EN KVINNAS FRIGÖRELSE av Édouard Louis

Den lilla rosa boken på 109 sidor ger en lång eftertanke. Att läsa en pojkes tankar om sin mor under uppväxten och därefter som ung man kunna omvärdera sitt omdöme och öppna för sina känslor, det är stort. 

En kvinnas frigörelse   av Édouard Louis

Översättare: Marianne Tufvesson Årets översättare 2018

Baksidesinfo: Under en stor del av sitt vuxna liv levde min mor i fattigdom och misär, kuvad och ibland rentav förnedrad av maskulint våld. Hennes tillvaro framstod som för alltid begränsad av klassförtryck och av kvinnoförtryck. Men så en dag, vid fyrtiofem års ålder, gjorde hon uppror mot det livet, flydde och började bit för bit skapa sig en frihet. Den här boken är berättelsen om hennes förvandling.

På det rosa omslaget finns en bild av modern som ung, som ser på betraktaren med stolthet och tillförsikt. Samma känsla infinner sig av romanens inledande kapitel, där författaren beskriver sin känsla av lycka att se på bilden av sin mor, så fri, så lycklig och redo för alla möjligheter. Dessvärre försvinner den varma tonen och känslan ganska snart när han beskriver sina föräldrars relation, faderns arroganta och nedvärderande kvinnosyn och hur han behandlar modern. 

Samtidigt får läsaren följa den unge mannens kamp att få vara sig själv - "att få komma ut" - i en hård tillvaro, där glåporden haglat över honom sedan skoltiden. s10) Att klasskamraterna vägrade vara hans vän, då det var skambelagt att vara vän med den som fått stämpeln som "skolans bög".

Det finns fler fotografier i boken, som författaren väver sin berättelse kring. 

Språket: Romanen är lättläst, trots sitt svåra, sorgsna och tunga innehåll. Ett fint språk med kursiverade stycken t.ex. s50) Men till och med i de stunderna såg jag att sorgsenheten aldrig lämnade ditt ansikte. s68)När jag var barn skämdes vi tillsammans, för vårt hus, för vår fattigdom. Nu skämdes jag för dig, mot dig. Min och din skam var åtskilda.

En ömsint, vardagsnära, utlämnande och stark berättelse där hopp om frihet, värdighet, självkänsla och mod att själv hitta sin väg väcks, för att försöka finna någon sorts lycka för egen del!

Avslut: Jag tänker på Åren av Annie Ernaux (en annan fransk författaren och 2022 års Nobelristagaren i litteratur), som också berättar utifrån fotografier från sin uppväxt. Intressant grepp att ta till vid egna minnesbeskrivningar. 

//Eveline