PARADISET av Abdulrazak Gurnah Nobelpristagare 2021

PARADISET en lockande titel, men vad är Paradiset - ett begrepp, en vision, en dröm eller - ett helvete? Jag har läst boken med tanke på titeln och kan bara tänka mig den vackert beskrivna trädgården (s51) hos "farbror Aziz" och ett par ställen till, där landskapet beskrivs så svindlande vackert, där jag tänker mig att Paradiset kunde ha funnits. Men det vore för enkelt av en författare som vunnit Nobelpriset med Svenska Akademiens motivering: för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter.

Paradiset                 av Abdulrazak Gurnah

Översättare: Helena Hansson

För mig är berättelsen fascinerande och bildande. Landet Zanzibar har för mig framstått som ett Paradis, ett resmål där vi kan uppleva sol, värme och en annorlunda kultur. Att landet bär på en så mörk, svår och tung historia med den tyska kolonialiseringen 1885–1919 var jag helt okunnig om. Författaren beskriver flyktingens eller i Yusufs fall den bortlämnade sonens påtvingade livsvillkor, som pant till den rike och mäktige köpmannen Aziz. På grund av faderns oförmåga att klara ekonomin för sig och sin familj, har han lämnat sonen som slav till Aziz. Pojken som alla år i "fångenskap" trodde att fadern en dag skulle komma och lösa ut honom. 

Det är en stark, oförstående grym och mycket berörande livsberättelse. Vacker, märklig, dråplig och annorlunda. Med inslag av vidskepelse, andar och magi. Om stolthet, girighet, hat, vedergällning, brutalitet, frosseri och råa okvädningsord i tilltal till varandra. Om "farbror Aziz" långa, farofyllda och strapatsrika affärsresor med  Magendo inåt landet. Med en blandning av folkslag, förutom tanzanier deltog somalier, araber, indier och kustfolk.

Med sin vackra berättarstil, håller författaren läsaren i sitt grepp, trots alla grymma delar. Jag ville bara fortsätta läsa och få veta pojken Yusufs öde, även Khalils, Aminas, Hamads och "den galna fruns" fördömda tillvaro. 

Skönheten i landskapet: s88) Här var landskapet frodigt av träd och gräs...snart kom han till ett vattenfall...platsen hade något hemlighetsfullt och magiskt över sig, men stämningen var inbjudande och fridfull... s154) Sjöns omgivning vilade i ett mjukt overkligt ljus, violett med en karmosinröd rand av höga klippor och kullar som bildade stränderna.... (karmosinrött så vackert)

Skönheten i språket: s262) Yusufs kärleksförklaring till Amina är "paradisisk". 

Språket: vackert, poetiskt, med lågmäld ton trots höga röster, t.ex. s67) där ledaren för bärarna skriker ut okvädningsord till dem. s68) de omständliga och "smöriga" hälsningsfraserna.

Jag ser fram till att läsa Abdulrazak Gurnahs övriga titlar och börjar med Den sista gåvan, som jag köpt till min Nobelsamling.

Avslut: Jag rekommenderar Paradiset, för den inblick den ger, i geografiska och kulturella skillnader. Kanske leder de val människan gör till Paradiset?

//Eveline