VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP TRÄFF #3 Hö 2021 FLICKA, KVINNA, ANNAN

Bok nr 3 hösten 2021 i Vängåvans Litterära Sällskap är Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo. Vi var 5 medlemmar ur VLS som träffades digitalt måndag 25.10.2021. Bokhandlar´n Lennart Bergström hälsade välkommen och Lotten Glans var kvällens samtalsledare, som recenserat aktuell roman tidigare i Lottens Bokblogg. Få deltagare gör att alla verkligen får gott om tid att ta upp allt väsentligt. 

Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

Handling: Kvinnoliv. I tolv olika berättelser av tolv olika kvinnor berättas många olika erfarenheter av att vara svart kvinna i Storbritannien. Varje berättelse inleds med en symbol ur Adinkra symboler skapade i Ashantiregionen i Ghana. Lotten berättade vad de olika symbolerna betyder, vilka stämmer in på karaktärernas personlighet: Amma=Styrka s9; Yazz=Skönhet s48; Dominquie=Vänskap s80; Carole=Vaksamhet s117; Bummi=anpassningsförmåga s152; LaTisha=Energi s189; Shirley=Uthållighet s214; Winsome=Gott äktenskap s246; Penelope=uppmärksamhet s271; Megan/Morgan=Transformation s301; Hattie=Ödmjukhet/styrka s333; Grace=Harmoni/kärlek s362; Epilog=Universum s427.

Det handlar också om identitet/könsidentitet, viljan att passa in och viljan att revoltera. Ras/vardagsrasism, rasismens olika uttryck t.ex. vänjer sig vid sonhustruns hudfärg..... älskar den tilltänkta trots hudfärgen .... bli vitare för varje generation trots egna etiopiska rötter. 

Författaren skildrar skickligt arv och miljö av betydelse i egen utveckling och samhällets syn på de som faller utanför ramarna. Hon dömer ingen/inget, men visar på självhat som en överlevnadsstrategi. Romanen sammanflätar mänskligt beroende och karaktärerna vävs in i varandras liv och speglar hur de vill vara och hur de faktiskt är. Alla är hoplänkade i någon form från liknande bakbrund och ställer upp för varandra i livslång vänskap. En samtidsroman där fördomar om både svarta och vita synliggörs. 

Språket: en poetisk fiction, vackert, lättläst när man kommer in i språkbruket. Lotten jämförde med Karin Smirnoffs textform i Kippo-böckerna...nästan helt utan punktering. Så även här men med mer luft och ett mer tilltalande språk. Det sjunger om sidorna t.ex. s278) känslan av att vara o rotad, o önskad, o älskad, o lycklig..... en ingen. 

Meningar/Stycken: Shirley=avskydde att undervisa beväpnade tuggummituggande kokainsnortande tonårsgravida kräk och gangsterhuliganer men var nöjd med att vara mentor. Penelope=som gömmer "kvinnoböcker" för sin man i städskrubben, hennes krypin som mannen kallar den, men själv aldrig öppnar den dörren. Megan/Morgan: problemet är inte att födas som kvinna, det är samhällets förväntningar på att vara kvinna.  (Även männen har samhällets förväntningar på sig, tänker jag!). Grace: att öva på de vackra boksavsmönstren som gav orden mening (en fin beskrivning om att lära sig läsa och skriva!). Hattie: girigafton istf julafton.

Efterfesten: där alla minglar och tänker tankar om varandra, både värderande och accepterande.

Epilog: ...detta handlar inte om att känna något eller om att säga något .... det handlar om att vara  .... tillsammans.

Översättare Niclas Nilsson, är själv poet, vilket säkert bidragit till att romanen, iaf på svenska är poetisk. Där finns också mycket humor.

Se Babel intervju (ca 20 min in i programmet) med Bernardine Evaristo, den första svarta kvinnan som tilldeltas Bookerpriset

Ett magnifikt slut! Läs boken!

/Eveline