DRAGONER av Gertrud Hellbrand

Jag läser inte ofta spänningsromaner, men ser gärna spänning på film eller TV-serie. Mitt temperament eller brist på tålamod kräver, att få veta hur det går helst samma dag. Andra genrer kan jag gärna analysera och reflektera på över längre tid. Nu har jag dock läst Dragoner, en spänningsroman på 373 sidor, som är den första fristående delen av författaren Gertrud Hellbrands nya serie, Östgötasviten.

   Dragoner     av         Gertrud Hellbrand

Bakgrund: En psykologisk roman om hästar, tävlingar, kärlek, svek, svartsjuka, ond bråd död, relationer och familjeband - starka och svaga. Allt utspelar sig i en lantlig miljö i byn Hedsbro, Östergötland. Mira Westman är i 30-års åldern, bosatt i Malmö och för tillfället tjänstledig för att skriva. Hon får veta att hennes morfar Tord Westman dött genom en olyckshändelse. Han sägs ha ramlat i sitt berusade tillstånd, slagit sig illa i huvudet och avlidit. Samtidigt försvinner Miras yngre syssling Ville och hon börjar misstänka att allt inte är som det ska i hennes barndomsby. 

I byn finns Miras ungdomskärlek Adam kvar, vars yngre bror alltid varit en källa till förtret och mobbat Ville hårt under skolåren. Ville arbetade på hästgården, granne med Miras morfar, när han försvann. Grannarna Jerry och Patrik samt Patriks mor Nanna har behov av ökade betesmarker för sina hästar. De försöker få köpa mark av Miras morfar, vars ägor går ända ner till sjön. Men Tord Westman är inte alls intresserad av att sälja och det blir mycket spänt mellan grannarna. 

Mira har mörka stråk i sitt liv. I tonåren var hon med om en bilolycka, där hennes mor dog. Modern och hon hade grälat och inte hunnit försonas, vilket fortfarande påverkar Mira negativt. Vad beror den svala relationen med fadern på, som jag förstår uppstod efter olyckan för 15 år sedan. Och så är det detta med ungdomskärleken Adam?

Handling: På första sidan drar Gertrud Hellbrand in läsaren i ett fasansfullt händelseförlopp. En inledning som kramar om hjärtat. För att på nästa sida helt skifta miljö. Här får en hästmänniska (vilket jag inte är, men tycker det är fantastiskt ståtliga djur) sitt lystmäte och kan njuta av texten i hästmiljö.  Innan tempot på nytt dras upp på de följande sidorna. Mystiken tätnar och kretsar kring granngården samt Adam och hans bror Henning. 

Mira stannar kvar i morfaderns hus och försöker söka sanningen om hans död och Villes försvinnande. 

Karaktärer: Författaren har valt att indela boken i karaktärerna, vilket jag tycker passar här. Romanen handlar mycket om de enskilda personligheterna. Då är det intressant att även följa dem en och en i händelserna, vilket driver mig som läsare framåt i berättelsen.

Språk: Boken är lättläst. Ett enkelt okomplicerat språk, med en rytm som känns perfekt för storyn. Fina skildringar av landsbygdsmiljö. Kapitlen är varierat korta och lite längre. En bladvändare, där jag trots den spännande historien, ändå kunde vila i läsningen och reflektera kring personligheterna. 

Titel: Dragoner  = franska för "drake" ett inslag i berättelsen. Kuriosa: Sundsvall kallas drakarns stad och har haft ett basketlag som hette  Sundsvalls Dragons 

Omslag: återger innehållet med hästmulen och den spegelblanka sjön.

Möter berättelsen mitt liv? Ja, här i form av de mänskliga relationerna, beteenden och svårigheten att acceptera och försonas med oförrätter, som vi alla ställs inför under livets gång. Eller var det min koppling till Drakarnas Stad som väckte min nyfkenhet? Tja, vem vet?

//Eveline