ULTRAROMANCE av Double Lindahl

Enligt förlaget är Ultraromance ett avslöjande porträtt av den samtida Rivieran, baserad på lyxskildringar i böcker som Gruppen och tv-serier som The White Lotus. Författarparet Double Lindahl har under flera år gjort research av otillgängliga, kändistäta lyxmiljöer i Frankrike och Italien. Boken för tankarna till klassiker som Bonjour Tristess av Francoise Sagan, Breakfast at Tiffany´s  av Truman Capote och Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg. En förförisk lättläst roman som tar oss med på en helt unik resa in i senkapitalismens bisarra, 5-stjärniga hjärta - och ställer avgörande frågor om den moderna människans drömmar och drivkrafter. 

Double Lindahl utforskar jakten på den "Europeiska drömmen". Det väckte min nyfikenhet - Vad är den "Europeiska drömmen"?  

Ultraromance     av     Double Lindahl (Josefine och Axel Lindahl) 

Handlingen: Två väninnor Sasha och Chiara lever dagdrivar- och lyxliv på randen till avgrunden, där allt går ut på att vinna eller försvinna. Sasha studerar psykologi och har en uppsats att skriva, som hon helt lägger åt sidan, när hon träffar den franske kocken Simone. Sashas liv tar en helt annan vändning, nivån höjs avsevärt i ett liv där kropp och utseende är viktigast - hon både hittar och förlorar sig själv, i livet mellan dröm och verklighet.  

Ultraromance är en roman om kärlek, passion och relationer. Framtoningen är direkt och övertydlig, från intensiva och passionerade förhållanden till komplicerade relationer. När drivkraften är lust utan kärlek, blir det en resa fylld av emotionella berg- och dalbanor. Överklassens dekadenta liv mellan lyxhotell, privata fester i exklusiva villor med människor som tror sig vara utvalda att leva exklusivt, suga ut, utnyttja, förföra, förnedra och förgöra varandra. Allt i ett lyxskimmer och med uppräkningar av orgier i pengar, mat, drycker, kläder, smycken, lyxvåningar, lyxhotell, droger, alkohol, sex, grovt sex och "sex som en drog". Ett liv i ultralyx ut på yttersta grenen, med människors desperata försök att ha lite kul på vägen till undergången!

Double Lindahl sparar inte på att ge läsaren en rejäl tilltagen bild av att märkesvaror är viktigt, för att höra till innefolket. Det droppas namn på familjer med gamla anor som Roux, innefolk som Berlusconi, inneställen som PA&Co, designmöbler Minotti, smink som Mercier, kläder Miu miu, Versace mfl och Graff, världens dyraste armandsur. När berättelsen även flödar över av frukostarnas innehåll samt gatunamn, i för mig okända stadsområden, tappar jag fokus för själva handlingen. Det blir bara 'för mycket av det goda', för min smak. 

Språket är enkelt med en ytlig berättarstil. Boken är dryg att läsa genom alla uppräkningar, som förstärker den svaga och osunda handlingen.  

Detta är ingen stor litterär skapelse. Men som 'samtidsskildring' kan boken ha sin målgrupp.  

Slutsats: Den "Europeiska drömmen", två ord i bokbeskrivningen som lockade mig. Men här blev jag besviken, det är definitivt inte min "Europeiska dröm". Och för att få en verklig läsupplevelse vill jag ha mer substans i berättelsen. 

//Eveline