TEATERN av Jenny Andreasson - Bokcirkel Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet Sundsvall

Vi var 18 deltagare i två grupper, som samtalade om Teatern en s.k. nyckelroman - där verkliga personer och händelser figurerar i lätt maskerad form. Vårens tema: Liv ur olika perspektiv och här handlar det främst om 'arbetslivet', men också om livet privat. Förlagets beskrivning på baksidan: Ett palats mitt i Stockholm, inuti skapas magi, lek och storartad konst av landets största skådespelare, egensinniga egon, de upplyfta genierna. Och en kvinnlig regissör, omhuldad men sliten och ganska trött. Hon får uppdraget att regissera Hamlet  (den prestigefyllda klassikern) på Stora scenen (teaterns huvudscen med plats för 770 åskådare), vilket är smickrande. Och det tackar hon inte nej till. Men hur blev resultatet och hur var arbetsplatsen innanför den guldbeprydda fasaden. 

Teatern     av        Jenny Andreasson

Sammandrag - vem/vad berörde mest: auktoritär arbetsplats; tystnadskultur; härskarteknikerna; hierarkiska, patriarkala strukturer och normer på arbetsplatsen; makt att bete sig som "ett svin" inom företag och samhälle; beslutet att avblåsa Hamlet när den kvinnliga regissören inte mäktade fortsätta kampen mot strukturerna; liknelsen med ett isberg; de hårda karriärstegen; litet rike i sin egen värld med egna arbetslagar; berörande i sin helhet; nye chefen sänker sina medarbetare medvetet - skapar osäkerhet - ingen vågar gå i konflikt; att chefen övervakade repetitionerna på sin TV-skärm; allt som hände i huvudkaraktärens liv, arbetsmässigt och privat; hennes barnlängtan; hon borde ha stått på sig; viktigast är inte människan utan institutionen; brister i människans naur, men också fina sidor; stark vänskap och lojalitet mellan några få;  är det personen O eller den sexuella relationen med O, som hon är beroende av för att döva en annan, värre smärta; hennes starka känslor för E beskrivs berörande s175-176; fascinerande med många olika yrkesroller;

Budskap: Teatern är i centrum - inte jaget. Författaren skildrar hur ett fullkomligt auktoritärt arbetssätt söndrar gemenskap, initiativ, engagemang, mod att stötta varandra och på så sätt omöjliggöra ett genomförande av planerad dramatisering. Att låta skådespelare 'för sitt eget stora ego' bestämma hur uppsättningen ska regisseras, hör inte hemma i dagens arbetsmiljö, men finns dessvärre fortfarande i realiteten. Ett ständigt pysande i varje vrå, vem är att lita på! Viktigt med vänskap och ömsesidig förståelse i ett arbetsteam.

Språket: Lättläst språkligt sett. Men också krävande, genom författarens lite ryckiga fragmentariska skrivsätt och den täta, kompakta handlingen. Hon förmedlar tydligt känslan av att tillvaron kantrar, t.ex. s54) jämförelsen med hästtransporten där golvet rasat och hästarnas hovar skrapades av mot motovägen. Hann de tänka något innan skräcken slog ut allt?

Titel: exakt - teatern som arbetsplats.

Omslagsbild: Hamlets dödsmask formad av prismor i Dramatens kristallkronor, tänkte vi!

Humor/sarkasm: om terapeuten s63)Hur kan hon ta så jävla mycket betalt när hon aldrig svarar på en enda fråga? s173)Om ingen säger till, kan man göra vad man vill; s174)Det är något jag inte förstår. Måste jag förstå manlighet för att kunna regissera Hamlet?

Meningar: s25)Jag tycker om att plåga mig, det får mig att känna mig levande. (Vad säger det om jaget?) s26)Den här teatern är som ett isberg. Man ser bara en liten del, resten är under ytan, dolt för de allra flesta. 139)Om teatern kritiseras för att vara omodern, inte vara jämställd, blir det snabbt till ett angrepp på en själv, så man pekar snabbt någon annanstans. Teatern måste hållas ren, som en gudom, annars riskerar alla som jobbar där att bli mindre särskilda, se sin status förminskas.

Resensioner: + Aftonbladet/Barbro Westling 'Teatern' är en avskräckande skildring av en auktoritär arbetsplats. Den som kan sitt Dramaten får sitt lystmäte på livet bakom kulisserna, men med några får undantag är detta ingen skvallerbok. 'Teatern' lodar djupare än så. Det handlar om traditionen, dess makt och strukturer som blev påtagliga med 'nye chefen', efter en till synes frisinnad period under 'förrra chefen'. Som arbetsplatsbeskrivning fungerar 'Teatern' häftigt avskräckande, men dessutom igenkännbar för de arbetsvillkor som bara försämras i samhället i stort.

Lektörsomdöme - /Viktor Andersson: Dels en arbetslivsskildring från teatervärlden, dels en bakom kulisserna-roman. Berättelsen blir aningen intern, den lyckas inte höja sig över det personliga (författaren arbetade själv med att sätta upp Hamlet på Dramaten 2016). Det är svårt att engagera sig i den motarbetade och utmanövrerade regissörens öde. Skvallervärdet är högt, det litterära desto lägre. Ännu ett vittnesmål från en rutten kulturinstitution, men också en rätt så underhållane såpopera med tragisk grundton. Helhetsbetyg:2.

Extra: I romanen förekommer 'den mytomspunne chefen' bl.a. på s113-116). Lästips: Aftonbladets/Ingrid Elam recenserar Den siste teaterdirektören:berättelsen om Benny Fredriksson av Johan Hilton. Benny Fredriksson var chef på Kulturhuset och stadsteatern under samma tidsperiod som 'Teatern' handlar om.