TRANORNA FLYGER SÖDERUT av Lisa Ridzén

I februari intervjuades Lisa Ridzén om sin debutroman på Vängåvans Bokhandel av Anders Larsson. Det var förkväll till årets bokea och fullsatt. Lisa Ridzén berättade fängslande om bakgrunden till romanen. Det var hennes farfar, som var källan till romanens innehåll, ur anteckningsböcker över hans sista tid i livet. Hemtjänstpersonal noterade vid varje besökstillfälle farfaderns fysiska och psykiska tillstånd. Lisa Ridzén underströk dock, att detta inte var en biografi över hennes farfars liv, utan en fiktion, visserligen byggd på de noteringar som handlade om honom. 

  Tranorna flyger söderut  av Lisa Ridzén

Handlingen är en sårig och trevande far-son-relation. Om den gamle fadern med sviktande ork och hälsa och den medelålders sonen som 'vet bättre' och vill fadern väl. Allt utspelar sig i en stilla tillvaro på kökssoffan hemma hos Bo, med hunden Sixten samt återkommande besök av hemtjänstpersonal och Bos son Hans. Bos hustru Fredrika har måst flytta till ett demensboende och Bo saknar henne oerhört. För att hålla kvar hustrun i sin närhet, har han dagliga samtal med henne i sitt inre. Bo har lagt Fredrikas schal i en burk med tättslutande lock, så att hennes doft ska finnas kvar så länge som möjligt. Han har ibland svårt att få upp locket, då styrkan i fingrarna börjar avta. Bo är gammal och sonen tycker att han inte längre orkar sköta hunden Sixten på ett bra sätt och vill sälja honom, vilket Bo motsätter sig. Det blir en dragkamp och källa till osämja mellan far och son. Bo tycker att livet inte längre är värt att leva om han inte får ha Sixten kvar. Han ligger mestadels på soffan och funderar på hur han ska kunna behålla hunden, mot sonens vilja. Bo har en mångårig vän Ture, som han har nästan daglig telefonkontakt med. De håller varandra 'vid liv', kan man säga. 

Hemtjänstpersonalen är bra, ffa Ingrid och några till men också någon mindre bra, enligt Bo. Av deras och sonens noteringar i dagboken, kan man läsa Bos humörsvängningar t.ex. på s229) Lördag 22 juli kl 10:00:Är här och hälsar på. Har fyllt på frysen. En ny bal med toapapper står vid bakre ingången. Gräddbakelse i kylen. Vedpåsar staplade i farstun. Vi pratar om Sixten och drar inte helt jämnt, pappa är inte på humör./Hans. Kl 12:30:Fiskbullar i sås och potatis. Bo har haft besök av Hans på förmiddagen. Det har bestämts att Sixten ska flytta, Bo är inte nöjd. Jag ställer fram maten på sängbordet, men Bo vill inte ha./Ingrid Kl 17:45Fiskbullarna står fortfarande kvar på bordet, värmer upp dem. Trugar men Bo vill inget ha. Säger flera gånger att han inte tänker gå med på att Sixten flyttar. /Kalle

Författaren belyser den åldrade Bos tankar och grubblerier om livets och ålderdomens tillkortakommanden på ett finstämt sätt t.ex. s55) Han (Hans) parkerar mig i fåtöljen. Som om jag vore fastspänd i ett passagerarsäte parkerar människor mig på olika ställen nuförtiden.

Dagarna går i en ständig pendling mellan nu och då. Bo tänker mycket bakåt på barn- och ungdomstiden och när hustrun och han träffades, gifte sig och fick sonen. Mörka tankar från barndomen om hans såriga relation med sin far och de ljusa minnena i vuxen ålder. Tankarna på arbetet och arbetskamraterna tränger sig också på. Så som det förmodligen är för de flesta.

Under intervjun berättar Lisa Ridzén att hon arbetar deltid med en avhandling i sociologi på Mittuniversitetet i Östersund och ska disputera hösten 2026. Övrig deltid ägnar hon bl.a. åt det skönlitterära skrivandet. Hon säger: "Avhandlingen undersöker män som bor ensamma i Jämtland, deras livsberättelser. Vad som är viktigt och utmärkande för dem och vilka förutsättningar de har för att leva ett gott liv. Sårbarheten är ett särskilt ämne jag intresserar mig för, eftersom jag sett många män som farit illa av manlighetsnormer", säger Lisa Ridzén. Författarens grundliga research ger berättelsen trovärdighet.

Romanen är lättläst med ett rakt och enkelt språk. Författaren lotsar läsaren genom berättelsens vemod med inkänning och empati för ålderdomens skröplighet och känslan av att inte längre duga något till. Att inte få bestämma över sitt eget liv längre. 

Om det vackra omslaget, som stämmer väl med titel och innehåll, säger Lisa Ridzén att den kom till henne en kväll då hon stod vid sjöstranden och såg ett fågelsträck av tranor flyga just söderut. Här passade även mannen in, med sin hund i solnedgången. Tjusigt, tyckte vi som lyssnade!

Avslut: Genom Lisa Ridzéns okonstlade och lätta framtoning var vi många åhörare som blev intresserade och nyfikna på boken. Vi har nästan alla haft egen upplevelse av att följa en nära anhörigs kamp för att behålla sin värdighet och makt över sitt eget liv, även i livets slutskede. Så vill jag också tänka mig det!

//Eveline

P.s. Östersunds hemtjänsts arbetssätt att vid varje besök hos "kunden" göra korta noteringar om det som är väsentligt för nästa personal att veta, är tankeväckande och ett föredöme för all hemtjänst. Jag funderar på att köpa in en anteckningsbok och föreslå detta med en god väns hemtjänstpersonal. D.s.