BOKSAMTAL 5 vå 2021: ÅREN av Annie Ernaux

I vårt extra digitala bokcirkelsamtal tisdag 25 maj deltog Kerstin S, Barbro P, Anette M, Gunilla Ö, Margareta J och Eveline S. Berit J, Toni O och Annette S-G lämnade sina synpunkter via mejl och telefon.

   Åren        av        Annie Ernaux

Översättare: Maria Björkman

Vi är överens om att Åren berör var och en av oss på ett personligt plan och att det är en viktig dokumentation om vår europeiska samtid åren 1941-2006. Vi kan alla göra personliga nedslag i den tidsaxel författaren valt att fokusera på.

Vilket intryck fick vi: AM) Författaren beskriver en kvinnlig värld, som ter sig lika för många europeiska kvinnor. En livstrappa med uppväxt, studier, arbete, familj och till sist pensionen. Så mycket som väcker mitt minne och ger en stark känsla av det tidstypiska. GÖ) Otrolig tankeväckande – varje mening kräver sitt – samhällskunskap och historiebok – skickligt grepp att skildra historien med fotografier. Länken till det förflutna, som försvagas av livet självt. BP) Kändes som att den var skriven för mig – en nostalgisk tidsresa – det är kul att vara 40-talist - bra kombination personligt och fakta – som livet självt. Att gå bakåt är engagerande och vi har möjlighet att föra vidare till nästa generation. KS) Betagen av boken - universella skeenden - ryckig inledningsvis innan jag såg flödet genom bandet av bilder – viktigt att berätta hur det var för framtiden. MJ) En klassresa och konflikten mellan att vara maka/eget yrke - både/och! Citerar sista meningen: Rädda någonting från tiden där man aldrig mer kommer att vara. Superintressant, lång tidssekvens - mycket jag inte kände till men googlade på. Skicklig väv av minnen, drömmar och fakta. AS-G) Tidsmarkörerna, även om innehållet inte berör min generation - gillar upplägget och boken ger bra "eftersmak", fast de franska referenserna inte sa mig något – den berör för att man kan applicera på sig själv. BJ) En märklig bok som väckte minnen, aha-upplevelser - igenkänning och förundran över hur allting blev - från nostalgi till bister verklighet, som kom nära – författaren slutar som hon börjar – med bilder hon vet ska försvinna och bilder hon vill rädda - om att bara vara ett förnam, alltmer utan ansikte, tills man försvinner i anonyma massan av en avlägsen generation – allt är flyende - Hon och jag är snart där! TO) Tyvärr kände jag inte igen mycket av att vara 40-talist. Kanske i början och i slutet. Hade önskat färre händelser nedskrivna, kändes som om författaren var stressad. ES) Hela mitt väsen upptogs av bilder (omsydda kläder), minnen (fattigdomen efter kriget), tid (tid att längta till att kunna köpa saker ), sparandet (på pengar och sig själv), känslor och skeenden som väcktes till liv. Även om de politiska och lokala skeenden skiljer sig, så känns det igen. Jag uppskattar återblickarna både privat och i omvärlden.

Vem berättar: I stället för jag-form använder sig författaren av en allvetande berättare i vi-hon-form. Det ger ett avstånd mellan berättaren och det som berättas.

Huvudperson: Ja, visst är det författaren själv, men också TIDEN!

Vad handlar boken om: GÖ) Vad minns vi och varför minns vi det vi minns/drabbade oss? AM) Rädsla att inte minnas - hur blir vi ihågkomna när vi en gång inte finns kvar. Att det hände mycket omvälvande för den äldre generationen. KS) Kollektiva memoarer. Om livets olika faser och epoker som löper genom hela boken med stort allvar. Livet är inte enkelt och vikten av att berätta hur det var - värderingar som luckrats upp. BP) Konsumtionssamhället – alla innovationer inom teknik och mobil teknik. Klasskillnader stad & landsbygd och skillnaden att växa upp i Frankrike med Algerietrevolten. AS-G) Nedslag i en kvinnas liv över tid. Den kommersiella fantasin var gränslös. BJ) Om att sammanfläta världshändelser med det liv vi själva levt. Köphysterin som uppmärksammas nu när konsumtionen bryter ner jorden. ES) Hur människan passiveras som självtänkande och politisk varelse och blir en ren konsument! Hur allt kan säljas in som nya behov, fast vi egentligen har allt vi behöver. Roten till människans obetänksamma utarmning av vår jord.

