DE FÖRLORADE MINNENAS Ö av Yoko Ogawa - Bokcirkel Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet i Sundsvall

En regnig oktobertisdag träffades vi igen i stadsbibliotekets sammanträdesrum Kajutan för ett boksamtal. Det är första gången vi läser en dystopi och det var både ovanligt, märkligt, lite kusligt och fascinerande. Vi som diskuterade var Annette S-G, Maria A, Elisabet W, AnnSofie G, Ellinor L-E, Gunilla Ö, Eveline S och Berit J via mejl. Elsa-Britt C, Margareta J och Toni O var idag förhindrade. Jag har tidigare läst En gåtfull vänskap (2011) av Yoko Ogawa, en gripande och charmig roman, som också handlar om minnen. Att författaren skrivit en 'dystopi' gjorde mig nyfiken. 

De förlorade minnenas ö     av     Yoko Ogawa

Översättare: Viebeke Emond, har också översatt En gåtfull vänskap  Hon har även översatt flera japanska författare bl.a. Haruki Murakami. Romanen skrevs 1994 och översattes till svenska först 2022? Den frågan ska ställas till förlaget / översättaren. 

Är detta en dystopi, en fabel eller demenssjukdom / Alzheimer? Den frågan kom upp under vårt samtal om denna klassikerstämplade japanska roman. Romanen passar mycket bra in i höstens tema: Minnen - flyktiga och beständiga. 

Det är inte enkelt att sammanställa cirkelns intryck. En obehaglig berättelse med varma inslag! Romanen berör på så många plan och beskriver hur vi är och förhåller oss som grupp, när propåer och beslut kommer uppifrån. I all sin oförståelse är romanen märkligt intressant. Det kollektiva accepterandet är skrämmande samt skräcken för att glömma! Den väcker starka känslor om hur människor behandlas i en totalitär stat av t.ex. de hemliga minnespoliserna under minnesjakter. Att bara "ta bort/bränna/tänka bort" föremål t.ex. kalendern (då stannar tiden), fåglar (då tystnar världen) och till slut även kroppsdelar (då försvinner människan)! Människorna har lärt sig att bara "radera det förbjudna" ur sitt minne och tålmodigt finna sig i den ena utplåningen efter den andra! s8)När något utplånas blir det stor uppståndelse på ön ett tag. Men efter två, tre dagar lugnar den lite upprörda stämningen ner sig. Alla återvänder till sina vardagsbestyr och kommer inte ens längre ihåg vad de har blivit av med (t.ex. hårband, frimärke, parfym)! Utplåningen av böcker genom bok- och biblioteksbränningen, leder tanken till nazitysklands bokbål 1933 och Heinrich Heines ord 1821: Där man bränner böcker bränner man till slut också människor. Det fanns människor som besatt kraft att stå emot propåerna om utplåningen och "gömde" minnen på olika sätt, men de jagades, fängslades och fördes bort som brottslingar till forskning och genetisk kartläggning. Faran och rädslan att visa att man minns är så stor, att man sätter sig själv i fängelse, som herr R. Vi diskuterade också vikten av minnena, av skrivandet, av orden - tänk om de försvinner! Minnen är viktiga för att känna sig som en hel människa i det sammanhang vi lever i, diskuterade vi. 

I vårt samtal kom vi också in på seder och bruk i Japan och att olikhet i kultur bl.a. kan förklaras med den stora skillnaden i folkmängd. 

Här finns Romanen i Romanen - om skrivmaskinsläraren och flickan som förlorade sin röst - ett obehagligt suggestivt inslag - som författaren så skickligt vävt in i berättelsen. s306)Om en ny flickas röst: Det är en mycket tilldragande röst. En röst där många inslag blandas, ett djup som ekar längst inne i näsans håligheter, tungans fuktighet, skörheten hos de darrande läpparna, en sötma som får trumhinnorna att smälta. Säreget formulerat med krypande skrämselinslag. 

Berättarjaget, den gamle farbrorn och herr R är huvudkaraktärer. De skildras mycket ömsint, medkännande och med framtidshopp. Författaren har flera teman i berättelsen, protest mot politiskt förtryck, åldrandets sönderfall, kollektiv utplåning eller vansinne. Utan minnen kan vi gå under!

Lättläst, det poetiskt vackra språket bara flyter på, trots den "dystopiska" framtoningen. Kanske pga romankaraktärernas lugna acceptans av sakernas tillstånd. Berättelsen innehåller också vackra poetiska partier. s278) Om att tappa tryggheten när den gamle farbrorn dör; Jag hade inte längre någon som kunde trösta mig, ingen som skulle räcka mig handen, ingen som skulle dela ett till tomrum förvandlat hjärta med mig. 

Tidsmarkör: s117) 'korrigeringsvätskan' (användes in på 1990 talet innan PC-ordbehandlaren slog igenom).

Titel och omslagsbild: Titeln beskriver innehållet och omslagsbilden ger intryck av att 'suddas ut'.

Citat: den gamle farbrorn s23) Om man läser ut en roman är den ju slut. Eller hur? Jag skulle aldrig kunna slösa bort den på det viset.

Recensioner: Sveriges Radio/Katarina Wikers Det finns luckor i Ogawas samhällsbygge men kanske är hon mer intresserad av de inre mekanismerna. 

Aftonbladet/Joel Kellgren Ogawas dystopi har blivit en modern klassiker. På mig gör skildringen av kollektiv apati starkast intryck.

Vi läser/Yukiko Duke Lätt att dra paralleller tlll George Orwell eller Kobo Abes dystopier. Den här är annorluna, spännande och filosofisk om minnets betydelse.

Magasin Opulens/Erik Bovin Tankar till förtryck och censur som råder på skilda håll i världen. Och om att ingen undgår vare sig glömska, död eller förändring.

DN/Kristina Lindquist Om jag inte ställer upp i minnesjakten blir jag själv jagad! Jmf de grå herrarna i Michael Endes Momo eller kampen om tiden.

LJCarlander/Jakob Carlander (psykoterapeut/litt.kritiker i Corren) En vädjan till mod att understundom gå emot det kollektiva vansinne som ständigt hotar att uppstå i en alltmer digitaliserad värld av snabba beslut och häftiga omdömen. 

Lektörsomdömen/Martin Lagerholm: På en enkel och direkt men samtidigt oroande och suggestiv prosa har Ogawa skrivit en närmast allegorisk romandystopi om totalitär stat som kriminaliserat hågkomst och minnesbilder. Mörk fantasifull, spännande och litterär-politisk stridsskrift i ett. Betyg 4.

Intervju med Yoko Ogawa Förlaget Tranan 4.2.2022: Jag skrev absolut inte den här romanen i något försök att förutspå ett framtida samhälle. 

Övrigt: Skrivmaskinsprovet på s101 väckte ett eget minne (med tanke på temat). Mitt slutbetyg i maskinskrivning 1962 från Bar-Lock-Institutet i Stockholm, är Berömlig (A) med 1070 nedslag på 3 minuter! Fint minne :-)

//Eveline