, om att förlåta sig själv. Hennes beskrivning av sig själv som utanför sig själv - Jennifer / Minnnet (s 85-93).
Hon beskriver på s 182-183 att ingen någonsin hjälpte henne som barn, alltså grannarna, som måste ha varit medvetna om vad som pågick. Vi pratade kring detta, att vi är så rädda att tränga oss på, att komma på kant, att inte veta hur vi ska agera. Konflikträdsla? Som vi förstod kom hjälpen via en klasskamrats hem, som hon fick komma till som 14-åring - Doris Lessings hem (sid 29 och 227).
Starkt om SANNINGEN s 97-99 = Vems sanning? - Och på s 220 skriver Diski om "sanningen i sakprosa"! MEN som mamma hade hon inte försummat henne (s 196).
Språket: vardagligt, bildlikt (s 45 fågelreservat-sängreservat, s99 sanningen som kom utfarande från folks bakhuvuden som en kaskad av avloppsvatten, s127 ..skriven med en penna doppad i tårar mm, ironiskt eller humoristiskt (här och där finns det språkformuleringar som framkallar små fniss). s 105 "Att leva med henne (modern) var som att åka skridskor på nattgammal is". "Oron var på topp" (s 120) Vi frågde oss: Kan man skriva så? (kanske typiskt Diski - att trava motsatser på varandra, som någon sa).
Titeln: imponerande på svenska, så talande (Diski har verkligen gått på tunn is i livet) - engelska titeln Skating to Antarctica tyckte vi inte stämde med innehållet. Vem bestämmer titeln: författaren eller förlaget?
Kerstin och Anne-Louise har varit på en sådan resa till Antarktis och kände igen sig i delar av berättelsen. Kerstin kände igen fartyget och hytten men hade förväntningar på en yttre reseskildring snarare än en inre resa. "Antarktis blev bara verktyget i Diskis berättelse. Hon hade lika gärna kunnat åka till Grönlands öde vithet eller en djup obebodd granskog i Norrland" och det diskuterades livligt i gruppen. För "våra" två Antarktisresenärer var Antarktis mål och mening med färden - till skillnad från Diski, som färdades i syfte att få vistas i vithet, stillhet och avskildhet i sin hytt! I vår grupp finns 2-3 potentiella Antarktisresenärer - det vore roligt att få skriva om framöver!
Vi tyckte mycket om författarens berättarstil, ett särdeles eget flyt, att fomulera, att få läsaren helt i sitt grepp, så självklart, lättsamt och avslappnat, trots svärtan/smärtan. Det är ett lugn i berättelsen, som driver läsaren framåt i många olika lager och även spännande på sina håll. Det finns också en del humor i allt det svarta. Beskrivningen av turisterna är underhållande, typerna känns igen!
En träning att leva i nuet: (s 63-64) "Hur hon för sitt inre öga såg hur hon gick av båten och allt detta tar slut, hur hon försöker motverka att tiden går genom att leva en sekund i taget , hålla fast den, vara uppmärksam på varenda sekund och på så sätt göra dem tröga"! Formidabelt, som någon sa!
Detaljrikt/Lärorikt: alla dessa ortsnamn, isberg, färger på isar, fågelarter, sjöelefanter mfl lockar till att söka och läsa mer. Se bilder av platser, djur och isarna "Taffelisberg" som isen på omslagets bild heter. Om miljöaspekten (s 132-134) intressant aspekt på nutidens synsätt på dåtidens val av överlevnadsstrategier.
RECENSIONER: 1) Svenska Dagbladet 19 okt 2004 av Torgny Nordin https://www.svd.se/diski-tar-en-iskall-omvag-for-ett-mote-med-sig-sjalv
2) Göteborgsposten 28 apr, 2016 Bella Stenberg https://www.gp.se/kultur/jenny-diski-var-en-av-samtidens-skarpaste-iakttagare-1.274086
3) Sveriges radio Radioföljetongen&radionovellen 5 april 2006 Katarina Wikars https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspxprogramid=1111&artikel=824947
4) Lektörsomdöme av Lotta Lotass. Utgångspunkten för författaren Jenny Diskis nya, självbiografiska bok är färgen vitt. Det vita blir här även till ett inre tillstånd, till en själslig bländning med en längtan efter ett rent, ordnat rum, med minnen från ett slags trygghet i den psykiatriska klinikens vita lakan och med en dröm om en resa till Antarktis - vithetens utpost på jorden. Diski förverkligar sin dröm och boken är till del en gripande minnesskrift över en plågsam barndom och till del en närmast gemytlig skildring av den antarktiska kryssningens ressällskap. Minnenas smärtsamma rottrådar bryts mot blånande isberg och längtan efter självutplåning synliggörs på världens mest avlägsna plats. Korsbefruktningen lyckas. Smärtan blir aldrig för tung att bära. Det vita gnistrar i alla regnbågens färger. Detta också mycket tack vare Diskis lätta, precisa och stilsäkra språk. Hennes bok bör tala till alla dem som någon gång längtat bort.
Hittade vi anknytning till vårens tema ?: Ja, under förlåtelse eller kanske bättre förståelse/lättnad – för på sista sidan skriver Jenny Diski: ”Jag tyckte det var bättre att min mamma hade fortsatt att vara olycklig än att jag hade haft fel under alla dessa år!”
Avslutar med att citera författaren om lust-tvångstanke-förväntan (s 10) "Tanken blev en lust lika stark som en sexuell tvångstanke, att Antarktis var vad jag ville ha! " (s 13)" Poängen med lust är själva lusten, det verkliga nöjet med förväntan är förväntan. Uppfattningen att vi blir nöjda när vi får våra önskningar uppfyllda är falsk."
Poäng 1-5: 1=3,75*(slutet inte lika övertygande) – 6=4* - 1=stark 4* - 3=vet ej
OBS! sidorna jag hänvisar till är till pocketupplagan.
/Eveline