VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP TRÄFF #3 Hö 2020 SAMLADE VERK av Lydia Sandgren

I Vängåvans Litterära Sällskaps 3:e träff digitalt mån 26 okt 2020, deltog förutom bokhandlare Lennart Bergström och kvällens samtalsledare Anders Jansson, sju medlemmar, per videolänk och via telefon. Lennart hälsade alla välkomna till detta samtal om årets "debutant-bok" - som varit sommarens "snackis"! Romanen har nominerats till "Årets svenska skönlitterära bok": se Augustpriset 2020.

Samlade verk     av    Lydia Sandgren

Anders Jansson inledde samtalet med att ingående introducera författaren och boken. Han menar att detta är att likna vid ett klassiskt verk, i och med den i nutid så ovanliga form, sidantal och ingen autofiktion. Ett episkt drama där vi får följa romanfigurerna över lång tid. Ett myller av karaktärer och för att vara en "omodern" bokform, är den fräsch, spännande och modigt gjort av en "ung" debutant. Lydia Sandgren har skrivit på denna roman i 10 år, sedan hon var 23 år. Hon beskriver ingående tidstypiskt, vilket hon inte kan ha upplevt själv mtp hennes ålder. Sandgren har troligen hämtat sin bakgrundshistoria ur filosofiska diskussioner med en vänkrets, där samhälle, konst, litteratur, musik och dylikt diskuteras. 

Anders Jansson fortsätter sin hyllning av Samlade Verk och Sandgrens berättarteknik. En rörelse mellan då och nu, mellan intensiva och lugnare delar, snyggt genomfört och med en stark melodi i språket. 

Ett par röster från deltagarna: Den djupa och långvariga vänskapen mellan Martin och Gustav är mest intressant. Skildringarna av tankarna hos den 7-åriga flickan vars mamma bara lämnar familjen utan att ge någon förklaring till varför, är berörande och oförstående. Varför ansträngde sig inte Martin mer för att eftersöka Cecilia? Hur kan en sann vän, Gustav, gå med på att inte berätta att han vet var Cecilia finns? Snyggt lösning genom testamentet, i slutet!

Mina reflektioner i korthet: En tät, suggestiv roman, med ett starkt driv, spännande karaktärer och relationer. Ett vackert språk: s7) Så vitt och jungfruligt taket är, så oskrivet!  Känner vemod av karaktärernas svek, förlust, försvinnande, misslyckande, lyckande, dödsfall - livets ingredienser. En fantastisk skildring av svårigheten att hålla ihop en familj och gå åt samma håll. Hur ett liv liksom bara blir medan åren går! s605)Man slipper inte undan sina livsbeslut genom att låta bli att fatta dem. Det enda som händer är att man väljer genom sin passitivitet. s371)Intressant jämförelse mellan Chronos=kronologisk tid / Kairos=processtid.

Vacker mening:s570)Deras samtal väckte en känsla av hemhörighet, av att ha funnit en plats i världen.

Nedslag i texten:s636) Måste sanningen fram till varje pris? Människor skapar sina berättelser som ett skydd! De flesta av oss omtolkar och censurerar lite lagom! s650) Är det detta som pågår nu, som utgör ens liv på jorden? s680) Att kraften i ens kärlek ska lyckas rubba och lägga tillrätta det som blivit felbyggt i den andres fundament! Alla vill bli sedda, även den som gömmer sig!

Recensioner: Lydia Sandgren har hyllats stort av de flesta recensenter: Kapprakt Anders Jansson; Aftonbladet Carl-Michael Edenborg; Expressen Victor Malm; DN/Åsa Beckmans (något nyanserade recension) är tyvärr en låst artikel för icke prenumerant, SvenskaDagbladets och Göteborgspostens likaså.

Några tankar till: Jag undrar om en bildkonstnärs berömmelse är av högre dignitet, än en författares? Eller beror det på den personliga karakären? Skriver Lydia Sandgren en roman med ett lyckligt slut? Ett olyckligt slut? Nej, ingetdera, men ett följdriktigt slut!

Avslut: Anders Jansson visar upp fler intressanta titlar inför Augustpriset, som delas ut mån 23 november. Samma datum som VLS 4:e träff, då vi samtalar kring boken Goda Grannar av Mattias Edvardsson.

Lennart tackar Anders för en intressant "föreläsning" och deltagarnas intresse samt hoppas att vi snart kan träffas fysiskt igen. 

Jag instämmer: För att få till ett bredare och djupare samtal med så starka filosofiska beröringspunkter, behöver vi se varandras hela kroppsspråk och inte bara ansikten. Vi tycks vara mer bekväma med att samtala när vi är i samma rum!

/Eveline