OM DET INTE VORE FÖR DIG av Delphin de Vigan

Bokens omslag - vallmoblomma - "ropade" på mig när jag såg den på biblioteket (min favoritblomma förutom liljekonvalj). Författaren kände jag till sedan vi läste Underjordiska timmar i läsecirkeln jan 2014. Denna lilla bokblomma läste jag med värme, vemod, glädje och sorg. Glädje för att vi tycks hitta ersättning för det vi förlorar och sorg för den oåterkalleliga förändringen, som ålderdomen medför. 

Om det inte vore för dig    av Delphine de Vigan  

Översättare: Marianne Tufvesson

Baksidestexten beskriver boken så här: "Man tror alltid att man har tid att säga saker och ting och så är det plötsligt för sent. Man tror att det räcker att visa, i handling och med gester, men det är inte sant, man måste säga det man vill! Michka har under sitt yrkesliv gjort fotoreportage runt om i världen, arbetat som korrekturläsare, aldrig gift sig och har inga barn. Nu är hon en gammal dam och efterhand som minnet och orden sviker henne, blir det alltmer påtagligt att tiden håller på att rinna ut. Michka klarar sig inte själv längre och tvingas stänga igen dörren till sin lägenhet för sista gången."

En varm, ömsint och upplyftande roman samt innerligt skriven om vänskap, kärlek och det lilla ordet TACK! Med ett ord, utsökt! 

Tre öden flätas samman; den gamla kvinnan Michka, hennes unga vän Marie och Jérôme, en logoped på boendet. En berättelse om hur en utsträckt hand från en annan människa kan göra hela skillnaden. Jag är helt fascinerad över författarens uppfinningsrikedom och humor i Michkas sätt att ersätta borttappade ord med ord som ligger ljudmässigt nära, men med annan betydelse. 

Exempel på ord: fram och bevaka (tillbaka); lägga igrop (ihop); jag vet hur det stukar (brukar) bli; det kommer inte på plågan (frågan); bakom blöjorna (tröjorna); rullskorna (-stolarna); inpassa/avpassa (anpassa); svara bestolut (resolut); det var bråkigt (tråkigt); överrasket (överkastet); avträdet (biträdet!); när jag ska gravas/gravningen (kremeringen); rökt slinka (skinka); spickesorg (prickig korv); inte så värstigt (värst); ranson (pension!); överskriva (överdriva); pack (tack); ånej (okej) med samma tonfall;  

En annan reflektion jag gör är beskrivningen av att allt "minskar" för de gamla på ett boende: "Ett  biträde (avträde!) kommer in och frågar om Michka vill ha mellanmål: en liten äppeljuice med ett litet sugrör och en liten kaka i en liten påse!" Det är alltså vad som väntar: små steg, små tupplurar, små mellanmål, små utflykter, små besök! Ett förkrympt, nedbantant, men ytterst välordnat liv. 

Jérômes tankar väcker tankar hos mig: Jag är logoped och arbetar med ord och tystnader, det outsagda. Hemligheter, ånger, skam, frånvaro, försvunna minnen och minnen som väcks till liv av ett förnamn, en bild eller ord. Jag arbetar med det förflutnas lidande men också med nuets. Förtroenden. Rädslan för att dö. Hur djupt barndomens lidande sitter och som aldrig suddas ut. När jag föreställer mig själv som gammal på riktigt, är det den tanke som känns mest smärtsam och outhärdlig, att ingen längre rör vid mig. Men kanske inte behovet är detsamma längre, kanske kroppen drar sig inåt, skrumpnar ihop. Eller kanske skriker kroppen av svält efter beröring, som ingen vill höra!

Att åldras är att lära sig förlora, att drabbas av nya förluster och försämringar. Att en dag inte längre kunna springa, gå, huka sig, lyfta, sträcka, böja, vända sig om, bakå, framåt eller åt sidorna, varken morgon eller kväll. Inte alls! Att hela tiden vänja sig, vänja sig av ... Att förlora  minnet, orden, balansen, synen, tidsuppfattningen, sömnen, hörseln, förståndet. Förlora allt som du har tagit för givet! Anpassa sig. Omorganisera sig. Klara sig utan. Gå vidare. Inte längre ha något att förlora. Det börjar med småsaker och trots ansträngningar och den goda viljan, kampen som varje dag börjar på nytt, veta att förr eller senare kommer allt att förloras!  

Ord är viktiga! Några små ord på vägen; fint att lära känna dig; tack för allt; god fortsättning i det okända när det är dags; 

Vart tar orden vägen

De som inte vill

De som tiger still

De som är på drift

De som sprider gift

Vart tar orden vägen

De som helar oss och delar oss

De som frälser oss

När världen rämnar

Dikt av La Grande Sophie (en fransk sångerska)

Avslut: Vi säger nej till mycket och sen när vi inte längre kan, har vi inget val!

Om det inte vore för dig är en "måstebok" till min boksamling!

Eveline