VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP TRÄFF #1 Hö 2021 TRION

TRION av Johanna Hedman är den första av fyra titlar vi läser i Vängåvans Litterära Sällskap hösten 2021. Vi var 8 som deltog i samtalet måndag 20 september om denna "hypade" roman. Efter Lennart Bergströms välkomnande inledning, informerade kvällens samtalsledare Anders Larsson oss, vad det innebär att en roman är "hypad", vilket han beskriver i sin blogg Kapprakt.  Att romanen beskrivs av förlaget som mycket framgångsrik. Att förväntningarna blir så uppskruvade och försäljningen förväntas framgångsrik. Mycket intressant!  Enligt Google: En hype kännetecknas av överdriven optimism och orealistiska förväntningar.  Men var denna roman så bra? Överdriven optimism, är det nog frågan om här...för romanen som helhet var ändå ganska ordinär.

TRION                 Johanna Hedman

Handling: En klassisk "utvecklingsroman", om att bli och vara en människa i sig själv och i samspel med andra. Det är ingen autofiktion enligt författaren, men en beskrivning av ungdomens sökande efter identitet och fotfäste. En berättelse om av- och pårelationers mekanismer. Studentmiljö i slutet av 00-talet, tre nära vänner och deras inbördes relationer i kärlek och klasskillnad, med olika livssyn och förutsättnngar samt verbala maktspel. Intressanta dialoger, stora starka känslor med många bottnar samt enkla och tuffa sanningar. Romanens öppning med epilog över 20 år senare är annorlunda och intressant. Det skapar spänning när man läser med vetskap om hur det gick, eller? 

Karaktärerna: August=harmoniansvarig - konstnären/bohemen/bisexuell - trivsam och varm med svarta skov. Thora=kylig - ekonomiskt och personligt oberoende - från en skyddad miljö med privilegier - van att göra som hon vill. Hugo=osäker i sig själv - från en miljö där han måste klara sig själv - hur han ska förhålla sig till August och Thora - dras till dem båda. Pendlar mellan sympati - antipati för Thoras beteende, men suveränt skildrat. Thora vill att Hugo ska vara sig själv, vilket Hugo inte klarar av tillsammans med henne. 

Budskap: hur svårt det är att både vilja höra till och att bibehålla sin personlighet. Att hitta och välja det hållbara för sin egen del. Att kärlek är svårt när vi inte fattar den - inte vågar som Thora och Hugo - ingen av dem vågade lita på kärleken kraft för varandra. 

Språk/Miljö: välskriven - bra dialoger - fina miljöskildringar

Meningar:IHugo: I engelskan uppfann han sig själv på nytt; Att bli vuxen är att sälja sig, men så länge någon annan upfattar ironin i ens medverkan, är det lättare att behålla någon slags självrespekt;

Tankar: Vad hade hänt med August? Hur tror vi att det skulle fortsätta, en början på något eller? Ett öppet slut!

Liknande litteratur:Samlade verk av Lydia Sandgren och Lord Nevermore av Agneta Pleijel.

Avslut: Jag minns konstellationer särskilt från ungdomsåren, hur det smärtade när de skavde och så småningom brast. Och att efter försök att anpassa sig till ett inbillat ideal att vara, hitta hem i sig själv. 

Rekomenderas att läsa för de insikter den ger i det svåra och snåriga med relationer. 

//Eveline