VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP TRÄFF #2 hö 2021 ALLT VI INTE SA

ALLT VI INTE SA av Sara Osman är höstens 2:a bok i VLS. Den 4.10.2021 träffades vi fysiskt i Vängåvans Bokhandel i ett Bokens Afton-koncept, med författaren närvarande. Kvällens moderator var Anders Larsson som inledningsvis samtalade med Sara Osman om hennes uppväxt i Sundsvall och Granloholm samt hennes starka debut som författare. Se och lyssna på samtalet här och Anders recension här!  

Bokhandlar´n  Lennart Bergström hälsade varmt välkommen till denna första fysiska träff på över ett år. Att hålla avstånd går bra, bara vi tänker oss för! 

      Sara Osman, Lennart Bergström, Anders Larsson

Allt vi inte sa är Sara Osmans debut. En berättelse i gränslandet mellan psykologisk spänning och samtidsroman i fritt fall och utan bromsanordning!  Amanda, Sofia och Caroline, tre vänner som avnjuter vuxenlivets förrätt i Stockholms innerstad. På ytan är allt bra. Där under pågår något helt annt. Så står det på baksidan av boken. 

Handling: Oförmågan att kommunicera och om vänskap, som har upphört men ändå pågår av slentrian. Jag sträckläste boken (vilket är ovanligt för mig). Den tar tag ganska omgående, man vill hela tiden veta hur går det nu för var och en av kvinnorna. De sista sidorna från 309 tog andan ur mig fullständigt. Jag behövde läsa om prologen, för att knyta ihop och förstå. Amanda som är bokens röst, är inte störd, inte sociopat  (som hon beskriver sig själv), utan en människospillra som drabbas hårt av samtidens omänskliga krav och överprestationer med för högt satta personliga mål. Här skildras män som helt tappar omdömet och kvinnornas hatkänslor som blir dem övermäktiga och okontrollerbara i inverkan av alkohol och droger eller undantryckta emotioner.

En stark och välskriven, lärorik skildring av tre kvinnors liv i en samtid med mig. En samtid jag vet mycket lite om egentligen. Det som beskrivs i romanen, känns som en fiktion, en dramaserie i någon tv-kanal. Som borde sluta bra, så jag kan sova gott. Men slutet blir inte som jag vill! Det är krass realism från en värld utanför min värld. En grym värld där utseende, vikt och yta premieras och värderas efter med hur många likes du får...uppgång och fall! Influencers påverkar flickor och pojkar negativt! 

Lärorik för att den ger inblick i en vardag full av sylvassa armbågar och minmala utrymmen för minsta lilla avsteg från det som är värt att likas på sociala medier. För mig också nya ord: s296)Meme=något som får stor popularitet och igenkänning på kort tid via internet; s280) Douchbag= märkesryggsäck; s277) Ideal of Sweden=mäkesmobilklädsel ...(ett tecken på min ålder och avsaknad av tonåringar i närheten, tror jag!)

Berörde: skuld, skam, sorg, avund, hat, hämnd, avvisning, karriär, flykting, fördomar från två håll, vardagsrasism, överklass/underklass, hierarkier, kvinnligt/manligt, kärlek som villkoras, uteliv, alkohol, droger, religion, jämlikhet, mödrars "oro" och döttrars "ro". Men till skillnad från andra såg jag ingen humor eller glädje? 

Berättartekniken gillar jag, med kapitellängder och varvning av de tre huvudkaraktärerna. Intensiteten som ökar allt eftersom, känns från början. Triggar att läsa "bara lite till och lite till"....

Meningar: s35)Hon sniffar runt som en tullhund bland mina ord; s67)Influenser påverkar flickor negativt. Caroline är nyttig i det patriarkala samhället. Hur ska vi någonsin komma ikapp männen om vi är fullt upptagna med att hata och jämföra våra kroppar med varandra? Hur ska vi kräva vår rättmätiga plats i styrelserummen om vi sitter och grubblar över våra bristningar? 287)den känslan man får när man påbörjar en omkörning alldeles för långt efter fyrahundrametersskylten; 

Om egenskaper: Den egenskapen vi faller för som attraherar, kan längre fram bli den som irriterar! se s145) Caroline: Alex är nonchalant, det är till och med en egenskap jag föll för. 

Möter något i berättelsen mitt liv? Känslan i att lämna hela sitt sammanhang, att packa inför flykten/flytten, sen själva flykten och den därpå följande hemlängtan. Den känslan kan vara ett större problem för individen, än att inte få arbeta med det man arbetade med i hemlandet. Och ja, allt vi inte säger, allt vi döljer och förändrar i vår kommunkation, i syfte att bli bekräftade! 

//Eveline