EN FLICKA VÄXER UPP av Gunhild Tegen

Första gången jag läste om en ung flickas uppväxt i Sundsvall i början av 1900-talet var i boken Sundsvallspromenader av Örjan Torell och Petra Torell Hagström. I "Fjärde promenaden" på sid 113 får läsaren följa Gunhild Tegens huvudkaraktär Alfa, i en självbiografisk berättelse om hennes utveckling från barn till vuxen. Jag har lånat boken på stadsbiblioteket och läst den inför Sundsvalls museums stadsvandring den 18 juli 2024 - Sekelskiftet 1900: en flickas upplevelse av händelser i staden. 

En flicka växer upp                             av Gunhild Tegen

I kapitel 1) har Alfa precis tagit studenten och besöker tant Alma på Alnön, där hennes familj bodde innan de flyttade in till Södermalm. Kapitel 2) börjar med att Alfa är sex år gammal och är ensam på barnsalen på lasarettet i Härnösand. Så växlar författaren tidsperspektiv och läsaren får en god inblick i hur det var att växa upp i en medelklass med närhet till överklass. Alfa beskrivs som en sökare, en flicka med tankar utöver de hennes kamrater tänker. Detta gör henne något annorlunda, egen och ensam. Hon har en fin relation med fadern och även modern beskrivs som en behaglig och stöttande förälder, "full av glädjeämnen". 

Författaren skriver på s147) att "tidningarna är fulla av mord, krig och olyckshändelser", vilket får mig att jämföra med dagens världshändelser. Ingen större förändring till en fredligare värld i sikte, som Frida Stèenhoff håller föredrag om under samma tid. I kapitlet på sid 154, möter Alfa "fru Harold Gote" (pseudonym för Frida Stéenhoff) och blir socialist. Alfa beundrar denna "talarinna" som "med utsökt vacker röst" började sitt tal (s158): - Världen är mitt fosterland. Sverige är den vrå av världen, där jag lade ut från land - . Alfa valde att inte gå på ett protestmöte mot Harold Gote, då hon inte ville delta i en protest mot något som hon inte kände till något om - vilket ger exempel på romanens detaljnivå och av personpsykologisk realistisk karaktär.

Alfa växer upp som en relativt ensam ung flicka, som skriver "brev till en vän, som inte finns", där hon helt kan skriva ner sina innersta tankar och känslor. Ett vackert exempel är brevet på sid 146-148). Inte ens till sin högt ärade fröken Berg, kan hon yppa allt och om kärleken vågar Alfa inte ens drömma! Hon grubblar kring Gud, att be och sin icketro! Och kring människans fortplantning, som hon med bestörtning finner ut på egen hand. Alfa tar sina studier på stort allvar och hennes iver att "plugga" gör henne avvisande mot allt som inte roar henne. På s 207) Hur i all världen kan nöjen roa någon människa? När det finns så mycket härligt arbete--- Men hon tänker också s 145) Kanske frågar jag inte så myckt efter livsverket, om jag bara blir älskad? 

Språket speglar den tidens sirliga och högtidliga sätt att formulera sig. Det är vilsamt och behagligt att läsa, men kräver läsarens förmåga till "läslugn".

Avslut: Hur går det med Alfas livsverk och kärleken? Finner hon en livskamrat/själsfrände?- Ja, det får läsaren veta så småningom. Så LÅNA och LÄS denna fina samhällsskildring från 1900-talets början. 

//Eveline