BOKSAMTAL 3 hösten 2017: EXTREMT HÖGT OCH OTROLIGT NÄRA av Jonathan Safran Foer

Höstens tredje bokträff tisdag 14 nov träffades Monica, Toni, Gertrud, Inger, Kerstin, Berit, Maria, Barbro och Eveline. Gunilla, Margareta och Annette kunde inte komma, men lämnade sina synpunkter via mejl och telefon.

Extremt högt och otgroligt nära av Jonathan Safran Foer

En intressant titel, en ung författare (28 år då han skrev boken), ett terroristhandling i grunden, extrem i världen och i synnerhet i USA, om en 9-årig pojke som då 11.9 "seveneleven" förlorade sin far. Allt detta och omslagsbilden (som ger tankar till nuvarande presidenten i USA) väckte nyfikenheten att läsa romanen och kunna samtala om den i cirkeln samt att Expressens omdöme på omslaget lyder: "Så bra att jag börjar tänka framtida nobelpristagare"!.

Det finns många ORD/KÄNSLOR som kort kan sammanfatta denna speciella, fascinerande och annorlunda roman. Några urval: Sorg-Pussel-Koncentrationskrävande-Rörig-Försoning-Familjebild-Smärta-Sorgbearbetning-Livsöden-Ensamhet-Tänk OM- Känslomättad-Känslokänslighet-Bearbetning-Berättarkonst

KORT sammandrag: Många olika meningar, infallsvinklar men klart ändå att vi alla tycker bra om boken. Svårfångad med ytterligheter. Svår att få grepp om innan man upptäckt finessen, skickligt hantverk. Innehåll och form med text och bild, nästan blanka sidor förbryllade, men allt klargörs till slut. Samtalen med alla "Blacks", moderns till synes obekymrade inställning till sonens göromål och näven berättelsen om farmodern och farfadern. Varje avsteg från vanlig text känns betydelsefull. När man läst klart romanen, förstår man hur allt hänger ihop. Författaren är skicklig på att knyta ihop alla delar. En "knorr" med baklängessidorna tyckte Annette och det instämde vi i.

Starka uttryck: tunga skor, klockrent uttryckt - "vem har inte haft det", skrev Gunilla och vi instämde. "Gav mig själv ett blåmärke" Pojkens starka behov av att få veta hur pappan dog och "Uppfinner" istf "inbillar sig" - 

Författaren har på ett skickligt sätt beskrivit en förlust av en förälder på så olika plan. Pojkens förlust av fadern men också faderns förlust av att aldrig ha känt sin far. Farfaderns förlust att aldrig vågat träda fram. Men så sker det när sonen dör och han ger sig tillkänna till sonsonen. Känslomässigt starkt. En kärleksförklaring till pappan. Pojkens personlighet stämde med faderns. De kunde "leka lika", pojken tyckte att pappan visste hur han tänkte. Så länge som pojken letade efter pappan, kände han sig nära pappan. Då var han inte död ännu. Modern kom han närmare när pappan inte längre fanns - hon lärde sig att "tänka som sonen".

Humor: Jo bitvis finns humorn med, även i roliga illustrationer. 

Språket: Ett fint språk - lättläst och även krävande - Det är bitvis svår att hålla tråden.

Recensioner:  1)Litteratur-Magazinet Emma Kreû https://www.litteraturmagazinet.se/jonathan-safran-foer/extremt-hogt-och-otroligt-nara

2)Vår bokvärd Cecilia https://www.varbokvarld.blogspot.se/2012/06/extremt-hogt-och-otroligt-nara-av.html

3) Sundsvalls Tidning: "Det finns hos Jonathan Safran Foer en sällsynt värdighet i berättandet. Han återger, mitt i svärtan och smärtan det hans karaktärer bär på, själva tron på livets inneboende möjligheter. (Den recensionen tycker jag känns helt rätt)

Lektörsomdöme Richard Lindholm: Jonathan Safran Foer är en av de mest uppmärksammade yngre avantgardistiska prosaförfattarna från USA just nu. Romanen byter tidsperspektiv mellan andra världskriget och tiden för 11 september. Navet kring vilket boken cirkulerar utreds genom att de känslomässiga och estetiska reaktionerna på händelsen undersöks. Även bombningarna av Dresden och Hiroshima skildras. JSF besitter ett vackert  men krävande språk. Det krävs en uppmärksam läsning som kan te sig svårbegriplig om man är ovan denna typ av litteratur. 

Avslut: "Skulle aldrig själv valt att läsa den - men tack för att vi läst den och diskuterat den", säger deltagarna i slutet av samtalet. 

FILM-tips: Romanen har filmatiserats med och vi såg den tillsammans tis 28 nov - det var så spännande! Filmen gav fler dimensioner bl.a. att mamman visst var delaktig i sonens letande - men på sitt vis. Och att farfadern var den som följde med pojken för att träffa alla "Blacks", det tyckte vi mycket om. Kanske för att farfadern spelas av vår fine Max von Sydow! Tom Hanks spelar pappan, Sandra Bullock mamman och Thomas Horn spelar Oscar. Se den!

// Eveline