DEN BESVÄRLIGA ELIN WÄGNER av Ulrika Knutson

Jag läste denna fascinerande biografi inför min resa till Växjö och besök på Elin Wägners "Lilla Björka" i Berg (se här). Författaren fångade mitt hela intresse i sin väldokumenterade bok, med gedigen research som grund för biografin. Jag citerar Ulrika Knutson från baksidestexten: Hon är värd respekt för så mycket, sin disciplin, sin produktivitet, sin skärpa och sitt allvar. ..... Vi behöver henne. Detta omdöme tycker jag även passar in på författaren själv. Ulrika Knutson har skrivit fler böcker om starka kvinnor bl.a. Tidevarvets kvinnor och antologin med texter av Emilia Fogelklou och det gör hon med största trovärdighet och stor inspiration för mig som läsare. 

Den besvärliga E.W.   av  Ulrika Knutson

Bildningsresa kallar jag dessa fantastiskt intressanta historiska skildringar. Att vi nu har glädjen att få läsa mer om modiga, starka, kompetenta och tongivande kvinnor i historien, är tack vare dagens modiga, starka, kompetenta och tongivande kvinnor. Kvinnor som jag lägger till min lista som förebilder! Tack för att ni orkar gräva fram och belysa från igår, det vi behöver veta idag, för att forma morgondagen!

I sitt förord söker Ulrika Knutson efter Elin Wägners grav på Norra kyrkogården i Lund. Hon hittar den först efter flera rundvandringar, halvt dold av två barrbuskar. Som Elin Wägner i verkligheten? Författaren beskriver Elin som en hemlig, skygg, iakttagande och otillgänglig person men också frispråkig och öppenhjärtlig. En intressant personlighet sålunda. 

Så får läsaren följa Elin Wägner från barn- och ungdomstiden i Småland och Skåne, till vuxenlivet i Stockholm som journalist, författare, debattör, feminist, civilisationskritiker, miljö-, freds- och rösträttsaktivist. s69) När Elin Wägner väl gått med i kampen för rösträtt, blev hon närmast militant. 350.000 namnunderskrifter var inte nog.

För pengarna hon fått av Samfundet de Nios stora pris 1923 samt för ny upplaga av romanen Åsa-Hanna mm, köpte hon en bit mark "sin fårahage" i Bergs socken, Småland. Hon lät bygga Lilla Björka, ritad av arkitekt Carl Bergsten. Först som sommarbostad men från 1930-talet levde hon där resten av sitt liv. På tomten lät hon också bygga en skrivarstuga, ritad av glaskonstnären Simon Gate. 

Elin Wägner var under åren 1910-22 gift med John Landquist, litteraturkritiker samt professor i pedagogik och psykolog. Efter skilsmässan förblev de vänner och hade stort utbyte av varandras proffessioner. Elin Wägner levde ensam även om kärlekar fanns, bl.a. Sigfrid Siwertz,  författare även han.  

Det finns många betydande personer omskrivna i biografin, vilka alla förtjänar en egen tid. Jag tar endast upp två kvinnor, som Ulrika Knutson lyfter fram genom deras stora betydelse för Elin Wägner i vardagen. Linnea Johansson (jämnårig med Elin), hushållerska på Lilla Björka och trotjänarinna. Hon var viktig, närmast livsviktig för Elin, även för Vanni, Elins brorson, som växte upp på Lilla Björka. Flory Gate (22 år yngre än Elin), konstnär, fredsaktivist och lantbrukare, blev Elins stora stöd under många år. Hon hjälpte Elin med renskrivning och på s 373 framställer Ulrika Knutson förhållandet så fint: Ofta tackar Elin för "denna ömma och förnuftiga dotter som hon fullväxt fått till skänks av livet"!

Ulrika Knutsons biografi innehåller många betydande världshändelser, som Elin Wägner engagerade sig i. Framför allt tiden före 2:a världskriget och Hitler-Tysklands annektering av Österrike, s.k. Anschluss 1938, s335-343 var speciellt intressant att läsa för mig. 

Tänkvärd mening s342): 1938 överväger Elin Wägner att emigrera till Kanada: Bakgrunden för mig är inte bara Hitler utan min vantrivsel i det nuvarande samhällssystemet och min känsla av att jag varken behövs här eller kan uträtta något. Jag ville hellre sätta potatis i nedan och ärter i ny och dessemellan skriva om hur det är.

Av Elin Wägner har jag läst Pennskaftet, Norrtullsligan och börjat på romanen Åsa-Hanna. Därefter ska jag ta mig an Väckarklockan . 

Ur Pennskaftet: Jag skriver för att leva och jag lever för att bli klok och kanske en gång kunna författa!

Avslut: När jag tänker på hur engagerad Elin Wägner var i miljöfrågor redan på 1940-talet, så borde vi ha kommit längre än vad vi gjort för att rädda vår planet, om hon hade blivit lyssnad till! Ulrika Knutsons biografi är välskriven, intressant och bildande. LÄS DEN!

Något som möter mitt liv: Jo, jag tackar också för "min ömma och förnuftiga dotter, som jag fullväxt fått till skänks av livet"!

//Eveline