BOKSAMTAL 21 januari 2014: Underjordiska timmar av Delphine de Vigan

Boksamtal 1 våren 2014 med temat: Villkor i livet

Underjordiska timmar         av Delphine de Vigan

Till boksamtal 21 januari kom Kerstin, Annette, Karin, Barbro, Maj, Sofia, Margareta, Anita och jag.

 ”Underjordiska timmar” handlar om villkor i arbets- och vardagslivet, en samhällsskildring av psykosocial terror och makt mot utsatthet, utestängning och maktlöshet. Den parallella berättelsen om Mathilde och Thibault passar bra in i vårens tema ”Villkor i livet”.  Mathilde har arbetat många år som biträdande marknadschef på ett större företag och alltid kommit mycket bra överens med chef och arbetskamrater. Helt plötsligt utsätts hon till sin förtvivlan för utfrysning och förnedring på arbetsplatsen. Thibault arbetar som akutläkare i Paris och hans förtvivlan beror på att han ”bara” får gensvar från kvinnan han älskar rent sexuellt.

I sin desperata situation besökte Mathilde en spågumma, som förutsade ett möte med en man den 20 maj, en man som skulle utgöra en vändpunkt i hennes liv, som skulle befria henne. Befria henne från den mardröm hon befunnit sig i på sitt arbete sedan en dag i september året innan. Thibault bestämmer sig för att den 20 maj avsluta sitt förhållande med kvinnan, som han älskar men inte når fram till känslomässigt.

Titeln ”Underjordiska timmar” känns helt rätt. Mathilde vistas många timmar i Paris tunnelbana till och från arbetet. Thibault tar sig fram med bil till och från sina patienter. Vid ett tillfälle den 20 maj, lämnar han bilen och tar tunnelbanan och ”mötet” sker, men bara som ett flyktigt förbipasserande på en tunnelbaneperrong och i en tunnelbanevagn – så som de flesta möten mellan människor sker – seende och ändå oseende.

Vi tyckte bra om romanen, den är lättläst, har ett vackert språk och bra driv. Författaren lyckas höja spänningskänslan ända till slutet – ett elegant och så europeiskt slut. En fortsättning hade förändrat denna verklighetsbaserade roman till en amerikansk tillrättalagd ”romans”. "Ensamma människor möts och går vidare, som i verkliga livet", som en av deltagarna så klokt sa.

Det tysta våldet är skrämmande och den totala utestängningen från det man vill ha eller vill tillhöra är brutal och omänsklig. För Mathilde är det arbetet och gemenskapen och för Thibault är det kvinnan han älskar.

Mathildes tystnad - trots den psykosocialt nedbrytande och förnedrande arbetssituationen väckte starka känslor hos oss alla och jämfördes med den fysiskt nedbrytande arbetsmiljön i Yarden, som vi läste förra året (se inlägg 04.09.2013). Varför sa hon inget till någon på arbetsplatsen, varför skrek hon inte ut sin förtvivlan? Varför trodde hon att detta skulle upphöra/lösa sig med tystnad?

Vi diskuterade Jacques motiv och menar att Mathilde utgjorde ett hot mot honom – hon hade faktiskt ”nästan sagt emot honom” (s 26). Laecitia som var den enda som pratade normalt med Mathilde, säger (s 148):”Du var hans skapelse, hans verk och du har slunkit ur hans grepp.” Laecitia var inte rädd för Jacques! För att hon hade ett liv utanför arbetet?  Författarens mening om personalchefens medkänsla (s 209) ”Medkänsla är ingenting annat än rädsla för egen del”, kändes rätt här! Men hur är det i andra situationer?

Spelkortet Argent Defender tyckte vi var en rolig detalj av författaren. En beskyddande symbol som Mathilde hade fått av sin son.

Författaren väver skickligt tankar och skeenden parallellt för båda huvudkaraktärerna, tex ”Men det kommer en dag då priset blir för högt” (M s207 / T s228). Beskrivningen av Paris tunnelbane- och gatusystem är intressant samt hur författaren skriver om resenärernas stressade anpassning för att hinna i tid till rätt plats. Även den detaljerade beskrivningen av Mathildes nya kontorsrums torftiga inredning och ”läge”, understryker den totala förnedring hon utsattes för!

Trovärdig, brutal, raffinerad, och klart rekommenderbar för läsning!

Filmtips från Maj:  "Sliding doors"  om parallella händelser

finns att hyra www.videoteketsundsvall.nu/Pages/Produkt.aspx?faktanr=18758&k=37

/Eveline