JAG FALLER SOM EN STEN GENOM TIDEN GENOM LIVET av Åke Smedberg - Bokcirkel Litt.400 Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet i Sundsvall

Tisdag 27 februari träffades bokcirkeln och vi som analyserade och samtalade om vårens andra bok var Ann-Sofie, Ellenor, Marie, Gunilla, Kerstin, Annette, Margareta, Maria, Andreas och Eveline. Toni och Elisabet har meddelat förhinder och Berit mejlade sina synpunkter.  

Åke Smedberg tilldelades Lars Ahlin-priset 2002 För sin förmåga att i ahlinsk anda lyfta fram människovärdet hos de misslyckade och självföraktande gestalter, som befolkar hans noveller och för sin nära anknytning till Sundsvallsområdet. En motivering, som vi menar stämmer väl med cirkelbokens karaktärer.

Jag faller .....        av Åke Smedberg

Handling: Boken från 2021 innehåller 20 berättelser/betraktelser med författarens existentiella tillbakablickar till barndomen och uppväxten i byn Hjässberget, Selångers församling, Sundsvall. Vi valde att var och en berättar om 1-2 betraktelsen, som berört och fastnat extra under läsningen. 

Vad gör jag här? (s7) Den första berättelsen berörde flera i gruppen, Ann-Sofie, Ellenor, Marie mfl. TIteln är poetisk och existentiell. Skildringen av landskapet är nära, nostalgiskt och vackert, t.ex. s10)Solen som en svetslåga på den nästan färglösa himlen. Och frågan: Vad finns det för mening med allt det här? Svar: Skönheten! Mellan det mörka och ljusa. Mellan det trygga, vanliga och det osäkra, skrämmande. Mellan nuet och det som ska komma. Mellan människorna! Vikten av en människas liv - vem bestämmer?

En stad av eld (s33) Annette berättade att detta kapitel väckte en bestående känsla från en liknande barndomsepisod. Om den avgrundsdjupa besvikelsen vuxna helt omedvetet kan utsätta barn för. Barn har inte någon referens till det som vuxna utlovar. s36) Pojken då 5-6 år, kände stor förväntan, då fadern sa 'dags att gå bort till eldstan', när de frös ute i timmerskogen. Pojken såg framför sig 'en stad av eld' och inte en liten stockeld avpassad för kaffepannan! Vilket svek av den vuxne!

Ljus arrest (s39) Själva ordet tyder på en mindre förseelse och ett lättare straff. Kapitlet valde Eveline för dess perspektiv på familjehistorien. Johan Nickolaus är författarens farfarsfar och tiden runt 1863. En tid då det var bättre för unga pojkar att ta värvning, än attt arbeta som dräng! Johan dör i unga år och kvar blir makan Helena Karolina och sju barn. Johan lämnar inget särskilt personligt avtryck och förblir en skugggfigur. Farsfarsmor beskrivs som kraftfull med många yrkeskunskaper, vilktigt när hon blev familjeförsörjare. 

Blodiga trasor (s53) om hur en författare blev författare, berörde Margareta. Hur börjar ett läsande, som 10-ring, 13-åring - utan rktning, utan mål, utan avsikt. Både aningslöst och tveklöst. Och utan återvändo. Och alla frågor s57) Vad kommer att hända med honom? Kommer han att lyckas, hitta sin röst? Till vilken nytta och pris? Modern som i berättelsen Besök (s61),kom till författaren i drömmar, är anledning till att han skriver. Fråga: Är hon nöjd nu? 

Skymning. Hos Eax och Kerstin (s151) Maria valde denna berättelse för den realistiska atmosfären i relationen mellan pojkarnas morföräldrar. "De är som små 'pärlor' av korta personporträtt". De gamla fann tryggheten i rutiner. Berit valde Skymning. "Bröderna hotar en jämvkt när de är där." Besöket hos dem är en promenad genom ett minfält. Patriarken Eax som anser att dottern 'gift ner sig', fast han begått samma misstag själv i valet av livspartner. 

Den sista betraktelsen (s183) har samma titel som boken. Kerstin jämför med filmen Harry Munter från 1969. I betraktelsen ber pojken gudarna att göra något åt människans sorg! Gudarna förebrås att de aldrig ger ett råd eller en riktningsangivelse, inte ens en viskning, trots att han känt att de alltid funnits nära. Men aldrig med ett tecken! I slutet finns ändå pojkens optimism och hopp om lycka hos människorna i sommarkåken.  Andreas berördes också av monologen till gudarna. Spännande, otroligt välskriven och vacker. Författaren sätter punkt för alltihop som om han landra i något. "Hur små vi är i alltet!"

Möter något vårt eget liv: Gunilla berättar att hon är väl förtrogen med trakten och människorna kring Hjässberget. Hon har vistats mycket i traken, då hennes farföräldrar bodde där. En vacker naturlyrisk bok med den lilla människan i fokus. Hon tipsar också att läsa Hässja från 2000 om samma bygd. 

Helhetsupplevelsen: Alla 20 betraktelser berör, var och en är unik i sitt slag, med kärleken till barndomsplatsen som en röd tråd. Jag vill även ta med novellen Zenia s167), en återblick till 1970-talet och de socialpolitiska arbeten, många utförda av flyktingar. Åke Smedberg beskriver människorna varsamt och ödmjukt. I gruppen ingick Zenia Larsson, polsk-svensk författare och skulptör, Mahmut Baksi, kurdisk journalist och författare mfl. Flera av betraktelserna avslutar med ögonblickets oerhörda kraft, t.ex. s20, 46, 60, 82,179. Måhända författaren vuxenformulerar känslorna han hade som barn, vilket inte är ovanligt när vi går "i minnenas allé"! Boken är som en blinkning till Stig Johanssons dikt Förlusten som lyder: Alla dessa dagar som kom och gick / inte visste jag att de var livet. 

Språket: poetiskt, vackert, korthugget, realistiskt, eftertänksamt. Humor s85) Fadern frågar: Vad kommer du dragande med?  Den 4-årige pojken svarar: Gröngräs och förbannelse!

Titeln är klockren och finns på s10) den känslan genomsyrar hela boken, exakt återgiven i den sista betraktelsens titel s181). Omslagsbilden: beskrivs på s82) himlen genomskinlig; s147) dimstråken; s158) det grå ljuset.

Recensioner: AB/Sven Anders Johansson Åke Smedbergs berättande har en filmisk kvalitet. Han fångar mästerligt en förlorad värld.

Dalademokraten/Ulf Lundén Smedberg tar itu med sorgen - Meningen med tillvaron = skönheten.

SR/Katarina Wikars Intervju - Sveriges bästa novellist Åke Smedberg återvänder till barndomstrakten.

Lektörsomdöme/Gert Ove Fridlund Doftande barndomsintryck blandas med tankar och nedslag kring konst och litteratur. Smedberg rör sig gärna i drömmens landskap. Samtidigt finns jordnära realism. betesmarker, snårskog, skogsvägar, berg, kojor och myrmark. Även om skrivandet och dess villkor och skönheten och livets mening. Prosan är klar, vacker, avskalad och ren. En varm och personlig ådra mrks i dessa välskrivna berättelser. Betyg 4.

Avslut: Ett bestående intryck! Även för mig blev ortsnamnen en nostalgisk igenkänning av trakten kring byn Huljen, där jag tillbringat många fina somrar.

//Eveline