BOKSAMTAL: Det goda inom dig av Linda Olsson

Boksamtal 3 hösten 2013 då vi samtalade om

               Det goda inom dig 

Linda Olssons    tredje roman              

Vi är just nu 12 deltagare i cirkeln och vi som samtalade denna gång var: Anita, Marianna, Gertrud, Maria, Nara, Ulrika, Karin, Annette och jag, Eveline. Hans kunde inte komma. Även Kerstin och Barbro hade förhinder, men mejlade sina synpunkter som jag tar med i sammanfattningen.

Vad vi tyckte: Ja, det blev både ris och ros!

Några tilltalades inte alls av denna roman: – för enkelspårig – för mycket svart/vitt – ont/gott – spelar på ens känslor – inte trovärdig – historien håller inte – lite banal – många bottnar men med lite för enkla vägar ur olika situationer.

Några tilltalades mycket av den: - om vänskap och kärlek - hitta det goda inom sig själv - fantastisk berättelse – om havets kraft – känna igen sig i den beskrivande ensamheten i ett nytt land – två parallella berättelser där nutiden är huvudberättelsen – om att hitta hem – lättläst – vackert språk – författarens debut i sitt modersmål svenska - sina två tidigare böcker har hon skrivit på sitt ”skrivmodersmål” engelska.

Några uttryckte både/och: – om starka band – djupa känslor – överlevnad – barns utsatthet som alltid berör – om att vuxna ställer de ”rätta frågorna” - velat lära känna Ika mer - enkelt språk - osannolikt lyckligt slut. Havets brus är ständigt närvarande.

Författarens resonemang med sig och om sig själv på de inledande 22 sidorna tyckte jag om.

Om sitt sökande att lägga tillrätta, att våga/tillåta sig att minnas, orsak och verkan, att se sammanhang och få en begriplig helhet av sitt liv, samt skildringen av sin boendemiljö och sitt sociala liv.

Svårigheten att som invandrare leva sitt liv utan inblandning från ursprungsbefolkningen, men också att vilja höra till.  Ett dilemma som såklart även uppstår vid flyttning inom ett land, framför allt från en stad till en by på landsorten.

Att en närstående försvinner, finns i författarens eget liv. Pappan som försvann, som hon så gärna hade träffat mer och velat rå om (enligt Alex Författarlexikon).

Vi pratade också om det i dag så populära sättet att ha vartannat kapitel kursiverat, vilket för läsaren fram och tillbaka i berättelsen. Här tyckte vi att Linda Olssons ”tidsaxel” blev lite störande genom att hon också valt en inbördes oordning.

Extra från YouTube: Jazzpianisten Bill Evans Peace Piece www.youtube.com/watch?v=Nv2GgV34qIg  Stycket omtalas på sid 229.

/Eveline