VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP TRÄFF #3

Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin

Läst till träff #3 med Vängåvans Litterära Sällskap onsdag 8 april 2020 kl 18:20-ca 19:30.

På grund av Corona-viruset hade Lennart Bergström ordnat med telefonmöte, så att de som ingick i s.k. riskgrupp och inte kunde närvara fysiskt. ändå kunde delta. Mycket bra initiativ.

Mötets samtalsledare Ellen Skarp: som skulle ha varit på plats i Bokhandeln, men pga Corona befann hon sig kvar i sitt hem.

Lennart hälsade välkommen till denna premiär, sällskapets första telefonmöte. Han informerade hur vi ska göra för att inte pratar flera på en gång. När vi vill delta i samtalet, säger vi namnet och väntar på Lennarts varsågod!

Ellen inledde med att berätta att hon föreslagit aktuell bok, efter förfrågan från Lennart. När hon läste den fascinerande biografin tyckte hon bl.a. mycket om de ryska och aristrokatiska inslagen. Ellen hade hört Gunnar Bolin föreläsa om den och menade att det var en fantastisk biografi att samtala kring. Lennart informerade att Gunnar Bolin är en av författarna i Vängåvans Bokhandel under nationaldagen 6 juni. Det ser vi i sällskapet fram emot, förutsatt att planeringen håller mtp Corona.

OM BOKEN: Sällskapet var enigt! Detta är en berikande – upplysande – berörande familjekrönika med viktiga inslag av politik, krig och utveckling!

Inledningsvis ett myller av namn att hålla reda på, så tack till författaren för "släktträdet" i början och även viktiga årtal i slutet. 

Synpunkter från deltagarna i korthet: en del tyckte att tidshoppen störde läsningen, medan andra tyckte att de lyfte boken. Samtalet uppehöll sig mycket kring Karin och sonen Gerhard  (Gunnar Bolins farmor och far), vilka också hade en framträdande roll i berättelsen. 

Författaren tecknar i huvudsak sin farmor Karins livsresa, hans "Baba"! Ett kärleksfullt och personligt porträtt, med hennes förtjänster och brister. Även farfadern Ernsts karaktär är i fokus, men framför allt  faderns, Gerhard, som han också samtalar med under berättelsen. Vi pratade mycket om Karin och hennes val att lämna sonen Gerhard hos faster Hilda och Hugo, att hon kände starkt obehag och ändå fullföljde planen. Det är lätt att undra över människors ageranden, men också lätt att glömma hur samtiden utspelade sig. Vad som gällde för att överleva och komma vidare. 

Boken är lätt att läsa, men innebörden svår att ta in. Intressant med de olika språkinslagen och speciellt med inslagen av Wienerisch, t.ex. Jause som ju är Fika kort och gott!

Det politiska innehållet blev en ögonöppnare för flera i sällskapet. För mig en fördjupning i min egen bakgrund, med föräldrar som båda var österrikare, blev tjeckoslovaker, blev tyskar, blev tjeckoslovaker igen, blev statslösa, blev österrikare igen och till sist svenska medborgare.

Av den omfattande Österrike-Ungerska monarkin, blev Österrike bara en "tummetott" efter 1:a världskrigets fredsuppgörelse, en förintelsefred för landet Österrike. En del av landet som var en del av den tyskspråkiga befolkningen skulle tillhöra Ungern, Italien och Tjeckoslovakien, som bildats som ny stat. Österrike blev ett litet fattigt land, industrier gick till Ungern och jordbruken till Tjeckoslovakien. Vad blev kvar för landets tillväxt och medborgarnas välstånd?

Under 2:a världskriget annekterades Österrike av Nazityskland, förlorar sin statssuveränitet och blir Ostmark. Efter andra världskriget ockuperades Österrike av segermakterna och Wien delades in i 4 zoner. Blev självständig stat igen först 1955. 

Författarens far och farbror hade möjlighet att i Sverige bygga sig en framtid genom att släkten Bolin var etablerade i Stockholm. Hovjuvelerare W.A.Bolin är ff kungahusets hovjuvelerare (enlig google). Åren i sommarhuset Småryd beskriver författaren som en lantlig idyll även under krigsåren i Europa, med alla släktingar som kom och for. 

Budskap: på Lennarts fråga vilket budskap boken ger blir svaret; att inte ta demokratin för givet

Språket: kompakt men håller fin klass, lättläst med ett genomgående flyt. Bra kapitelindelning och blandning av nu och då, av karaktärerna samt samtalen mellan författaren Gunnar och pappan. Ödmjukt, men ändå rättframt och naket.

Meningar att minnas: s138)Han äter det mesta utan överdriven entusiasm. s359) Vardagen har en oslagbar förmåga att äta upp ett förflutet obehag.

Lennart avslutar med att tacka samtalsledaren Ellen och mötesdeltagarna, för ett givande och bra genomfört telefonmöte. Även träff #4 den 27/4 kommer att genomföras via telefon/videosamtal. Till dess läser vi Bomullsängeln av Susanna Alakoski.  Samtalsledare då är jag, Eveline.

Recensioner: 1) Göteborgs-Posten Johan Werkmäster 16.09.2019

https://www.gp.se/kultur/recension-hovjuvelerarens-barn-gunnar-bolin-1.18048472

2) Expressen/ Sven Olov Karlsson 24.09.2019

https://www.expressen.se/kultur/bocker/borgarfamiljens-skakiga-klassresa-lite-snett-nedat/

3)Aftonbladet / Barbro Westling 14.09.2019

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/AdkPOn/ger-framfor-allt-en-kansla-av-svunnen-tid

4)Sveriges Radio / Marareta Flygt 11.09.2019

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7294466

/Eveline 13.04.2020

Mycket som jag inte känt till och fått lära mig om mitt "födelseland".

TACK till författaren och VLS som öppnade boken för mig!