LÄSECIRKEL bok2) vå 2022; LACRIMOSA av Eva-Marie Liffner

 Vårens andra cirkelsamtal tisdag 22 februari höll vi fortfarande digitalt, med Angelina A vid tekniken. Cirkeln har utökats med två nya deltagare, men vi var få "on line" denna gång. Livet pågår ju medan vi planerar..... Vi som träffades var Anette M, Ann-Sofie G, Gunilla Ö och Eveline S. Annette S-G, Berit J, Iréne L, Kerstin S och Toni O lämnade sina synpunkter via telefon / mejl. 

Innan vi tog oss an dagens bok, tipsade jag om filmen Duktig liten flicka  baserad på den estniska författaren Leelo Tungals roman, en motsvarighet till januariboken Modersmjölken. Filmen kan ses på svtplay t.o.m. 20 mars 2022.

LACRIMOSA är en bok jag länge tänkt läsa, efter att ha läst författarens Vem kan segla och nu passade den in under vårens tema: Människans livsvillkor och avtryck. Jag bara älskar det åldrade språket! Tänk er att idag börja ett brev med denna inledning: Blott några rader författade i all hast...

Lacrimosa     av     Eva-Marie Liffner

Ur bokens baksidestext: Ett himmelskt djur, ett animal coeleste, är vad Carl Jonas love Almqvist vill äga. En varelse som vare sig är mänska eller djur, fågel eller fisk. Finns det sådana?  En annorlunda och mystisk inledning på en roman, som lockar till läsning och samtal.

Vad berörde mest: Ros/Roses/Ross utsatthet - ett barn som inte tillhörde någon. Som CJL Almqvist ser som en varelse, den animal coeleste, han tar som uppgift att fostra och forma i Rousseaus anda. Som han sviker, bedrar och lämnar åt sitt öde, att utnyttjas av många på olika sätt. Författaren ger ingen trevlig bild av Almqvist. Däremot skildras Emelie Högqvist intressant. Citerar Iréne L: Författaren har lyckats göra Emelie trovärdigt mångdimensionell.  Könsrollsbeskrivningen berörde/upprörde s140) skillnaden på människors bemötande om Ros/Rose karaktärsdrag beroende på om han/hon klädde sig i byxor/kjol t.ex. en man ägde utsikter/en kvinna hade förpliktelser mm. Vår upprördhet bottnar också i att det idag 200 år senare, fortfarande råder skillnader i bemötandet av manligt/kvinnlgt! Lukterna/stankerna: författarens beskrivning av ett skitigt, fattigt och stinkande Stockholm.

Romanen blandar fantasi o verklighet. Saga/mystik o sanning. Ett drömspel med den förnumstige lille pysslingen, som dyker upp lite varstans. Den innehåller historiska fakta, personporträtt samt tidsmarkörer, i ordval och miljöbeskrivningar. Anette M hänvisar till romanformen Metaroman (berättelsen framställs som om den är en överlämnad skildring av faktiska händelser).

Vad störde: Hoppandet mellan tidsepokerna och karaktärerna. Citerar Berit J: "En sådan första sida hade aldrig fångat mitt intresse men nu är det en bokcirkelbok och det är bara att fortsätta, vilket jag inte beklagar". Övriga: Läsflödet stoppades upp av många ovanliga ord, som man inledningsvis ville förstå och googla på, men avstår så småningom då helheten ändå förstås. De många franska ord/uttryck var ibland störande. Vill författaren belysa hur mycket svenskan influerats av franskan under och efter Gustav III:s tid? Var det avsiktligt av författaren, att skapa en tidskänsla, en viss elegans, eller? Några uttryck som kändes för moderna för slutet av 1800-talet: s72)dogsbody, 162)sink and swim, 163)humour me.

Huvudkaraktärer: Ros/Rose/Ross, Emilie Högvvist,(1812-1846),  CJL Almqvist (1793-1866) 

Huvudtema: Kärlek - längtan - svek - hämnd - mystik - allt är inte som det ser ut!       

