Dn 15/10 ska jag leda en cirkel om ’Min skolfröken ska vara ett frimärke’ på Vängåvans bokhandel i Sundsvall. Det är 15 deltagare och så många har jag aldrig haft i en cirkel. Det blir intressant att jämföra ett sammandrag av samtalet med det jag har skrivit här.
MIN SKOLFRÖKEN skall vara ETT FRIMÄRKE av Björn Ranelid - En LÅNA&LÄS-bok 22-23
15.10.2022 18:03
Boken ingår i Akademibokhandelns Låna&Läs 2022-2023. Ur häftet av 55 titlar valde jag bl.a. denna, för dess vackra titels skull. Den väcker fina minnen till min egen första skolfröken och skolkamrater under åren 1951-1953 i Fagersta skola, Västmanland.
Min skolfröken.... av Björn Ranelid
Bakgrundsinfo: När lärarinnan Anna Jensens långa liv är slut samlas några av hennes elever på kyrkogården. En av dem är Björ Ranelid. Han minns hur hans första skolfröken lärde honom att hålla pennan fint och forma bokstäverna vackert - och hur hon omslöt sina elever med kärlek och tålamod.
Vi får följa författarens tankar kring sina första skolår, som så starkt påverkades av skolfröken Anna Jensen, över vilken han så vackert och berörande skriver denna bok som ett "äreminne". Vi får även följa hans beskrivning av hur skolan, staden Malmö och riket Sverige utvecklades och förändrades under nästan hundra år. I en tid då barn fick gå i hjälpklass för att få stöd i sin skolgång, när den allvarliga sjukdomen barnförlamning härjade i landet på 1950-talet. Men också den ljusa och fina livsinställningen, som medborgarna i konungariket Sverige fortfarande hade under 1950-60 talet. Ett öppet och naivt förhållningssätt till den mörkare omvärlden. Då rådde en öppenhet och en nyfikenhet till människor från andra länder, även om en viss återhållsamhet också präglade synsättet. Kuriöst och trivsamt inslag i kapitel 19 om "mammas morbror Emil", som emigrerat till Amerika och Los Angeles och som berättat att han bodde på samma gata som Marilyn Monroe och basebollspelaren Joe di Maggio. (Filmtips: BLonde efter Joyce Carol Oates roman).
Då och då skymmer det Ranelidska språket handlingen, men författaren berättar med stor respekt om allt som händer högt och lågt i vardagen, inom landet och utanför i den stora världen. Här och där använder sig Ranelid av ett gammaldags och sirligt språkbruk, som passar in i tiden han skildrar. Ömsint beskriver han hur han sitter på pakethålllaren på sin mors eller fars cykel. Hur han håller dem hårt om midjan och "färdas" runt i staden. I snö, kyla, regn och vackert väder. Så var det ju minns jag själv. Bil fanns inte i många arbetarfamiljer på den tiden, så cykel var fortskaffningsmedlet och sedermera moped för männen mest. Kvinnor och barn fortsatte att cykla eller gå, dit man skulle. Fler minnesbilder som väcker egna minnen är beskrivningen av fabriken, mjölk- och köttaffären, drickaförsäljning från lastbil, fiskförsäljarens väderbitna ansikte, polisbilarna som kallades "Svarta Maja", skolutflykter mm.
Romanen är en hyllning till skolfröken Anna Jensen, men också till den svenska naturen och Ranelid skriver ofta in blommor och örter i texten, t.ex. smörblomma, backtimja, monke (blåmunkar), sandnejlika samt fågelsång och småkryp.
Karaktärer: Förutom huvudkaraktären Anna Jensen berör mig Morgan Nilsson, vars önskan var att Anna Jensen borde bli ett frimärke, s422) och Ranelids tre privatelever.
Stil & form: vacker och poetisk, precis och omständlig t.ex. Amerikas Förenta Stater i stället för USA (författaren säger att han aldrig använder förkortningar); Något för många omtag om samma skeenden förekommer genom hela romanen. Jag funderar på om det är för att vi gör så, tar om, när vi går tillbaka och minns händelser i vårt eget liv?
Meningar som stannar kvar: s47)Anna Jensen nådde sin son till axlarna, men de var jämnlånga i kärleken till varandra; s89) Människan kan gömma sina år i själen medan träden visar dem utåt i barken; s253) Tummen lägger magen mot pekfingrets kind (en vacker bild att använda när man lär små barn att hålla i en penna); s399) Vissa händelser har inget tidsperspektiv och vissa ögonblick kan vara livet långt!
Något som möter mitt liv: förutom de minnesbilder jag tidigare räknat upp tar jag med två till; - Min småskolefröken Anna-Greta T var också en minnesvärd person, med vänligt bemötande och vacker handstil. Hon följde sina elever genom skolåren och gratulerade var och en med en ros på realexamensdagen. - På s207) om skrivmaskinskurs på Hermods och antal nedslag - Jag kollar i mina betyg från Bar-Lock-Institutet i Stockholm 1962 - Berömlig (A) för 1.070 nedslag på 3 minuter! Jag skriver fortfarande snabbt - men då var det på en manuell skrivmaskin av märket Halda!
//Eveline