Språket: Översättaren Maria Björkman har gjort ett omsorgsfullt arbete. Enkelt språk, inget överflödigt, lättläst, vackert, ett fint flöde genom hela boken, när man kommit in i skrivsättet; en bedrift; väl avgränsade tidsnedslag ersätter kapitelindelning; sråkligt upplyftande; meningarnas uppbyggnad; ger mersmak att läsa författarens övriga verk t.ex. Min far & Kvinnan, Sinnenas tid; Skammen, En flickas memoarer

Tack MJ) för din info: flöde är ett berättartekniskt grepp och kallas Stream of consciousness / medvetandeström enl Wikipedia. Annie Ernaux är i gott sällskap. Många litterära giganter har använt greppet. Bl.a. Marcel Proust i På spaning efter den tid som flytt, som Åren jämförs med.

Titel/Omslagsbild: Titeln är genial-Tiden är huvudperson; Pocketbokens bild med flickan klädd i en jumpersettröja och snäv kjol markerar 50-60-tal; Den inbundna bokens flytande akvarellmålning markerar tidsflykt.

Meningar: s7-8) en blivande mot stickar babykläder och sväljer samtidigt ner talidomid... med risk att barnet föds utan armar. Jo, det visste hon, (Neurosedynskador), men hon visste inte hur man stickar ärmar. s11) Vi ska en dag finnas i våra barns minne mitt bland barnbarn och folk som ännu inte är födda. Minnet upphör aldrig; det parar ihop döda och levande, verkliga människor med påhittade, drömmen med historien. s72) ...det finns ingen verklig lycka förutom den som man blir medveten om medan man njuter av den s136)....hon missade då hon redan slagit sig för mycket till ro? Hon har börjat tänka sig själv utanför äktenskapet och familjen och frågar sig "Skulle jag vara lyckligare om jag levde ett annat liv?" s162)) För första gången har hon fattat den fruktansvärda innebörden av meningen "jag har bara ett liv"; s208) Normlöshet vann mark, språket tömdes på verklighet. Kompetitivitet, prekaritet (mänsklig utsatthet), anställningsbarhet och flexibilitet härjade. s255)Man levde i ett överflöd av allt, upplysningar och "expertutlåtanden" mellan beroende och resiliens(återhämtning) och sorgearbete – depression, alkoholism, frigiditet, anorexi, olycklig barndom – ingenting hade längre upplevts i onödan. Det blev allt svårare att hitta en mening till sig själv, den mening som när man säger orden tyst för sig själv, hjälper en att leva. s274)Det är nu hon måste ge form åt sin framtida frånvaro genom skrivandet, sätta igång med "boken".

Humor?:  s40) Barnen trodde länge på tomten och på att spädbarnen hittades i en ros eller ett kålhuvud. s244) Man gjorde sig lustig över deras (amerikanarnas) oförmåga att fånga Usama bin Ladin och Mulla Omar, som hade gått upp i rök på motorcykel (eft 11sept.attacken 2001).

Sammanfattande ORD: Tidskapsel, Iakttagelser, Tidsspaning, Kollektiv memoar, Minne, Urholkad tillvaro, Reflektioner, Minnesarv.

AM) undrar: Hur skulle författaren skriva om Coronavirus-åren?

Recensioner: 1) DN/Malin Ullgren 20.03.21 Tyvärr är artikeln låst: Citat: Detta är inte en biografi och naturligtvis inte heller en roman, kanske något "mitt emellan litteratur, sociologi och historia". "Åren" är en märkvärdig bok som försöker rädda en värld åt eftervärlden. Författarens tidsmemoar fångar livet i dess rasande flykt; bjuder in oss att granska, minnas och sörja.

2) Expressen/Hanna Johansson 23.03.2020 Citat ur recensionen: En skildring av tiden snarare än livet, flöden snarare än gärningar. Skrivandet är ett sätt att ge form åt en framtida frånvaro. Det är verkligen ett mästerverk.

3) GP/Mikaela Blomqvist 27.03.2020 Citat ur recensionen: Jag skall genast erkänna att jag tycker ”Åren” är tråkig att läsa. Läs gärna hela recensionen!

4) Aftonbladet/Kristofer Folkhammar 25.03.2020 Citat ur recensionen: Annie Ernauxs självbiografiska böcker är vackra och intelligenta.

5) Lektörsomdöme/Eva Lundgren Citat: En oerhört tankeväckande skildring av det västerländska samhällets utveckling, som kanske bör läsas i små portioner för att inte bli överväldigande. Översättningen är alldeles utmärkt. Helhetsbetyg:4

Var möter berättelsen mitt liv? På många plan! Särskilt  i avsnitten om lycka och insikten av, att vi bara har ett liv! Så, det är nu jag måste sätta igång med min berättelse för att minnas i framtiden. Och jag har börjat, med nedslag i samma årtal som författaren. Jag blev oerhört fascinerad av likheterna och hur lätt det var att minnas händelser, som annars kanske inte skulle ha kommit fram. Tack Annie Ernaux! 

Avslutar med ett minne: I en tävling på SR i slutet av 1999, om viket ord som bäst sammanfattar hela 1900-talet, röstades ordet fortare fram. Mycket talande!  

//Eveline