Språket/skrivsättet: Deltagarnas omdömen: Fantastiskt! Så bra! Ord och meningar "dansar fram". Fina ordbilder med lite humor instoppat här och där. Naket och målande. Den poetiska tätheten i språket är ju så vacker! Det ålderdomliga svenska språket ger en verklighetsbild. Realistisk fantasifull.

Titel: Lacrimosa betyder tårar och den droppformade pärlan liknar en tår. 

Omslagsbild: Här finns rosor, törnen, tåren/pärlan och en teatermask. Citerar Kerstin: En dyster gråbrun bakgrundsfärg, smutsad invid bokryggen, som speglar den tidens prägel av smuts och elände. 

Recensioner sept 2011: GP/Karin Widegård; Eva-Marie Liffners Lacrimosa kretsar kring obskyra händelser i det förflutna. Här finns gåtfullhet, komplexitet och förtrollning. Liffner framskapar en suggestiv och trovärdig miljö genom minutiös omsorg om detaljer och kunskap om tiden och platsen. En sänggavel är inte bara utsmyckad...utan den är smyckad med amoriner, voluter och rocailer. "Om vi lever i en avförtrollad värld idag, beror det på brister i språket. Ord som inte används faller i glömska och drar även med sig minnet av innebörd och vilka världar de rymmer". 

SvD/Paulina Helgeson; Äntligen! Eva-Marie Liffners roman Drömmaren och sorgen från 2006 var en fantastisk läsupplevelse och nu är hennes nya roman Lacrimosa här. Liffner sömmar elegant ihop dröm och verklighet. Det är svårt att motstå det ymniga flödet av både betydelsebärande och dekorerande detaljer i romanen./Låst artikel.

DN/Maria Schottenius; Eva-Marie Liffner är en författare med absolut gehör när det gäller språklig tonbildning. Hon strösslar med franska citat och Almqvists romantiska formuleringskonst är avväpnande charmig. Författaren rör sig som en kameleont i historien och läsaren får själv bära med sig stommen till romanen i form av kunskap om Almqvist och hans tid, litterär och historisk. Även om Lacrimosa kantrar som roman är det ett egenartat och rikt diktverk. 

SR/Kulturnytt/Maria Edström; Som flera av Eva-Marie Liffners verk är Lacrimosa ett intrikat bygge i flera nivåer. Ros är flickan som trivs bäst som gosse, älskar Almqvist och aktrisen Emelie Högqvist (vars drömroll var Emilia Galotti på Kungliga teatern) "blek och skön som en efeb", men används hänsynslöst av båda.  Med Lacrimosa, vacker som rosen och vass som dess tagg, har Liffner sinnrikt och spännande hämnats Tintomara och skrivit hennes Törnrosens bok.

Lektörsomdöme/Bodil Zalesky; Eva-Marie Liffner skapar ännu en roman av historiens byggstenar. Språket är en vacker och skimrande blandning av vår tids svenska och en pastisch av det språk som talades på Almqvists tid. Den intrikata berättelsen är konstfullt vävd och man måste som läsare vara uppmärksam för att inte förlora sig i någon av alla romanens irrgångar. Men Tintomara hjälper läsaren att hitta vägen. 

En fråga: s9)Hur hamnade klänningen, manuskriptet och huvudduken i graven? Möjligt svar: s165)Säg mig herr professor, tycker ni om att gräva?

Avslut: Vi tycker mycket om Lacrimosa i cirkeln! Författarens "blinkning" till Almqvists författarskap med Drottningens Juvelsmycke och Törnrosens bok är fängslande och utbildande. 

Möter något i berättelsen mitt eget liv? En intressant fråga att ställa sig, tycker jag. I denna roman är det det språkliga. Jag blir lyrisk när författarens språkbruk försätter mig i ett tillstånd av litterär hänförelse. Tack Eva-Marie Liffner! 

Boktips: Vem kan segla Den läste vi i Vängåvans litterära Sällskap febr 2020. Du kan läsa sammandraget här.

//Eveline