VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP TRÄFF #1 Hö 2020

Höstens första VLS-träff tors 10 sept arrangerade Lennart Bergström samtidigt med Bokens Afton, både fysiskt i bokhandeln och digitalt via Zoom. Ett välbesökt boksamtal med 30 deltagare i bokhandeln och 23 deltagare digitalt. Via länk från Piteå deltog kvällens författare Karin Smirnoff och den aktuella boken var Sen for jag hem, den avslutande delen i trilogin om Jana Kippo.

Sen for jag hem av Karin Smirnoff         

Lennart inledde med en presentation och samtalade med Karin Smirnoff om och kring hennes författarskap. Hon beskriver sitt skrivsätt som ett ”flow” där tankar och idéer kommer till henne intuitivt. Om västerbottniska författarförebilder, egna erfarenheter och den eviga dragkampen mellan stadsbor – landsortsbor. Människorna är duktiga var de än bor, menar hon: stadsbor på att konkurrera och samtala – landsortsbor på fysiska yrken och minimala samtal.

På frågan om det blir en 4:e bok säger författaren att hon tänkte fördjupa sig i modren i den 2:a delen, men idéer lever sitt eget liv och bär iväg. Kanske att hon någon gång i framtiden skriver om modren och janakippos förhållande till henne och till dottern Diana.

Smirnoff säger att trilogin handlar om ”en uppgörelse med männen”, att hon skriver socialrealism, där miljöerna korsas i olika berättelser med karghet, våld, alkoholism, humor, kärlek, värme som beröringspunkter.

Kvällens samtalsledare Eivor Schultz beskriver hur hon kände glädje över att Sen for jag hem tog upp huvudkaraktärens konstnärskap. Som själv konstnär, keramiker, gav henne berättelsen en vidare dimension och att janakippos fokus blev ett framåtblickande och mer handlade om att komma vidare. Och ja, både modrens, fadrens och Brors karaktärer och händelserna bakåt var klarlagda. Nu fick vi se en annan sida av janakippo och veta mer om vilka val hon hade gjort och gör. Hennes hårda livshändelser för tankarna till en annan overklig kvinnokaraktär: Lisbeth Salander i Millenium-serien.

Deltagarröster: En stark och gripande trilogi! Jag vill bara säga tack för en enorm läsupplevelse! Så lustfyllt att läsa, lite trögt inledningsvis! Speciellt kippospråk! Ett starkt romanbygge! Delen med religion/sekt så trovärdigt.

Mina reflektioner: karaktären janakippo är karg, tillknäppt, handlingskraftig, snäll, stark, klarar kyla och ondska. Som ung ramlar hon in i samma destruktiva liv som modren och den vanliga kvinnofällan, män som säger att de slår av kärlek, då det eg handlar om makt. Övriga karaktärer är okså starka personligheter, trots allt elände.

Romanen känns överlastad, hårt tempo, många overkliga händelser, men även de klarar hon av? Den väckte starka känslor i mig: ilska, äckel, rädsla och ömhet.

Språket: korthugget, ovana meningsbyggnader, avsaknad av av skiljetecken förutom punkt, allt skrivet i gemener. I 3:e delen kunde jag bortse från detta, då berättelsen tagit en annan och mer konstruktiv framåtblickande vändning.

Övrigt: jag tackade författaren för att de gamla omnämns som ”vårdtagare” även ”kunder” är OK (då äldreomsorgen privatiserats) istf uttrycket ”brukare”, som jag starkt värjer mig för. Ett uttryck som hängt med sedan ädelreformen 1989 och som borde bannlysas (men det är en annan kamp)!

Avslutar med en reflektion till Bibeln. Johannes skriver i Uppenbarelseboken: ”Alla som jag älskar dem tuktar och agar jag” .. till vardags hör vi också ”den man älskar agar man” .. Är våld i nära relationer acceptabelt för att det står i Bibeln? Nej!

Inget lidande utan lidelse – Ingen lidelse utan lidande

/Eveline