LÄSECIRKEL bok 4) vå 2022; AKTRISEN av Anne Enright

Till vårens sista läsecirkel, som till vår stora glädje blev fysisk igen på stadsbiblioteket i Sundsvall, kom Anette M, Annette S-G, Gunilla Ö, Kerstin S, Ann-Sofie G och Eveline S. Per mejl deltog Berit J. Ännu en mor-dotter-roman, som så väl stämmer med vårens tema: Människans livsvillkor och avtryck. Val av författare och titlar till läsecirkeln är en spännande och givande process. Att finna nya författare från världens alla "hörn" stimulerar och denna gång föll valet på en irländsk författare.

Aktrisen     av        Anne Enright

Vi börjar med att kort berätta vad som berörde oss extra under läsningen: en starkt berörande livshistoria; intressant/jag saknar ord; plågsamt sökande; utsatthet; allt och inget/omtumlande; uppgång och fall; yttre glans och inre kaos. Var Katherines glamour en "bluff", verklighet eller fantasi.

Handlingen: Katherine O´Dell var en mytomspunnen irländsk stjärna, en starkt lysande aktris på Dublins och Londons teaterscener och i filmens Hollywood i mitten av 1900-talet, enligt baksidestexten. Romanen är ett relationsdrama om att ge sig hän, i dyrkan, i sorg, att hitta sin identitet och sin plats. Dottern Norah är bokens JAG, modern Katherine är död, mannen är ett DU och fadern förblir ett frågetecken? "Aktrisen har två ansikten", den offentliga och privata (som eg alla människor har mer eller mindre).

Norah blev en mästare på att känna av stämningen. Hon levde i skuggan av sin mor, som helt gick in i stjärnrollen. Hon beundrade och var förtrollad av modern, tills den stora berömmelsen avtar, något helt drastiskt sker och moderns destruktiva liv börjar. Nora söker sig fram i livet; ut ur sin modersbundenhet, utforskar sin sexualitet och undrar "vem är fadern"?

Trots att modern inte ägnade mycket tid åt dottern, var dottern hennes "hemliga" glädje och vi anar kärlek i orden: du är inget misstag, du är ett mirakel! Glädjen hos dottern är uppenbar när modern "bjuder in till armkrok" s69), då var det äventyr på gång.

Det är en detaljerad och omfattande teaterhistoria Anne Enright bjuder läsaren på. Vi undrar om det någon gång har funnits en sådan stjärna på Irland, som hon hämtat stoff ur till denna berättelse?

Budskap: att vi aldrig riktigt lär känna våra närmaste och inte heller oss själva.

Humor/asurditet: s13) Han liksom lutade sig fram och knådade vokalerna i munnen så att de kom ut så härligt sammanpressade. s31-32) Katherines dramatiska födelse: hon kunde verkligen göra entré!

Karaktärerna: huvud- såväl som bikaraktärerna är egoistiska, bekräftelsesökande och maktfullkomliga. Kanske inte mannen DU, som är lyhörd trots sin något tillbakadragande roll.

Tid / miljö: 1950-talets film- & teatervärld; 1970-talets konflikt på Irland och flowepower i USA; 2010-talet då Norah blickar tillbaka i syfte att förstå/försonas med modern, vilket författaren så vackert och insiktsfullt knyter ihop i slutet av romanen.

Språket: välformulerat och lättläst, full med liknelser och metaforer. Vi tycker om blandningen av allvar-humor-ironi, vilket visar författarens förståelse för människors medvetna och omedvetna motiv.

 Exempel på svärta i författarens text s157)om farliga mäns lockelse – hur det än är med den, dras vi alla till skuggan! s220-223, där vi tror svaret finns om "fader okänd": Även om hon just då verkade vara rätt glad är hennes handstil inte glad. Handstilen är vansinning!....

Titel/Omslagsbild: Aktrisen känns självklar, men Aktrisens dotter eller Aktrisen och Dottern, hade också passat. Bilden är den mest talande och berörande av vårens cirkelböcker, den väcker nyfkenhet och beskrivs så fint detaljerat på s115) jag är fyra fem år och sitter på en pall i pottfrisyr och ullkappa.....Hon står med händerna höjda.

Stycken/Meningar som sitter kvar: s89)den där känslan av en stjärnas upphöjdhet - ett mellanting mellan att vara och icke vara; s182)första och andra stycket – så intagande; s253)värdefullt att bli lyssnad till och bekräftad i sin känsla av sin partner, även om den inte håller med i sak; s169-170)Till slut vid ytterdörren vände hon sig mot spegeln för att samla sig och det var underbart att bevittna, hur hon sökte sin blick i spegeln och genom en omärklig förskjutning förvandlades till sitt offentliga jag.En pytteliten förändring i axlarna, halsen, hakan. "Hej du!" Sedan gick hon ut genom dörren och var berömd resten av dagen; s178)självhatet efteråt: Han visste precis vad han hade gjort med mig; s179)Man kan nästan förgöras av kärlek. Det kan vara så outhärdligt att kallas vid namn av den man älskar; s199)Pendelrörelsen mellan inne och ute var så snabb att det nästan var samma sak. Hon var från och med då mer omtalad än tilltalad; s207)Man måste släppa saker för att hitta dem;

Översättning: Peter Samuelsson har också översatt Margaret Atwood, Dan Brown, Arundhati Roy mfl

Recensioner: SR/Katarina Wikars; Recensionsportalen/Camilla Carnmo Lektörsomdöme/Birgitta Tingdal: Berättelsen rör sig växelvis mellan olika tidsepoker i ett sökande som mest resulterar i fragment, pusselbitar till en förståelse av kvinnornas liv, men där helheten aldrig låter sig fångas. Kanske allt sökande i det förflutna inte tjänar något till?

Möter berättelsen mitt liv: absolut i de vardagliga mellanmänskliga möten under livets gång; på s182 finns en mening jag själv tänker ibland: Hur kommer det sig, att sängen är världens obekvämaste plats när man försöker somna och världens bekvämaste när man vaknar?

Kuriosa: 1) jag gör ofta äggröra till lunch och numera följer jag  recept på s75) med crème fraîche och gräslök. Gott!

2) på s119)står att Katherine skulle gestalta Prinsessan av Clèves, ur en bok från 1678 av Madame De Lafayette (1634-1693). Den boken läste jag 2011 i en annan bokcirkel. Romanen hade fått ett uppsving under 2010 och gavs ut på nytt + en knapp med texten "Jag läser Prinsessan de Clèves". Detta som en opinionsyttring mot Nicholas Sarkozy, Frankrikes dåvarande presidents nedlåtande uttalande om detta "känslosvammel från 1600talet" och "att litteraturhistoria var onyttigt".

Prinsessan de Clèves av Madame de La Fayette

Den betraktas av litteraturkännare som den första moderna romanen. Den utspelar sig i mitten av 1550-talet och är ett psykologiskt analyserande triangeldrama.

Anne Enright är ännu en författare jag vill läsa mer av och jag börjar med Den glömda valsen från 2011.

//Eveline